Jag antar att jag känner mig lite trasig om jag måste berätta nåt om mig som inte är skrytvärt men det var det enda jag kom på.
Och ok, ja, det är mycket nu. Jag hanterar inte stress bra. Jag har inget över för det. Det räcker inte. Men ändå blir jag arg på mig själv som faller för att känna mig stressad. Vem hjälper stressen? Inte mig i alla fall. Så varför stressar jag då, om det inte gör nån skillnad?
Vet ni, jag tänkte igår kväll på en bok jag läst om depression och som jag tyckt har varit bra. Tio saker som leder till depression. T ex perfektionism. För man kan aldrig vara perfekt så man kommer att misslyckas hela tiden. Katastroftankar var med men jag vet inte varför. Sen kommer jag inte ihåg några fler. Men jag har som sagt alltid tyckt att den var klok.
Men så igår tänkte jag Är verkligen en depressiv person i behov av att höra tio saker som hen gjort fel och som gör att depressionen är hens fel?
Jag har i alla fall många fler av de där felaktiga tankarna nu än när jag faktiskt blev deprimerad nån gång på 1900-talet. Så jag är inte säker på att tankarna leder till depression utan lika gärna att depression leder till feltankarna. Vad vet jag.
Jag längtar verkligen efter nagellack. Här är min favoritfärg. Att måla med olika färger på naglarna är lite anarkistiskt och jag minns att jag gjorde det ibland när jag kände mig kaosartad. 
Färgerna är ju snarlika men nummer två har lite gammalrosa i sig. Mina två favoriter. Älskar en tredje också som jag inte minns vad den heter men den är lite smutsgrålila.
Är så sugen på att gå upp och måla naglarna nu men jag ska verkligen inte det. Borde ha lagt mig för en halvtimme sen.
Vänner! Måla gärna naglarna. För mig funkar det som ett lyckopiller. Jag ser mina fingrar framför mig hela tiden och tycker jag ser så snygg ut.
