Reflektioner från en stadstjej

Mikael hade köpt en lite avlång sorts svensk, ekologisk sallad. Han skar av typ toppen till nån dags sallad. Sen skulle jag ta av några blad och ha i hamburgarna. Vi brukar köpa färdigskuren sallad så bara det där med att den satt ihop och hade en typ botten kändes exotiskt nog.

De yttersta bladen var lite sladdriga så jag fortsatte inåt. Helt okej. Men sen var en fjärdedel av salladshuvudet geggigt och jag blev lite äcklad. Tänkte att det kanske var att man tryckt för hårt på ena sidan eller så. Men tänkte använda andra sidan för där såg det fortfarande bra och spänstigt ut.

Sen tar jag bort några bra blad och slänger några andra i matskräppåsen. Ser sen massa svarta prickar. Vet inte riktigt vad jag tänker om dem men den största hade även ludd på sig och nu började jag tycka det var lite väl läskigt. Är det såhär det blir utan bekämpningsmedel är jag inte säker på att jag gillar ekologiskt. 

Plötsligt ser jag en mask! Inte så stor som en daggmask men bra över en centimeter lång. Och jag inser att det där sladdriga på ena sidan är maskens typ sekret och de svarta prickarna är hans avföring! Och jag lovar, jag inte bara slängde salladen utan blev nästan carnivore på stört. Eller, usch så fel det blev, jag vill ju verkligen inte äta upp masken men jag vill inte äta grönsaker med djur på! 😱😱😱

Och så tänker jag på nån sommar när jag plockat in nåt från trädgården. Och om det kom med en tvestjärt så blir jag så offput att det inte blir några fler blommor den sommaren.

Så går det när man är militant stadsmänniska. #naturupplevelsernejtack

P. S. Vi hade en geting inne härom dagen. Jag blev rädd men inte hysterisk. Förbättring! Det hjälpte säkert att den rätt snabbt flög ut igen helt på egen hand. Men det där med djur och natur är inte min grej, särskilt inte när de är inne hos mig, oinbjudna. Tacka vet jag en biblioteksbok.