Klokt-klokt om människan

“Our deepest fear is not that we are inadequate. Our deepest fear is that we are... powerful beyond measure. It is our light, not our darkness, that frightens us most. We ask ourselves, 'Who am I to be brilliant, gorgeous, talented, and famous?' Actually, who are you not to be? You are a child of God. Your playing small does not serve the world. There is nothing enlightened about shrinking so that people won't feel insecure around you. We were born to make manifest the glory of God that is within us. It's not just in some of us; it's in all of us. And when we let our own light shine, we unconsciously give other people permission to do the same. As we are liberated from our own fear, our presence automatically liberates others.”
**Used by Nelson Mandela in his 1994 inaugural speech**
~ Maryanne Williamson

Det vackraste

Nu är jag visserligen extra kär i min man för att han har superont i ryggen och jag tycker synd om honom och springer och vill hämta vatten och piller och vetelängd (sån där med vete i som man värmer i mikron) och massera honom -- tydligen blir kärleken större om man fokuserar på den andres behov och försöker uppfylla dem!. Men det här såg jag för högst en minut sen och kunde inte låta bli att dela. Fy vad klokt!!!

Källa



Mina senaste köp

En cerise, kortärmad blus i perfekt sommartunt material. Har ett par i andra färger så jag vet att jag älskar dem. (Den hänger vansinnigt på den här lilla modelldockan, men sitter perfekt på mig.) En femtilapp inkl frakt. Det är det vanliga jag köper för på eBay.

(Bilderna är från respektive säljare på eBay)

En vit linnekjol med magentafärgade blommor och bred linning. Kommer att ha den många gånger i sommar också. (Vilket idag känns väldigt avlägset, eftersom jag hade både mössa och uppdragen kapuschong på mig idag när jag åkte till Apoteket. Hunden huttrade supermycket. Stackars!

Ett par sandaler med smala beiga lackremmar. Jättefina. Satt perfekt på foten.

Och så föll jag ju för de vita ballerinaskorna från Clarks. För £20 pund! Det dyraste jag nånsin köpt på eBay. Och så var de för små! Man kan ju bli galen! Undrar om de blir större om jag har på mig dem med blöta strumpor i, eller om jag bara ska göra slag i saken och sälja av mitt överskott på tradera. De har en helt underbart mjuk innersula och själva skinnet är kvalitetsmjukt. Så jag är så sugen på dem. Och klacken som sagt, så rolig. Jaja.

Sista köpet, sex nagellack (Isadora) och en läppglans (Bourjois). Läppglanset kostade 25:- inkl frakt och nagellacken 20:- inkl frakt.Fast verkligen inte sista köpet, utan köpet som ankom senast.


Jag har superroligt på eBay! Och är dessutom rätt bra på att fynda. Får väl räkna bort ett och annat felköp, men dem brukar jag lyckas sälja vidare på tradera utan förlust. Just nu har jag haft väldig otur med skor -- av de senaste fyra paren har tre varit för små (alla tre var ballerinor -- vita, lila, bruna) och bara sandalerna passade. Men så har jag ju vid andra tillfällen köpt suveräna skor på eBay, så det slutar nog ändå på plus

Längta bakåt?

Jag kollar på Hemnet ibland och börjar veta vilka hus i Haninge som har hiss och var de olika adresserna ligger. Men häromdagen började jag söka i Borås, mest för att jämföra priser. Och visst har bostadspriserna gått upp. Det där med att köpa en 2:a för 30 000:- med en månadsavgift på 1840:- är nog inget jag räknar med att lyckas med igen. Men jag hade det så bra där på Ekängsgatan. Fast det var då.

I Göteborg hade jag också två lägenheter fulla med roliga minnen och personlig utveckling, men jag vill inte dit heller. Inte heller har barndomens Kungsbacka någon som helst sentimental eller annan lockelse (hälsa på, ja; bo, aldrig). Jag vill helt enkelt inte tillbaka, bara framåt. Jag själv finns inte på de där platserna längre. Jag är här, och ser framåt.

Vad finns där på adressen "framåt"? Dagar när jag känner och älskar Mikael ännu mer, dagar när jag förstår och älskar mig själv ännu mer. Dagar när mitt liv måste anses rikare. När jag är med om nya händelser, inte bara kör barndomsfilmen i en vuxen HD-variant. Läskigt. Gillar bara nytt om det syftar på shopping. Är lite rädd för förändringar.

Men jag vill blicka framåt mot det okända. Det är ju ändå där mitt liv kommer att utspela sig. Det är nyttigt för en feg vanemänniska som jag att byta ut några av de kända spelpjäserna mot okända. Ju fler sorters pjäser jag är bekant med, desto fler sätt har jag att spela med vad livet ger mig om ett år eller tio.

Så för att förändras och embrace the unknown har jag bestämt mig för att göra en viss sak varje söndag. Den är liten för andra, men inte för mig. Jag ska småprata med folk. Jag sa ju det, liten för andra... Härom söndagen berättade jag för Mikael (som har tipsat mig om att komma på frågor i förväg eftersom jag får tunghäfta -- jämför för all del inte med Mr Collins, vars "pleasing attentions" kanske eller kanske inte "proceed from the impulse of the moment, or are the result of previous study") att jag på egen hand och mitt i stridens hetta hade lyckats komma på den smått geniala frågan: Och hur har påsken varit?

Jag vet att det verkar löjligt, men jag kan verkligen inte småprata. Så att utmana mig själv på det varje vecka och lyckas är verkligen en kick för självförtroendet. Kan rekommenderas starkt. Men i lagom doser; man vill ju inte bli dödssjuk av vaccinationen, bara få skydd mot sjukdomen.

Så det är vad jag gör här i Västerhaninge, i mitt nu. Tränar mig på olika saker och försöker  sluta påverkas av det förflutna utan leva i nuet och glädjas åt framtiden. Men det är inte lätt att vara filosofisk i praktiken. Vi får se hur det går. Ha tålamod om jag frågar i juni hur din påsk har varit.

Medicinsk försöksperson

Pappa hittade i pappers-SvD i söndags att ett läkemedelsföretag nyemitterar aktier och genomför läkemedelstester på KOL-patienter och efter sommaren också 20 patienter med ME. Jag blev såklart superintresserad, fast inte av aktierna. Nu läser jag att i alla fall KOL-patienterna inte får ha problem med sköldkörteln. Hoppas inte samma sak gäller ME-patienterna, för då blir jag direktdiskad. Fast vaddå, de ska bara testa på 20 patienter, och KOL-patienterna skulle dessutom ha passerad klimakteriet, så mina chanser att bli utvald till medicinsk försökskanin är inte stora. Men ändå. Tänk om det hjälpte!

Fototeam

Dagens hemskaste ord måste vara fototeam. Nämligen:

Jag har blivit intervjuad och ska vara med i tidningen Allers. Hrm, nervös, men det gick OK. Tjejen som intervjuade mig var jättejättetrevlig. När hela intervjun var slut (på telefon) trodde jag att jag hade kommit undan det värsta: fotot, eftersom tjejen inte varit här och nu var det typ slut. Men då säger hon att det ska komma ett fototeam. Harkel!!!!!!!!!! Jag frågar om de kan komma om ett år så jag hinner gå ner 30 kg först. Och så har jag klippt håret och känner mig inte riktigt trygg i min ... kvinnlighet höll jag på att säga men jag menar nog faktiskt fåfänga. Usch. Foto i Allers! Men vi känner väl ingen som läser den, hoppas jag. Fast jo, jag vill ju att det ska skrivas mer om sjukdomen så att den blir mer känd, mer legitim, mer intressant, och att det ska forskas mer på den och i slutändan att det ska finnas nåt botemedel som jag ska ta och bli FRISK. Det är därför jag gör det. Och om det krävs ett foto av mig så må det vara hänt.

Men fy bubblan -- FOTOTEAM!

--------------

Max tre sekunder senare: Vad ska jag ha på mig? Hjääääääälp!!!!!!!!! Hur ska jag stå/sitta så att inte min tjocka mage syns? Hjälp!!!!! Dubbelhakan, hinner jag fettsuga den? Jag spyr. Fototeam...

Sju, åtta sekunder senare. Hjälp, hur städad måste lägenheten vara när de kommer! Mer städad än nånsin!!!!!!!!!!!!!!!! Även inne i bokhyllorna!! Mikael får börja nu. Själv måste jag sluta svettas och få ner pulsen från 200. Och att jag just smällt i mig sju megabilar och fem nappar hjälper varken mot pulsen eller midjemåttet. Jag tuggar helt hysteriskt.

Luuugn. (Inte så lätt.)

Dator igen, och vad gör jag då?

Jag hade ju så vackra planer på att inte falla tillbaka i datorträsket. Efter typ en månad utan dator (men med telefon, så jag var inte helt avstängd) kände jag mig avvand. Men det varade inte så länge. Jag letar fortfarande fynd på eBay. Dagens feltänk var när jag trodde att jag skulle ha en chans på dessa:

Källa

Clarks, mjukt kvalitetsläder, underbar klack, perfekta vår- och sommarskor i storlek 42. Var med och bjöd medan priset ännu låg under £10. De gick för över £23. Oh well.

(Det finns ett par till som är till salu för £20 plus fem i frakt. Men jag är lite för snål när det inte går att prova dem först. Fast de har sånt bra skinn! Jag är sugen! Kanske jag ska köpa dem ändå. De går säkert relativt lätt att sälja på tradera eller så om de inte passar...)

Jag i trafiken

Källa

Lycka

Lycka är gamla vänner som man fortfarande är vän med.

Lycka nr 2 är när de hör av sig själva, eftersom "man" är så dålig på det.


Oooo hjälp, nu måste jag rusa i säng. Dels börjar Stilnocten verka och jag blir snart otillräknelig om jag inte ligger och försöker somna, och dels börjar fåglarna sjunga upp sig för idag och jag är fortfarande inte nattad. Om nån kunde vifta med ett trollspö så att jag sovgott mellan 00 och 10.30 så skulle jag må så bra, så bra! Ja, måste gå. Men det är bäst att jag itne går så fort så jag stressar upp mig för att jag måste skynda sig att somna innan illrena går ur. Skriver med racerfart, det är nog dags att dra ner tempot till komaläge.

Bla, bla, bla. Men jag har inte spikat i nåt än i alla fall. Men vem vet om jag känns vid det här mailet imorgon när jag vaknar. Idag. Hjärnan är off. Nu stänger jag av, tar några djupa andetag och lunkar i säng. Där väntar världens bäste Mikael. Ain't I lucky?!?!?!?

Väntar å väntar, det har han nog slutat med för sex timmar sen. Men han är gullig till och med när han snarkar och sover med korsordet i ena handen och pennan i andra. Det brur jag mig inte om att jag outar, för jag bara ääääääääääääääälskar honom då. Så sig själv, så gullig, så min. Lycka i en liten ask. Ja, fast han är alltid dullig.

Lycklig och lullig. Jag vet vad det betyder. Av med datorn. Nu får ni gå. Vi ses!

Stavningskontroll bitte

Läste nyss på Aftonbladet i telefonen i soffan om en bilolycka i Hunnebostrand. Sorgligt, döda människor.

Men så beskrivs något ha "stuttsat" varpå jag studsade. Det är illa ställt med journalisterna nuförtiden. Kan varken stava eller stavningskontrollera.

Är jag en hemsk människa som reagerar mer på stavning än på död?

Botox? Det känner jag inte till...

Här ska ni få höra nåt vansinnigt. Ringde i god tid före mitt besök hos neurologen till Apoteket och beställde hem medicinen (botox med namnet Xeomin) som läkaren ska injicera. Kvinnan jag pratade med på 0771-numret var supertrevlig och frågade när jag behövde medicinen: Fredag lunch, svarade jag. Eftersom det var måndag och det tar tre dagar (vilket jag visste sen förr) svarade hon att det skulle gå jättebra.

Så är Mikael ute med hunden på fredagen och går till Apoteket. Kvinnan i kassan letar och letar och letar och hittar inget botox och inget som är till mig. Jag vet inte riktigt hur det kommer fram, men detta är vad som har hänt:

Medicinen är dyr, 1954,50:-, och tydligen ska då en chef på Apotekets kundtjänst godkänna beställningen innan den skickas till det aktuella Apoteket. Chefen som hade tittat på mitt recept hade sagt: "Den medicinen känner jag inte igen, så vi kastar beställningen."

Och så hade min beställning, på ett recept med läkarens namn, och som jag hämtar ut fyra gånger om året och har gjort så de senaste åren, blivit annullerad. Utan att nån säger det till mig. För att en chef inte hade hört talas om medicinen? Eller trodde att jag skämtade på Apotekets bekostnad?

Nu vet jag sen tidigare att neurologen har reserv-botox på mottagningen. Men tänk om han inte hade haft det? Han är en prisbelönt neurolog och har väntelista på flera månader. Hur kan en apotekare som har fått en legitim beställning bara bestämma, över huvudet på både läkare och patient, att beställningen inte är på riktigt och att vi struntar i den bara???????? På Apoteket sa de att jag i fortsättningen skulle komma till Apoteket själv, inte ringa in beställningen, för då ser de att det är på riktigt. Är det många som tjuvringer till Apoteket och skämtbeställer sin egen receptbelagda medicin?????

Visserligen är jag tacksam mot det fantastiska svenska systemet som har maxbelopp på både mediciner och läkarbesök, vilket ju räddar både min hälsa och vår ekonomi, men jag förstår ändå inte vad det är för rim och reson i att annullera en beställning på så lösa grunder. Jag ska nog höra av mig till Apotekets kundtjänst och klaga. Eller skriva ett brev. Vet inte vilket som är effektivast.

Visst kan man bara skaka på huvudet åt en sån här historia?

Vilken fin vår vi har

Man räknar inte precis med att det ska vara helt vitt ute på påsk. Kanske A-L gör det, men inte vi andra som bor söder om polcirkeln.

Vilket leder mig osökt att tänka på ekvatorn, polcirkelns motsats, typ. Mikael brukar ha på gps:en i telefonen när han går med hunden, för att se hur långt de går. Igår sa den att han var på ekvatorn, och att hans promenad hade tagit honom till Angola. Dessutom sa den att han hade slagit nåt sorts rekord. Jag dog av skratt. Tur att man är lättroad.

Så, påsk, ekvator, snötäcke.

Jag hade så gärna velat följa med till "farmor" idag. Förra veckan sov jag ovanligt bra och det var då jag bestämde mig. Det kändes helt within my range. Men så har jag sovit dåligt den här veckan, vaknat för tidigt och bara fått hackig sömn. Så idag när väckarklockan ringde 10 i 10 snoozade jag en gång för att samla kraft, men orkade inte ta mig ur sängen. Efter bara ett par timmars sömn var det inte så konstigt. Men sen vaknade jag lite efter 16, låg kvar och lekte med telefonen i en timme (Facebook, Aftonbladet, Yatzy, Frågesport, Sudoku, Word Search, bloggar), och lyckades sen både klä på mig och borsta håret. Men så tog jag i lite mousse så nu ser jag ur som Karius och Baktus. Det hinner säkert lägga sig lite tills Mikael kommer hem. Och så undrar jag om jag ska äta frukost eller gå direkt på kvällsmaten. Det är ju snart dags för nattpiller också...

Jo, just det. Läste förut om en norsk ME-tjej som med ett par dagars skillnad fick två behandlingar, en mot smärta och en mot jag minns inte, och så beskrev hon hur hon mådde veckan efter. Efter tre dagar hade hon glömt både att hon fått behandlingar och att hon var kroniskt sjuk. Hon arbetade hela dagarna, gick på gym och på konsert, bio, restaurang ,och allt detta för att hon smärtlös kunde sova gott på nätterna och vaknade pigg och med ett leende. Och piggheten varade hela dagen.

Trots att jag har Mikael och att kärleken är den största gåvan jag fått i livet, är jag inte helt nöjd. Den friske har tusen önskningar, den sjuke bara en. Jag skulle också gärna ta en helt frisk vecka. Att vakna pigg... Men vad skulle jag göra?! Ta en Segwaytur, en dag i skidbacken, åka på cykelutflykt med matsäck, strosa i Gamla Stan, gå på konserter, äta ute och inte bry mig om hur länge jag sitter ner, måla naglarna, duscha, laga middag och gå direkt på bio utan att vila emellan. Ha! Är det det vildaste jag kan tänka mig? Det låter i alla fall underbart. Och så skulle jag läsa och bara kunna plöja och ändå minnas vad jag läst.

Och så skulle jag städa hemma. Röja i förrådet, sy och laga, köpa hem en ny soffa och nya fåtöljer och piffa med gardiner och kuddar. Och måla bokhyllor och köpa några på loppis. Spruta medel på köksluckorna och bara torka av alla, på insidan och utsidan, i ett svep. Och samma med kaklet i badrummet. Och städa i fogarna och ta ett fotbad och sandpappra fotsulorna, fram och tillbaka med armarna utan att bli trött.

Jag skulle vara så len efter en vecka. Och lukta gott, nyduschad jämt, kanske till och med sminkad och med örhängen och definitivt med prepubertala hårlösa ben. Vilken vecka!

Glad påsk, eller om vi ska säga God jul! Kör försiktigt, för sjutton gubbar!!!!!!!!!!!

Nån hade satt in den på fejan, vet inte källan.

Källa

Högklackat i mitt hjärta

Jag ska ju inte ha högklackat nåt mer, har jag sagt. Får för ont i benen. Men det är en stor sorg (ja, om det är det värsta som har hänt mig så är det inte särskilt synd om mig, jag vet) för jag är så fåfäng och gillar vackra saker.

Så gissa om jag älskar de här dojjorna:

Källa

Hår

Jag klippte mig härom veckan. Ganska mycket. (Trodde jag såg Katrin i bilrutan härom dagen!) Mina armar klarade inte av att tvätta och styla ens en page. Så jag är ganska korthårig. Jag tycker ofta att kortare hår på tjejer är så fräscht, men är lite känslig för det själv eftersom mitt huvud är litet och långt med platt bakhuvud. Känner mig lätt som en mellanstadiekille. Men nu har jag alltså nödgats minska hårvolymen, och har en sak att rapportera, eller två.

Håret torkar nog på 1/4 av tiden. Oerhört värdefullt för min hälsa. Liksom det där att bara ha platta skor.
Fick det självtorka förr var det inte torrt efter fyra timmar, nu går det nog på en halvtimme. Och inte blir det ens 1/4 om man räknar efter! Fantastiskt. Måste komma ihåg det, när jag känner mig som en pojke.

Är också glad att Mikael inte är besviken för att jag inte har "långt hår". Han gillar ju när man har borstat håret och jag ser ofta busig ut nu (eller klappa kanin), men han fäster sig inte vid såna småsaker. Det är härligt.

Kan för övrigt berätta att min hårspray har varit slut länge så för första gången köpte jag spray hos frissan. 129:- för fyra dl strong hold. Men så totalt värt varenda krona! När jag kom hem efter botox och utflykt i fredags såg mitt hår likadant ut som när jag gick hemifrån. Brukar ha svåra luggproblem, men den låg där den skulle utan att se übersprayad ut, timmar senare. Och ändå hade det både blåst, regnat och snöat/haglat på det. Så om ni tvekar inför att köpa lite dyrare stylingprodukter hos frissan, köööp, säger jag. Dessutom är den dryg och jag tror den kommer att räcka i evigheter.

Fast om Monica har några smarta argument till motsatsen tror jag att jag redan nu säger att hon har rätt.

En bra dag ser jag ut ungefär såhär. Fast de har glömt att använda en modell med dubbelhaka, som jag.

Källa

Fantastisk titel: Kvinna

Via Pinterest hittade jag en bok som nån läste, och på Barnes & Noble fanns fler av samma författare. Den här titeln bara fångade mig med hull och hår:

Set-Apart Femininity: God's Sacred Intent for Every Young Woman by Leslie Ludy

OK, jag är ingen ung kvinna längre, men allt är relativt. Jag vill stå på barrikaderna för kvinnlighet, inte för en tratt som alla flyter igenom och kommer ut på andra sidan som en hen. Vi har två kön, de är visst olika, och de är alldeles lika mycket värda. Det finns ett inneboende värde i att vara kvinna, precis som i att vara man. Jag älskar att vara kvinna. Det passar mig. Jag tror att jag är den jag är för att jag kan göra nåt bra av det.

Det finns saker jag inte kan göra. Stå och kissa. Ta över ABB efter Percy. Det där med kissandet vore väl käckt att kunna, men de flesta hindren i mitt liv beror inte på att jag är kvinna utan på min personlighet och mina intressen. Jag kan inte bli USA:s president (vill inte heller), men inte för att jag är kvinna utan för att jag är svensk. Jag kan inte heller bli astronaut, för att jag inte är nog smart på rymdteknik och för att jag inte är i mitt livs bästa form. Vi kan inte öppna alla livets möjligheter för alla. Livet är inte rättvist, för då hade jag vunnit VM i konståkning. Det är klart att vi ska kämpa för att alla ska ha lika rättigheter, lika självklart som att alla borde ha samma rätt till mat och vatten. Tänk er om alla svenskar låter blir att äta de där 16 kilona godis eller vad nu genomsnittet var för påsken, och skänker pengarna till nån välgörenhetsorganisation. Det vore en påsk att minnas. För både kille och tjej.

Men hur som helst, leve kvinnligheten!

Anders Zorn, Kvinna som klär sig

Kvinna och flicka, härifrån

Porträtt av kinesisk kvinna, härifrån

Überseriöst, härifrån

Kvinnlig läkare, härifrån

Mona Lisa, eller inte? Jan K Persson

Nigella Lawson, källa

Kvinna i uniform, Nordiska museet

Okänd kvinna från Haparanda, härifrån

Pensionärsråd i Stockholm, härifrån

Kvinna, härifrån

Vad ser du på bilden? En ung dam eller en gammal kvinna?

Kronprinsessan Victoria, härifrån

Begagnat och hemmagjort

Efter min botoxbehandling i fredags tog Mikael med mig till Stockholms största Myrorna i Skärholmen centrum. Hjälp! Efter bara några minuter hittade jag en sidenklänning för 105:-. För smala personer -- skulle ju köpt den till Ellen såklart! Det fanns oerhörda mängder kläder och mycket som var supersnyggt, men för litet för mig. Till slut lät jag bara bli att kolla. De hade inte så många väskor, vilket kanske var tur. Dagen före, eller när det nu var, hade jag varit på Antikladan (heter det så tro?) här i Vh och sett en übercool guldväska med knäpplås som jag gärna hade pimpat till silver och med ny axelrem och en stor blomma på framsidan. Men jag köpte inte den heller.

På nedervåningen fanns det möbler och tyger och filtar och där blev jag lika galen som på övervåningen. Så mycket fint! Fast favoritfilten kostade flera hundra och jag kunde inte bestämma mig för varken en lampfot eller lampskärm fast Ullaredslampan och Ikeafoten i vardagsrumsfönstret verkligen inte är a match made in heaven. Men om man vill ha en rejäl lampa får man betala rejäla pengar också, så jag slog inte till. Hade liksom inte kommit till köp-läge än.

Mikael köpte ett roligt spel med aktuella frågor. Öoppnat, plasten kvar. Frågorna var dock från 1991. Men vi hade jätteroligt när vi spelade det! Och jag kunde nästan en fransk formel 1-förare, Alain nånting.

Och så köpte han en DVD-box med tre filmer om älgjakt. Säg inte annat än att han inte går i gamla banor! Han tänkte att det kunde vara kul att lära såg nåt nytt. Men så visade det sig att alla tre var tomma!

Förutom att rekommendera alla nollåttor att åka dit, så kan jag också meddela att jag skulle älska att ha en liten affär där jag sålde fina grejer, typ second hand-fynd, pimpade väskor och unika, hemmagjorda smycken. Till exempel som det här kedjearmbandet (kedjan är från järnaffären. Jag blir alldeles kär!) som Centsational girl har gjort:

Stop it

Det verkar som om helgens allmänna, världsomfattande konferens för kyrkan redan har fått ett favoritcitat:

Har sett flera (fler än jag önskar...) "free, downloadable, printable" och mer eller mindre konstnärliga versioner med allt från stoptecken till varianten nedan, som väl ska anses snygg. Själv blir jag lite stirrig av så många fonter. Men så är jag ju lite lättstirrad.

Källa: Nick Sorensen, thisisnick.com

En tyken hund

Vi försöker lära hunden att inte skälla när någon kommer och knackar på (det är enda gången hon skäller). När man är i ett annat rum och säger schhh så brukar hon inte bry sig, men när man kommer in i hallen (man springer inte lika fort genom lägenheten som Vanna gör!) och säger att hon gott kan vara tyst, så brukar hon med hjälp av ögonkontakten fatta vad man vill och tystna. Men härom dagen när hon skulle bli hämtad tykade hon sig lite mot mig när det knackade på dörren. Hon skällde först som en galning: VOV, VOV, VOV, VOV, och sen när jag kom och sa tyst osv till henne så sa hon ett tyst bjäfs. Liksom för att visa att hon minsann ville skälla, men om det var nödvändigt kunde hon göra det tyst. (Kanske hunden inte äger intelligens i stil med min teori, men jag tolkar ofta hennes beteende som om hon faktiskt kan tänka. Det blir roligare så.)

Jag vet att man inte ska säga massa saker, varken till barn eller hundar, som man inte bryr sig om att följa upp, och hon lyder faktiskt. Men ibland vill hon väl visa sin egen vilja. Och detta var faktiskt lite roligt.

ÄÄÄääääääääääääntligen!

Det har tagit sin lilla tid, men nu funkar min dator igen! Orkar inte ta er igenom hela den långa processen, men det kostade en tusing och åtskilliga timmar för min privata IT-konsult.

Har som ni förstår tusen blogginlägg i huvudet, i telefonen, och i det där stället i rymden där alla glömda saker hamnar.

Men jag har inte klätt på mig än, eller ätit frukost. Ni får stilla er. Men nu kan ni hoppas. Jag är tillbaka. Och jag har saknat er!