Hurra!
Min man kommer hem ca två timmar tidigare än beräknat! Han slapp vara på Fokus till klockan 21. Nu är han istället och köper nån sorts filé som ska passa till bearnaisesåsen och ugnspotatisen. Jag har precis borstat tänderna och fixat håret. Det känns plötsligt som en dejt :)
Nyårsmat
Mikael började dagen med Brie-ost och saltiner. Jag åt risgrynsgröt (från en plastkorv) med kanel. Till middag blir det nog ugnsfalu och potatismos, med en seriöst stor lyxflaska snällbubbel, innan M åker till Fokus och sitter i Informationsdisken.
Jag är ledsen att jag inte har mer respekt för nyårsafton än att jag lagar falukorv. Inget ont om falukorv, men det är inte precis festmat. Jag får väl dansa magdans eller nåt för att skaffa feststämning. Är i alla fall glad att vi inte ska bort, det är jag för trött för.
Gott nytt år!
P.S. Nu när julen är slut sitter jag och surfar hysteriskt på saker att göra på Mikaels 50-årsdag i januari. Fyller själv 40 ett halvår senare tänker på att slå ihop födelsedagarna och göra nåt riktigt opulent. Vräkigare än att åka till Säffle alltså.
Har ni några bra idéer?
Jag är ledsen att jag inte har mer respekt för nyårsafton än att jag lagar falukorv. Inget ont om falukorv, men det är inte precis festmat. Jag får väl dansa magdans eller nåt för att skaffa feststämning. Är i alla fall glad att vi inte ska bort, det är jag för trött för.
Gott nytt år!
P.S. Nu när julen är slut sitter jag och surfar hysteriskt på saker att göra på Mikaels 50-årsdag i januari. Fyller själv 40 ett halvår senare tänker på att slå ihop födelsedagarna och göra nåt riktigt opulent. Vräkigare än att åka till Säffle alltså.
Har ni några bra idéer?
Försäljarglädje
Jag har haft en annons ute på Blocket med min toarpskrona i två veckor. Efter en vecka fick jag ett par intresserade och nu efter jul fick jag den såld. Kvinnan åkte härifrån för fem minuter sen och jag är hög! Att det är så roligt att sälja sina saker?! Dels kanske det beror på att man blir glad när nåt man tycker om men inte har "på topplistan" längre kommer till användning och glädjer nån annan, och dels för att man får pengar för sitt gamla... inte skräp precis, men det man inte ens använder. Win-win. Och pengar till mig!
Tankarna går runt i lägenheten -- vad kan vi sälja mer???
Tankarna går runt i lägenheten -- vad kan vi sälja mer???
Kultur? Since when?!?!?
Har du kulturkoll? står det på SvD. 15 frågor om 2009. Vad vet du om Michael Jackson, Lady Gaga och Anna Anka. Testa dig i årets kulturquiz!
Nån mer än jag som inte precis tycker att Jacko, "Lady" Gaga och Anna Anka passar inom kategorin kultur? Inte ens Bruno är kultur, trots hans ståtliga förnamn. Populärkultur, ja, men inte kultur. Jag håller på den gammaldags finkulturen.
Seger
Mikael säger att han alltid har gillat platt rakt hår, medan jag med mitt lite för långa hästansikte alltid har behövt lite sidovolym för att utjämna saker och ting.
Idag på Fokus -- och detta berättade han frivilligt :) -- såg han en tjej med platt rakt hår och hans första tanke var: "Klappa kanin". Seger! Min världssyn eller åtminstone syn på skönhet och/eller hår börjar influera hans. Dessutom använde han mitt uttryck för att beskriva det! Vi kommer nog att bli som två gamla pensionärer som bara håller varandra i handen och vet vad den andre ska säga så man säger inget :)
Idag på Fokus -- och detta berättade han frivilligt :) -- såg han en tjej med platt rakt hår och hans första tanke var: "Klappa kanin". Seger! Min världssyn eller åtminstone syn på skönhet och/eller hår börjar influera hans. Dessutom använde han mitt uttryck för att beskriva det! Vi kommer nog att bli som två gamla pensionärer som bara håller varandra i handen och vet vad den andre ska säga så man säger inget :)
Missuppfattning
Förnuft och känsla kommer inte alls idag klockan 19. Jag höll mig beredd, men det är en repris som kommer i SVT24. Del 2 kommer nästa tisdag. Och så finns det en del 3 som man måste komma ihåg att titta på. Kanske skulle köpa filmen på CDon för 169:- istället. Tålamod har ju aldrig varit min starka grej...
Skjuta grön laser mot ambulanshelikopter
Nog för att folk kan vara dumma, ha mer än konstiga så kallade nöjen, men jag måste ha hittat ett av de allra mest korkade sätten att roa sig. Det står i flera tidningar att folk skjuter med grön laser mot ambulanshelikoptrar.
Vilken kul lek, att skaffa folk ögonskador. Folk som dessutom är till för att hjälpa allmänheten. Vad spännande det vore om en ambulans kraschade rätt i huvudet på idioterna! Innehav av grön laser borde vara värre än innehav av cannabis. Då är jag ju mest dum mot sig själv. Nä, att skada andra som lek är riktigt psykopatiskt. Fram med handfängslen. Ingen nåd.
Vilken kul lek, att skaffa folk ögonskador. Folk som dessutom är till för att hjälpa allmänheten. Vad spännande det vore om en ambulans kraschade rätt i huvudet på idioterna! Innehav av grön laser borde vara värre än innehav av cannabis. Då är jag ju mest dum mot sig själv. Nä, att skada andra som lek är riktigt psykopatiskt. Fram med handfängslen. Ingen nåd.
Man vet att det är en dålig dag om...
...man vaknar medan man drömmer att man står över diskhon och försöker skölja ur spysmaken ur munnen, nån har förstört ens väska, tagit ens mobil och gjort om den till nån leksak, och man fortfarande kan känna matbitar i munnen efter spyepisoden. Varför drömmer man sånt?!?!?!?
När jag väl vaknade hade jag så ont i benen att jag inte kunde gå upp, men då körde jag min julklappstrefot på dem och de blev bättre. Samma med nacken. Så bra det kan gå.
Och nu har jag ätit tre kokostoppar till frukost
Bild lånad från Navigare necesse est.
och känner mig inte direkt tvingad att spy, så dagen har ändrat sig 180 grader. För er som inte är så mattesnilliga betyder det ett halvt varv, dvs åt helt andra hållet.
Så kan det gå.
När jag väl vaknade hade jag så ont i benen att jag inte kunde gå upp, men då körde jag min julklappstrefot på dem och de blev bättre. Samma med nacken. Så bra det kan gå.
Och nu har jag ätit tre kokostoppar till frukost
Bild lånad från Navigare necesse est.
och känner mig inte direkt tvingad att spy, så dagen har ändrat sig 180 grader. För er som inte är så mattesnilliga betyder det ett halvt varv, dvs åt helt andra hållet.
Så kan det gå.
Röta
Jag avslutade mitt förra blogginlägg kl 20:03, och precis då kom jag på att jag hade sett reklam för att Förnuft och känsla skulle komma på TV. Jag kollade på lappen -- rätt dag och 3 minuter sen bara! Den var såklart underbar, och skönt är att man inte behöver vänta längre än till imorgon på andra delen.
Sen har jag försökt ringa M på mobilen precis hela dagen. det har gått till mobilsvar hela tiden. Jag trodde han skulle vara borta till kanske 8 eller 9, så utan svar kl 22.45 började jag faktiskt gråta av oro. Jag tyckte det skulle vara sorgligt att bli änka före 40 års ålder, efter knappt 4 månaders äktenskap. Han måste ha kört ihjäl sig, för varför skulle han ha telefonen avstängd hela dagen? På inskrivningen/invigningen av Fokus? Så kom jag på att han antagligen hade sin plånbok i fickan, med körkort, och att han har ring på fingret där det står Anja. Så lugnade jag mig själv -- för den här gången och förhoppningsvis alla andra gånger -- med att sjukhuset säkert skulle ringa om det hade hänt nåt.
Men det är nåt med antingen hans telefon eller hans abonnemang. Han har använt telefonen typ 15 gånger. Och närjag ringde från min mobil gick det bra. Undrar om det är vår IP-telefoni eller hans mobil? "Det här måste utredas ordentligt."
Sen har jag försökt ringa M på mobilen precis hela dagen. det har gått till mobilsvar hela tiden. Jag trodde han skulle vara borta till kanske 8 eller 9, så utan svar kl 22.45 började jag faktiskt gråta av oro. Jag tyckte det skulle vara sorgligt att bli änka före 40 års ålder, efter knappt 4 månaders äktenskap. Han måste ha kört ihjäl sig, för varför skulle han ha telefonen avstängd hela dagen? På inskrivningen/invigningen av Fokus? Så kom jag på att han antagligen hade sin plånbok i fickan, med körkort, och att han har ring på fingret där det står Anja. Så lugnade jag mig själv -- för den här gången och förhoppningsvis alla andra gånger -- med att sjukhuset säkert skulle ringa om det hade hänt nåt.
Men det är nåt med antingen hans telefon eller hans abonnemang. Han har använt telefonen typ 15 gånger. Och närjag ringde från min mobil gick det bra. Undrar om det är vår IP-telefoni eller hans mobil? "Det här måste utredas ordentligt."
Julafton, juldagen, annandagen
Jag är ju minst sagt efter med bloggandet. Ska skriva om julafton idag, när det är den 29. Oh well.
Först var vi hos Hankes senior en stund och fick jullunch. Mycket gott och mycket trevligt. Det är andra gången, så kanske börjar det bli en tradition? Festligt också att det inte bara är syskoningifte som förenar oss med Hankes, utan att vi bor granne med Cornelia & Andreas. Världen är så liten. I år var Patric med också. Han har varit hemma så länge nu att han verkar helt "normal" :) Hankes hade fått låna nån hund också och mamma var inte ens rädd för den. Liten och väluppfostrad.
Sen åkte vi till m&p, och M stannade hemma för att slå in Ellens present och göra nåt ärende med barnens presenter. Väl hemma hos mamma och pappa började Kalle Anka, som vi bara hann se tills Arapapia-början, eftersom Johan & Beth skypade. Bella var trött och somnade men Mia satt och vinkade och såg artig och glad ut. Jättekul!!!
Efter nån dryg timme kom Camilla (som hade tillbringat lite extra tid med sin familj) och Mikael, och vi försökte bestämma om vi var hungriga eller sugna på presenter. "Den här familjen är så fokuserad på mat" säger Mikael. Och ja, vi började göra julbord istället för öppna presenter. Det åt vi med hjärtans lust och fick så bra plats i mammas och pappas kök! Jag fick migrän och mådde lite halvilla hela tiden, men fick ner en heminlagd sill och en varm jultallrik ändå. Prinskorvarna och brynkålen är min favorit, tätt följd av potatissalladen. Och julmust.
Vi lät bli julevangeliet i år. Det har ändå aldrig blivit sig likt efter "krubba-incidenten" när vi brast i långvarigt dödsföraktande skratt när familjens joker härmade Stina Ekblads finlandssvenska uttal av krubba. Morsan, som försöker hålla oss på den raka och smala stigen, har inte förlåtit oss.
Vi öppnade istället presenter. Och det var hårt arbete! Vi hade, som alla jular, bestämt oss för att i år ska vi inte köpa så många/dyra presenter, men Camilla bara skakar på huvudet och säger: Så här gör ni jämt. Hennes julbakgrund är lite mer spartansk, eller rimlig kanske man ska säga. Mikael däremot är helt over the top. Men han ska väl lära sig. Första presenten som öppnades var nämligen en bok som mottagaren redan hade gett till givaren vid annat tillfälle. Vi kom fram till att vi tar det där med grön jul till helt nya nivåer :) Robs bok, till exempel, som visserligen var nyköpt med honom i åtanke, var redan läst av halva familjen, och mamma hade till och med ringat in alla eerie i den. Sen fick Ellen nån bok av Jan Guillou som hon hade gett till mamma och pappa förra julen, men vi skrattade så vi tjöt. Och vi fick faktiskt riktiga presenter också. Och alldeles för många, trots våra intentioner att behålla Christ i Christmas. Från Bettan (vi säger så, för i sanningens namn har nog Johan inte haft ens ett strå med i den leken) fick männen lyxiga halsdukar och kvinnorna olika sorters mikrovärmare. Jag fick nån med lavendel osv som skulle lindra huvudvärk, Ellen nån till handlederna osv, så vi blev imponerade av Bettans kunskap om våra krämpor.
Av oss fick Ellen ett beige uppläggningsfat, några pyttesmå svarta julgranskulor och en vacker gammaldags glasburk med saltlakrits i. Jag fattade hur lyckat det var när någon manlig person i sällskapet ifrågasatte julgranskulorna och Ellen snabbt förklarade: Men dem lägger man bredvid och så blir det ett fint stilleben och dekoration, fattaru.
Mikael hade köpt ett tomt plastpaket till pappa med texten: Du har ju redan allt. Den fick högst skratt på barometern, men de 134 vattenflaskorna (eller vad det var) som han hade köpt till fattiga barn fick mest aaaa och åååå. Själv fick jag så mycket grejer att jag i nuläget bara kommer ihåg att det var tre böcker, två par "fåfänga strumpbyxor" (varav det ena redan glänste i kyrkan i söndags), en trefot-massör som funkar ljuvligt att o-stela nacken med på morgonen, och ett fotbad! "Vibrationsmassage, värme och bubbeleffekt" stod det på paketet. Perfekt!!!
Jag menar verkligen inte att dissa någon som gav mig något mer, för jag är ju helt senil, det vet ni! Och på julafton satt vi ju där och höll med varandra om att det mesta var så lyckat att man inte kunde välja favoriter. En annan sak jag kommer ihåg nu var ett album som Ellen hade gjort med foton av våra bröllopsgäster och vad de hade skrivit för små lappar med date-tips och minnen osv. Suveränt!
Nu till lite sur. Mikael och jag hade varit på Apoteket före Hankes och skulle hämta ut tre mediciner till mig och en till Mikael. Min klåpare till läkare (sorry, kan inte kalla henne annat efter alla de gånger nåt gått åt skogen) hade inte skrivit ut en av medicinerna som jag skulle öka dosen av, och en av sömnmedicinerna hade de inte inne utan skulle få först på tisdag. Två av mina viktigare mediciner skulle jag alltså inte få. Grrr!! Men mamma har fått prova just den sömnmedicinen (det är melatonin), men den hjälpte inte på henne, så de hade varit och tagit ut en dos till henne och slagit in till mig :) Och efter att ha varit utan den där ökningen av den andra medicinen i två dagar, insåg jag att jag helt enkelt skulle dubbla dosen istället för vänta på ett nytt recept på 50% mer. Då blev jag helt normal igen, grät inte längre, fick mindre ont, och sov. Så allt slutade bra.
Hur som helst, såsmåningom åt vi ris à la malta, Camilla fick magknip, och vi tyckte det var the cue att åka hem.
Och då kom dagens överraskning. Att säga att lägenheten har varit full av flyttsaker har ingalunda varit en överdrift. Men när Mikael var hemma och "slog in en present" hade han röjt ut precis allt och städat! Jag blev så rörd att jag inte bara blev stum och kramade honom fyra gånger, utan även lipade en skvätt. Och sen en gång till efter en kvart.
Tyvärr slutade dagen lite sämre. Mikael talade med sina barn, och Johanna sa glatt: "Jag har fått en tvärflöjt." Gissa vad som låg i hyllan och väntade på henne? En tvärflöjt (för 1000:- mer än den hon fick, kan vi ju surt tillägga). Jag har inte lagt mig i barnens julklappar, men jag kommer ihåg att Mikael hade sagt att ingen annan skulle köpa det. Trist att på julaftons kväll bli brädad av en favoritdublett. Dessutom hörde han nåt om att Thomas inte skulle hinna komma dan efter när vi skulle fira jul tillsammans. Han muttrade nåt om att det inte var värt att komma och hämta sina tusenlappar. Mikael blir fortfarande ledsen och känslig när det är nåt med barnen, och det kommer nog att vara så länge. Det är ju säkert svårare att komma över att man inte träffar sina barn varje dag än att man inte träffar sitt ex varje dag...
Anyway, vi somnade till slut med en smak av After Eight i munnen. Ibland får man fuska med tandborstningen!
Men nästa morgon vaknade Mikael på ett deprimerat humör men åkte och köpte hörlurar till Johanna och bytte nåt han hade köpt till Jonte förut. Och sen kom alla barnen! Inte Karolina såklart, men de firade ju jul i Norge i år. Jag hade gjort antijulmat (spaghetti Bolognese) och vi hade det trevligt. Johanna hade redan fått hörlurar dagen innan, men de andra presenterna var nog inte dåliga. Jag tror att jag ska börja styra upp det där med önskelistor lite mer. Det kan ju vara Mikael som har fattat fel också, men man blir väldigt defensiv när ens man blir ledsen. Lejoninna typ!
Mikael fick ett spel som hette Dilbert the boardgame. Förutom att det tog ca 40 minuter att läsa instruktionerna så var det riktigt roligt. Jag fick den stora glädjen att få välja mellan 2 minuspoäng eller att stå och gala som en tupp. Johanna och Mikael fick kort som sa att de skulle sitta under närmaste bord (men vi lät dem sitta på golvet bara), och ett tag fick man inte säga några ord som innehöll bokstaven D, vilket gjorde att vi alla lät rätt bakom flötet eftersom man fick tänka efter före varje ord. Den spelare (alltså, inte den figur i spelet utan person i verkligheten) som hade sämst jobb fick börja. Men förutom det var det ett normalt spel :)
Såsmåningom blev det ris à la malta (Mikael hade önskat sig det -- tydligen är det inte en tradition i hans familj att äta det på jul, men vi kan äta det varenda juldag om så vore) och hemfärd. Jag märker verkligen hur påverkad Mikael blir av att träffa sina barn. Han var riktigt riktigt lycklig på juldagskvällen. Själv var jag ingalunda olycklig, fast jag hade migrän igen, för om sanningen ska fram så är huvudvärken så pass förminskad av botoxet att det mest är de andra symptomen jag märker numera, som sjukdomskänsla i kroppen och illamående. och det är lättare att stå ut med.
På annandagen minns jag inte vad vi gjorde. Jag tror vi slappade i underkläderna fram tills på eftermiddagen, när vi åkte hem till mamma och pappa igen och åt diverse rester (av afrikansk curry från juldagen och julmat från julafton) och spelade spel. Jag hade givetvis migrän för tredje dagen i rad, så jag låg i pappas säng medan de spelade nåt okänt kortspel, och sen var jag med på Mexican Train. Som vanligt hade vi glömt att det tar ca 3-4 timmar att spela. Men kul är det!
Utmattade åkte vi hem, glada för att det är vi, som är goda förlorare, som förlorade. Jag hade över 300 p, och ändå hade jag inte orkat sitta upp under de två sista ronderna och gått därifrån. Vinnaren hade 90. Man ska ha så lågt som möjligt alltså. Jag fattar inte varför jag jämt får så dåligt på Mexican Train. Jag förstår alla hemliga tricks och metoder. Tror jag i alla fall. Oh well.
På annandan somnade vi nog med lakrits i munnen, för generöse Mikael hade ju köpt lakrits till Ellens burk men allt fick inte plats.
Och självklart vet jag varför jag alltid förlorar i alla spel -- jag har sån tur i kärlek!
Först var vi hos Hankes senior en stund och fick jullunch. Mycket gott och mycket trevligt. Det är andra gången, så kanske börjar det bli en tradition? Festligt också att det inte bara är syskoningifte som förenar oss med Hankes, utan att vi bor granne med Cornelia & Andreas. Världen är så liten. I år var Patric med också. Han har varit hemma så länge nu att han verkar helt "normal" :) Hankes hade fått låna nån hund också och mamma var inte ens rädd för den. Liten och väluppfostrad.
Sen åkte vi till m&p, och M stannade hemma för att slå in Ellens present och göra nåt ärende med barnens presenter. Väl hemma hos mamma och pappa började Kalle Anka, som vi bara hann se tills Arapapia-början, eftersom Johan & Beth skypade. Bella var trött och somnade men Mia satt och vinkade och såg artig och glad ut. Jättekul!!!
Efter nån dryg timme kom Camilla (som hade tillbringat lite extra tid med sin familj) och Mikael, och vi försökte bestämma om vi var hungriga eller sugna på presenter. "Den här familjen är så fokuserad på mat" säger Mikael. Och ja, vi började göra julbord istället för öppna presenter. Det åt vi med hjärtans lust och fick så bra plats i mammas och pappas kök! Jag fick migrän och mådde lite halvilla hela tiden, men fick ner en heminlagd sill och en varm jultallrik ändå. Prinskorvarna och brynkålen är min favorit, tätt följd av potatissalladen. Och julmust.
Vi lät bli julevangeliet i år. Det har ändå aldrig blivit sig likt efter "krubba-incidenten" när vi brast i långvarigt dödsföraktande skratt när familjens joker härmade Stina Ekblads finlandssvenska uttal av krubba. Morsan, som försöker hålla oss på den raka och smala stigen, har inte förlåtit oss.
Vi öppnade istället presenter. Och det var hårt arbete! Vi hade, som alla jular, bestämt oss för att i år ska vi inte köpa så många/dyra presenter, men Camilla bara skakar på huvudet och säger: Så här gör ni jämt. Hennes julbakgrund är lite mer spartansk, eller rimlig kanske man ska säga. Mikael däremot är helt over the top. Men han ska väl lära sig. Första presenten som öppnades var nämligen en bok som mottagaren redan hade gett till givaren vid annat tillfälle. Vi kom fram till att vi tar det där med grön jul till helt nya nivåer :) Robs bok, till exempel, som visserligen var nyköpt med honom i åtanke, var redan läst av halva familjen, och mamma hade till och med ringat in alla eerie i den. Sen fick Ellen nån bok av Jan Guillou som hon hade gett till mamma och pappa förra julen, men vi skrattade så vi tjöt. Och vi fick faktiskt riktiga presenter också. Och alldeles för många, trots våra intentioner att behålla Christ i Christmas. Från Bettan (vi säger så, för i sanningens namn har nog Johan inte haft ens ett strå med i den leken) fick männen lyxiga halsdukar och kvinnorna olika sorters mikrovärmare. Jag fick nån med lavendel osv som skulle lindra huvudvärk, Ellen nån till handlederna osv, så vi blev imponerade av Bettans kunskap om våra krämpor.
Av oss fick Ellen ett beige uppläggningsfat, några pyttesmå svarta julgranskulor och en vacker gammaldags glasburk med saltlakrits i. Jag fattade hur lyckat det var när någon manlig person i sällskapet ifrågasatte julgranskulorna och Ellen snabbt förklarade: Men dem lägger man bredvid och så blir det ett fint stilleben och dekoration, fattaru.
Mikael hade köpt ett tomt plastpaket till pappa med texten: Du har ju redan allt. Den fick högst skratt på barometern, men de 134 vattenflaskorna (eller vad det var) som han hade köpt till fattiga barn fick mest aaaa och åååå. Själv fick jag så mycket grejer att jag i nuläget bara kommer ihåg att det var tre böcker, två par "fåfänga strumpbyxor" (varav det ena redan glänste i kyrkan i söndags), en trefot-massör som funkar ljuvligt att o-stela nacken med på morgonen, och ett fotbad! "Vibrationsmassage, värme och bubbeleffekt" stod det på paketet. Perfekt!!!
Jag menar verkligen inte att dissa någon som gav mig något mer, för jag är ju helt senil, det vet ni! Och på julafton satt vi ju där och höll med varandra om att det mesta var så lyckat att man inte kunde välja favoriter. En annan sak jag kommer ihåg nu var ett album som Ellen hade gjort med foton av våra bröllopsgäster och vad de hade skrivit för små lappar med date-tips och minnen osv. Suveränt!
Nu till lite sur. Mikael och jag hade varit på Apoteket före Hankes och skulle hämta ut tre mediciner till mig och en till Mikael. Min klåpare till läkare (sorry, kan inte kalla henne annat efter alla de gånger nåt gått åt skogen) hade inte skrivit ut en av medicinerna som jag skulle öka dosen av, och en av sömnmedicinerna hade de inte inne utan skulle få först på tisdag. Två av mina viktigare mediciner skulle jag alltså inte få. Grrr!! Men mamma har fått prova just den sömnmedicinen (det är melatonin), men den hjälpte inte på henne, så de hade varit och tagit ut en dos till henne och slagit in till mig :) Och efter att ha varit utan den där ökningen av den andra medicinen i två dagar, insåg jag att jag helt enkelt skulle dubbla dosen istället för vänta på ett nytt recept på 50% mer. Då blev jag helt normal igen, grät inte längre, fick mindre ont, och sov. Så allt slutade bra.
Hur som helst, såsmåningom åt vi ris à la malta, Camilla fick magknip, och vi tyckte det var the cue att åka hem.
Och då kom dagens överraskning. Att säga att lägenheten har varit full av flyttsaker har ingalunda varit en överdrift. Men när Mikael var hemma och "slog in en present" hade han röjt ut precis allt och städat! Jag blev så rörd att jag inte bara blev stum och kramade honom fyra gånger, utan även lipade en skvätt. Och sen en gång till efter en kvart.
Tyvärr slutade dagen lite sämre. Mikael talade med sina barn, och Johanna sa glatt: "Jag har fått en tvärflöjt." Gissa vad som låg i hyllan och väntade på henne? En tvärflöjt (för 1000:- mer än den hon fick, kan vi ju surt tillägga). Jag har inte lagt mig i barnens julklappar, men jag kommer ihåg att Mikael hade sagt att ingen annan skulle köpa det. Trist att på julaftons kväll bli brädad av en favoritdublett. Dessutom hörde han nåt om att Thomas inte skulle hinna komma dan efter när vi skulle fira jul tillsammans. Han muttrade nåt om att det inte var värt att komma och hämta sina tusenlappar. Mikael blir fortfarande ledsen och känslig när det är nåt med barnen, och det kommer nog att vara så länge. Det är ju säkert svårare att komma över att man inte träffar sina barn varje dag än att man inte träffar sitt ex varje dag...
Anyway, vi somnade till slut med en smak av After Eight i munnen. Ibland får man fuska med tandborstningen!
Men nästa morgon vaknade Mikael på ett deprimerat humör men åkte och köpte hörlurar till Johanna och bytte nåt han hade köpt till Jonte förut. Och sen kom alla barnen! Inte Karolina såklart, men de firade ju jul i Norge i år. Jag hade gjort antijulmat (spaghetti Bolognese) och vi hade det trevligt. Johanna hade redan fått hörlurar dagen innan, men de andra presenterna var nog inte dåliga. Jag tror att jag ska börja styra upp det där med önskelistor lite mer. Det kan ju vara Mikael som har fattat fel också, men man blir väldigt defensiv när ens man blir ledsen. Lejoninna typ!
Mikael fick ett spel som hette Dilbert the boardgame. Förutom att det tog ca 40 minuter att läsa instruktionerna så var det riktigt roligt. Jag fick den stora glädjen att få välja mellan 2 minuspoäng eller att stå och gala som en tupp. Johanna och Mikael fick kort som sa att de skulle sitta under närmaste bord (men vi lät dem sitta på golvet bara), och ett tag fick man inte säga några ord som innehöll bokstaven D, vilket gjorde att vi alla lät rätt bakom flötet eftersom man fick tänka efter före varje ord. Den spelare (alltså, inte den figur i spelet utan person i verkligheten) som hade sämst jobb fick börja. Men förutom det var det ett normalt spel :)
Såsmåningom blev det ris à la malta (Mikael hade önskat sig det -- tydligen är det inte en tradition i hans familj att äta det på jul, men vi kan äta det varenda juldag om så vore) och hemfärd. Jag märker verkligen hur påverkad Mikael blir av att träffa sina barn. Han var riktigt riktigt lycklig på juldagskvällen. Själv var jag ingalunda olycklig, fast jag hade migrän igen, för om sanningen ska fram så är huvudvärken så pass förminskad av botoxet att det mest är de andra symptomen jag märker numera, som sjukdomskänsla i kroppen och illamående. och det är lättare att stå ut med.
På annandagen minns jag inte vad vi gjorde. Jag tror vi slappade i underkläderna fram tills på eftermiddagen, när vi åkte hem till mamma och pappa igen och åt diverse rester (av afrikansk curry från juldagen och julmat från julafton) och spelade spel. Jag hade givetvis migrän för tredje dagen i rad, så jag låg i pappas säng medan de spelade nåt okänt kortspel, och sen var jag med på Mexican Train. Som vanligt hade vi glömt att det tar ca 3-4 timmar att spela. Men kul är det!
Utmattade åkte vi hem, glada för att det är vi, som är goda förlorare, som förlorade. Jag hade över 300 p, och ändå hade jag inte orkat sitta upp under de två sista ronderna och gått därifrån. Vinnaren hade 90. Man ska ha så lågt som möjligt alltså. Jag fattar inte varför jag jämt får så dåligt på Mexican Train. Jag förstår alla hemliga tricks och metoder. Tror jag i alla fall. Oh well.
På annandan somnade vi nog med lakrits i munnen, för generöse Mikael hade ju köpt lakrits till Ellens burk men allt fick inte plats.
Och självklart vet jag varför jag alltid förlorar i alla spel -- jag har sån tur i kärlek!
Neos välsignelse
Förra helgen, efter att Jonte slutat sitt skift på McDonalds (och luktade McFeast i bilen den första kvarten), åkte vi till Oslo. Det går rätt fort att skriva det men tar desto längre tid i verkligheten. Ojojoj. Resan som Gud glömde.
Vi hade bestämt att vi skulle åka vid 16-tiden, men var nog inte utanför Stockholms gränser (med nytt torkarblad och nån manick man stoppade i kassettdäcket med sladd till iPoden) förrän vid sex. Sen lyssnade vi på "ungdomsmusik" i några timmar och åt på en Sibylla. Jag var smart nog att be om en hamburgare med bearnaisesås i. Så går det när man är Stockholmare och van vid Vegabaren :)
Sen köpte vi godis på macken intill för 236:-. Jag chockades så svårt att jag var tvungen att dela summan på fyra (värre matematik än jag gjort på länge) och se hur rimligt det var per person. I alla fall räckte mitt godis tills på hemresan. Jag som inte äter godis...
Det snöade i princip hela vägen, ibland riktigt jobbigt, som myrornas krig i ögonen, och ibland lite mindre. Mikael körde bra och sladdade inte.
Fast sen nån gång vid 10-tiden när vi började tycka att det var rätt trist det här med att åka 60 mil så sent på dagen, och strax efter en korsning med rödljus, så sjönk hastigheten och Mikael sa förvånat: Hallå bilen? Hallå?! På en busshållplats stannade bilen helt och vid det laget hade han fått syn på nåt rött och/eller blinkande som hade med bensinen att göra. Bensinstopp alltså. Vi hade fått låna pappas bil, vilket vi var tacksamma för (fläkten går att styra i den bilen...), men pappas dashboard sitter inte mitt fram, bakom ratten, utan mellan höger- och vänstersätet liksom, där fram. Så man ser den inte om man inte specifikt tittar dit. Mikael hade helt glömt att titta dit, särskilt som det inte precis var stor risk att man körde över hastighetsgränserna i det vädret. Stackarn klev ur bilen med den tragiska insikten att min far aldrig har fått bensinstopp och därmed aldrig har en extradunk i bilen. Han började vinka och en bil stannade, sen en till med några danskar som pekade åt vilket håll närmaste mack låg. Sen gick han över vägen och stannade en bil (med en lett tror jag han sa det var) som körde honom till macken, 3 km bort hade danskarna sagt. Jag blev i alla fall förvånad över att tre bilar stannade innan jag ens hade hunnit hålla bön.
Det gick inte så värst stor nöd på oss egentligen, eftersom vi satt inomhus. Men vi vågade inte sätta på värmen ifall batteriet skulle dö. Snöstorm och bensinstopp följt av batteridöd vore för mycket för en kväll. Efter kanske 40 minuter satte vi ändå på värmen, men vi stod ut i bara 20 sekunder. Mittemot oss låg nämligen nån sorts pappersbruk och det stank fullkomligt vidrigt. Hellre kyla än den stanken. Till slut kom Johanna på att det luktade rutten salami. Det gjorde det verkligen.
Mikael dröjde. Johanna ringde honom och det kom fram att folk minsann inte hade varit lika vänliga FRÅN macken som TILL. Ingen stannade nämligen, så han traskade längs vägen i snön. och 3 km lär ha varit en underdrift, ty han kom icke tillbaka förrän en dryg timme senare. Jag ändrade mig om människans godhet och insåg precis varför Josef och Maria inte hade fått nån plats att sova. Ingen brydde sig!
Till slut kom han, med is i håret och revbenet ömt eftersom han inte orkade bära dunken med andra armen hela tiden. Stackarn. Men han hade gått så han höll sig varm, det var i alla fall nåt. Han hade skrivit 20 arga insändare i huvudet under tiden, om varför folk inte stannar i snöstorm för en man med en bensindunk. inte tar man honom för en illbatting? Fast det kanske låg ett fängelse i närheten so alla tog honom för rymmare... I alla fall så hade inte ens polisen stannat för honom, och då ringde han högkvarteret och skällde lite. Fast det är sant, i Sverige säger man inte "protect and serve".
Hur som helst, vi kom faktiskt fram till slut, kanske framemot tre-tiden på natten. Det var fullt av fulla (?) oklädda människor på gatorna. Vi lyckades inte krocka med nån. Vi gick snabbt upp till lägenheten, släppte av Jonte och Johanna som skulle bo hos Karolina och Paul, glodde ett ögonblick på den tyste (!) Neo, och letade oss sedan iväg till vårt vandrarhem. Det lyckades oss, och vi stöp i säng (ribbotten med en mer eller mindre urlegad skumgummimadrass, men inte ens det tyckte vi var särskilt illa så dags). Jag var glad för min medtagna pyjamas (brr!) och Mikael för sitt korsord.
Nästa dag var vi i kyrkan och Neo välsignades. Det var speciellt och jag tror Mikael var väldigt glad att få vara med. Efteråt var det fika i kulturhallen och jag fick hålla Neo ett tag. Ljuvligt med en liten talle i famnen. Han råkade vara nöjd just då men det tog jag såklart väldigt personligt. Se fler bildbevis här.
Han har annars lite problem med magen. Dels tycker jag synd om hans föräldrar, som måste känna sig väldigt frustrerade över att se sitt barn lida, men dels tycker jag synd om honom. Här har han bott i vattenpark i 9 månader och kommer sen ut till höga ljud och smärta. Och inget fattar han.
På eftermiddagen spelade vi spel, Apples to apples, som var jätteroligt och som jag har köpt till Mikael i julklapp (men det hann såklart inte fram i tid så han fick bara en inslagen post-it-lapp). Sen såg vi på High School musical. Mikael håller sig a jour med barnens intressen :)
Sen tror jag alla var trötta och vi åkte hem. Som väl var bodde vi bara ca 5 minuters bilväg bort, och när vi väl hittade så gick det lätt.
Nästa dag var folk och handlade julklappar, fast jag och Jonte stannade hemma och passade Neo. Först lekte han med Jonte och sen låg han på min mage och sov och jag var lika nöjd som han. Precis när han började bli tjurig kom Lina hem och ammade honom. Sen åkte vi väl hem -- jag har inget minne av det, men jag tror det var det som hände. Jag minns i alla fall tre kassar med McDonalds som inmundigades i 80 km/h, och ett sagosnöigt Västerhaninge, som jag sällan längtat så efter. Min säng var min gud.
Som vanligt tog jag inga foton. Mikael kanske tog nåt med telefonen, men jag orkar inte sladda. Lina har några foton, som jag nämnde tidigare.
Det var en eventful helg, men som jag inte hade velat vara utan för nåt!
Vi hade bestämt att vi skulle åka vid 16-tiden, men var nog inte utanför Stockholms gränser (med nytt torkarblad och nån manick man stoppade i kassettdäcket med sladd till iPoden) förrän vid sex. Sen lyssnade vi på "ungdomsmusik" i några timmar och åt på en Sibylla. Jag var smart nog att be om en hamburgare med bearnaisesås i. Så går det när man är Stockholmare och van vid Vegabaren :)
Sen köpte vi godis på macken intill för 236:-. Jag chockades så svårt att jag var tvungen att dela summan på fyra (värre matematik än jag gjort på länge) och se hur rimligt det var per person. I alla fall räckte mitt godis tills på hemresan. Jag som inte äter godis...
Det snöade i princip hela vägen, ibland riktigt jobbigt, som myrornas krig i ögonen, och ibland lite mindre. Mikael körde bra och sladdade inte.
Fast sen nån gång vid 10-tiden när vi började tycka att det var rätt trist det här med att åka 60 mil så sent på dagen, och strax efter en korsning med rödljus, så sjönk hastigheten och Mikael sa förvånat: Hallå bilen? Hallå?! På en busshållplats stannade bilen helt och vid det laget hade han fått syn på nåt rött och/eller blinkande som hade med bensinen att göra. Bensinstopp alltså. Vi hade fått låna pappas bil, vilket vi var tacksamma för (fläkten går att styra i den bilen...), men pappas dashboard sitter inte mitt fram, bakom ratten, utan mellan höger- och vänstersätet liksom, där fram. Så man ser den inte om man inte specifikt tittar dit. Mikael hade helt glömt att titta dit, särskilt som det inte precis var stor risk att man körde över hastighetsgränserna i det vädret. Stackarn klev ur bilen med den tragiska insikten att min far aldrig har fått bensinstopp och därmed aldrig har en extradunk i bilen. Han började vinka och en bil stannade, sen en till med några danskar som pekade åt vilket håll närmaste mack låg. Sen gick han över vägen och stannade en bil (med en lett tror jag han sa det var) som körde honom till macken, 3 km bort hade danskarna sagt. Jag blev i alla fall förvånad över att tre bilar stannade innan jag ens hade hunnit hålla bön.
Det gick inte så värst stor nöd på oss egentligen, eftersom vi satt inomhus. Men vi vågade inte sätta på värmen ifall batteriet skulle dö. Snöstorm och bensinstopp följt av batteridöd vore för mycket för en kväll. Efter kanske 40 minuter satte vi ändå på värmen, men vi stod ut i bara 20 sekunder. Mittemot oss låg nämligen nån sorts pappersbruk och det stank fullkomligt vidrigt. Hellre kyla än den stanken. Till slut kom Johanna på att det luktade rutten salami. Det gjorde det verkligen.
Mikael dröjde. Johanna ringde honom och det kom fram att folk minsann inte hade varit lika vänliga FRÅN macken som TILL. Ingen stannade nämligen, så han traskade längs vägen i snön. och 3 km lär ha varit en underdrift, ty han kom icke tillbaka förrän en dryg timme senare. Jag ändrade mig om människans godhet och insåg precis varför Josef och Maria inte hade fått nån plats att sova. Ingen brydde sig!
Till slut kom han, med is i håret och revbenet ömt eftersom han inte orkade bära dunken med andra armen hela tiden. Stackarn. Men han hade gått så han höll sig varm, det var i alla fall nåt. Han hade skrivit 20 arga insändare i huvudet under tiden, om varför folk inte stannar i snöstorm för en man med en bensindunk. inte tar man honom för en illbatting? Fast det kanske låg ett fängelse i närheten so alla tog honom för rymmare... I alla fall så hade inte ens polisen stannat för honom, och då ringde han högkvarteret och skällde lite. Fast det är sant, i Sverige säger man inte "protect and serve".
Hur som helst, vi kom faktiskt fram till slut, kanske framemot tre-tiden på natten. Det var fullt av fulla (?) oklädda människor på gatorna. Vi lyckades inte krocka med nån. Vi gick snabbt upp till lägenheten, släppte av Jonte och Johanna som skulle bo hos Karolina och Paul, glodde ett ögonblick på den tyste (!) Neo, och letade oss sedan iväg till vårt vandrarhem. Det lyckades oss, och vi stöp i säng (ribbotten med en mer eller mindre urlegad skumgummimadrass, men inte ens det tyckte vi var särskilt illa så dags). Jag var glad för min medtagna pyjamas (brr!) och Mikael för sitt korsord.
Nästa dag var vi i kyrkan och Neo välsignades. Det var speciellt och jag tror Mikael var väldigt glad att få vara med. Efteråt var det fika i kulturhallen och jag fick hålla Neo ett tag. Ljuvligt med en liten talle i famnen. Han råkade vara nöjd just då men det tog jag såklart väldigt personligt. Se fler bildbevis här.
Han har annars lite problem med magen. Dels tycker jag synd om hans föräldrar, som måste känna sig väldigt frustrerade över att se sitt barn lida, men dels tycker jag synd om honom. Här har han bott i vattenpark i 9 månader och kommer sen ut till höga ljud och smärta. Och inget fattar han.
På eftermiddagen spelade vi spel, Apples to apples, som var jätteroligt och som jag har köpt till Mikael i julklapp (men det hann såklart inte fram i tid så han fick bara en inslagen post-it-lapp). Sen såg vi på High School musical. Mikael håller sig a jour med barnens intressen :)
Sen tror jag alla var trötta och vi åkte hem. Som väl var bodde vi bara ca 5 minuters bilväg bort, och när vi väl hittade så gick det lätt.
Nästa dag var folk och handlade julklappar, fast jag och Jonte stannade hemma och passade Neo. Först lekte han med Jonte och sen låg han på min mage och sov och jag var lika nöjd som han. Precis när han började bli tjurig kom Lina hem och ammade honom. Sen åkte vi väl hem -- jag har inget minne av det, men jag tror det var det som hände. Jag minns i alla fall tre kassar med McDonalds som inmundigades i 80 km/h, och ett sagosnöigt Västerhaninge, som jag sällan längtat så efter. Min säng var min gud.
Som vanligt tog jag inga foton. Mikael kanske tog nåt med telefonen, men jag orkar inte sladda. Lina har några foton, som jag nämnde tidigare.
Det var en eventful helg, men som jag inte hade velat vara utan för nåt!
Ojdå
Primary teacher to child: Do you want to have to go sit outside?
Child: Do you want me to hit you?
Från Overheard in the ward.
Child: Do you want me to hit you?
Från Overheard in the ward.
Värre stöld än vanligt
Om det är nåt man inte får sno så är det skylten vid ingången till Auschwitz. Hulliganer.
Läs mer på SvD.
Snöfall
Ända sen det började snöa för typ en vecka sen? har jag varit sugen på att se hur mycket som har fallit. Idag tog jag på mig mina högsta ullfoderstövlar och gick ut på balkongen, svepte ner snön från trappan och stack ner en linjal genom snön på gräsmattan.
29 cm!
29 cm!
Nu blir det politik
Jag måste bara skriva om sjukförsäkringen. Jag vet ju att jag är en sorts vågmästare i debatt-Sverige (dryper av ironi), så här kommer min åsikt:
Det är egentligen ett superbra förslag, det där att sjukskrivna ska platsas mot hela arbetsmarknaden, inte bara sitt eget jobb eller sin egen arbetsplats. En gympalärare som får en fysisk skada kanske kan börja undervisa eller administrera. Bara för att man inte kan utföra sitt eget yrke längre betyder inte att man ska ha rätt att, arbetsför på andra områden, kassera in sjukpenning i åratal eller resten av livet. Självklart. Man har inte alls "rätt" till det. Livet händer oss alla. Man måste anpassa sig.
Däremot blir det fel när cancersjuka i sista stadiet måste söka jobb. Nånstans måste man hitta ett mellanläge, något som är rimligt. Jag vet inte om det är politikerna eller Försäkringskassan som har fått hicka, men jag är ju benägen att tro att det är FK, för dem har man ju mindre förtroende för än till och med politiker. "VI kan ju inte tro att folk talar sanning."
Det är också fel när långtidssjuka på halvtid måste söka jobb på halvtid istället för att få sjukpenning på halvtid. Jag hörde en man på radio som jag inte minns vad han var sjuk i, men han sa: Jag behöver inte ett arbete till på halvtid. Jag har redan ett, och skulle gärna arbeta på heltid. Jag behöver bli frisk på heltid.
Själv är jag emellanåt ledsen att jag är längre bort från arbetsmarknaden nu än för fem år sen. Men senast för ett par månader sen fick jag ett jobberbjudande, så det är inte det det är fel på. De som är riktigt sjuka ska få vara det. det är ett jättehårt arbete. Jag skulle gärna byta det.
Men apropå det så har jag fått remiss till en psyktant som M och jag kallar det. Än så länge har jag bara gått två gånger så hon håller fortfarande på att kartlägga mig, men hjälp vad bra det är! Hon förstår vad det innebär att vara sjuk. Och trots att hon har den mentala biten av en människa som sitt område, så drar hon slutsatser om fysiska problem som är otroliga. När hon frågade om min personliga hygien och att jag inte kan duscha varje dag och vad det är som är svårt, svarade jag att det är att ha armarna över huvudet (därför tvättar jag oftast håret i handfatet för då är armarna bara framför huvudet, inte ovanför) och att använda armarna till intvålning. Hon frågade hur det är med mina fötter, förstod att de inte får nån kunglig behandling precis, och sa att jag borde få fotvård. Wow! Jag känner mig så omhändertagen bara av att hon förstår.
Jaja, det slutade inte med politik. Fast en stor del av politiken borde vara att ta människor på rätt sätt, dvs klappa medhårs istället för mothårs. Inte ändra kappan efter vinden, men få väljarna att känna varför ens politik är medhårs.
Fast nu börjar jag babbla. Over and out.
Det är egentligen ett superbra förslag, det där att sjukskrivna ska platsas mot hela arbetsmarknaden, inte bara sitt eget jobb eller sin egen arbetsplats. En gympalärare som får en fysisk skada kanske kan börja undervisa eller administrera. Bara för att man inte kan utföra sitt eget yrke längre betyder inte att man ska ha rätt att, arbetsför på andra områden, kassera in sjukpenning i åratal eller resten av livet. Självklart. Man har inte alls "rätt" till det. Livet händer oss alla. Man måste anpassa sig.
Däremot blir det fel när cancersjuka i sista stadiet måste söka jobb. Nånstans måste man hitta ett mellanläge, något som är rimligt. Jag vet inte om det är politikerna eller Försäkringskassan som har fått hicka, men jag är ju benägen att tro att det är FK, för dem har man ju mindre förtroende för än till och med politiker. "VI kan ju inte tro att folk talar sanning."
Det är också fel när långtidssjuka på halvtid måste söka jobb på halvtid istället för att få sjukpenning på halvtid. Jag hörde en man på radio som jag inte minns vad han var sjuk i, men han sa: Jag behöver inte ett arbete till på halvtid. Jag har redan ett, och skulle gärna arbeta på heltid. Jag behöver bli frisk på heltid.
Själv är jag emellanåt ledsen att jag är längre bort från arbetsmarknaden nu än för fem år sen. Men senast för ett par månader sen fick jag ett jobberbjudande, så det är inte det det är fel på. De som är riktigt sjuka ska få vara det. det är ett jättehårt arbete. Jag skulle gärna byta det.
Men apropå det så har jag fått remiss till en psyktant som M och jag kallar det. Än så länge har jag bara gått två gånger så hon håller fortfarande på att kartlägga mig, men hjälp vad bra det är! Hon förstår vad det innebär att vara sjuk. Och trots att hon har den mentala biten av en människa som sitt område, så drar hon slutsatser om fysiska problem som är otroliga. När hon frågade om min personliga hygien och att jag inte kan duscha varje dag och vad det är som är svårt, svarade jag att det är att ha armarna över huvudet (därför tvättar jag oftast håret i handfatet för då är armarna bara framför huvudet, inte ovanför) och att använda armarna till intvålning. Hon frågade hur det är med mina fötter, förstod att de inte får nån kunglig behandling precis, och sa att jag borde få fotvård. Wow! Jag känner mig så omhändertagen bara av att hon förstår.
Jaja, det slutade inte med politik. Fast en stor del av politiken borde vara att ta människor på rätt sätt, dvs klappa medhårs istället för mothårs. Inte ändra kappan efter vinden, men få väljarna att känna varför ens politik är medhårs.
Fast nu börjar jag babbla. Over and out.
Nedskriven humor
Mikael ramlade igår för andra gången sen snöovädret började. Igår var det nån sträckning i en muskel vid revbenet som var den aktuella plågan. När han råkade "dra till" i musklen vid revbenet som gjorde ont, sa han med känsla: Oj, revbensspjäll. Jag skrattade så jag tjöt. Ni tänker säkert: Man måste nog ha varit där.
Nästa grej. Mikael bäddade sin säng när jag låg i min och vilade middag idag. Vi kommenterade att hans underlakan alltid ser ut som ett dragspel, men att mitt alltid håller sig slätt. Beror det på att jag har två bäddmadrasser i mitt lakan, så det inte finns rum att skrynkla sig? Eller, och den idén framkastade jag: Jag ligger inte på sängen när jag vänder mig om. Lite otydligt sagt, så Mikael svarar: Leviterar du?
Samma gamla skratt, så länge så jag blev andfådd. Men nej, jag leviterar inte, men lyfter mig lite när jag ska vända mig om. Kanske så att lakanet ligger mer stilla.
Det här handlar givetvis varken om levitation, lakan eller revbensmuskler. Det handlar om humor. För jag har försökt flera gånger att skriva ner nåt roligt som Mikael har sagt på bloggen, och varenda gång faller det platt till marken. "Man måste nog ha varit där." M och jag pratade om vad som "gjorde" humor. Kanske är det timingen, och ögonblicket, och när man skriver det i en blogg försvinner både timingen och ögonblicket, och kvar blir en vits, som ju är en helt annan sak och kräver mer humor än ett enda knäppt ord uttalat i ett roligt ögonblick.
Varpå jag börjar fundera på humor i böcker. Är folk roliga mot varandra i böcker? I Jane Austens litteratur dryper det ju av roligheter, men hennes skämt är snarare mellan henne och läsaren, på karaktärernas bekostnad, inte lika ofta mellan karaktärerna själva. Och hur är det med dagens deckare, som ju ska beskriva vårt samhälle. Skämtar folk i Läckberg? Dan Brown? John Grisham? Stieg Larsson?
Och hur gör man för att beskriva ett sånt där ögonblick som "revbensspjäll"? Hur blir man en sån författare? Ska börja leta aktivt i böckerna jag läser efter humor som karaktärerna uttrycker. Har ni några tips på skämtsamma personer i litteraturen, säg gärna till!
Nästa grej. Mikael bäddade sin säng när jag låg i min och vilade middag idag. Vi kommenterade att hans underlakan alltid ser ut som ett dragspel, men att mitt alltid håller sig slätt. Beror det på att jag har två bäddmadrasser i mitt lakan, så det inte finns rum att skrynkla sig? Eller, och den idén framkastade jag: Jag ligger inte på sängen när jag vänder mig om. Lite otydligt sagt, så Mikael svarar: Leviterar du?
Samma gamla skratt, så länge så jag blev andfådd. Men nej, jag leviterar inte, men lyfter mig lite när jag ska vända mig om. Kanske så att lakanet ligger mer stilla.
Det här handlar givetvis varken om levitation, lakan eller revbensmuskler. Det handlar om humor. För jag har försökt flera gånger att skriva ner nåt roligt som Mikael har sagt på bloggen, och varenda gång faller det platt till marken. "Man måste nog ha varit där." M och jag pratade om vad som "gjorde" humor. Kanske är det timingen, och ögonblicket, och när man skriver det i en blogg försvinner både timingen och ögonblicket, och kvar blir en vits, som ju är en helt annan sak och kräver mer humor än ett enda knäppt ord uttalat i ett roligt ögonblick.
Varpå jag börjar fundera på humor i böcker. Är folk roliga mot varandra i böcker? I Jane Austens litteratur dryper det ju av roligheter, men hennes skämt är snarare mellan henne och läsaren, på karaktärernas bekostnad, inte lika ofta mellan karaktärerna själva. Och hur är det med dagens deckare, som ju ska beskriva vårt samhälle. Skämtar folk i Läckberg? Dan Brown? John Grisham? Stieg Larsson?
Och hur gör man för att beskriva ett sånt där ögonblick som "revbensspjäll"? Hur blir man en sån författare? Ska börja leta aktivt i böckerna jag läser efter humor som karaktärerna uttrycker. Har ni några tips på skämtsamma personer i litteraturen, säg gärna till!
Mitt första gästinlägg!
Jag följer en blogg som heter Fun Life Development. Jag har hängt med den så länge att den hette Amazing Mind förr, och fortfarande heter den så i min RSS-feed. Det är intressanta psykologiska funderingar på saker och ting.
Förra veckan hade författaren ett inlägg där han skrev att vem som helst får be honom om ett gästinlägg om vad som helst, och han ska skriva ett! Jag hoppade på den chansen på stört, och mailade och berättade vem jag var. Att jag hade en liten blogg på svenska hindrade inte. Och ämnet jag valde var ett juligt ett om att ge. Mina besöksväninnor var här i förrgår och pratade om att hjälpa andra. Det är också en sån där sak som blir större än summan av sig själv.
How Giving Makes You Richer
Imagine you're sitting at a table, with a huge pile of cash in front of you.
You decide to give some of it away. Do you now have more, or less cash?
Okay, second scenario. You're feeling really happy with a big smile on your face. You have plenty of happiness, so you decide to give away some smiles, and smile at a few random strangers.
Now, do you feel happier, or less happy?
In economics or mathematics, things are simple. You give away, and you have less. But psychology works in all sorts of funky ways. Giving away smiles make you have more! (And that's just the beginning...)
Today, I'll show you 3 reasons why giving makes you richer. We already covered the first one:
And for example presents are more about the thought behind them than the physical present itself.
Now if you're thinking that I'll keep going on about how giving makes you spiritually richer and happier, and all that airy-fairy over-the-rainbow reasoning... nope. The other two points are all about how giving makes you actually, physically richer, in real money terms.
There's a funny thing called abundance mentality, and its counterpart, the scarcity mentality.
Scarcity mentality is when you believe that there isn't enough to go around for everyone. In order for someone to HAVE, someone else needs to HAVE NOT. According to scarcity thinking, rich people are taking away from the poor, because in order for them to be rich, someone else needs to be poor. Bastards :)
So let's say you have scarcity mentality. Then you get a better job, start gaining money, until you could say that you're... *gasp*... a rich person!
But you believe that rich people are evil, because they're taking away from the poor! On the other hand, you also believe you're a good person! Aaaaargh! To resolve that dilemma, you subconscious will start sabotaging you in all sorts of sneaky ways, just to make you lose that money and maintain the consistency of your beliefs.
You might get mysteriously ill, or procrastinate needlessly, or even waste all your money gambling.
On the other hand, with abundance mentality, you believe there's enough to go round, and you simply have plenty of money because you have added that much value to other people's lives. So you are free to use that money in the most beneficial way possible. Or gain more money, since that only means you're contributing even more to other people's lives!
And this is where giving comes in.
The quickest way to develop a belief is to act as if you already believe it. ("Fake it till you make it.") Your mind can only maintain a certain level of inconsistency between your actions and beliefs. And if you keep doing abundance mentality actions, guess what belief is going to change?
And giving is one of the best abundance mentality actions! If you believe there's enough to go around, you'll have no problems giving away all your savings to charity. Hey, you can always make more!
So here's the second reason giving makes you richer:
And now for the last point.
No, I won't mention karma. And neither am I talking about giving stuff to people just to make them like you. That's manipulative, uncomfortable, and doesn't work.
What I mean is - we all surround ourselves with people similar to us. If you love dogs, you will like hang out with other dog-lovers. If you're a geek, you'll hang out with other geeks. And if you have abundance mentality... you will naturally surround yourselves with abundant-minded people!
(And they'll be drawn to you the same way you'll be drawn to them.)
So here's the final reason giving makes you richer:
And there you have it. Giving makes you richer. It might not make sense mathematically or economically, but it makes perfect sense when you look at the psychology!
Now get out there and give :)
Förra veckan hade författaren ett inlägg där han skrev att vem som helst får be honom om ett gästinlägg om vad som helst, och han ska skriva ett! Jag hoppade på den chansen på stört, och mailade och berättade vem jag var. Att jag hade en liten blogg på svenska hindrade inte. Och ämnet jag valde var ett juligt ett om att ge. Mina besöksväninnor var här i förrgår och pratade om att hjälpa andra. Det är också en sån där sak som blir större än summan av sig själv.
How Giving Makes You Richer
Imagine you're sitting at a table, with a huge pile of cash in front of you.
You decide to give some of it away. Do you now have more, or less cash?
Okay, second scenario. You're feeling really happy with a big smile on your face. You have plenty of happiness, so you decide to give away some smiles, and smile at a few random strangers.
Now, do you feel happier, or less happy?
In economics or mathematics, things are simple. You give away, and you have less. But psychology works in all sorts of funky ways. Giving away smiles make you have more! (And that's just the beginning...)
Today, I'll show you 3 reasons why giving makes you richer. We already covered the first one:
1. Giving intangible things (like smiles) make you have MORE of them
And for example presents are more about the thought behind them than the physical present itself.
Now if you're thinking that I'll keep going on about how giving makes you spiritually richer and happier, and all that airy-fairy over-the-rainbow reasoning... nope. The other two points are all about how giving makes you actually, physically richer, in real money terms.
Abundance mentality
There's a funny thing called abundance mentality, and its counterpart, the scarcity mentality.
Scarcity mentality is when you believe that there isn't enough to go around for everyone. In order for someone to HAVE, someone else needs to HAVE NOT. According to scarcity thinking, rich people are taking away from the poor, because in order for them to be rich, someone else needs to be poor. Bastards :)
So let's say you have scarcity mentality. Then you get a better job, start gaining money, until you could say that you're... *gasp*... a rich person!
But you believe that rich people are evil, because they're taking away from the poor! On the other hand, you also believe you're a good person! Aaaaargh! To resolve that dilemma, you subconscious will start sabotaging you in all sorts of sneaky ways, just to make you lose that money and maintain the consistency of your beliefs.
You might get mysteriously ill, or procrastinate needlessly, or even waste all your money gambling.
On the other hand, with abundance mentality, you believe there's enough to go round, and you simply have plenty of money because you have added that much value to other people's lives. So you are free to use that money in the most beneficial way possible. Or gain more money, since that only means you're contributing even more to other people's lives!
And this is where giving comes in.
The quickest way to develop a belief is to act as if you already believe it. ("Fake it till you make it.") Your mind can only maintain a certain level of inconsistency between your actions and beliefs. And if you keep doing abundance mentality actions, guess what belief is going to change?
And giving is one of the best abundance mentality actions! If you believe there's enough to go around, you'll have no problems giving away all your savings to charity. Hey, you can always make more!
So here's the second reason giving makes you richer:
2. Giving develops your abundance mentality, which then subconsciously works to help you become rich and happy.
And now for the last point.
How giving makes you richer through other people
No, I won't mention karma. And neither am I talking about giving stuff to people just to make them like you. That's manipulative, uncomfortable, and doesn't work.
What I mean is - we all surround ourselves with people similar to us. If you love dogs, you will like hang out with other dog-lovers. If you're a geek, you'll hang out with other geeks. And if you have abundance mentality... you will naturally surround yourselves with abundant-minded people!
(And they'll be drawn to you the same way you'll be drawn to them.)
So here's the final reason giving makes you richer:
3. Being generous (both with money and intangible things) attracts generous, positive people into your life.
And there you have it. Giving makes you richer. It might not make sense mathematically or economically, but it makes perfect sense when you look at the psychology!
Now get out there and give :)
Mardrömsfärd
Har ni hört om killen vars farthållare vägrade "låsa upp" sig så han fastnade i 80 km/h genom rödljus och allt möjligt. För en gångs skull var termen "tuta och kör" hans enda val! Färden varade en halvtimme och han led efteråt av smärre chockskador. Tacka för det!
Apropå bilar så går allt åt skogen för Mikael just nu. Han har inte kört bilen på ett par dar (sen snöovädret) och skulle därför byta till vinterdäck idag. Han kom inte uppför backen utanför skolan, där han stod parkerad. Det är inte ens en backe... Så hämtade han några grejer och skulle byta däck hemma istället för hissa upp den på macken. Byta fyra däck med domkraft i snön är väl inte det roligaste man kan tänka sig, men så fick det bli. Trodde han ja! Förra gången han använde domkraften vid en punka tyckte han den var lite värdelös. Nu var den inte bara lite värdelös, utan helt sönder. Han gick hem till pappa, har fått låna hans bil och är nu på Biltema för att köpa en ny domkraft. Tur att mamma och pappa bor så nära!
Nu måste jag skynda mig att bestämma matlista för veckan och ringa M och säga vad han behöver köpa. Önskar vi kunde äta pizza hela veckan, eller åtminstone att jag skulle slippa laga mat hela veckan! Oh well.
Kör försiktigt!
Apropå bilar så går allt åt skogen för Mikael just nu. Han har inte kört bilen på ett par dar (sen snöovädret) och skulle därför byta till vinterdäck idag. Han kom inte uppför backen utanför skolan, där han stod parkerad. Det är inte ens en backe... Så hämtade han några grejer och skulle byta däck hemma istället för hissa upp den på macken. Byta fyra däck med domkraft i snön är väl inte det roligaste man kan tänka sig, men så fick det bli. Trodde han ja! Förra gången han använde domkraften vid en punka tyckte han den var lite värdelös. Nu var den inte bara lite värdelös, utan helt sönder. Han gick hem till pappa, har fått låna hans bil och är nu på Biltema för att köpa en ny domkraft. Tur att mamma och pappa bor så nära!
Nu måste jag skynda mig att bestämma matlista för veckan och ringa M och säga vad han behöver köpa. Önskar vi kunde äta pizza hela veckan, eller åtminstone att jag skulle slippa laga mat hela veckan! Oh well.
Kör försiktigt!
Det kallar jag gran
Läste om en engelsman köpte en 15-metersgran, sågade den i tre och knödde in den i huset så att det ser ut som om den växer ut genom taket. Suveränt.
Coola halsband
Hittade några jättesnygga halsband på nätet (skrev bara upp att de kostar $7.50 resp $8, men inte var).
Käääääärlek
Jag är så kär i Mikael. Han är så underbar.
Och så har jag hittat en lista på 50 saker som kan få kärleken att växa. När jag hade läst de första åtta orkade jag inte läsa mer och väste Jag älskar dig till Mikael.
Om man inte vore så känslig för översentimentalitet vore det en bra idé att typ sätta listan på kylen och koncentrera sig på en sak i veckan.
P.S. Poäng till den som tar sig till 1.
50. Schedule date nights regularly.
49. Speak your truth in a respectful way.
48. Ask for what you want or need.
47. Share your feelings often.
46. Create magical moments.
45. Compliment your spouse daily.
44. Change yourself instead of trying to change your spouse.
43. Look your best, dress up and be well groomed.
42. Lower your expectations.
42. Learn to enjoy each others company.
41. Plan for good times.
40. Support each other’s individual goals.
39. Create goals together.
38. Do service work together.
37. Eat as many meals together as possible.
36. Talk to each other for 30 minutes a day.
35. Pray or meditate together.
36. Share in each others interests.
34. Touch your spouse several times a day.
33. Kiss every day for at least 12 seconds.
32. Apologize and state how your behavior will change.
31. Spend time away from each other.
30. Be trustworthy.
29. Remove the television from your bedroom.
28. Accept each other’s flaws.
27. Don’t take each other for granted.
26. Give each other space.
25. Offer to help with daily chores.
24. Say please and thank you no matter how big or small the act.
23. Always give away the extra cookie.
22. Serve yourself last.
21. Check in with each other while apart by talking or texting.
20. Clean the other’s car.
19. Watch some TV together.
18. Be the first person to pick up the dishes from the table.
17. Smile often.
16. Gaze into each other’s eyes.
15. Eat meals slowly and really listen when the other speaks.
14. Refuse to hold a grudge.
13. Cuddle often.
12. Be honest.
11. Forgive often.
10. Surprise each other.
9. Spend 3 weekends alone together each year.
8. Plan and stick to your budget together.
7. Always discuss major purchases before making them.
6. Laugh at each others mistakes.
5. Never threaten each other.
4. Make honesty your best policy.
3. Respect each other.
2. Remember together you’re a team.
1. Make love often.
42??
Ser ni ' som saknas i 42(2) och 36? Och 6?
36 förresten???
Nån kan verkligen inte räkna. Hur smallminded är jag som märker det istället för att gå och kyssa min man i 12 sekunder (vem räknar?)?
Och så har jag hittat en lista på 50 saker som kan få kärleken att växa. När jag hade läst de första åtta orkade jag inte läsa mer och väste Jag älskar dig till Mikael.
Om man inte vore så känslig för översentimentalitet vore det en bra idé att typ sätta listan på kylen och koncentrera sig på en sak i veckan.
P.S. Poäng till den som tar sig till 1.
50. Schedule date nights regularly.
49. Speak your truth in a respectful way.
48. Ask for what you want or need.
47. Share your feelings often.
46. Create magical moments.
45. Compliment your spouse daily.
44. Change yourself instead of trying to change your spouse.
43. Look your best, dress up and be well groomed.
42. Lower your expectations.
42. Learn to enjoy each others company.
41. Plan for good times.
40. Support each other’s individual goals.
39. Create goals together.
38. Do service work together.
37. Eat as many meals together as possible.
36. Talk to each other for 30 minutes a day.
35. Pray or meditate together.
36. Share in each others interests.
34. Touch your spouse several times a day.
33. Kiss every day for at least 12 seconds.
32. Apologize and state how your behavior will change.
31. Spend time away from each other.
30. Be trustworthy.
29. Remove the television from your bedroom.
28. Accept each other’s flaws.
27. Don’t take each other for granted.
26. Give each other space.
25. Offer to help with daily chores.
24. Say please and thank you no matter how big or small the act.
23. Always give away the extra cookie.
22. Serve yourself last.
21. Check in with each other while apart by talking or texting.
20. Clean the other’s car.
19. Watch some TV together.
18. Be the first person to pick up the dishes from the table.
17. Smile often.
16. Gaze into each other’s eyes.
15. Eat meals slowly and really listen when the other speaks.
14. Refuse to hold a grudge.
13. Cuddle often.
12. Be honest.
11. Forgive often.
10. Surprise each other.
9. Spend 3 weekends alone together each year.
8. Plan and stick to your budget together.
7. Always discuss major purchases before making them.
6. Laugh at each others mistakes.
5. Never threaten each other.
4. Make honesty your best policy.
3. Respect each other.
2. Remember together you’re a team.
1. Make love often.
42??
Ser ni ' som saknas i 42(2) och 36? Och 6?
36 förresten???
Nån kan verkligen inte räkna. Hur smallminded är jag som märker det istället för att gå och kyssa min man i 12 sekunder (vem räknar?)?
GPS
När vi var och snurrade nånstans förra veckan sa Mikael att han så gärna ville ha en GPS, men att det var så onödigt, "för jag hittar ju". Det känns jättebra att vara gift med en som hittar i hela Stockholm. Jag behöver aldrig bry mig.
Aladdin-askens framtid
Ni har väl följt den interaktiva Aladdin-asken? Folket ska ha fått rösta om vilken som skulle bort, eller rättare sagt vilken som var deras favorit, och då kom nån under 4%-spärren och ska bytas ut om en ännu okänd föredetting från 1939 som hoppas på comeback.
Har sett att det gjorts reklamfilmer (privata) för vissa arters fortlevnad. Ge mig en trofénougat så äter jag upp den som stöd.
Det blev i alla fall ägglikör som åkte ut -- sörjd och saknad av ingen? eller rättare sagt knappt tre procent. Sa du knappt tre personer? Verkar rimligare.
Nu är det tydligen utröstning som gäller på allt. Är så less på det. Robinson, Paradise hotel eller vad det heter, och de där ljuvliga (ironisk!!) amerikanska dejtingprogrammen Bachelor. Usch, alla ska bara röstas ut.
Visserligen har praliner inga känslor, även om jag ändå inte tycker om att "välja först" och "hamna sist" och "ingen vill ha med en i fotbollslaget". Men jag är inte 100% logisk så här kommer ändå placeringslistan:
Så gick det i pralinkampen:
1. Körsbär i likör 13 %
2. Gräddnougat 12 %
3. Trillingnöt 12 %
4. Pärlnougat 9 %
5. Cocoskola 9 %
6. Nöttryffel 8 %
7. Höstnougat 7 %
8. Trofénougat 7 %
9. Mjuktoffee 6 %
10. Apelsintryffel 5 %
11. Romrussin 5 %
12. Likörtryffel 5 %
13. Ägglikör 3 %
Vad en förafttare kan göra
Läste nyss om en författare som uppfyllde en 14-årig döende pojkes dröm. Pojken har legat på hospis i 18 månader och är döende i cystisk fibros. Han älskar bokserien Fablehaven, där den femte delen kommer ut i mars. Det räknas inte med att han kommer att överleva länge nog för att läsa den, så författaren ringde honom och berättade allt det spännande som skulle hända i boken.
När pojkens familj ropade "Tack" i telefon, blev författaren lite rörd: "The idea that my books could help distract him is way cooler than anything" said Mull... "It is way beyond anything I hoped my writing would do."
När pojkens familj ropade "Tack" i telefon, blev författaren lite rörd: "The idea that my books could help distract him is way cooler than anything" said Mull... "It is way beyond anything I hoped my writing would do."
"For unto us a child is born"
Efter förra inlägget med Messias, blev jag lite sugen på en Messias sing-along, men hittade ingen i Stockholm i december. Shame. Men däremot hittade jag en lagom ypperlig sing-along av "For unto us a child is born" på YouTube. Häng med i er stämma i noterna, det är dagens notläsnings-/koncentrationsövning! Tyvärr ser man inte nästa sida av noterna i förväg, och har man otur glömmer man om man nyss sjöng ett g, men då får man gå på känsla.
Kolla här i alla fall. Det finns fler!!!!
Kolla här i alla fall. Det finns fler!!!!
Stockholms Luciakonsert
I år hade Mikael köpt biljetter till Stockholms Luciakonsert, Sveriges (och världens) största Luciakonsert. Man kan läsa att det är ca 1200 barn och ungdomar i kören. Grymt och mäktigt, som jag som snart 40-åring gärna säger.
Här kommer som vanligt mina högst subjektiva åsikter:
1. Fantastiskt att de lyckades hålla takten med varandra, 1200 st runt hela Globen. Detta beror nog på att det fanns ca 8 dirigenter runt om i hallen, så alla kunde se nån. På klippet som finns på hemsidan låter det inte särskilt bra, men uppe på 17:e raden kom alla ljud på samma gång. Imponerande. Dessutom är det ju ett gäng väldrillade typer som sjunger. Det där med att se på körledaren har de nog i blodet eller ryggmärgen.
2. Dessutom måste jag bara säga hur han som jag tror var huvudkörledare/-dirigent var helt fantastisk. Han ledde nån bråkdel före, vilket det verkar som om alla proffs gör. Mig stör det, men jag antar att det ska vara så. Hans armar var och flög med stoooooora rörelser under hela konserten och jag undrade hur trött i armarna han skulle bli efteråt! Och när körerna sjöng nån barockbit med mycket synkoper och generellt "oväntad" rytm, och man tittade på honom, så var det som att musiken made sense. Men för att vara 1200 i kören blev det ändå förvånansvärt lite gröt i takten. Men som sagt, han var som en levande klocka, eller som en levande not.
3. Sen hann jag såklart inte skriva upp vem som hade arrat den, men de sjöng Lusse Lella i mycket spännande, litelite jazzigt arr. Kul när det inte låter likadant som de senaste 50 åren på luciakonserten. Saknade pianokompet på Jul, jul. Utan det är den faktiskt lite för tradig. Eller så var jag inte i rätt känslostämning.
4. Sen var Veni Immanuel en favorit. Riktig musik. De sjöng den mognare än jag hade gissat att de skulle. Rejoice! Rejoice! Emmanuel shall come to thee, O Israel.
5. Häremellan måste jag också sticka in en eloge till själva ... ja, koreografin är nog att ta i, men den som hittade på hur de skulle röra sig. Det blir ju inte så mycket spring med 1200 pers, men det som de gjorde vad gäller att gå omkring på arenan och tända/släcka sina ljus, var vackert och alldeles lagom. Tänkte på hur Thad går omkring med sin trumma :) De hade också en harpist, en blid Lucia, en gran och inte minst en ljuskrona i fyra våningar som höjdes upp i taket när barnet satt i sina ljus i den. Och en gossopran som inledde med att sjunga solo. I Globen. Sicken liten duktig tallevante!
6. Sist och självklart inte minst: Händels Messias, Hallelujakören. Wow. Ett gäng ungar! Man hörde dock att basen inte var så stark, men egentligen borde jag inte klaga. De framförde den suveränt!! Jag blev alldeles glad av den.
Lite mer normala siffror
Fredagen den 11 dec: 168 unika besökare
Lördagen den 12 dec: 120 unika besökare.
Kanske återfaller det till de vanliga 30 idag...
Om jag inte hittar på nåt väääääldigt spännande att skriva!
Värre än Anna Anka skiljer sig och tycker det var värt det, eller Tiger Woods är en riktig råsopa till make. Jag tror inte någon stannar kvar här på grund av den informationen. Men vad är riktigt hett då???
Jag ska få ett gästblogginlägg av en riktig bloggare. Det är första gången. Det känns jättekul. Jag har fått önska mig vad inlägget ska handla om! Ni kanske vill hang around for that, åtminstone?
Medium hot, men jag gjorde mitt bästa.
Lördagen den 12 dec: 120 unika besökare.
Kanske återfaller det till de vanliga 30 idag...
Om jag inte hittar på nåt väääääldigt spännande att skriva!
Värre än Anna Anka skiljer sig och tycker det var värt det, eller Tiger Woods är en riktig råsopa till make. Jag tror inte någon stannar kvar här på grund av den informationen. Men vad är riktigt hett då???
Jag ska få ett gästblogginlägg av en riktig bloggare. Det är första gången. Det känns jättekul. Jag har fått önska mig vad inlägget ska handla om! Ni kanske vill hang around for that, åtminstone?
Medium hot, men jag gjorde mitt bästa.
Diverse
Mikael och jag var på chilimiddag hos mamma och pappa idag. Fruktsallad och grädde till efterrätt. Man blir liksom extra glad när man sätter sig och det ligger en efterrättssked där. Har glömt vad jag ville med det.
Hur som helst, det snöar idag. Nu ser det ut som jul, i alla fall utomhus. Vi har fortfarande lite kartonger från Mikaels flytt ouppackade, men städade undan så att man ser matbordet nu. har fortfarande bara fått upp en enda julstjärna i fönstren. En annan ligger på golvet framför altandörren, och en ljusstake står på balkongen, ouppackad alltså. En sorglig husmor är jag den här julen, värre än vanligt. Och förresten så tror jag inte att vi kommer att få iväg några julkort. men god jul ändå! Och så har jag inte postat Ulles bröllopstackkort än, det är också ett litet dåligt samvete. Det har stått med frimärke på på diskbänken i tre veckor nu tror jag. Är alla så värdelösa som jag? På Facebook verkar det som om alla bakar dubbla satser med lussekatter med vänster hand? Mitt senaste Facebookinlägg handlade om att jag inte gillar Marabous Vinter.
Jaja. Jag har visserligen inte ens tänkt mig att baka lussekatter, men däremot fick jag ihop lite deg till chocolate chip cookies förut, så nu ska jag klutta bollar på en plåt och njuta kakor med mjölk om 10 minuter.
Fast det är klart, jag har ju inte satt på ugnen än. Det var som härom dagen, när jag kokade fisk och skulle ha äggsås till. När såsen var klar skulle jag mosa äggen, och kom på att jag inte hade kokat några. Det blev pepparrotssås istället. Man måste ha hjärnan med sig i köket. Så att hemmafruyrket är fördummande skriver jag absolut inte under på. För mig skulle det vara ett lyft, intelligensmässigt :) Tjosvejs!
Hur som helst, det snöar idag. Nu ser det ut som jul, i alla fall utomhus. Vi har fortfarande lite kartonger från Mikaels flytt ouppackade, men städade undan så att man ser matbordet nu. har fortfarande bara fått upp en enda julstjärna i fönstren. En annan ligger på golvet framför altandörren, och en ljusstake står på balkongen, ouppackad alltså. En sorglig husmor är jag den här julen, värre än vanligt. Och förresten så tror jag inte att vi kommer att få iväg några julkort. men god jul ändå! Och så har jag inte postat Ulles bröllopstackkort än, det är också ett litet dåligt samvete. Det har stått med frimärke på på diskbänken i tre veckor nu tror jag. Är alla så värdelösa som jag? På Facebook verkar det som om alla bakar dubbla satser med lussekatter med vänster hand? Mitt senaste Facebookinlägg handlade om att jag inte gillar Marabous Vinter.
Jaja. Jag har visserligen inte ens tänkt mig att baka lussekatter, men däremot fick jag ihop lite deg till chocolate chip cookies förut, så nu ska jag klutta bollar på en plåt och njuta kakor med mjölk om 10 minuter.
Fast det är klart, jag har ju inte satt på ugnen än. Det var som härom dagen, när jag kokade fisk och skulle ha äggsås till. När såsen var klar skulle jag mosa äggen, och kom på att jag inte hade kokat några. Det blev pepparrotssås istället. Man måste ha hjärnan med sig i köket. Så att hemmafruyrket är fördummande skriver jag absolut inte under på. För mig skulle det vara ett lyft, intelligensmässigt :) Tjosvejs!
Ur led är räknaren?
Gick in på Google analytics idag. Det var ett tag sen och jag är inte sådär jättenoga med sifferanalyser. Bröllopsbloggen har gått ner 46%, vilket inte är konstigt med tanke på att bröllopet är över och att jag inte har gjort några inlägg sedan 2 nov (men vem vet om det kommer fler). Däremot såg jag att igår hade jag 168 unika besökare på überseriöst! Jag fattar ingenting! Sicken popularitet :) Vad roligt!!!!! Det är som att bli uppbjuden hela kvällen!
Helt sanningsenligt så vet jag inte exakt vad "unika besökare" betyder, men jag har svårt att tro att det innebär var mamma som gick in på bloggen 168 gånger.
Dessutom måste jag ju då också tänka på att det lär vara en och annan okänd människa som har googlat på "Victorias klänning på Nobelfesten" och hamnat hos mig och stuckit därifrån lika snabbt som de kom. Men om det är nån ny som fastnar så måste jag ju tänka på att det här trots allt är Internet och offentligt och allt det där. Jag skriver ju som om det bara är mamma och Ellen som läser. Ska försöka skärpa mig och bara vara lite knäpp så ni inte behöver skämmas alldeles för mig.
Men alla ni 168, you made my day!!!!!
Helt sanningsenligt så vet jag inte exakt vad "unika besökare" betyder, men jag har svårt att tro att det innebär var mamma som gick in på bloggen 168 gånger.
Dessutom måste jag ju då också tänka på att det lär vara en och annan okänd människa som har googlat på "Victorias klänning på Nobelfesten" och hamnat hos mig och stuckit därifrån lika snabbt som de kom. Men om det är nån ny som fastnar så måste jag ju tänka på att det här trots allt är Internet och offentligt och allt det där. Jag skriver ju som om det bara är mamma och Ellen som läser. Ska försöka skärpa mig och bara vara lite knäpp så ni inte behöver skämmas alldeles för mig.
Men alla ni 168, you made my day!!!!!
Sade
Sade ska släppa första skivan på 10 år, säger SvD. Hon är lite cool. Och snygg. Och har en härligt hes röst.
Johan i Vegas
Johan har fått nån sorts jobb och är för tillfället i Vegas och jobbar. Beth kommer dit i helgen och så ska de vara barnlösa och bara dejta hela helgen. Kul för dem! Hur som helst, Johan äääääälskar Vegas. 10% är medlemmar i kyrkan och han har bara varit i kyrkan en gång hittills, men tyckte det var jättebra. Dessutom älskar han vädret. Där i upstate New York och Buffalo, som är ett känt illvädershål, är det kallt och fuktigt, och i Vegas är det torrt och han kan andas så bra.
Kanske redan har satt in de här korten, men då får ni scrolla. Här är han spelandes golf i 43,5 grader. Celsius! Undrar om han verkligen räknade rätt?!?!? Det låter otroligt. Men han klättrade upp på Masadaklippan i över 40 också, så han hanterar värme rätt bra. Och är det torr värme kanske det inte är så jobbigt.
Och här skjuter han. Det är mycket skjutande i släkten nu. Mikael som kom bärandes på ett gevär i söndags, Rob som skjöt kycklingar i telefon (fast det var nog ungefär som att morfar jagade lejon i Afrika, d v s ohämmad lögn) och så Johan i värsta FBI-stilen. Var ska detta sluta?
Längtar efter mina syskon. Jag börjar få vallar-instinkt nu. Man ska ha dem nära sig. Och bebisarna! Jaja. Tur jag har Mikael nära i alla fall. Han får duga :)
Kanske redan har satt in de här korten, men då får ni scrolla. Här är han spelandes golf i 43,5 grader. Celsius! Undrar om han verkligen räknade rätt?!?!? Det låter otroligt. Men han klättrade upp på Masadaklippan i över 40 också, så han hanterar värme rätt bra. Och är det torr värme kanske det inte är så jobbigt.
Och här skjuter han. Det är mycket skjutande i släkten nu. Mikael som kom bärandes på ett gevär i söndags, Rob som skjöt kycklingar i telefon (fast det var nog ungefär som att morfar jagade lejon i Afrika, d v s ohämmad lögn) och så Johan i värsta FBI-stilen. Var ska detta sluta?
Längtar efter mina syskon. Jag börjar få vallar-instinkt nu. Man ska ha dem nära sig. Och bebisarna! Jaja. Tur jag har Mikael nära i alla fall. Han får duga :)
Juloljud???
M frågade när jag skulle spela julmusik, och jag satte på en CD. Hade glömt att vi har ett keyboard hemma, och han menade när jag skulle spela julmusik. Hittade sladdar och ställde in stolshöjd mm och sen drog jag Bereden väg för Herran. Det gick lite sådär, så jag värmde upp med några enklare psalmer och körde den igen. Då gick det bättre och var mera njutbart än oljud.
Sen blev jag så hög att jag var tvungen att ta fram mina pärmar med julnoter (två knöfulla!!) och spela igenom allt jag orkade. De förvaras sen M:s inflyttning i en sänglåda från IKEA. Mikael hade vid det laget gått till jobbet så då sjöng jag mig igenom det jag inte orkade ta ut på pianot (de många John Rutter som han alltid envisas med att skriva för 6b t ex). Utan publik vågar jag både spela och sjunga solo.
De som satte sig mest i hjärteroten var Hosianna (Processionssång), Kom och se (såklart!) och Gud är med oss. Jerker Leijon står för 3 av 3. Grattis!
Googlade på Jerker Leijon, kom till hans hemsida, där det står att han tog livet av sig natten till den 25 november och att hans begravning ska vara i Annedalskyrkan den 18 december! Mingel efteråt på Artisten. Aldrig har jag väl blivit så tagen av nåns död som jag varken känner eller har träffat. Men hans musik gjorde honom ju tillgänglig för min beundran och att jag älskar hans musik innebär väl på nåt vis att jag älskar honom också.
Tänk att en som inte orkar leva ändå kan skriva såhär:
Ljusen tändes och mörkret det skingras,
Gud är hos oss.
Jesus är född och hans kärlek den lyser,
Gud är med oss.
Glädjen ropar i männskornas hjärtan,
Gud är ju här.
Änglarna sjunger i rymdernas salar
Gud är med oss.
Hoppet spirar och växer på jorden,
Jesus vår tröst.
Världen kan hoppas och tro på en framtid,
Gud är med oss.
Så ska det låta när hundra änglaklädda småflickor tågar in i Carolikyrkan och ljuset från deras stearinljus växer genom kyrkan. Det är julkänsla. Och elände är det att inte nåt enda liknande julsjungeri finns på YouTube. Han skriver sådär "orgeligt" och alltid med sus och majestät och ljuvligt bröl. Jag önskar ni kunde höra det.
Jag kom helt av mig. Ode till Jerker Leijon i alla fall.
Och han fick mig i mer julstämning än till och med de två juldofterna jag har hemma -- hyacint och pepparkaka.
Usch, jag tycker så synd om honom att han inte orkade leva!
Sen blev jag så hög att jag var tvungen att ta fram mina pärmar med julnoter (två knöfulla!!) och spela igenom allt jag orkade. De förvaras sen M:s inflyttning i en sänglåda från IKEA. Mikael hade vid det laget gått till jobbet så då sjöng jag mig igenom det jag inte orkade ta ut på pianot (de många John Rutter som han alltid envisas med att skriva för 6b t ex). Utan publik vågar jag både spela och sjunga solo.
De som satte sig mest i hjärteroten var Hosianna (Processionssång), Kom och se (såklart!) och Gud är med oss. Jerker Leijon står för 3 av 3. Grattis!
Googlade på Jerker Leijon, kom till hans hemsida, där det står att han tog livet av sig natten till den 25 november och att hans begravning ska vara i Annedalskyrkan den 18 december! Mingel efteråt på Artisten. Aldrig har jag väl blivit så tagen av nåns död som jag varken känner eller har träffat. Men hans musik gjorde honom ju tillgänglig för min beundran och att jag älskar hans musik innebär väl på nåt vis att jag älskar honom också.
Tänk att en som inte orkar leva ändå kan skriva såhär:
Ljusen tändes och mörkret det skingras,
Gud är hos oss.
Jesus är född och hans kärlek den lyser,
Gud är med oss.
Glädjen ropar i männskornas hjärtan,
Gud är ju här.
Änglarna sjunger i rymdernas salar
Gud är med oss.
Hoppet spirar och växer på jorden,
Jesus vår tröst.
Världen kan hoppas och tro på en framtid,
Gud är med oss.
Så ska det låta när hundra änglaklädda småflickor tågar in i Carolikyrkan och ljuset från deras stearinljus växer genom kyrkan. Det är julkänsla. Och elände är det att inte nåt enda liknande julsjungeri finns på YouTube. Han skriver sådär "orgeligt" och alltid med sus och majestät och ljuvligt bröl. Jag önskar ni kunde höra det.
Jag kom helt av mig. Ode till Jerker Leijon i alla fall.
Och han fick mig i mer julstämning än till och med de två juldofterna jag har hemma -- hyacint och pepparkaka.
Usch, jag tycker så synd om honom att han inte orkade leva!
Bye bye Blighty
Har jag sagt att Johan och Beth måste adoptera bort sin Blighty som de har haft sen hon var valp? Hon hade skällt på Bella en gång när hon ställde sig på hennes fot, så de vågar inte ha kvar henne. (Bella blev otröstlig i 20 minuter. Men det blev hon när grandma tog henne på flygplatsen när de precis kom av flyget efter en månad i Sverige också. Ska de adoptera bort henne med???) Och förresten hade jag också skällt om nån stod på min fot. Men tydligen fattar Blighty inte att man måste ge mer spelrum till bebisar för att de är lite "dumma". Hon har aldrig bitit nån, men om hon blir sur på bebisarna så kanske det inte är nån bra idé. Och hon som var så söt mot dem när de var nya! Och hämtade Johan när de vaknade och grät!
Vi som har träffat henne anser henne vara en liten sorts del av familjen också. Hon är faktiskt rätt gullig och knäpp. Och så som hon lägger huvudet på sned på bilden gör hon alltid när det är nåt som hon inte fattar. D v s rätt ofta...
Hejdå Blighty, du har gett oss många skratt! (Bl a när pappa skypade med dem en gång och ropade Hello Blighty! Istället för att titta på datorskärmen sprang hon fram till verandadörren, för hon trodde ljudet kom utifrån. Det är inte så lätt att vara hund och hänga med i tekniken... När man har en bättre näsa än hjärna.)
Vi som har träffat henne anser henne vara en liten sorts del av familjen också. Hon är faktiskt rätt gullig och knäpp. Och så som hon lägger huvudet på sned på bilden gör hon alltid när det är nåt som hon inte fattar. D v s rätt ofta...
Hejdå Blighty, du har gett oss många skratt! (Bl a när pappa skypade med dem en gång och ropade Hello Blighty! Istället för att titta på datorskärmen sprang hon fram till verandadörren, för hon trodde ljudet kom utifrån. Det är inte så lätt att vara hund och hänga med i tekniken... När man har en bättre näsa än hjärna.)
Nobelfesten!
M frågade mig (helt oförstående) varför jag tittade på Nobelfesten. Svar:
Jag är nyfiken på:
maten
klänningarna
samtalen
gästerna/pristagarna
intervjuerna
dansmusiken/bandet
underhållningen
tacktalen.
Här följer en längre utläggning om ovanstående:
MATEN
Temat för menyn var "sagolikt" (och underhållningen, mitt tillägg) och gästerna bjöds på:
* Hummerconsommé med skaldjurstartar, hummer och Kalixlöjrom.
* Tryffelfärserad vaktel med persiljerot, brysselkål och portvinssås.
* Citron och färskostmousse med havtornssorbet.
* Dryck till maten: Jacquart brut Millesime 2002; Chateau la Dominique 2001, Tschida ba Seewinkel 2001. Därefter kaffe, Remy Martin VSOP samt Cointreau.
Min åsikt är att av ovan verkade efterrätten vara det enda goda. Men det är säkert fel. Men som det låter, bara.
Men vackert dukat var det i alla fall. Detta är nog förrätten för jag förmoder att det är en soppterrin i bild.
KLÄNNINGARNA
Stackars Mikael satt på motionscykeln när jag gick in i badrummet och tog hand om lite tvätt. Makten till TV:n låg utom räckhåll, så han påstod att han fick se på en halvtimme "boudoir". Han kan ha haft rätt, för när jag kom tillbaka stod Camilla Thulin (gillar modellen på hennes klänning, men stormönstrat passar inte på Nobelfest tycker jag) och diskuterade klänningar.
Mina åsikter om gästernas klänningar är väl i så mycket korthet jag förmår:
Victoria vann förstapriset. Full pott, både för färgen, skärningen och för blommorna på axeln. Modern men klassisk utan att vara tråkig. Ingen vill säga designerns namn för att det inte ska bli bröllopsklänningssnack :)
Madeleines var sådär. Svart och gräsgrönt är lite sossigt tycker jag. Hade hon färgat håret lite rödare och haft brun spets på klänningen hade det suttit bättre tror jag.
Fast bruden är ju grymt snygg, hur som helst.
Silvias var majestätisk, men inte så ungdomlig. Men det kanske är OK när man är typ 60.
Kvällens pinuppa var annars Anders Borgs bordsdam (han ser pojkaktigt glad ut...), Terri Lynn McCormick, författare och gift med medicinpristagaren Jack W Szostaks. Fakest boobs of the evening.
Ett pris för Kvällens fulaste klänning kan jag inte dela ut. Det blir tre jumboplaceringar.
H&M-magnaten Stefan Perssons följe hade en osedvanligt dålig passform på sin tvådelade klänning. Tänker halvelaka tankar om att H&M inte precis är känt för sin oklanderinga tillskärarkonst.
Att pengar är smak ser vi återigen motbevisat hos Bettina Bernadotte, grevinna. Päls på bröstet? Jag fattar ingenting.
Den sista är också den mest skrämmande. Titti fru Unckel. Jag blir livrädd för att se några gamla bröstvårtor nere vid magen genom den spetsiga toppen. Och sen undrar jag om inte nån kunde säga att spets och påfågelkjol och rosett är over the top? Less is more.
Fast när det kommer till detaljer så var Victorias klänning lika detaljerad. Men skillnaden var väl något je ne sais quoi, typ stil.
SAMTALEN
När Marcus Birro kom i bild började jag tänka att kvaliteten på det där Nobelsällskapet nog är lite låg. Expressenjournalist på Nobelfesten!? Men han försvarade sig med att han först och främst är poet. "I Expressen?" högg Mikael.
GÄSTERNA/PRISTAGARNA
Litteraturpristagare Herta Müller såg så bräcklig och udda ut, men hade en snivskarp hjärna.
Det var också lite snack om att Medeleines fästman Jonas Bergström var med, men inte Victorias. Tydligen var det på doktorns order, eftersom han har njurtransplanterats tror jag det var, och skulle undvika för många bakterier. Men nån kan säkert göra en höna av den fjädern också.
Hur som helst så zoomade kameran in på herr Bergström
och både hans bordsdam och damen på andra sidan om honom tittade uppskattade och rätt hänförda på honom. Jag sa att han verkar klara sig bra och charma damerna. M kontrade rappt: "Och först tar man den yttersta gaffeln...". Possibly.
Man fick också se Mona Sahlin, som hade hamnat bredvid Jacob Wallenberg (särligare par har jag aldrig hört talas om, det skulle varit nån ännu mer vänster då). "Politik och pengar" kallades de, och det var väl passande. De hade tydligen talat om mycket, sa Måååååna, "inte minst integrationspolitiken, som Jacob är mycket intresserad av." M: "Jacob???"
INTERVJUERNA
Bäst var som vanligt Kristina Lugn. Hon är knäpp på ett trevligt sätt, inte som Björk som bara är knäpp. Bland annat berömde hon underhållningen: Den var ett framsteg. M: Den var ett framfall. Needless to say skrattade jag så jag tjöt. Dels är jag kär i honom och det mesta han säger är sådär "roligt" av just den anledningen, men så kom det också så sekundsnabbt. Han kommenterade Nobelfesten med tigerkött i magen...
Men det var också intressant när de talade med pristagarna. Det gillar jag.
UNDERHÅLLNINGEN
Underhållningen, ja. Nån som twittrade, var det på SvD eller DN?, sa att det var underbart vackert. Det gick inte riktigt fram i TV:n hur underbart det var, för jag tyckte det var bara sådär och lite tradigt faktiskt. Men det var ju roligt att höra att det hade varit riktigt riktigt bra! Romeo och Julia-kören, med 1700-talssånger.
TACKTALEN
Dem älskar jag. De är alltid kvällens höjdpunkt, tycker jag. Fast i år har det handlat en del om fredspristagaren Barack Obama (hrmf!), och hans tacktal som handlade om att ibland kan man itne undvika krig. Mycket underligt fredstal, if you ask me. Dessutom rapporterar alla tidningar att han hade bombväskan med sig, d v s den med alla koder till kärnvapen. Trodde han inte på freden så mycket att han kunde vara borta en dag utan den? Eller är det lag på att han har den hos sig?
Annars var första talet (fysikpristagaren, en man) lite småtråkigt, andra av israeliska kemipristagarinnan roligt (hon hade fått instruktioner av Nobelkommittén att inte tacka folk, men hon bröt mot det och tackade Nisse, chauffören utan vilken hon inte hade tagit sig runt i Stockholm under veckan). Sen var det medicinaustraliensiskan som talade passionerat, och sen Herta Müller som fick längst applåder och talade om allvarliga ting, följd av nån tråkig man (igen). Eller så var det en kvinna som talade sist, hon i afrikanska klänningen som fick ekonomipris? Minns inte ens längre. Kvinnorna talade tveklöst bäst i år. De tre jag minns.
DANSMUSIKEN/BANDET
I år var jag trött och orkade inte med mer än första valsen.
Däremot har jag en fundering. Jag visar tre foton så får vi se om ni reflekterar över samma sak som jag:
Mona och Bo Sahlin
Maud och Rolf Olofsson
Maria Wetterstrand och Ville Niinisti
Blir man så lik sin make/maka med åren?
Jag är nyfiken på:
maten
klänningarna
samtalen
gästerna/pristagarna
intervjuerna
dansmusiken/bandet
underhållningen
tacktalen.
Här följer en längre utläggning om ovanstående:
MATEN
Temat för menyn var "sagolikt" (och underhållningen, mitt tillägg) och gästerna bjöds på:
* Hummerconsommé med skaldjurstartar, hummer och Kalixlöjrom.
* Tryffelfärserad vaktel med persiljerot, brysselkål och portvinssås.
* Citron och färskostmousse med havtornssorbet.
* Dryck till maten: Jacquart brut Millesime 2002; Chateau la Dominique 2001, Tschida ba Seewinkel 2001. Därefter kaffe, Remy Martin VSOP samt Cointreau.
Min åsikt är att av ovan verkade efterrätten vara det enda goda. Men det är säkert fel. Men som det låter, bara.
Men vackert dukat var det i alla fall. Detta är nog förrätten för jag förmoder att det är en soppterrin i bild.
KLÄNNINGARNA
Stackars Mikael satt på motionscykeln när jag gick in i badrummet och tog hand om lite tvätt. Makten till TV:n låg utom räckhåll, så han påstod att han fick se på en halvtimme "boudoir". Han kan ha haft rätt, för när jag kom tillbaka stod Camilla Thulin (gillar modellen på hennes klänning, men stormönstrat passar inte på Nobelfest tycker jag) och diskuterade klänningar.
Mina åsikter om gästernas klänningar är väl i så mycket korthet jag förmår:
Victoria vann förstapriset. Full pott, både för färgen, skärningen och för blommorna på axeln. Modern men klassisk utan att vara tråkig. Ingen vill säga designerns namn för att det inte ska bli bröllopsklänningssnack :)
Madeleines var sådär. Svart och gräsgrönt är lite sossigt tycker jag. Hade hon färgat håret lite rödare och haft brun spets på klänningen hade det suttit bättre tror jag.
Fast bruden är ju grymt snygg, hur som helst.
Silvias var majestätisk, men inte så ungdomlig. Men det kanske är OK när man är typ 60.
Kvällens pinuppa var annars Anders Borgs bordsdam (han ser pojkaktigt glad ut...), Terri Lynn McCormick, författare och gift med medicinpristagaren Jack W Szostaks. Fakest boobs of the evening.
Ett pris för Kvällens fulaste klänning kan jag inte dela ut. Det blir tre jumboplaceringar.
H&M-magnaten Stefan Perssons följe hade en osedvanligt dålig passform på sin tvådelade klänning. Tänker halvelaka tankar om att H&M inte precis är känt för sin oklanderinga tillskärarkonst.
Att pengar är smak ser vi återigen motbevisat hos Bettina Bernadotte, grevinna. Päls på bröstet? Jag fattar ingenting.
Den sista är också den mest skrämmande. Titti fru Unckel. Jag blir livrädd för att se några gamla bröstvårtor nere vid magen genom den spetsiga toppen. Och sen undrar jag om inte nån kunde säga att spets och påfågelkjol och rosett är over the top? Less is more.
Fast när det kommer till detaljer så var Victorias klänning lika detaljerad. Men skillnaden var väl något je ne sais quoi, typ stil.
SAMTALEN
När Marcus Birro kom i bild började jag tänka att kvaliteten på det där Nobelsällskapet nog är lite låg. Expressenjournalist på Nobelfesten!? Men han försvarade sig med att han först och främst är poet. "I Expressen?" högg Mikael.
GÄSTERNA/PRISTAGARNA
Litteraturpristagare Herta Müller såg så bräcklig och udda ut, men hade en snivskarp hjärna.
Det var också lite snack om att Medeleines fästman Jonas Bergström var med, men inte Victorias. Tydligen var det på doktorns order, eftersom han har njurtransplanterats tror jag det var, och skulle undvika för många bakterier. Men nån kan säkert göra en höna av den fjädern också.
Hur som helst så zoomade kameran in på herr Bergström
och både hans bordsdam och damen på andra sidan om honom tittade uppskattade och rätt hänförda på honom. Jag sa att han verkar klara sig bra och charma damerna. M kontrade rappt: "Och först tar man den yttersta gaffeln...". Possibly.Man fick också se Mona Sahlin, som hade hamnat bredvid Jacob Wallenberg (särligare par har jag aldrig hört talas om, det skulle varit nån ännu mer vänster då). "Politik och pengar" kallades de, och det var väl passande. De hade tydligen talat om mycket, sa Måååååna, "inte minst integrationspolitiken, som Jacob är mycket intresserad av." M: "Jacob???"
INTERVJUERNA
Bäst var som vanligt Kristina Lugn. Hon är knäpp på ett trevligt sätt, inte som Björk som bara är knäpp. Bland annat berömde hon underhållningen: Den var ett framsteg. M: Den var ett framfall. Needless to say skrattade jag så jag tjöt. Dels är jag kär i honom och det mesta han säger är sådär "roligt" av just den anledningen, men så kom det också så sekundsnabbt. Han kommenterade Nobelfesten med tigerkött i magen...
Men det var också intressant när de talade med pristagarna. Det gillar jag.
UNDERHÅLLNINGEN
Underhållningen, ja. Nån som twittrade, var det på SvD eller DN?, sa att det var underbart vackert. Det gick inte riktigt fram i TV:n hur underbart det var, för jag tyckte det var bara sådär och lite tradigt faktiskt. Men det var ju roligt att höra att det hade varit riktigt riktigt bra! Romeo och Julia-kören, med 1700-talssånger.
TACKTALEN
Dem älskar jag. De är alltid kvällens höjdpunkt, tycker jag. Fast i år har det handlat en del om fredspristagaren Barack Obama (hrmf!), och hans tacktal som handlade om att ibland kan man itne undvika krig. Mycket underligt fredstal, if you ask me. Dessutom rapporterar alla tidningar att han hade bombväskan med sig, d v s den med alla koder till kärnvapen. Trodde han inte på freden så mycket att han kunde vara borta en dag utan den? Eller är det lag på att han har den hos sig?
Annars var första talet (fysikpristagaren, en man) lite småtråkigt, andra av israeliska kemipristagarinnan roligt (hon hade fått instruktioner av Nobelkommittén att inte tacka folk, men hon bröt mot det och tackade Nisse, chauffören utan vilken hon inte hade tagit sig runt i Stockholm under veckan). Sen var det medicinaustraliensiskan som talade passionerat, och sen Herta Müller som fick längst applåder och talade om allvarliga ting, följd av nån tråkig man (igen). Eller så var det en kvinna som talade sist, hon i afrikanska klänningen som fick ekonomipris? Minns inte ens längre. Kvinnorna talade tveklöst bäst i år. De tre jag minns.
DANSMUSIKEN/BANDET
I år var jag trött och orkade inte med mer än första valsen.
Däremot har jag en fundering. Jag visar tre foton så får vi se om ni reflekterar över samma sak som jag:
Mona och Bo Sahlin
Maud och Rolf Olofsson
Maria Wetterstrand och Ville Niinisti
Blir man så lik sin make/maka med åren?
Bakvänt
SvD nämner hur en pojke i Skåne blivit mobbad, länge, och har lidit av magont och gråt och ville inte gå till skolan. Till slut kom det till pappans vetskap -- skolan visste det redan -- att pojken blev mobbad i skolan. (Att skolan får reda på det men inte ens säger nåt till föräldrarna är för det första helt bakåfram.)
Sen står det hur hade eskalerat till att en kille hade slagit pojken förra påsken och en annan hade hotat honom: I påsk ska du dö.
Mitt blod svallar över hur sånt får fortgå. Stäng av mobbarna, flytta dem till annan skola så de får känna sig lite lagom utanför och spaka och inte har sitt possy som klappar händerna när de är elaka. Och sen, i ett lugnare försök till långvarig lösning, hjälp mobbarna med sin självkänsla och inlevelseförmåga. Stärk deras känsla för rätt och fel och låt dem tillbringa mer tid med sina föräldrar.
Jaja, det här blev långt. Det jag i första hand blev upprörd över är att pappan till den mobbade killen gick hem till den värste mobbaren och sa till honom att lägga av. Eller typ skällde ut honom. Och nu åtalas pappan för hemfridsbrott! VANSINNIGT! Eller i så fall ska mobbaren också åtalas, för nåt "fridsbrott" även om det inte är i hemmet, har han ju synnerligen också gjort sig skyldig till. Att straffa någon som reagerar för en oförrätt (mot ens barn dessutom!) men inte straffa huliganen gör att jag skäms över att vara svensk.
Förresten upphörde mobbingen i samband med pappans besök. Skolan hade (valhänt, väljer jag att kalla det) försökt ett bra tag. Jag tyckte det var en jättebra lösning. Att säga ifrån på skarpen. Det behövs mer av det idag.
Sen står det hur hade eskalerat till att en kille hade slagit pojken förra påsken och en annan hade hotat honom: I påsk ska du dö.
Mitt blod svallar över hur sånt får fortgå. Stäng av mobbarna, flytta dem till annan skola så de får känna sig lite lagom utanför och spaka och inte har sitt possy som klappar händerna när de är elaka. Och sen, i ett lugnare försök till långvarig lösning, hjälp mobbarna med sin självkänsla och inlevelseförmåga. Stärk deras känsla för rätt och fel och låt dem tillbringa mer tid med sina föräldrar.
Jaja, det här blev långt. Det jag i första hand blev upprörd över är att pappan till den mobbade killen gick hem till den värste mobbaren och sa till honom att lägga av. Eller typ skällde ut honom. Och nu åtalas pappan för hemfridsbrott! VANSINNIGT! Eller i så fall ska mobbaren också åtalas, för nåt "fridsbrott" även om det inte är i hemmet, har han ju synnerligen också gjort sig skyldig till. Att straffa någon som reagerar för en oförrätt (mot ens barn dessutom!) men inte straffa huliganen gör att jag skäms över att vara svensk.
Förresten upphörde mobbingen i samband med pappans besök. Skolan hade (valhänt, väljer jag att kalla det) försökt ett bra tag. Jag tyckte det var en jättebra lösning. Att säga ifrån på skarpen. Det behövs mer av det idag.
Nobelfestligheterna, del 1
Som första informationssnutt kan meddelas att till de 60 borden gick det åt 470 m linneduk, 7000 porslinsdelar, 5000 glas och ca 10 000 bestick. Men hur många är gästerna?
Källa: SvD
P.S. Fick fortsätta surfa lite och hittade antalet: drygt 1300. Här.
Mer information jag inte kunde motstå att klistra in:
260 servitörer ska utfodra gästerna och de har högst åtta minuter på sig att få ner maten från köket flera trappor upp till borden. De ska också hälla upp 400 flaskor champagne och lika mycket rödvin. Det krävs planering och logistik, och den läggs fast redan i september.
Själva menyn bestämmer Nobelstiftelsen i april och sedan får några särskilt utvalda kockar ta fram recepten och komponera ihop förrätt, varmrätt - och dessert som traditionsenligt är Nobelmiddagens höjdpunkt.
– Årets meny provades första gången i maj, sedan testade vi den i augusti och september. Totalt har vi nog gått igenom och förfinat den ett tiotal gånger, berättar Patrik Högberg som är källarmästare på Stadshuskällaren som ansvarar för middagens genomförande.
Magnus Johansson, normalt på restaurang Xoko, är med för åttonde året och ansvarar för desserten. Han har övat fem gånger på skapelsen, men förstås bara i mindre sällskap.
– När det är så här många gäster är ju själva utmaningen att klara av det logistiskt. Särskilt som flera av momenten inte kan göras förrän i sista stund.
Allt är superhemligt bland de 46 kockarna och kallskänkorna, men SvD kan ändå avslöja att menyn blir mest traditionell, nästan gammaldags, men med ett visst mått av experimenterande.
Källa: SvD
P.S. Fick fortsätta surfa lite och hittade antalet: drygt 1300. Här.
Mer information jag inte kunde motstå att klistra in:
260 servitörer ska utfodra gästerna och de har högst åtta minuter på sig att få ner maten från köket flera trappor upp till borden. De ska också hälla upp 400 flaskor champagne och lika mycket rödvin. Det krävs planering och logistik, och den läggs fast redan i september.
Själva menyn bestämmer Nobelstiftelsen i april och sedan får några särskilt utvalda kockar ta fram recepten och komponera ihop förrätt, varmrätt - och dessert som traditionsenligt är Nobelmiddagens höjdpunkt.
– Årets meny provades första gången i maj, sedan testade vi den i augusti och september. Totalt har vi nog gått igenom och förfinat den ett tiotal gånger, berättar Patrik Högberg som är källarmästare på Stadshuskällaren som ansvarar för middagens genomförande.
Magnus Johansson, normalt på restaurang Xoko, är med för åttonde året och ansvarar för desserten. Han har övat fem gånger på skapelsen, men förstås bara i mindre sällskap.
– När det är så här många gäster är ju själva utmaningen att klara av det logistiskt. Särskilt som flera av momenten inte kan göras förrän i sista stund.
Allt är superhemligt bland de 46 kockarna och kallskänkorna, men SvD kan ändå avslöja att menyn blir mest traditionell, nästan gammaldags, men med ett visst mått av experimenterande.
Nygammal flickr meme
Man ska svara på frågorna, söka på ordet som svaret är på flickr, och välja en bild -- bara från första sidan och sätta in url:arna på bighugelabs' mosaic maker. Då blir det som ett bildkollage över en själv. Jag är ju nästan ohälsosamt fascinerad av mig själv, så här kommer my flickr meme:
1. What is your first name?
2. What is your favorite food?
3. What high school did you go to?
4. What is your favorite color?
5. Who is your celebrity crush?
6. Favorite drink?
7. Dream vacation?
8. Favorite dessert?
9. What you want to be when you grow up?
10. What do you love most in life?
11. One Word to describe you.
12. Your flickr name.
1. What is your first name?
2. What is your favorite food?
3. What high school did you go to?
4. What is your favorite color?
5. Who is your celebrity crush?
6. Favorite drink?
7. Dream vacation?
8. Favorite dessert?
9. What you want to be when you grow up?
10. What do you love most in life?
11. One Word to describe you.
12. Your flickr name.
Bread love
Ni vet att jag är kär i bröd. Idag fick jag en påse nybakade småbröd av mamma.
Såna som man måste äta till potatis- och purjolökssoppa.
Sicken tur då att jag har en purjolök i kylen.
Spaghetti Carbonaran flyttar vi till imorgon. Tur man é så flexibel.
Såna som man måste äta till potatis- och purjolökssoppa.
Sicken tur då att jag har en purjolök i kylen.
Spaghetti Carbonaran flyttar vi till imorgon. Tur man é så flexibel.
Dagens lögn
Har sett på tha Interweb idag att osten på bilden är gjord på älgmjölk och kostar "500 bucks a pound". Med prislappen under är det rätt enkelt att göra sin egen huvudräkning och se hur grymt felaktigt priset är. För att inte tala om skämtet älgost! Källan verkar vara Huffington Post, men andra sajter har kopierat eländet, t ex Curbly. Jag var den andra svensken som kommenterade felaktigheten.Här är min version:
Gammal hederlig komjölksost med älgen Bill-Inge på paketet. 89 kr kilot, eller med andra ord ca 5 bucks a pound.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)