Djupa frågor 7

If there were no rules in the universe, what do you think people would do with their lives? 

Var det förresten bara en vecka sen nån i Västsverige vann 1,25 inte miljoner utan miljarder!? Det låg jag och spenderade härom natten, det kan nog bli fler funderingar på det. 

Men man har ju råd att ge alla barnen fem miljoner var, och våra syskon och föräldrar också. 

Och det som jag brinner mest för är att fixa drö. Boendet. Det finns lägenheter i stil som jag älskar på Östermalm, men jag skulle aldrig nånsin vilja bo på Östermalm. Så det skulle nog sluta med att jag köpte min dröm tomt som ligger ett stenkast härifrån faktiskt och sen bygga en sekelsnkftesvpning inuti ett hus. Har man 1250 miljoner så kan man ha råd med arkitektritat. Mikael skulle köpa en ny bil. Sen önskar jag väldigt hett att jag skulle klara av att resa nånstans, gärna östra sidan av Sicilien eller nån av de många regioner i Italien som jag inte sett än. Och till sist så skulle jag nog vilja bjuda mina tjejkompisar på. Middag och hotellrum. Och kanske ha nåt 20-årsjubileum, vi har varit gifta i sexton år nu i seögwmber, på ett ställe som vi hade velat gifta oss på men som vi inte hade råd med. 

Sen skulle jag faktiskt skaffa en personal hemma. Som lagade mat, städade, allt sånt. Skötte trädgården. Bytte lakan. Körde mig till doktorn. Antecknade hos doktorn. Hjälp, vad människan skulle kunna få arbetsuppgifter. 

Egentligen vill jag ge allt för att de ska bota ME. Men jag är inte övertygad om att 1,26 miljarder räcker för det. 

Men för att återgå till frågan: Om det inte fanns några regler i universum, vad tror du att folk skulle göra med sina liv? 

Allsköns hobbies tror jag. Men sen tror jag det skulle bli tråkigt i längden samt kännas meningslöst att bara navelskåda. Man vill uträtta saker och interagera och få positiv respons. Men det finns ju verkligen folk som gör smycken hela dagarna, eller syr eller bakar eller målar. Inte för att det är meningslöst, men det är ju ändå ett jobb som har större chans att vara både jobb och hobby på samma gång. 

Jag kan dessutom vara meningsknarkare. Mikael och jag pratade om vad vi ville med våra liv och som inte var en prestation. Jag hade inte tänkt färdigt på saken, och har faktiskt fortfarande inte det, men nånstans vill jag göra skillnad. Vill att nån ska ha blivit hjälpt, stöttad, glad osv av att jag fanns.

Så jag tror att om folk fick bygga sina liv helt själva, fritt från krav, skulle de först utöva massa hobbies och bara glassa, men skulle sedan hamna i nåt meningsfullt. Kanske där hobbiesarna var meningsskapande.

Man kan ju vända på frågan och se på vad såna som vinner grymt mycket pengar på typ Lotto gör med sina liv och hur det fungerar. De som slutar jobba känner sig ofta väldigt lättade att de slipper gå till ett jobb som de inte trivdes helt på. Men sen märker de ofta att meningen har försvunnit om de bara latar sig. Att bara dricka drinkar på en tropisk strand resten av livet må låta som ett paradis men kan nog bli ett fängelse med tiden. Men kanske att man vill hitta en sysselsättning som känns meningsfull om ens jobb inte gjorde det. Och kanske ha bättre balans mellan arbete och fritid än folk som sliter för småslantar. 

Lagom är kanske bäst. 

Så nära!

Det här är en absolut drömklänning! Men blomman på armen var för mycket. Men det är så tryggt att veta att vi alla är olika och en persons smak är inte mer rätt än en annans.

112

Såg ett program om brittisk ambulanspersonal härom kvällen. En kvinnlig "kund" hade Ehlers Danlos Syndrom som bl a försvagar bindväven. Hon hade haft tre krampanfall där båda höfterna gått ur led samt ena axeln och käken. När personalen kom satt hon i sängen och var sned men medveten. Så kramperna hade slutat av sig själv, men hennes leder var ur led och hon hade ont. Hur ont, frågade personalen. 9,5 svarade kvinnan, så jag börjar närma mig min gräns nu. Men hon kunde prata och skrattade t o m lite när nån skämtade. När jag hade gallsten skrek och grät jag ganska okontrollerat. Den här kvinnan hade så ont att nästa steg var att svimma av smärta, men hon betedde sig normalt.

Jag blev så nervös för hennes skull att de inte skulle tro henne, att hon hade så ont som hon sa. Men det gjorde de. Och jag blev så berörd av både personalen och av kvinnan.

Jag har inte så svår smärta men jag har t ex problem med migrän och huvudvärk. 95% av tiden säger jag inte ens nåt till Mikael. Inte för att jag vill vara "stark" eller att han inte bryr sig, men för att om man har ett problem hela tiden så kan man inte klaga på det hela tiden.

Men därför är det så viktigt att folk blir trodda.

Tyvärr är det många med min sjukdom, ME, som inte blir trodda utan avfärdade av vården. Den senaste tiden har det varit en del prat i media om utmattning eftersom den diagnosen ska tas bort. Många har uttalat sig okunnigt och ovetenskapligt om ME i samband med det. ME har inget med utmattningssyndrom att göra men det hindrar inte folk från att ha åsikter. Det är triggande för mig och många andra att inte bli tagen på allvar av dem man behöver mest när man är sjuk, nämligen vården. Det är också svårt att tåla missuppfattningar och pseudovetenskap när det inte bara är teori utan ens liv det handlar om. 

Så den stackars lidande kvinnan med den sneda käken, tänk om det var henne alla i vården mötte. Den som det inte märks på att hon har så ont som hon har, men man tror henne ändå för att man vet vad osynlig sjukdom är.

Djupa frågor 6

Could there ever be a world where all conflicts are solved through conversation rather than violence? 

Men hjälp vilka laddade, politiska frågor. 

Inte om man bedömer mötet med Trump, Vance och Selenskij. Det var inte våld men det var icke-våldskrig där och då i vita huset. Sen säger min bror som inte har samma mediesnedvridenhet som vi européer har, att Zelenskij hade börjat allt när han kallade Trump bitch. Det vet jag inte om jag kan tro på, men amerikanerna vet inte om de kan tro på det som vi försanthåller.

Jag tror att ett regelrätt krig är när ovänskapen och oginheten har fått fritt spelrum så lång tid att ingen ser motparten som människa längre utan bara som fiende. Men även då tror jag, naivt kanske, att man kan diskutera sig fram till en fred. 

Men visst kan ett regelrätt krig sluta för att folk kommer överens. 

Ärligt talat skulle jag vilja veta hur varje krig man läste om i skolan slutade. Vad var det som gjorde att andra världskriget tog slut? Det är sånt vi behöver lära oss mer om.

Sverige har ju haft förhandlare och medlare på flera plan, geografiskt och situationsmässigt. Det funkar. Och varje år ska det löneförhandlas. Det är ju också en sorts fredsförhandling. Det äkta paret som ska komma överens om det blir italienskt eller kinesiskt till middag eller vilken av två filmer man ska se, ägnar sig också åt diplomati. Den som vill mest kanske får bestämma, eller så turas man om eller så enas man rent ut sagt! Alla sätt är bra utom de dåliga. Det är så djupt att det inte går att bräcka, så tack för idag. 

 

Lika som bär

Drottning Mathilde av Belgien

Ett random rum

Djupa frågor 5

If we could reset society and start over, what would you change about how we structure it? 

Svåraste frågan hittills. Det är ju mycket omvälvande saker som pågår i samhället just nu och frågan är aktuellare än nånsin. Men frågan ovan handlar inte om vem som är president eller vad hen gör eller inte gör utan hur man skulle förändra strukturen. 

Det vore lätt att bara inte tillåta ondska. Men då är jag övertygad om att den skulle börja komma av sig själv i alla fall. 

Så det är människorna man måste ändra. Men hur resetar man mänskligheten så att ingen agerar oetiskt, omoraliskt, själviskt, hämndlystet, maktfullkomligt, oartigt, inskränkt, felaktigt. 

Jag vet inte om strukturen är så fel. Det är ju ingen som tycker att kungahuset är värda mer än andra människor, bara att de har andra uppgifter. Så jag känner mig inte hotad av det. Och det går inte att göra alla människor lika. En del är verkligen intresserade av pengar, andra av makt. En del inte direkt av nåt av det. Och man ska inte straffas för den man är. Den som gillar pengar ska få ägna sitt liv åt det, även om det inte är mitt sätt att bli lycklig. Jag tycker det är superhäftigt att min kompis Sofie har skaffat hästgård, men det är ju ungefär det sista jag skulle göra. Ens om jag var frisk. Men olika är jättebra. Alla ska vara vem de vill. 

Fast om nån vill vara diktator så ska man väl inte låta honom vara det. Vet inte om nån kvinna nånsin velat bli diktator, betvivlar det. Tror faktiskt vi är olika på det viset. 

Så strukturen med rika och mindre rika måste finnas för att inte alla är lika intresserade av pengar. Och att man kan ha gemensam ekonomi som äkta makar är verkligen inte samma som att man kan ha gemensam ekonomi med hela Sveriges befolkning. Pengarna skulle snabbt dras bort om nån annan bestämde över dem. Det är ju därför det är så komplicerat och att det inte funkar med att bara säga att de rikaste har råd så de får betala. De rikaste har i 90% av fallen arbetat ihop sin förmögenhet på nåt vis och om staten tar dem så kommer ingen att vilja samla pengar mer. Och då står man ändå där och har inte några pengar till skola och vård. 

Men det ska aldrig vara så att man blir förnedrad eller utsatt när man har för lite pengar. Såklart, säger jag som är sjuk. Men det måste faktiskt ändå kontrolleras så att det inte fuskas. Och det kan ju verka som förnedring att man måste bevisa att man har rätt till det man ber om. Men vilken arbetsgivare vill betala en anställd utan att veta att hen faktiskt varit på jobbet, eller jobbat kanske man ska säga numera, sen covid. 

Jag är i tagen att rekvirera ett läkarintyg som styrker att jag behöver hemtjänst. Duschhjälpen har jag haft i nio år. Min sjukdom är progressiv. Gissa om behovet inte bara kvarstår men har ökat. Ska de begära läkarintyg varje år? Vem skulle betala pengar för att nån skulle duscha dem om man hade valet att göra det själv. Gratis dessutom, utan folk som tvålar in en där man helst inte vill synas. Så bara att jag fortfarande använder duschhjälpen är väl intyg nog. Men det måste bevisas, det är jag ju inte principiellt emot. Bara när det gäller mig själv, inte andra, för de kanske fuskar. 😂

Jag tror förresten jag vet vad jag skulle ändra om jag fick reseta mänskligheten. Att ingen kunde ljuga. För då kan man bara fråga diktatorn vad hans mål är och få veta sanningen. Å, vad käckt det vore. 

Men lika väl som man får vara intresserad av pengar så får man väl vara intresserad av att knö sig före i kön och gå över lik. Jag avskyr det men om alternativet är att folk inte får vara sig själva så går det ju inte att sätta gränser för vilket beteende som skulle vara förbjudet. Jag tror inte att vi har satt våra lagar och våra straffstadgar med korruption i sinnet, utan att det är folk som försökt sitt bästa med den saken.

Så kort sagt ser jag inte att det är strukturen det är fel på utan människorna. Och de måste få vara sig själva och då blir en del lata, själviska, lögnare, medan andra ägnar sig åt familjen istället för makt. Ja, det låter så svartvitt när jag säger det så, men det är det verkligen inte.

Att strukturen skulle frambringa det bästa i alla människor tror jag redan nån har kommit på. Och i länder med personlig frihet så kan vi nog bli vårt bästa jag om vi vill. Men låta bli om vi hellre vill ha pengar än respekt.

Fast jag borde inte sätta pengar som motsats till respekt. Man kan göra mycket gott med pengar också. Som Dolly Parton. Och jag skulle absolut vilja ha mer pengar än jag har. Men jag tror att när jag fick dem så skulle det inte dröja länge förrän jag började längta efter andra saker som jag inte har råd med då, och så skulle det börja om. Men visst, jag vet redan min drömtomt här i närheten, eller på andra sidan motorvägen som jag älskar. Och där skulle jag ha ett lagom litet hus, eller med övervåning för det jag inte behövde komma till som gästrum, och som skulle se ut som en sekelskiftesvåning inuti. Men skulle det göra mig lyckligare? Kanske bara i ett år. De säger ju att folk som vinner sådär sanslöst mycket pengar på Lotto blir lyckligare i ett år och sen blir det som vanligt igen.

Hörde förresten världens underbaraste melodi på ett program om svensk barnteve. "Kalle han gillar att mest ligga stilla på toppen och fantisera om allt möjligt och om Emma." Den mest avancerade var låt jag vet. Och jag sa till Mikael när de obligatoriska scenerna från Fem myror kom att när jag ska self soothe hos tandläkaren eller när jag inte kan somna, så sjunger jag fortfarande sifferlåten från Fem myror. Texten går såklart en, två, tre, fyra, fem, sex. Ni kanske minns den. Den är vacker och meditativ och så kravlös. Allt man behöver komma ihåg är siffrorna, och det gör man ju.

Är inte säker på varför det blev så mycket pengar i det här inlägget. Men jag brukar ju säga att även om det finns viktiga saker på politikernas bord så går allting tillbaka till pengar. Har man inte pengar kan man inte finansiera sina drömmar. Vare sig de är att backpacka genom Europa/öluffa i Asien eller rädda planeten eller få fler lärare. 

Mest till mig själv

Jag är jättenervös. Har haft en konflikt med hemtjänsten och imorgon ska biståndshandläggare ringa mig. På nåt sätt kopplar jag ihop de två och är rädd för problem.

Så för att göra mig själv på bättre humör -- och nej, vi har ingen choklad hemma -- så sätter jag in några av mina favoritsaker. Kanske blir nån annan också upplivad.