17 oktober

A minor roadblock in your life

Jag förstår knappt frågan. Vad är ett minor roadblock i mitt liv, jag tycker bara att jag har boulders. Dagens glosa.

Småproblem?

Jag vet inte ens några. Har bara stora problem eller inga alls. 

Om man inte delar upp dem och nämner just en sak som inte är så farlig, som att jag ofta får ligga och hålla mig för jag orkar inte gå upp en gång ur soffan bara för att kissa utan behöver göra flera saker när jag väl är uppe, som ta mediciner, äta osv. Det är väl ett litet problem. Men det är ju en fraktion av mitt livs enda men ENORMA problem ME, som påverkar precis varenda del av mitt liv. 

Jo, men en gång köpte vi ett par saker på en mack på väg till Ikea. Vi insåg att vi hade glömt en bulle. Nästa dag var vi där igen och nämnde att vi betalat för men glömt en bulle. Men det var nån annan personal där då som inte tyckte man skulle ge ut gratisbullar för att folk sa det. Det var en väldigt minor roadblock. Men jag börjar nästan skratta. Vem bryr sig om sånt?

Kanske är den riktiga kontentan en ganska djupsinnig insikt. Att små saker stör inte ens liv nämnvärt. Alla har småsaker som inte är ultimata men alla jobbar runt dem. Man kanske har en del resilience ändå. 

16 oktober

The last library you visited

Å, vilken underbar fråga! Bibliotek är magiska  platser, som garderoben i Narnia!

Senaste biblioteksbesöket var på en sommarsemester vi hade för nåt år sen eller två. Minns inte ens vad orten hette, nån timme nordvästerut i alla fall. Jag hade sett i förväg att biblioteket skulle ha utförsäljning när vi var där och det var sååååå roligt att kunna pricka in det!

Före det var det såklart här i Vh. Men jag kan ju inte läsa längre, men minns med enorm kärlek känslan när man kommer hem med sex, sju böcker och har allt det underbara framför sig. Ställer upp dem på nattduksbordet. Ljuvligt! 

Och lukten! Biblioteksböcker alltså. Inte gammalt damm men nåt liknande.

Funderade också på om man kunde ha bröllopsmiddag i ett bibliotek. 

Före det var det på universitetsbiblioteket på Humanisten i Göteborg. Där hade jag kunnat tillbringa halva mitt liv. 

Jag funderar ibland på att låna barnböcker som Ture Sventon eller Agaton Sax. Dels att jag redan kan karaktärerna men också att de är lättlästa. Men det blir liksom aldrig av.

Mikael läser förresten tre noveller på lätt franska (C) av Emile Zola. Bara på ett bibliotek kan man få tag på sånt. 

Sen har jag för första gången på tjugo år börjat lyssna på Pride and Prejudice, för att lugna mig när jag ska somna. I vanliga fall vill jag så gärna höra allt och inte missa nåt men just den gör ju inget om jag missar nåt, jag vet hur det går.

Såg en challenge häromdagen på en Austen sida på fb, att säga två ord som skulle belysa en scen ut nån ok. Excellent potatoes var nog nummer ett, det föreslog många. Obstinate, headstrong. Poor nerves. Det finns sååååå många. Muddy petticoat. Court Ship. Loves longest. Mmmmmmm.

Biblioteksböcker är min första förälskelse och den kommer nog aldrig att gå över.

15 oktober

The thing that gives you hope

Gud. Först och sist och alltid. 

Men faktiskt också Mikael. Att jag känner att det osäkraste i värden, äktenskaplig lycka, är en prioritet för oss båda och att vi arbetar på det, betyder så mycket. Jag fattar egentligen inte hur nån vågar gifta sig när det är så många som skiljer sig. Så det är stort att jag känner mig trygg med Mikael. Sen kan han ju dö i morgon men det kan man inte heller låta hindra sig.

Vi var på konsert i kyrkan i söndags. Jag såg ett par som varit gifta i ett par år hålla om varandra. Mikael hade armen om mig också vid nåt tillfälle. Och jag tänkte Det är inte konstigt, vi är ju nygifta fortfarande. Förutom att vi förlovade oss för sexton år sen nu i veckan och gifte oss för femton år sen. Så verkligen nyligen. Men tiden går fort när man har roligt. 

Jag skulle vilja svara på tredje plats några ME-forskare. Men det verkar ärligt talat inte gå framåt så jättemycket på den fronten. Alla hittar massa fel, och nu senast visade de i en uppföljande studie att friska muskelceller som man stoppar i plasma från ME-sjuka inte kan kontraktera som de ska samt att mitokondrierna börjar fungera dåligt. Att det är nåt fel är ju helt klart men ingen vet ju riktigt var man ska leta. Om det går att visa 100 avvikelser, vilka är hönan och vilka är ägget? Tills de kommer på exakt vad det är som gör ME så tror jag inte forskningen kommer att komma så jättelångt, för att det är att leta efter en nål i en höstack. Så ger forskarna mig hopp? Självklart mer än om ingen gjorde nåt. Men jag håller inte andan i väntan på bot. Men hoppas gör jag. Lagom. 

14 oktober

An important truth

Det brukar ju sägas att man inte ska gå och lägga sig som ovänner. 

Jag har faktiskt en annan syn på det nu. Och som jag läste härom dagen att nån annan också propagerar för. 

När man grälar är det för i alla fall oss ofta inte om nåt superviktigt utan om nåt litet som blir stort för att bägge är trötta och irriterade. Att då fortsätta att gräla och stanna uppe sent och säga saker man kanske ångrar är faktiskt inte det klokaste i den situationen. Att pausa grälet på ett vänskapligt sätt, dvs att erkänna att man är på dåligt humör men fortfarande älskar varandra, gör att man kan somna och komma tillbaka till situationen med friskare hjärna och nyktrare syn på grälet. Nästa dag är det kanske inte ens ett gräl längre. 

Men man ska inte tro att alla gräl blir bättre över en natt. Man ska inte frestas att tro att sömn är svaret på ens problem om man faktiskt har dåliga vanor vad gäller sin kommunikation. Och om det är en stor sak ska man verkligen inte lägga ansvaret för den på nåt utanför sig själva. 

Men jag tycker att det är en viktig sanning att ibland blir man mer irriterad än nödvändigt och då kan det vara bättre att detronisera känslorna med tid än att kämpa tills man blivit vänner, när ingen egentligen orkar vara klok och storsint. 

13 oktober

A good meal

Spaghetti bolognese eller lasagne som fått svalna lite. Bästa måltiden alla kategorier. Jag och Adam Ahlsing hade nog inte mycket gemensamt men han var också tokig i det. Gjorde ett program om det. 

Har en del riktigt bra matminnen. Vi var på Sicilien 2010 och åt på en fyrstjärnig restaurang varje kväll. Inte fyra Michelinstjärnor obviously men hotellstjärnor. En fantastiskt riklig och varierande buffé som var totalt sett den bästa veckan i livet.

Sen var vi i Turkiet på bröllopsresa. Jag åt spaghetti med köttfärssås varannan dag. Mikael tyckte jag var lite dum som inte passade på att njuta av lokala specialiteter men jag tänkte att på min bröllopsresa ska jag få äta vad jag helst vill ha, inte vad jag borde äta. Oavsett om det är barnmenyvarning på spaghetti. Vi var på olika ställen varje kväll så det blev ändå variation. Jag hade t o m funderat på hur man skulle kunna ha spaghetti och köttfärssås på bröllopet. Så ja, det är jag bara totalt galen i.

När vi hade covid fick vi hjälp med mat av församlingen. De första dagarna kunde vi inte äta nånting, jag har ett svagt minne av lite nyponsoppa. Sen när vi kunde börja äta fick vi kycklingsoppa av Fern. Och annan soppa ett par dagar. Sen hade vi precis börjat kunna äta igen och jag var sugen på att tugga mat. Då fick vi spaghetti och köttfärssås av min faster. Sen minns jag att jag tänkte att jag så fruktansvärt gärna ville ha lasagne. Och det fick vi. Om jag ska vara helt ärlig så åt jag upp hela själv. Det gick bara inte att hindra mig. Vi fick också egenskjuten älg av min kusin. 

När Mikael strålades fick vi också hjälp med middagar av församlingen. Flera hade gjort helt makalösa anrättningar med tre rätter. Och fådd mat är ju dubbelt så god för att omtanken smakar lika gott som maten. Och så spännande att äta sånt som inte smakar som det man har lagat själv.

Sen åt vi gamla hederliga köttbullar på en anrik restaurang på Söder på min födelsedag. Jag hade röda högklackade skor och blev tittad på på övergångsstället. Det är normalt lite meh med köttbullar men det var verkligen en upplevelse. Att man kan göra nåt så bra.

Faktiskt också måste nämnas en helt vanlig kycklingbit med pommes och bea med jordgubbscheesecake till efterrätt som jag oftast brukar ta på Ikea. Älskar ju att gå på Ikea. Och älskar cheesecake. Och nu när jag sällan eller aldrig kan gå ut och äta i stan för nöjes skull så är det mer av en dejt att sitta i Ikearestaurangen än jag brukar orka med. Så det är faktiskt också speciellt för mig.

12 oktober

A time you made a good choice

Jag var på middag hos mamma och pappa med syskon och syskonbarn. Det var inte min bästa dag så efteråt fick jag migrän och stark feber. Orkade inte röra mig i soffan. 

Jag vet nästan att om jag mår då dåligt och är så utmattad så blir sömnen svår. Det måste finnas energi kvar för att somna och det gjorde det inte. Jag satt i sängen och kollade in allt möjligt intressant på nätet som julpåslakan på fem olika ställen, julgardiner och julkrubbor på tradera, bröllopsklänningar till ett blogginlägg och andra livsviktiga saker. 

Lång historia redan lång, men jag somnade kl 08. Hade börjat bli tung i ögonlocken en halvtimme innan. 

Det är oerhört stressande att vara vaken kl 08. Jag känner också skam och skuld. 

Men jag sa också till mig själv att när jag inte orkar våga försöka somna så är jag snäll mot mig själv som inte provat tio gånger och ligger och gråter i ögonmaskern och sjunger i huvudet i två timmar för att jag tror det ska lugna mig och söva mig när allt det gör är stressa mig. 

Så jag gav mig själv i present att slippa försöka orka prova att somna. Jag gjorde det först när jag kände att kroppen var med på tåget, inte bara min vilja så det blev mindre konfrontation och när jag somnade så gick det bra. 

Det är komplicerat, när man gör nåt bra och som man är stolt över men som egentligen är dåligt. Jag får se det som olika grader av bra resp dåligt. Jag gjorde det bästa jag kunde av den dagens/kvällens förutsättningar och att jag inte låg och grät för att jag var så dålig på att somna var en bra sak. 

11 oktober 2/2

A celebration

Egentligen skulle det vara min brors födelsedag som är idag men det blir inte lika glassiga bilder med en prinsesstårta.