tacksam 6

What's one aspect of your health or body that you are thankful for?

Den visste var den satt. 

Jag brukar säga att min kropp har svikit mig två gånger. Först när jag blev sjuk och sen när jag blev tjock. Om nu kroppen inte funkade som den skulle så kunde den väl ändå se ut som om den gjorde det. 

Här kunde ni fått en lång rant om hur läkare är på mig med kosten och med sockret, som bara är högt när jag vaknar men är bra resten av dygnet. Har 33 i Hba1c och det är jättebra. Och jag har ju inte ätit mig till all den här vikten utan gått upp det mesta av mediciner. Jag är inte så dum att jag inte vet om jag äter mer än jag brukar eller mer sött. Orkade inte ena säga emot nu senast. Orkar inte bråka om det också. 

Men det skulle handla om tacksamhet över kroppen eller hälsan. 

Det förmår jag inte idag, sorry. 

Men jag är tacksam för att vården håller bra koll på Mikael. De har följt upp med röntgen i buken och letat metastaser i lungorna med både röntgen och MR. Nu ska de följa upp njurarna med prover och röntgen. Han låg ju inne ett bra tag för problem med njurarna, men det var inte att njurarna inte fungerade utan att strålskadorna på urinblåsan orsakade urinvägainfektioner som tog sig vidare upp till njurarna. Så jag är inte orolig för att det ska vara nåt fel. Men att de håller koll på honom känns så bra.

Värre med tiden

Mikael och jag tittade på Pointless härom dagen. Sen började vi prata om svåra typer av ord på engelska, och vi höll båda med om att djur och växter var svåra områden. Kanske också för att jag ofta inte heller vet vad de svenska orden innebär, t ex vad är det för skillnad på kungsörn och havsörn.

Jag trodde jag kunde växter lite bättre än djur, så Mikael kollade mig med ett par glosor, som jag faktiskt kunde. Sen kom vi då till maskros och jag svarade dandelion. Och betonade det dan'deelion. Varpå M säger 'dandy'lion. Jag skrattar lite för jag tror att det är så som folk som inte kan uttala ordet säger. Men han påstår att det heter så.

Det låter bara för vansinnigt för att vara sant, så jag googlar. Och hör tre inspelningar av folk som uttalar det som Mikael gjorde. 

Och det enda som är värre än att ha sagt fel på ett ord i 54 år är att säga fel i 55.


P. S. Jag har visst inte publicerat det här på ett par dagar så jag kan bidra med även dagens skratt. 

Vi kollade på ett program där folk köper och säljer antikviteter. En man beskrev en vara som en pawn och jag kom inte på vad det heter på svenska och frågade Mikael. Han svarade såklart pantsatt. Just det, pantbank osv. Sen sa han att det även finns andra betydelser av det, och jag, alltså med magisterexamen i engelska, säger glatt och fullt med självförtroende, att en annan betydelse är shrimp. Han skrattade gott tills han meddelade mig att det är pRawn som betyder shrimp. Just det.

Så jag räknar med att det bara kommer att bli värre med tiden. Ålderdomen har rivstartat. 

tacksam 5

What moment from today would you like to relive?

Mikael har varit så snäll idag. Dels lagade han fläskpannkaka och så hade han diskat alla mina mediciner som kom med bud igår och en flaska med olja hade krossats i paketet och läckt ut över allt, däribland en ask med mediciner. Jag orkade inte ta hand om dem igår natt så la dem bara med hushållspapper emellan och det hade han fixat.

Kan inte påstå att jag skulle vilja "relive" dessa ögonblick, men om inget storslaget händer i ens liv måste man notera de små sakerna som tillsammans blir storslagna. 

Tacksam 4

Who made an impact on your life today, even in a small way?

Det kom en så trevlig och bra tjej från hemtjänsten och duschade mig idag. Natalia hette hon, jag skrattade högt många gånger. 

Tacksam 3

What's something you often take for granted but were grateful for today?

Mat. Fredagsmyset igår var rökta räkor med aioli och långfranska samt grillad kyckling till "efterrätt". Och julmust.

Idag fick vi pumpsoppa av mamma och pappa med mjuk pepparkaka till efterrätt. Allting smakade höst. Mmmmm.

Mikael har varit och handlat idag så kylen känns rik. 

Jag har också bett honom köpa fläsk för vi fick fläskpannkaka av mamma och pappa för ett par veckor sen och sen la min kusin upp en bild på en snygg fläskpannkaka så jag har fått lite nippran på det. 

Ja, så idag det mat som gäller. 


tacksam 2

List three people you are grateful to have in your life and why.

Det blir ju rätt trist om jag börjar listan med Gud och Mikael, så jag ska tänka efter och svara nåt oväntat.

Och det första är inte ens en person. Men jag är så tacksam att bo i Sverige. Att vi har vård som inte knäcker en pengamässigt. Det blir ju en del med tiden när man ligger på sjukhus i ett halvår eller hur länge det nu var. Och sjukpenning är lägre än lön. Och han åkte in med ambulans också, det är väl 300 000 på ett bräde. Jag gissar bara. Men jag tror inte staten försörjer folk som ligger på sjukhus i ett halvår i t ex USA, som det ju pratas extra om nu. Och det är inte civiliserat att folk ska bli av med sina hem för att de får gallsten. Inte civiliserat och inte kristet.

Faktiskt har jag läst om en sociolog eller vad det heter som säger att när folk frågar henne vad det första tecken på mänsklig civilisation är så är det varken eld eller musik utan ett läkt lårben. Det betyder att när nån bröt benet så satte de spjäla på det och någon stannade med dem tills de kunde gå igen. Djur som bryter benet i det vilda dör ju, naturen är inte vacker. Och med den historien anser jag det vara bevisat att hälsovård för alla är det första tecknet på civilisation. Skillnaden mellan oss och aporna, om man så vill.

Sen faller jag inte i fällan (idag) att orera lite om den vård vi får. Det kan bli en helt egen blogg och är det också, för vissa. Ni kan läsa på Den ofrivillig eremiten om ni vill ha en vass vårdpolitisk blogg om ME.

Det här inlägget är nog långt med bara en av tre "personer" . Så jag bid you farewell. 

skadeglädje är enda sanna glädjen?

Fråga mig inte varför jag läser en tråd om en tant som tagit rätt på några mattor som grannen slängde. Och har använt allt för att ta bort den vedervärdiga lukten men inte lyckats.

Men så blir man på så gott humör när nån säger att man ska ta 1/3 vinäger to one third water.


Alla mina celler vill skriva och fråga om det går lika bra med 1/4 och 1/4 eller rentav 1/1.

Jäpp. Även såna röstar. 

tacksam 1

What made you smile today?

En väldigt weird sak. Mikael har rensat avloppet med en maskin som drar loss gammalt klägg. Jag tappar alltid så mycket hår och kan stå ovanför handfatet och fixa med håret och så kommer jag ihåg att ta bort håren som hamnar där. Och så borstar jag tänderna men kommer inte ihåg att rensa bort håren som ramlar när jag gör det, och så åker de ner i avloppet och så byggs det på. Det tar honom en timme och det är mina hår. Detta gjorde han för nån vecka sen och det är bakgrunden.

Sen ett par dagar har det luktat avgrund i badrummet. Jag har trott att det kommer från duschsilen. Det är en del i föreningen som har problem med vattenlåset i duschen. Så jag skrev en lapp till Mikael, ifall han inte hade känt lukten själv, men ikväll skulle han inte komma hem förrän efter nio. Och jag klarade inte av lukten, trots öppet fönster och tända tändstickor och nytt vatten i låset.

Jag är faktiskt en avloppstjej! För efter tre eller fyra försök så har jag kommit på hur man får bort lukten! Vattenlåset är en svart gummigrej som inte bara kan ligga där den ligger, för då läcker avloppslukten ut, utan den måste tryckas ner så att den fastnar och håller tätt. Och det kom jag på till slut och nu luktar det normalt i badrummet! Jag har gjort det förr men jag har problem med att komma ihåg idag och igår så "för fem år sen" finns det ingen chans med. 

Så från förfääääärlig avloppsstank till ett rosigt badrum, och jag har fixat det! Det fick mig absolut att le.

Själv är absolut bäste dräng. Låt era barn hjälpa till med svårare saker än ni tror att de klarar. Det är en oslagbar känsla att klara nåt man inte trodde man hade i sig, men med tålamod och kreativitet löste man det. Då är man kung! Eller drottning. Queen of Sewage! Så fin titel som nån, helt klart finare än Dutchess of Sussex, som är ingifta amerikanskan ingen gillar längre.

Kom igen. Ge dig på nåt svårt och klara det! Det är mitt absolut bästa tips för bra känslor på en massa fronter, inte bara endorfiner utan stolthet, insikter, självförtroende, självkänsla, en positiv lust att skryta, eller bara berätta för sin man el dyl vad man har gjort, entusiastiskt, och att man klarade det!

Weeeee! 

30 oktober

One thing you say you think but you really don't

Nån gång har jag nog sagt att det är trevligt att träffas när det inte var det. 

Men generellt hoppas jag att jag menar det jag säger och tvärtom. 

29 oktober

Your best quality 

Å vad svårt. Jag är så van att kritisera mig själv. Och inte alls van vid att bara liksom skryta ohämmat. 

Okej, men jag är smart, det känns dock som en prestation och inte nåt jag har gjort för att förtjäna det. Det är lika opersonligt som "lång". 

Jag har ganska bra tålamod. Det är jag inte född med så det är hårt arbete och en del "bara hänga med och ha bra attityd" som ligger bakom. Men jag är inte "framme", min innersta och ocensurerade känsla är oftast att inte vilja vänta. Men jag kan hejda mig. 

Sen är jag rolig ibland. Det uppskattar jag väldigt mycket. Orkar inte vara lika rolig längre när jag är trött fysiskt och kognitivt, men jag blir fortfarande så glad när jag kan säga nåt kul. Jag känner att när nån är rolig så förbättrar de ens liv till ingen kostnad för mig själv. Så det är stort. 

Såg en kille som sa till en komiker att han fyllde 15 bonusår. Han hade mått dåligt som 15-åring och planerat att ta livet av sig. Men började kolla på Youtube-klipp med Jimmy Carr och skrattade, och skrattade mer, och bestämde dig till slut för att leva. 

Jag är också omtänksam. 

Men alltså, härom veckan var det ju en polisbil, eller tre, utanför oss och som hade tagit en kvinna och hennes bil. Jag trodde de kom och hämtade Mikael för han gick ut ur dörren rakt fram till poliserna och inte till bilen som var åt andra hållet. Men han skulle byta batteri på mc:n som stod där polisen var. 

Det tog ett tag men jag vet inte hur enkelt det är att byta batteri i en mc. Men när han kom tillbaka hade han varit på promenad med en hund. Kvinnan som polisen hade hade nämligen en hund, men hon fick inte lämna pollisen så Mikael erbjöd sig att gå och kissa hunden. Jag vet inte om jag redan sagt det här, men maken med drag av asperger är jättebra på att vara omtänksam.

Och det är ju fel och helt mot själva tanken med frågan, men ibland är Mikael det bästa med mig. 



November

November är lite som måndag. Folk blir lätt deppiga av den. Monnah, som är både god vän och föredöme, har en tacksamhetsdrive varje november. Jag hoppade absolut på det där tacksamhetsdagbokståget för ett per decennier sen (?!?!?) och fick härliga effekter av att leta positiva saker i mitt liv. Numera kallar man dem ofta glimmers. Den enda jag verkligen kommer ihåg var Att den stora finnen på ryggen inte sitter på näsan. Men jag minns förändringen hos mig själv när jag först bara tänkte Det här kan jag vara tacksam för ikväll, till att jag medvetet började leta efter nåt att vara tacksam för och efter hand nästan började driva fram det själv. 

Så jag tänker ha ett tacksamhetstema i november. Vissa dagar är det bara skönt att vara tacksam, andra är det lite konfrontativt. Men det är nog då man behöver det som bäst.

Idag hade jag kunnat skriva Att vattenflaskan läckte bredvid där jag låg i sängen så att jag kan ligga kvar. 

28 oktober

One thing you wish you could do

Vakna utvilad. Tänk vilket liv man kunde ha då. Skulle kanske orka baka nåt eller laga mat, måla naglarna, inte se så sjaskig ut utan duscha, fixa håret, slänga på lite vardagssmink. Göra nåt kreativt som ett kort eller sy nåt, lyssna på musik, ringa en kompis. Åka och hälsa på barnbarn och syskonbarn. Kanske köpa lösgodis på Ica supermarket som har allt godis jag vill ha. Kanske åka in till stan och äta på restaurang. Åka till pressbyrån och köpa nåt nybakat och en tidning eller två. Det kanske finns jultidningar ute nu!

Fast jag skulle ju fortfarande ha ME även om jag vaknade utvilad. Så jag skulle inte bli normal. Men det skulle bli en sån fantastiskt stor förbättring att jag inte skulle ha nåt att klaga på. Om jag skulle få en timme eller två så är det som en dröm.

27 oktober

The best restaurant in your town

Haha, det har jag ingen som helst aning om. Verkligen ingen aning alls. Har varit på försvinnande få restauranger i Stockholm. Kanske 15. Inte lunch varje dag och numera knappt aldrig en dejt i stan heller. Jag antar att vi har 1-2 Michelinrestauranger här men det gissar jag bara.

Jag vet att vår pizzeria här i Vh inte räknas som den bästa i Vh men det håller jag inte med om. 

Och det fanns en restaurang förut här i Vh och där vi köpte mat på min 50-årsdag, som var en riktigt riktigt bra restaurang. Det var som att nån som jobbat på fin restaurang i stan drev den, och så var det väl. Jason's corner hette den tror jag, men sen stängde de för reparation, men det trodde jag inte på, och sen öppnade de aldrig igen. Det finns inte sånt underlag här i Vh och folk åker knappast ännu längre ut från stan för att äta.

Om nån vill säga en bra restaurang i Stockholm, gör gärna det.

Jag har förresten fått vansinniga mängder reklam på fb för olika julbord. Fem om dagen, minst.

Världens fem bästa allting

Världens fem godaste smaker
1. Fläder
2. Choklad
3. Solmogen jordgubbe 
4. En överraskningsflaska med kall trocadero zero en kokhet sommardag i september
5. Ljust, hembakat mjukt bröd

Världens fem godaste lukter
1. Nyklippt gräs
1. Sommarregn
3. Nybakade bullar
4. Trä som nån sågar i eller filar på
5. Mikaels nacke 
6. När jag är nyduschad (rosa tvål med magnolia från Barnängen och citrusdoftande bodylotion från Biotherm. Då är jag den godaste lukten.)

Världens fem härligaste texturer 
1. Att klämma på bebislår och pussa bebiskinder
2. Barnkramar. De är bättre än vuxna för de är så oförställda även om jag gärna kramar vuxna också. 
3. Riktigt lent trä, helst när man själv varit inblandad. Vilket påminner mig om att soffbordet behöver slipas om. Det var kanske 18 år sen sist. 
4. Riktigt finkornig, varm, vit sand som på paradisbilder. 
5. Sammet. 

Världens fem vackraste syner
1. Platser jag känner igen i Göteborg, spårvagn och sånt
2. En fin siffra på vågen (lång time no see.) 
3. Sån natur det är här. Böljande fält med nåt stenblock som sticker upp eller en dunge träd. Jag är ju uppvuxen i Kungsbacka som är vid havet men jag gillar ärligt talat inte det västkustska havet så mycket och landskapet blir så platt. En och en halv timme inåt landet är det såna där böljande kullar igen som vi har och har man riktig tur kan man se hästar också och får. 
4. Pioner, mörkcerise nejlikor, en fet bukett, en hortensia, levande blommor i fönstret. 
5. Nya lakan eller såna man inte tröttnat på än. 
(fast bilden blir kass trots att jag har blixt, och nu vred den på sig också. Men whatever. Dessa har vi bara haft på sen min födelsedag och dem är jag verkligen inte trött på.) 
6. Eller nästan vad som helst faktiskt på Pinterest, som jag har pinnat själv 

Världens fem bästa ljud 
1. Knarret under fötterna i snön
2. När Mikael säger mitt namn eller en komplimang eller tack
3. Toto
4. Barnskratt
5. Redig skönsång, hörde en dubbelkvartett göra En vänlig grönska igår och då loopade jag om den säkert fyra gånger. 
6. Måste lägga till göteborgska också. Det var Dobidoo igår kväll och det är så skönt för öronen. 
7. Bönen som läses över nattvarden i min kyrka. De orden alltså. Jag har hört dem miljontals gånger antar jag men de har sån trygghet med sig, sån fokus, sån tacksamhet, sån inbjudan att känna vördnad och tänka på Jesus. 

26 oktober

What have you learned today

Inte mycket faktiskt. Har haft migrän i tre dagar så har inte tänkt särskilt mycket. På nånting alls. 

Och det är ju ok på sitt sätt. Man måste inte alltid utvecklas, förfinas, vinna, växa. Ibland är det bara en minut åt gången. En maskin tvätt åt gången. Ännu en måltid åt gången. Ännu en plikt.

Det låter mer deprimerat än jag menar. Egentligen tycker jag att även de vanliga dagarna är livet, såklart. Det är snarare 1000 vanliga dagar som avgör vem jag är än tre speciella. Man kan alltid skärpa till sig. Men om man är snäll i tonen mot den man har bredvid sig även när man sovit för lite så är det tecken på äkta storhet. Vanligt är äkta.

Jag tänker på de kungliga som jag gillar att se på bilder av. Dem ser man ju i princip bara bilder av när de är professionellt och extremt dyrbart uppstylade. Men ibland ser man nån vanlig bild på Victoria och då ser hon liksom lika vacker ut, för att vardag också är vackert. 

Se, jag hade lärt mig nåt i alla fall. 

25 oktober

A simple pleasure

Skogaholmslimpa med hushållsost och gurka och med varm o'boy. Straight to heaven.

Åt det ikväll och jag blev enormt lycklig. Det är rätt orättvist för mamma bakade ofta bröd när vi var barn så jag tyckte köpebröd var lyxigare. Limpmacka är bara bäst.

Men jag har också vuxit upp smakmässigt och tycker mammas frallor med stuns i är världens godaste. Dem har jag bara Bregott på. Att förstöra smaken med korv är helgerån. Jag kan tänka mig att ha mild ost på om man äter det till soppa. 

Om ni undrar vilka ostar som är nog milda så har Mikael lärt sig det. Hushållsost, Gouda och Edamer. Ibland köper han Herrgård och det går väl an i undantagsfall men mackorna blir inte rätt. Rob har också lärt mig att Gouda uttalas schaoda. 

Och barndomen smakar Skogaholm med hushållsost. Helst gurka på men paprika går också bra. Röd paprika har massvis med c-vitamin. C-vitamin hjälper upptaget av järn så jag försöker fläska på med paprika. Tror gurka innehåller mest vatten, men det är gurka som är det riktiga.

Det här är inte min bild, men gurkan saknas. Och de har haft sjösjuka när de la på ostskivorna. Men annars så är ju nedanstående fralla mer estetiskt tilltalande. 

Haha, tänk er en fransman med gurka på sin baguette med Brie. 

Det får bli dagens skratt.

24 oktober

The best part of a rainy day


När man får vara inne och inte behöver gå ut i rusket.

Men det är mysigt att höra regnet smattra på fönsterblecket. Dricka varm choklad och äta ostmacka. Tända ljus. Krypa ner under en filt som är lika mjuk som en kanins rygg. 

Som barn var man besatt av att hoppa i pölar.
 
Mitt bästa regn i livet var i Karibien. Det var varmt som en dusch och det gick inte att låta bli att springa omkring i det i baddräkt och få endorfiner. 

23 oktober

Three good thoughts

1. Du är en viktig, unik person med särskilda gåvor för att göra skillnad i världen på ett sätt som bara du kan. Du har med dig ditt arv när du föddes, du behöver aldrig bevisa ditt värde. Det är redan oändligt. Som kristen säger jag att om den enda människan på jorden som behövde Jesus var jag, så skulle han ändå göra vad han gjorde, för mig. 

2. Tro inte på allt du tänker. Tro särskilt inte på vad du tänker när du är ledsen, ensam, har ångest. Då förstorar du upp problemet, förstorar upp hur viktigt det du gör är, samt förstorar risken för att dina ansträngningar inte ska lyckas. Det är inte rätt matematik i den situationen. Du har långt bättre chanser än du tror just då. 

3. Tala med nån. Inte nödvändkgrvks bara om dina problem, om du inte behöver det, utan om allt möjligt. Om du tänker nåt bra om nån, säg det. Det kan betyda jättemycket för dem. Jag tackade en organist i kyrkan för en sak och jag vet själv hur otacksamt det kan vara att vara organist. Alla bara förväntar sig att orgeln ska spelas på, och när nån håller tal är det en stor grej och folk får kompöila ger och tack, men organisten gör en stor grej varje söndag. Så jag tackade henne för en sak. Och jag kände mig så glad och stolt över att jag hade sagt det goda jag tänkte. Man mår bra själv när man gör nån annan glad! Och även om det varken är samtal om problem eller om komplimanger så är människan ett flockdjur. Vi är gjorda för att ha varandra. Så även om du inte behöver nåt, tala med nån. Det kanske är de som behöver nåt. 

22 oktober

One thing not to worry about

"Hur ska man göra för att inte dö?" Ingen människa behöver oroa sig för det. Det enda som är riktigt säkert på hela jordklotet är att Människorna. Kommer. Att. Dö. En efter en, eller tusen på ett bräde om det är en bomb inblandad, och på vissa platser är det ju det var och varannan dag. Folk kommer tyvärr också svälta ihjäl och dö av hemska sjukdomar. Men de flesta dör inte under förfärliga plågor så det är ingen fara, generellt. 

Jag är inte rädd för döden. Jag tror det kommer att bli livets mest spännande resa! Och jag längtar efter att träffa mormor, morfar, farfar, farmor, kusin Madlen och Rob! Det kommer nog märkas var han är för där blir folk prankade. Är intresserad av att möta Mikaels pappa också. Och en vän, Carla, som precis gick i pension och hennes bror började bygga en utbyggnad på sitt hus åt henne. Så fick hon nåt fel på sköldkörteln och sen var det nåt dåligt och då skickade Ellen och jag blommor, men innan de kom fram hade hon redan dött. Från levande och frisk till död på typ en månad. Helt chockerande. Vi reste ihop en gång. SLC några veckor i december. Ljuvligt. 

Men jag hade velat göra den resan med Mikael. Det är som att åka på Liseberg ensam. Visst är det roligt men roligare att dela upplevelsen. Men som sagt, jag tror man blir väl mottagen och inte känner sig ensam även om man lämnar nån efter sig. Jag tror helt enkelt inte att döden är plågsam, eller som ett straff. Jag tror det är som att komma hem efter en lång resa. Solbränd och med massvis med foton och minnen, men mätt av upplevelsen och Borta bra men hemma bäst.