tacksam 21

What is one thing you love about your life?

Mikael. ❤️❤️❤️❤️❤️

Min kusins man fyllde år härom dagen och hon satte in så många foton av dem tillsammans. Jag blev verkligen inspirerad. Jag borde bli som ungdomarna och ta fram telefonen oftare i sociala sammanhang och föreviga oss. Och andra. Men särskilt oss. Inte lätt när man kan behöva ta 20 foton för att få ett som ser bra ut, men jag får träna mig på mitt fotofejs. Och jag gillar inte att se mig själv på foto för att jag är tjock, men jag älskar att se mig och Mikael ihop på foto. Så det är ett löst formulerat mål. Att ta mer foton på oss. 

tacksam 20

What are the positive habits you are proud to have?

Haha, det var ju ett kul skämt. 

tacksam 19

How can you turn a recent challenge into a learning experience?

Vet inte nån recent challenge. Att man behöver gå till tandläkaren fast man har tandläkarskräck är knappast en recent challenge.

Men jag har faktiskt funderat på frågan och att jag inte har nåt svar. Betyder det att jag inte tycker jag har några challenges förutom ME? Jag tror det. Det räcker ju men är ändå väldigt välsignat för en del andra problem är ganska eländiga. 


Tacksam 18

What is one personal goal you reached recently and how did it make you feel?

Jag har slutat dricka kalorier. Inte för evigt och inte alla gånger, men till vardags. Jag drack massa lättdryck förut och sen utan att jag riktigt var medveten om det gick jag över till sånt som faktiskt hade socker i. Och det var mycket socker i det, Mikael räknade ut antal sockerbitar och då blev jag helt chockad. Och slutade. Nu dricker jag bara vatten till vardags och det går jättebra. Det är dessutom inte en plåga utan jag tycker om det. 

Och det behövdes verkligen. Jag är ju jättetjock och även om det mest är medicinövervikt så får jag ändå de hälsoproblem som övervikt för med sig som högt blodtryck och sånt. Har också högt fastesocker när jag vaknar. Det reagerar läkarna på. Men jag har först fått ner Hba1c, långtidssocker, från 37 till 35 och nu utan drickkalorier är det 33. Jag vill inte ha diabetes också. Och 33 är ett superbra långtidssocker. Och det betyder absolut att det bara är på morgonen jag har högt socker, inte resten av dygnet, för då hade långtidssockret varit högre. Det är ju ett medelvärde över tid. Så det är jättebra gjort. 

Och jag är stolt över mig själv för det. 

tacksam 17

In what ways have you changed or grown positively in the past year?

Vid den här tiden förra året låg Mikael på sjukhus. Jag drömde om att han skulle komma hem till jul. Det gjorde han, men det blev några vändor till även efter det. Det var ju det svåraste året tror jag. Och hur har jag växt på grund av det? 

Kärleken har växt. Jag tror aldrig jag tog Mikael för given men nu gör jag det ännu mindre. Jag är mer närvarande hos honom. Uppskattar hans närhet. 

Sen på nåt sätt är jag medveten om vad vi klarar. Jag har ju haft många både stunder och perioder med ME som har varit svåra, och med saker som hänt i familjen och som jag sörjt, men jag känner mig stark. Jag klarade att ha Mikael på sjukhus i ett halvår. 

Men det är inte så lätt som det låter. Fortfarande blir jag lite stel om jag hör honom harkla sig eller hosta till, särskilt om han är i badrummet, för att jag lyssnar om han spyr. Den veckan när han spydde typ åtta gånger om dagen och inte ens kunde svälja en Alvedon, och som sen slutade med ambulansfärd till SöS, var tuff. Så jag har fortfarande lite förhöjd beredskap kan man säga. Om jag hör ett misstänkt ljud vässar öronen sig och sen hinner hjärnan ikapp mig och jag inser att även om han spyr så är det inte farligt. Då är det en oturlig släng av vinterkräksjuka. Men då var det sjukhus som gällde om det var nåt fel. Det tar nog ett tag att vänja av mig. 

Men jag vet att jag klarar svåra saker. 

Eller, det är så svårt att säga det. 

När min syster miste sin man kände jag att man inte kan klara en sån sak men att man inte har mycket till val. Bryta ihop tills man orkar gå vidare är allt man kan göra. Och gå vidare betyder många gånger bara andas en gång till. Jag vet fortfarande inte hur hon gjorde. Och jag känner inte att jag har lärt mig hur jag ska göra om jag mister Mikael. Men på samma gång som jag tänker att det är omöjligt att klara det känner jag att jag faktiskt kommer att klara det. 


tacksam 16

How have you shown kindness to yourself recently?

Jag ska berätta en ytterst personlig sak. 

Det var en inspirerande kvinna, Kristin Yee, på besök härom veckan och som jag kunde lyssna på via video. Det var i min kyrka. Hon nämnde det där att om man inte vet vad man ska göra så kan man fråga sig vad Jesus hade gjort. Den tanken har jag hört sen jag var barn. 

Men den här gången tänkte jag mer praktiskt på det. Jag har ju så svårt med självkänslan pga ME, för att jag är van att fästa mitt värde på sånt jag är duktig på, och nu är jag inte duktig på nånting. 

Så jag frågade mig själv, vad hade Jesus gjort om han hade ME? Och svaret kom så lätt. Han hade fokuserat på vad han kan göra, inte på vad han inte kan göra.

Så förra helgen fick jag en tanke att jag skulle tacka en person, och det gjorde jag. Det är en liten sak som jag kanske förr hade avfärdat. Men nu kände jag Det här är vad jag kan göra, så det gör jag. Och det blev en grej av det för mig. Jag kände att jag gjorde nåt för nån annan och att jag var nöjd med mig själv för det.

Och skillnaden var stor. Istället för att tycka att ett tack är litet så kände jag att det var tillräckligt. Det gjorde sån skillnad för mig. Det kändes absolut som att jag var snäll mot mig själv och det var fint att vara snäll mot mig själv. Jag ska prova det igen. 

tacksam 15

What are three things you are most thankful for today?

Jag är glad för att jag inte vill dö. Jag är inte rädd för själva döendet, det tror jag blir superkul, men att lämna folk är inte roligt och och att de ska få det jobbigt när de sörjer mig. Och att aldrig få se barnbarn och syskonbarn igen är en plågsam tanke. Jag älskar dem så mycket och vill helst se dem allihopa varje dag, åtminstone varje vecka. Och att inte få se hur de växer upp låter olidligt.

Och den känslan är jag glad för. För det är många med ME som blir så trötta på att leva att de längtar efter döden. När jag gör det tänker jag på dem jag lämnar efter mig och då vill jag hålla ut lite till. Tänk vad tomt ens liv vore om man inte hade nånting som band en kvar till livet. Det är synd om människorna. Men jag har det inte så. Det är jag oerhört tacksam för.

Och orkar inte räkna upp två saker till. Det kanske nån kan bli tacksam för 😂. 

tacksam 14

What's a skill or talent you have that you appreciate?

Mitt musiköra. Det är emellanåt plågsamt att ha bra musiköra men för det mesta är det en njutning, eftersom musiken verkligen når in långt i mig. Och när nåt är bra så är det så bra, så berörande, så stort.

Dagens njutning var oväntad. Ni vet den där pappagruppen, jag har glömt vad de heter, det är svenska pappor som sjunger a cappella. Idag satte de in en snutt från Shape of my Heart, antar jag att den heter, med nåt gammalt pojkband. Och det var så vackert. Jag lyssnade om flera gånger. Ett ackord fångade mig och släppte inte taget, ni vet säkert vilket det är. Samma som på vers fyra på Dagen är kommen som man sitter och väntar på i tre verser och sen kommer det och man önskar att man kunde stoppa tiden och köra loop i ett par timmar. Men det hade man blivit alldeles utmattad av. Men kanske tio gånger på taken. Kommer aldrig i mitt liv glömma när min syster på 18 år spelade spelade på den på en superstor konsert. Jag har inga nerver för att låta så starkt! Och fingrar och fötter åt alla håll. Det är nåt av mina bästa musikminnen. 

Tänk om man kunde göra en tio i topplista över musikminnen! Eller, det kan man ju, men det coola vore ju verkligen om man kunde ta ut snutten man minns från hjärnan och dela den med andra. Kanske i framtlden. Vilken grej. 

tacksam 13

What is something you learned today for which you're grateful?

Att världen är god. Folk är snälla. Det finns hopp. Det är svårt men det finns hopp. Vänd blicken mot det som är fint. 

Tacksam 12

What act of kindness did you receive or witness today?

Jag betalar ju hemtjänsten men det känns som en god gärning när nån städar för jag kan det inte själv. 

Hon som brukar komma är dessutom ett geni på städning. Det är en polsk kvinna, flerbarnsmamma, i medelåldern. En 20-årig tjej som inte har flyttat hemifrån städar inte så bra som en kvinna med vuxna barn. Och hon som brukar komma, när hon har städat så är det rent i tre dar efteråt. Allting glänser. Hon öppnar t o m mikron och torkar ur den. Hon hinner 50% mer än en ung person på samma tid. När jag hade vikarie för nån månad sen såg det knappt renstädat ut fem minuter efteråt, fortfarande hår kvar på golvet i badrummet. Nu var hon kanske extra dålig, men varje gång det är den polska kvinnan som kommer så blir jag så glad för att det blir så väldigt bra gjort. Och det är fantastiskt. 

Tacksam 11

How has nature uplifted you this week?

Jag har knappt varit i naturen den här veckan. Jag var utanför dörren igår och det var först lite regnigt och sen lite kallt. Och mörkt.

Men jag har tittat på många höstfoton när jag har pusslat på telefonen. Vet inte om det räknas men bättre än så blir det inte.

Jag tycker mycket om den här tiden för att det är så mysigt att få tända lampor inne igen. 

Tacksam 10

Name a past experience you are thankful for because it took you to where you are today?

Jättesvårt. Jag tycker inte precis att mina erfarenheter har gjort mig bättre. Jag var duktig i skolan, på universitetet, och på musik. Men det har inte gjort mig till nåt mer än en bra körsångare, vilket inte spelar nån roll längre när jag knappt lämnar hemmet, än mindre sjunger i kör. Och mina universitetsstudier är jag väldigt glad för, jag älskade det, men jag använder det inte och skulle inte få godkänt om jag gick om magisetrnivån nu. 

Kanske möjligtvis att jag har blivit bättre på tålamod av att vara singel -- med mycket korta undantag och många försök -- tills jag var 37. Jo, det kan man nog säga. Jag är lite lugnare nu och kan ta saker bättre, så jag har nog fått bättre tålamod. 

Tacksam 9

What's one thing about your home environment that you appreciate?

Att det är nytt. Snart tjugo år gammalt visserligen men det finns uttag överallt och badrummet är inte avlångt eller tre kvadrat stort. Egen tvättgstuga, diskmaskin, så som alla lägenheter har numera. Fattar inte hur man orkar handdiska i decennier i ett flerpersonershushåll. Men så var det inga mesar heller. 

Sen gillar jag inte våra beigea tapeter. Har aldrig bott i så gamla tapeter. Men det är ju inte riktigt görbart att tapetsera om med min hälsa. Om Mikael går i pension kanske det kan bli ett projekt. Men de är rätt ljusbeige så man kommer undan med det.

Sen gillar jag verkligen läget. Så nära centrum så att det funkar att ta mig dit själv med elmopeden om jag måste.

Sen älskar jag att vi inte har en grå eller beige soffa utan en marinblå howardsoffa. Och så älskar jag våra lakan. Har 3 till sommar, 3 till vinter och ett till jul, om Mikael hittar den lådan. Jag är lite inne på att skaffa ett set till till jul så att man kan ha juligt hela tiden och inte bara varannan tvätt. Men jag vill inte ha några käcka, grälla tomtar och vill inte betala dyrt heller så det går sådär. 

tacksam 8

What book, song or movie have you been grateful for recently?

Jag såg ett inlägg med alla Elizabeth Bennet som spelats under 1900- och 2000-talet och det var sex stycken! Jag har bara sett två. Det var två efter Kiera Knightley och dem borde man ju se. 

Så jag svarar Pride and Prejudice. Favoritboken, favoritfilmen. 

Jag har verkligen två drömmän, förutom den jag har som är mer verklighet än dröm, på ett bra sätt. Och de är Mr Darcy och Gilbert Blythe från Anne på Grönkulla. 


Konstigt nog (inte!) så tycker jag Colin Firth blir snyggare med åldern. Vilket ju mer beror på min än på hans ålder. Men det är lite skrämmande att nån gång kanske jag kommer att tycka att en 100-årig man är läcker. 

Jag skojar bara. Detta är ett foto från 2024. Tydligen gillar jag Colin Firth på stajlade foton, kanske med filter. Ooops. Så ytlig var man. 






tacksam 7

What challenge are your grateful for because it made you stronger?

Svåra frågor det här.

Jag har ju inte kommit ut på andra sidan av min största utmaning än, och kan inte säga att jag har blivit starkare av att ha ME. Känner att jag har blivit svagare av sjukdomen, sorgen och vården. Så kan inte säga att jag är tacksam för det ännu.

Men jag kan vara tacksam för att min utmaning är ME och inte att Mikael är död eller att nån i familjen utsatts för nåt. Om man säger ordet incest och ME så är valet fruktansvärt enkelt.

Under en ansenlig tid var jag dock både utan man och barn. Det var en utmaning då, det minns jag. Men nu har jag varit ihop med Mikael i 17 år och gifta i 15. Det som var före det är liksom inte med längre. Just att jag inte hade nån att dela mitt liv med tänker jag inte på längre. Jag tänker dock fortfarande på att jag var frisk och duglig. Men inte singel. Det problemet löste sig ju väldigt enkelt. När det väl löste sig. Jag kan dock inte direkt se i mitt liv hur jag har blivit starkare av det heller. 

Däremot har jag fått väldigt mycket mer tålamod av det. Och perspektiv. För nu är det som om den svårigheten nästan aldrig existerade. Så kommer ju allt det med ME också att kännas en dag. När nåt är över så är det över. Och det kommer att bli som att en kort stund var besudlad av nåt som faktiskt inte var så farligt som jag tyckte då. Även om jag inte menar det på ett sätt som att jag inte erkänner det svåra i det jag har nu. Att vara singel var väldigt mycket enklare än det är att vara sjuk. Men när det är över kommer jag inte att tycka att det var lika jobbigt som jag gör nu.

Enkelt sagt så är det väl inte bara kvinnor som föder barn som glömmer sin smärta. Tiden läker inget men vad man gör av tiden kan läka. 

Men om nån inte läker så ska de inte tro att nåt är fel, det kan ju vara för svårt att läka just nu bara.

Men det löser sig. För konstigt nog så motsvarar människans styrka ofta deras problem.