Jag vet inte om jag har en djup mening med att berätta om pinsamma saker, men jag har två roliga händelser.
Den första var första gången jag skulle till gynekolog. När läkaren undersökte gjorde det lite ont, och han frågade typ Går det bra? Och då skulle jag göra en humoristisk underdrift för att detronisera alltihop men den var inte så lämplig, för jag sa Det är ju inte precis skönt. Visst, därför man går till gynekologen...
Mitt andra var när jag gick i kör. Det var en duktig kör så inget tragglande med stämmor. Dvs det var kognitivt krävande och jag hade ME då. Var oftast helt färdig efter en övning, men det var så roligt.
Den här gången hade jag glömt mitt paraply så jag gick tillbaka. Såg körledaren stå vid dörren och skulle precis stänga/låsa den. Men jag var så trött i huvudet att jag inte kom på vad jag skulle säga för ord för att hindra honom. Vänta, hade funkat, men huvudet var tomt. Så jag sa Stopp i lagens namn. Han glodde lite på mig men jag fick bara låta det rinna av mig.
Sen har jag faktiskt en tredje som inte är så jätterolig utan bara pinsam. Det var på den gamla goda tiden när vi hade en fast landlina med fysisk telefon. Mikaels ex ringde, och hon sa Hej, det är Tina. Kruxet är att barnen säger mamma om henne och Mikael använder nästan aldrig smeknamn på folk så han kallar henne Kristina. Själv säger hon Tina men det kom inte jag ihåg för jag hör nästan aldrig det. Så jag frågade Vilken Tina? Lite pinsamt.
Jag har i alla fall inga problem med att visa mig själv från den pinsamma sidan. När jag väljer det själv. Tror att jag är som en del är med att vara ensamma, om de har valt det själva så går det bra, annars lider de av det. Man vill ju inte att hela familjen ska sitta och skratta åt en utan att man märker det eller vet varför. Men att bjuda på sig själv är en annan sak.
Men så är det ju också skönt att bli äldre. När jag var tonåring var det pinsammast i världen att mamma sjöng inne i affärer. Nu är det inte så mycket som är riktigt pinsamt längre. Inte ens att hemtjänsten kommer för tidigt så man inte har tagit bort underkläderna på torkställningen. Jag rycker på axlarna åt mycket som jag hade tyckt var förfärligt förut.
Jag har fortfarande lite svårt med hemmet dock. Jag har börjat ta bort julsakerna för typ två veckor sen men det blir bara en eller två saker i taget. Och så inser jag att lådan som då fick fönsterlamporna i sig när vi bytte till julsaker har stått i samma fåtölj sen i november. Det är lite pinsamt. Men så länge ingen ser det eller rättare sagt har sett den förra och förrförra gången också, så är det ok. Vi skulle må gott av en större lägenhet. Vi har fortfarande ingen plats för dukar och löpare. De ligger på en stol i köket. Det är faktiskt pinsamt. Men titta inte där då! 😂
