Überseriöst, verkligen

"Asså, de' é ba' sååååå jag..."

2012-01-31T21:57:00.000+01:00

Lockades till en för övrigt ointressant Sex & the city-anspelningskrönika av denna sentens:

Jag är inte bara populär och framgångsrik – jo jag har även ett brinnande intresse för höga klackar.

Fast jag hade givetvis satt ett komma efter jo. Men annars är det sååååå jag.

Tveksamt kön?

2012-01-31T17:53:00.000+01:00

Läste nyss med visst roat intresse en artikel i DN om ett Tourettesliknande utbrott i en skola i New York. Självaste Erin Brokovich är med och utreder nån gammal tågolycka med kemikalieutsläpp.

De två sista styckena i artikeln lyder, respektive:
Enligt sjukhusorganisationen Mayo Clinic löper kvinnor betydligt större risk än män att utveckla konversionssyndrom och det är också mycket vanligare hos ungdomar än hos vuxna.

Konversionssyndrom är ett nyare namn på masshysteri. Ni hallänningar kanske minns den mystiska Bua-sjukan i början av 80-talet.

Jaha, så det är masshysteriska tonårstjejer som har börjat rycka och svära okontrollerat.

Det ska jag väl inte säga nåt om.

Men artikeln slutar med följande clou:
Av de 15 eleverna är åtminstone 14 flickor.

Vad i hela världen betyder det???

Världens bästa Ellen?

2012-01-31T01:38:00.001+01:00

Ja, eller förlåt, det borde inte vara nåt frågetecken i den där rubriken.

Blev igår påmind om att jag har lovat att skriva ett ode till min syster på hennes 30-årsdag. Det var bara nåt halvår sen. Det där med Nobelklänningarna får vi ta en annan dag.

Problemet är att jag precis har tittat igenom T&P:s förlovningsbilder. Och efter nog mycket smör behöver man några grimaser för att normalisera det hela, som P gjorde på några av fotona. Och på samma sätt, hur ska jag kunna sjunga min systers lov utan att göra några grimaser emellanåt? Det är svårt att smöra på befallning :) Jag får försöka börja och så får vi se hur långt jag kommer.

Ellen har många goda egenskaper. Hon har lika många goda färdigheter också. En uppräkning i random order skulle bli ungefär att hon är smart men också ambitiös. Vill alltid göra sitt bästa. Hon är musikalisk och har till skillnad från till exempel undertecknad verkligen gjort något med sin gåva. Det ligger tusentals timmar i hennes händer. Hon är grym på piano. Och annat. Grimas. Och både apropå smart och musik så kommer jag ihåg hur flitig hon var när hon gick två gymnasielinjer på samma gång. Ofta var det visserligen bara hon och Ninni med Dan L i klassen, men det gör på ett sätt att man bara kan gömma sig mindre.

Hon är lite som en lång pinne, på ett bra sätt. (Säger jag avundsjukt.) Håller figuren på rätt sida kilona, fast kanske inte att Mariekex är den bästa dieten. Hon har också introducerat mina smaklökar för aubergine och sånt. Ja, det här var lite konstiga meningar bredvid varandra, eller bara konstiga period, men nu blir det så.

Ja, det måste jag också nämna. Hon flyttade till Italien, ensam, utan jobb, direkt efter gymnasiet. Hittade både jobb och erfarenheter. Och ett rejält flyt på italienskan. Dov'è la barba di Fabio? (Var är Fabios skägg?) är fortfarande frasen jag minns bäst från när jag hälsade på henne. Och alla italienare som doooooooog för hon hade så blåa ögon. Och så åt jag den mest fantastiska lasagne jag smakat, och den godaste sallad, med tomater som mognat i paradiset (och som var så söta att jag inte ens var allergisk mot dem), och tiramisú, och vad nu vi fick mer. Vänta, oj, jag kom visst från ämnet. Hon flyttade, lika orädd, till Frankrike (och sen tillbaka till Italien), och sen till Tyskland. Förutom att hon i sista sekunden hittade Rob där var väl det där med Tyskland mer ett bevis på uthållighet och kämparanda än njutning och kärlek till en kultur, som i Italien. När hon opererade ena handleden och jag kom dit (till Frankfurt alltså) och fönade hennes hår och skrev saker på lappar, kände jag att jag i någon mån betalade tillbaka när hon matade mig med smörgås på Getholmsgatan eller putte upp mig för trappor, överallt.

Vi har varit på några ställen tillsammans, förutom på ställena hon har bott. I Prag fick vi höra den mest effektiva mansbortjagande kommentaren nånsin: "When you have your period, does it trickle or does it gush?" Klassiskt. Var det Lucy hon hette? Och han italienaren som vi skrämde bort med den kommentaren, honom minns vi nog bägge två. Vi har också varit på Kanarieöarna tillsammans, en gång själva och en gång med pappa. Två veckor i egen bungalow är inga problem med Ellen. Vi fyllde resväskorna med böcker, läste ut våra egna och varandras, och kom hem nästan lika vita som vi åkte. Det kallar jag semester, det! Vi har också varit en sommar i USA tillsammans. Tredje gången vi ringde hem och ville låna mer pengar tvingade jag henne att ringa. Det gick bra. Efter den resan har Ellens bagage aldrig kommit fram, på samma gång som hon, till samma flygplats som hon. Men det gick också bra till slut, den gången. Vi fick alla noter, alla böcker, och alla kläder vi shoppat och sex rullar film som betydde en hel sommar. Sen när hon hälsade på mig på Skeppsbron, åt kinamat i en timme, faxade, och kallade mina kompisar för oförskämdheter, det kallar jag minnen. Alla skulle ha en tioårig assistent på jobbet. Hon var lite som en smart slav. Ungefär som hon är nu, bara med annan arbetsgivare.

Grimas. Inte för nån särskild anledning. Men nu känner jag hur mycket jag älskar min Ellys, så jag måste harkla mig lite.

En nackdel med Ellen är att hon är lite mer ambitiös och plikttrogen än vad som är bäst för henne. Jag varnar henne för ME, och hon svarar att hon är för lat för att få det. Men jag är inte säker.

Nu kommer jag plötsligt ihåg hur Ellen och jag var på Borås central och pappa ser nån kollega (antar vi, för hon såg för gammal ut för att vara elev) och går fram till personen och pratar. När vi tyckte att det började bli långtråkigt kom vi halvt fram till dem, varpå kvinnan kastar en blick på oss och säger: Dem där kan du inte svära dig fri från. Det är på nåt sätt tryggt att vara lik någon. Att höra ihop, utseendemässigt. Att ens ansikte talar samma dialekt som nån annan. (Så länge den dialekten inte är boråsiska då, såklart!) Jag drömde alltid om en tvilling när jag var yngre, och på ett sätt fick jag det till slut.

Sen är jag förresten väldigt sur å hennes vägnar också. På folk som har varit dumma mot henne. Dem är jag inte ens vän med på Facebook, som straff.

Sen har hon sån fin len hy. Utan rynkor. Men så är det när det är som att titta mig i spegeln minus 10 år, när jag tittar på henne. "Har du bytt kläder?" frågade nån som såg först henne, sen mig.

Ja, vi har faktiskt bytt kläder. I julas gav vi varandra en svart-vit-mönstrad kjol var, vilket vi inte visste om. En sommar träffades vi tre dar i rad på stan, när vi bägge bodde i Borås, och alla tre dagarna hade vi likadana kläder. Som varandra alltså, inte samma kläder tre dar i rad. Förresten, allt skryt om mig själv pekar automatiskt på min syster, eftersom hon är som jag, om ni undrar vad det här har men hyllningen av Ellen att göra.

Jag har bytt blöjor på Ellen. Ett tveksamt nöje, men ändock. Hon var min lilla docka när hon föddes och jag var 11 år. Sen blev hon den som kletade med mitt smink och förstörde aaaaaaaallt, men sen växte hon till sig och blev den bästa systern jag nånsin haft. Grimas igen. Hon var väl den enda i klassen som inte längtade efter att bli stor och få mens, för att jag tröttsamt många gånger hade upplyst henne om vilken smäääärta det är. Det kan väl diskuteras om det var min viktigaste insats nånsin. Som väl är hade hon sina bröder som lärde henne om musik, så hon fick någon nytta av sina storasyskon.

Ellens största sorg i livet var annars när jag flyttade hemifrån. Stackarn var ju inte ens tio år då, och att bli lämnad ensam och veta att till slut blir det bara man själv kvar med de där gamla föräldrarna, det var nog en hård erfarenhet. Fast hon räddade ändå livet på mig, som hon säger, när jag sov bredvid henne på Sämgatan och fick blindtarmsinflammation. Jag minns inte vad dödsfaran bestod av, men jag är tacksam ändå.

Det blev inte så bra, det där med långa listor på hur underbar hon är. Det är liksom inte så lätt att sätta ord på varför en människa är ypperlig, och varför man älskar dem. Egentligen älskar jag nog henne för att hon är min syster, och hur hon än var skulle jag älska henne, men nu har hon ju också den goda smaken att ha blivit en superförträfflig människa. Lite olik mig (modig, kan prata med folk, har hårda naglar) men nog lik för att jag ska ta åt mig det som en komplimang. Mmmm, just det.

När hennes Rob fick hjärnblödning i höstas var den hemskaste tanken inte att han kanske skulle dö, utan att om han dog så skulle min Ellen bli änka. 30 år och änka. Jag kunde inte stå ut med den tanken. Som så många gånger förr försökte jag förhandla med Gud. Men jag kom inte riktigt på något bra att erbjuda honom i byte -- min egen man var jag inte villig att offra för sakens skull -- och mina vädjanden räckte tydligen. Mina, och mångas. Årets bästa bedrift det där, att överleva.

Det är i kris man känner som starkast. När nån är dum mot Ellen så blir jag rent hatisk. När det krisade med Rob var jag villig att göra vad som helst för att han skulle överleva för Ellens skull. Jag köpte sex klädesplagg till Ellen i julklapp. Hon fick mest och bäst presenter av alla jag gav julklappar till (sorry, till exempel min make, som väl borde fått bäst present av mig...). Hon är liksom... en del av mig som ingen annan på jorden. Jag har bara en syster, så det är Ellen eller ingen för mig. Vi har så mycket DNA gemensamt, och så många minnen som binder oss samman. Och förbund, som binder oss samman som familj, för evigt.

Den som har en syster som Ellen, den är rik.

Sköt om dig!
Kram!

Två glada utrop!

2012-01-30T19:01:00.000+01:00

1) Färsk tagliatelle med köttfärssås. Ovanligt god och snabb (bara köttfärs, vitlök, Dolmio tomatsås, två skvättar grädde) middag. Favoritmat!

2) Igår ringde Jocke K och sa att min stol är -- lika mysteriskt som den försvann -- uppdyken. Han såg den i källaren i kyrkan igår morse. Tänkbar teori: Någon av de äldre tempelmissionärerna, som inte har fått vartenda ord översatt för sig och därför inte förstått att stolen efterlysts i två månader, har lånat hem den för att de har haft typ ont i ryggen och tyckt att stolen var käck? Men det är en sak att låna hem t ex en psalmbok, som det finns hundra av, och en annan att låna hem en specialstol, som det bara finns en av. Men om de såg den i källaren kanske de inte trodde att den används varje söndag. Men hur som helst är jag suuuuuperglad. Det gör stor stor skillnad på om jag orkar gå till kyrkan eller inte att jag får sitta/ligga i den stolen istället för sitta på en vanlig stol/bänk. Har haft två eller tre söndagar hemma på raken, inte kul.

Förresten mår jag inte så dåligt idag. Fick migrän igår, ovanpå allt. Det var visst rekord för årstiden i vädertryck. Sånt märks. Men idag känns huvudet alldeles tomt, som det ska. Och om jag har gått över gränsen för vad jag orkar fast bara lite, kommer effekterna med en gång, och igår tog jag i lite för häftigt, så då mår jag OK idag men imorgon kommer det. Så idag får jag njuta.

Så nu blir det pasta framför TV:n. Hoppas det är Qi nu.

Färger

2012-01-30T17:49:00.001+01:00

Jag börjar -- av födsel och ohejdad vana -- vilja ändra nåt hemma. Vill inte ha färger längre, orkar liksom inte med något högenergiskt, inte ens några kuddar i soffan, utan vill bara ha det milt och lugnt. Det har jag i alla fall inbillat mig på sistone.

Och tester på Internet, det vet vi ju att de alltid har rätt! Härom dagen gjorde jag nåt test på telefonen i sängen, och har ingen aning om var det var, men jag fick fem färger som "svar" och när jag klickade på den jag tyckte bäst om kom det upp en färgskala som består av beige, grå och vintervit. Precis som jag vill ha det hemma just nu. Mer grå, mindre beige.

Och det här testet gjorde jag nyss, och fick i princip samma resultat. Det här är två av förslagsbilderna. Och färgerna är ljuvliga. Jag blir alldeles lugn. Jag som alltid varit en starka-färger-människa. Jag gillar fortfarande färger på kläder, men inte hemma. Tror det är för att jag vill, som Dorro kallar det, skala -- skala av, skala ner, lugna ner. Världen måste snurra långsammare om jag ska kunna hänga med. Så då börjar jag med att snurra långsamt hemma. (Se det framför er om ni vill fnissa lite.)

Modellbarn

2012-01-28T21:25:00.001+01:00

Det går nåt värdelöst program på TV om mammor som försöker få sina barn till modeller. "Värdelöst" sa jag innan jag hade sett mer än vinjetten, men nu i veckan såg jag ett helt avsnitt.

Marcus Birro har skrivit att det är barnmisshandel. Han brukar vara vettig, men på sistone verkar han ha blivit mer och mer överpassionerad om saker. Om man uttrycker sig för emotionellt tenderar man att inte tas på allvar i debatter. Det vore jättesynd om Birros i många fall sunda åsikter försvann på grund av hans italienska (?) uttryckssätt och graden av upprördhet.

Själv tycker jag det är värre att flickorna fostras av sina mammor, för mammorna verkar rätt rudis allihopa (eller så är det så man gör TV nuförtiden). Tjejerna kommer ju att bli som sina mammor, och det tycker jag är värre än att de fotas. Ingen speciell pun intended, men det blev visst en ändå.

Dessutom, vad är det för skillnad på tjejerna i svenska TV-såpan, mammor och flickor, och Cindy Crawford, vars 10-åriga dotter Kaia Gerber just debuterat som modell för Versace. Döm själva, jag tycker inte det ser ut som ett barn. Men det har jag inte hört nån mediestorm om.

Däremot, och som det borde bli mediestorm om, har hon strumpor i sandalerna. Hjälp!

Vad är det med S?

2012-01-28T10:08:00.000+01:00

Mikael roar mig här hemma med att emellanåt häva ur sig ett helt random ord. Ofta börjar det på s, och är ofta flerstavigt.

Härom dagen hade han varit och spelat in två översättningar och satt där i tolkrummet med de vanliga kollegerna CGE och GW. Och, nu kommer det, jag fnissar vilt när jag tänker på det, så säger han: "Och när jag satt där kunde jag inte låta bli att undslippa ett litet 'sätesbjudning'". Blickarna han fick från de andra måste ha varit rätt gulliga -- oförstående. I kubik.

Han roar mig, mannen.

Världens bästa Mikael 52 år

2012-01-25T21:06:00.003+01:00

Ja, jag vet, det var igår, men då hade jag fullt upp med att göra min man lycklig. Jag avslutade dagen med att torka av köksbänken, och han blev helt till sig: Du har gjort disken!!!!! Ni förstår vilken usel hemmafru jag har nödgats bli.

Mikael är annars bäst i världen, det är ju ingen nyhet. Vi får det liksom bättre och bättre hela tiden. Det är som när jag flyttade till Dragspelsgatan i Frölunda, och gick över berget bakom huset till kyrkan. I början gick jag lite här och var, på olika ställen varje gång, eftersom det inte fanns någon stig. Men efter ett tag hade jag lärt mig var det var lättast att gå med kjol och högklackat, och hamnade på exakt samma, egna stig varje söndag. Mikael och jag har också börjat hitta vår stig.

Idag har M varit borta några timmar idag, vid flera tillfällen. Första gången han gick hemifrån låg jag fortfarande och sov, men då kom hunden och lade sig hos mig i sängen. Lite blygt kom hon som för att fråga, han har gått, får jag vara med dig? Andra gången han gick hemifrån låg hon en meter från ytterdörren och bara längtade efter honom. Hon lät sig gosas med ett tag och satt på stolen bredvid mig också, men sen gick hon tillbaka till sin plats vid ytterdörren. Det är nåt med Mikael och hundar. Kanske de älskar honom för att de tycker så mycket om att gå ute, och det får de ju med honom. Pappa blev ju bästis med Blighty Klarin av samma anledning.

P.S. Nu har jag utfört ett matmässigt experiment. Jag har ätit pesto ur en nyöppnad burk. Vi får se om jag får sån där pestomun eller vad det hette -- att man efter att ha ätit pesto får en äcklig metallisk smak i munnen och som varar cirka en vecka. Det har jag fått de tre senaste gångerna jag har ätit pesto. En rätt otrevlig upplevelse annars. Men nu var det en oöppnad burk och inget utgånget datum eller för gammal ost eller ruttnade pinjenötter. Så detta känns som det ultimata testet. Tur att jag inte är galen i pesto. Jag kan överleva att stryka det från min repertoar.

Och apropå repertoar, jag tycker det är superskönt att de där två fredagarna med auditions på The Voice är över, så att vi förhoppningsvis får se Ninni sjunga och gå vidare nu :)

Är jag lite sen?

2012-01-21T18:17:00.000+01:00

Jag hade gammalrosa, spets och ljusblåblommigt i min första etta i Frölunda nån gång på 90-talets början.

Nästa lägenhet var i beige, grönt och vinrött och allt gärna Laura Ashley. Typ 1998.

Sen var jag lite mer varierad och hade en beige vinkelsoffa för att kunna byta färger precis hur jag ville. Men fortfarande var det triaden marin, vin och grön som rådde.

Sen var det beige, guld och marin, och mörkt trä, 2008.

Sen beige med inslag av cerise och lime. Så ser det ut nu.

Men egentligen vill jag ha det gustavianskt grått (kolla det här bildspelet i DN!). Kanske är den stilen lite för krävande för en liten lägenhet.

Skulle faktiskt gärna ha ett soffbord av vitmenade EUR-pallar, men med lite svängda ben i stål. Och ett lammskinn på soffan. En grå soffa. Och alla bokhyllorna skulle vara vita, och hälften så fulla som idag. Men inte bara modernt och "rufft" utan med tydliga spår av det gustavianska, men inte i överkant så man blir kräksbenägen. Det får liksom inte vara för fint, för flådigt. Eller för rufft. (I can't believe I just used that word!!)

"Här rivs för att få luft och ljus!"

P.S. Rubriken syftar på att jag verkar byta inredningssmak. Är det för att jag faktiskt gillar variation så mycket, eller att jag inte riktigt "hittat hem" än (Våååååge)?

Kom nyss på...

2012-01-21T02:35:00.002+01:00

... att jag har gjort bort mig rejält. Okej, kanske inte gjort bort, och kanske inte rejält. Men pinsamt nog har jag:

stavat smash med sch i en kommentar på Gnilschens blogg. Ni fattar vad pinsamt!

Det kostar på att vara mänsklig.

Romney

2012-01-20T22:39:00.001+01:00

Den största kritiken mot Presidentkandidat Mitt Romney verkar vara:

1) Han är mormon
2) Han vänder kappan efter vinden, politiskt

Som vanligt har jag åsikter om det.

1) Det påstås att det religiösa drevet gick redan när JFK skulle bli den förste katolske presidenten. Men det var ju för länge sen, typ när svarta fick sitta bak i bussen. Det är väl ingen i dagens samhälle som skulle håna en judisk presidentkandidat till exempel? Eller en svart, eller en kvinna? Men att nån är mormon -- en helt normal kristen kyrka dessutom, märker de som känner någon som är medlem och inte bara läser på om mormoner som f*an läser bibeln -- har tydligen med hans politik att göra. Vansinne. Att katoliker tror att nattvardens bröd och vin faktiskt BLIR Kristi kropp tycker jag är en svårförståelig lära. Nu vet jag inte ens om det är någon av kandidaterna som är katolik, men det skulle media inte driva med. Vilket är helt rätt, för det har inte med saken att göra. Romneys privata religion är inte samma sak som hans offentliga politik. Borde vara så självklart, så länge ens privata religion inte i hemlighet går ut på att planeten Zork ska få herravälde över jorden.

2) Kappvändare. Minns fortfarande Maud Olofsson i Skavlans fåtölj: Att vara framgångsrik politiker innebär att kunna kompromissa. Den som bara ropar: Så här tycker jag, och jag kommer aldrig att ändra mig, kommer inte att åstadkomma något i samhället. Massachusetts är en högst liberal stat, och för att styra den som medborgarna vill måste man sköta saker rätt liberalt. Att han nu visar sig vara mer konservativ än så, tycker jag inte är konstigt. Det är som en VD som inte sköter ett bolag i kris på samma sätt som ett bolag på plus.

Alltså, jag är inte så insatt och så smart (jo, rätt så), men det här är inte hjärnkirurgi. Är media en skock får som rapar upp vad nån annan tjatar om så att man "är med", utan att tänka efter själv? Vem som helst borde väl komma på ovanstående?

Vad har han med saken att göra???

2012-01-17T14:29:00.002+01:00

Vad har Gud och Jesus med saken att göra? Beroende på vem man är, får man olika svar. Läste i morse om Anna, en humanist: "I Uganda såg jag sju döda spädbarn ligga i handfatet på patienttoaletten, de hade avlidit därför att vården är så bristfällig där. Var fanns Gud då? Borde inte Gud finnas i de situationer där människor har det svårast?"

Jag förstår hennes fråga, även om jag ger ett annat svar. Gud finns som allra närmast i situationer där människor har det svårast, men han ingriper inte alltid i de situationerna:

Den största orsaken till olyckor, katastrofer och elände är inte att Gud har valt att sitta med ryggen åt sin värld och sina barn, utan att han har gett oss frihet att handla, självbestämmanderätt om man så vill. Därför gör människan ibland rätt usla val som också drabbar oskyldiga, och ibland är det bara så att tingens ofullkomlighet eller naturens kynne drabbar oss.

Och det där med att Gud ingriper kan man ju också se så här. Med ironi blir det så tydligt:

Källa

Flera av presidentkandidaterna, både i år och under andra valkampanjer, har hävdat att Gud har sagt till dem att de ska satsa på att bli president. Så här svarade någon på det:

"God could not be reached for comment by press time, because, a spokesman says, he was helping a baseball player hit a game-winning home run, giving an old churchgoing lady the winning lottery numbers, making sure that a plane made it through the turbulence okay, helping someone survive a heart attack, and also, just for fun, creating a new animal that's like a cross between a leopard and an alligator."(Källa)

Hur går detta ihop? Jag har själv känt Guds ledning i mitt liv. Är det bara påhitt? Inbillning?

Så här tror jag.

Jag tror INTE att Gud har något intresse av att påverka vilken sorts ris jag köper, eller om jag köper det på Ica eller Hemköp.

Jag tror att presidentkandidaterna kan ha känt NÅT, men inte att det de kände som ett budskap från Gud var: DU ska bli president, jag stödjer dig som USA:s framtida president.

Jag tror att de kan ha haft ett eget intresse av en politisk karriär, inte nödvändigtvis en önskan efter makt och status, även om jag inte utesluter det. De kan ha velat vara med och påverka världen på ett större plan. De kan ha kommit fram till att presidentfåtöljen skulle kunna passa dem, och de den. Gud kanske sa: Sure. Sure som i "Prova du. Du skulle säkert kunna göra något gott för världen." Precis som en ganska stor skara människor skulle kunna, backade av rätt mängd pengar, för så funkar ju delvis det amerikanska presidentvalsystemet.

För kanske två veckor sen läste jag om nån av kandidaterna som hade problem och till slut hoppade av (det torde ha varit Herman Cain, men jag är inte säker). Hur klarar du av allt? var journalistens ungefärliga fråga, och svaret blev, lika ungefärligt: Jag har Gud med mig.

Det har han INTE. Inte nåt särskilt beskydd som presidentkandidat i alla fall.

Jag är ju mormon, precis som Mitt Romney, som kanske blir USA:s nästa president till och med. Så man får gott anse mig religiös. Men stat och kyrka, eller politik och religion, har INGET med varandra att göra! Jag tycker det är vansinne att någon särskild presidentkandidat ska hänvisa till att Gud har hjälpt honom i hans kampanj. För betyder inte det att man säger att Gud har ignorerat alla de andra? Och är då din tro så mycket bättre, är det därför just du har fått hjälpen? Nej, såvida inte en Hitler försöker bli ledare för att begå onda brott -- eller ens då; folk får ju använda huvudet när de röstar -- så väljer Gud inte ut vissa politiker och stöder dem och tvärtom. Som troende ser jag det som helt befängt. Det är väl det svenska i mig, det att stat och kyrka inte hör ihop. Men är de inte ännu mer noga med det i USA? Det var ju liksom hela anledningen till att själva landet blev till.

Hur som helst. Lillnisse i USA, Gud har inte hjälpt dig i presidentkampanjen. Men du får gärna känna att du tror på Gud, att han är god och att han älskar dig som en far och vill ditt bästa. Du får till och med gärna ha erfarit den kärleken manifesterad i ditt eget liv. Men Gud styr inte presidentkampanjen.

Present till Mikael

2012-01-16T18:37:00.003+01:00

Jag vet att man inte kan ge sin man världens vackraste plåtaskar till tvättmedel på hans 52-årsdag, men han förtjänar dem. Eller så är det jag som förtjänar dem och jag fyller inte år på ett halvår. Jag skulle inte alls bli förnärmad om jag inte fick rosor och choklad 14 februari utan två plåtaskar till tvättmedel från Dixie istället, en till vittvättmedel och en till color. Endast 249:- styck. Ett fynd.

Äsch, vems leg am I pulling? 500 spänn för nåt att att förvara tvättmedel i? När folk svälter???

På årets deppigaste dag

2012-01-16T18:32:00.004+01:00

(Alltså jag är inte särskilt deppig idag, men det sägs att det här är årets allmänt sett deppigaste dag. Jag sov många timmar så jag är rätt OK till lynnet. Orkar inte laga middag, men det har vi lösningar på. Finns typ nio burkar soppa till Mikael i skafferiet. Han älskar dem! Jag kan alltid äta mackor.)

Men var var jag? Jo, hittade följande på Goodreads på twitter. Smartaste på länge:

"She refused to be bored chiefly because she wasn't boring."

En halv kortlek med dåliga skämt

2012-01-16T17:38:00.000+01:00

Alla är Vågeskämt. Det är nästan så jag måste be om mer än ursäkt för detta...

1. The fattest knight atKing Arthur's Round Table was Sir Cumference.
He acquiredhis size from too much pi.

2. I thought I saw an eye doctor on an Alaskanisland.
It turnedout to be an optical Aleutian.

3. She was only a whiskey maker, but he loved herstill.

4. A rubber band pistol was confiscated fromalgebra class,
because itwas a weapon of math disruption.

5. No matter how much you push the envelope, it'llstill be stationery.

6. A dog gave birth to puppies near the road . . .and was cited for
littering.

7. A grenade thrown into a kitchen in France wouldresult in Linoleum
Blownapart.

8. Two silk worms had a race. They ended up in atie.

9. A hole has been found in the nudist camp wall.The police are looking
into it.

10. Time flies like an arrow. Fruit flies like abanana.

11. Atheism is a non-prophet organization.

12. Two hats were hanging on a hat rack in thehallway.
One hatsaid to the other: 'You stay here; I'll go on a head.'

13. I wondered why the baseball kept gettingbigger.
Then it hitme.

14. A sign on the lawn at a drug rehab centersaid: 'Keep off the Grass.'

15. The midget fortune-teller who escaped fromprison was a small medium
at large.

16. The soldier who survived mustard gas andpepper spray is now a
seasoned veteran.

17. A backward poet writes inverse.

18. In a democracy it's your vote that counts.
Infeudalism it's your count that votes.

19. When cannibals ate amissionary, they got a taste of religion.

20. If you jumped off thebridge in Paris, you'd be in Seine.

21. A vulture boards an airplane, carrying twodead raccoons.
Thestewardess looks at him and says, 'I'm sorry, sir, only one carrion
allowed per passenger.'

22. Two fish swim into a concrete wall.
One turnsto the other and says 'Dam!'

23. Two Eskimos sitting in a kayak were chilly, sothey lit a fire in the
craft. Unsurprisinglyit sank, proving once again that you can't have your

Kayak and heat it too.

24. Two hydrogen atoms meet. One says, 'I've lostmy electron.'
The othersays 'Are you sure?'
The firstreplies, 'Yes, I'm positive.'

25. Did youhear about the Buddhist who refused Novocain during a root
canal?
His goal:transcend dental medication.

26. Therewas the person who sent ten puns to friends,
with thehope that at least one of the puns would make them laugh.
No punin ten did.

Rik eller inte?

2012-01-15T13:20:00.000+01:00

Jag tänker ibland på hur olika betydelser vi alla lägger i orden rik och fattig. Mikael och jag känner daglig tacksamhet för att vi har tak över huvudet (som inte ens läcker!) och fullt med mat i skåpen. Vi kan till och med äta olika mat varje dag. Robs son åt ris och banan varje dag i ett år när han var på mission i Kenya. Det sätter liksom saker i perspektiv. Så visst är vi rika. Enormt rika.

Dessutom har vi lägenheten full med prylar. Lite väl full, men sånt är livet. Vi rensar pö om pö, och jag är inget energiknippe, så det tar sin tid. Men vi har korsordstidningar, böcker, spel, till och med saker som inte ens är nyttiga utan bara vackra. Och till råga på allt, rostfria hushållsapparater. En dusch med bra sprutt. Och så mycket kläder i garderoben att man måste sortera bort dem som inte är i säsong för att få plats. I alla fall jag. Och ändå får de inte riktigt plats. Riiiiiiiiiiiiika!

Men samtidigt är vi ganska fattiga med svenska mått mätt. Båt och sommarstuga drömmer vi inte ens om. Bil, ja, jag ska inte säga nåt illa om Forden, den har tjänat oss väl, medan den gick av sig själv. Vi har också ganska små inkomster jämfört med en del, och jämfört med oss själva förr också, för den delen.

Men ändå är vi så innerligt rika. Staten har GETT mig en elrullstol. Den har ersatt mina ben. Jag kan posta brev själv (det har jag gjort idag -- och Ellen, paketet var så tjockt att det tog fem minuter av hårt pushande att få in det genom hålet -- allt helt tvärtom mot en förlossning). Jag får pengar varje månad för att vara sjuk. Staten har medkänsla med mig, som inte kan själv. Det är en rikedom som man ska vara tacksam för. (Och den som missbrukar den skjuter jag i foten!) Jag har tillgång till läkare och en uppsjö av mediciner, allt till det numera lite höjda men ändå facila priset av 3 100:- om året. Visserligen kan ingen bota mig, men det är ett senare problem. Hade jag bott nånstans i Afrika där jag varit tvungen att gå en mil för att hämta vatten varje dag, hade jag varit död. Och Mikael också, som behöver insulin.

Vi lever. Vi har det bra. Vi är så rika. Rikt välsignade. Dues where dues are due.

Glädjetårar

2012-01-15T01:41:00.000+01:00

Såg delvis på nån romantisk film medan jag målade naglarna. Den hette nog Tidsresenärens fru. Utan att bli långrandig dog en kvinnas man alltför ung. Jag grät lite. Men glädjetårar. En tanke slog mig nämligen, eller om det var ångorna: Om Mikael dog imorgon skulle vårt liv tillsammans ändå ha varit det bästa som hänt mig. Visserligen vill jag inte nöja mig med två år som gifta, men om vi så hade varit gifta bara en dag, så hade det varit det bästa i livet.

Känner mig lite skyldig som har en så fin familj, och goda vänner, som har ställt upp för mig rent fysiskt under dessa många år av sjukdom, samt lyssnat på evigt tjöt om grumstickor och andra felaktiga idéer. Just det, tappade tråden. Skyldig för att Mikael med en sekund av sin existens kan komma på första plats i mitt liv, när de mina gjort och betytt -- BETYDER -- så mycket för mig. Men jag antar att det är så när den Stora Kärleken drabbar en.

I mitt liv kom Kärleken inte en dag för sent, men inte en dag för tidigt heller. Allt blev så bra för just mig. Jag tror verkligen att Gud inte glömmer sina barn och att det blir bättre om man försöker följa hans agenda snarare än sin egen. Och om man sen smetar på lite tålamod på toppen, så får man en finfin bakelse, som smakar ljuvligare än allt man tidigare smakat. Man är inte mindre värd om man får vänta lite. Och i ett evigt, gudomligt perspektiv är vad vi upplever som lång väntan ändå inte mer än typ tre minuter. Tre minuter?! Man hinner ju knappt kissa på tre minuter.

Den där hunden

2012-01-15T00:54:00.002+01:00

Vi har inte haft hunden sen i torsdags kväll. Då var hon helt tokig, jätteleksugen, och jag var inte riktigt medveten om hur lätt hon är så jag råkade sprätta iväg henne över köksgolvet som en vante en meter eller två. Men hon ville fortsätta leka, så hon blev inte skrämd i alla fall. Sen när jag råkade köra in min nagel i hennes framtänder tyckte jag det räckte. Vill inte ha sönder henne! Men nu saknar jag henne i alla fall. Man behöver inte ha varmvattenflaska med henne i huset!

Mikael och jag har innerst inne länge velat ha hund, men inte velat ha de förpliktelser som följer med en hund -- gå ut morgon, middag, kväll (nu tar Mikael bara middagsturen och det är perfekt), mat-, försäkrings-/veterniärkostnader mm. Och alltid behöva ha hundvakt om man ska nånstans osv. Men hittills verkar det här vara den perfekta kompromissen. Måste komma ihåg att ta ett kort på henne. Hon är en liten hund (fråga mig inte om vilket märke hon är, "liten" vet jag bara) men inte som en sån där skämthund/långbent råtta som Paris Hiltons hund är. Hon ser ut som en riktig hund, fast hon är liten. Och hon luktar bara lite, lite hund. Släpper i princip inga hår alls (vi hari nte sett några i alla fall). Är supertrevlig till sin personlighet och inte farlig alls (fråga min hundfobiska mamma!). Det sägs att små hundar lätt kan bli lite argsinta, men hon är jättemjuk till sin läggning. Behöver inte hävda sig eller nåt sånt.

Pappa föreslog att jag skulle ta med henne på en tur i kometen, men jag tror vi måste vänta på bättre väder. Hon fryser lätt.

Måste sätta in ett kort på henne.

O hjälp. Jag börjar bli som en gammal tant, som ska ta fram och visa foton på barnbarnen för alla, vare sig de vill eller inte. Ni kan ju söka på Neo, Mia och Bella i den här bloggen om ni vill se världens sötaste barn. Världens sötaste hund finns inte här än. Men snart!

(P.S. Höll på att tagga inlägget Familjen. Hon är ju vårt fosterbarn! Vanna heter hon, det vet ni va? Nä, nu lovar jag att jag ska sluta. För den här gången.)

Skrattmusklerna har nästan träningsvärk

2012-01-15T00:19:00.002+01:00

Mikael har lite svårt för namn, som en del av er känner till. Det är en väldigt speciell och avgränsad sorts afasi, tillika helt olik min afasi som drabbar allt, när som helst. Men ni har rätt, det är er han brukar kalla Nisse. Idag skulle han säga en sak och följande kom ur hans mun. Nån som fattar?

Gylfen i Venedig.

skrolla
skrolla
skrolla
skrolla
skrolla
skrolla
skrolla
skrolla
skrolla

Facit:
Oraklet i Delfi.

Jag måste medge att jag inte tog den.

Vill inte vara den killens lärare

2012-01-14T16:21:00.002+01:00

Veckans skratt

2012-01-14T02:59:00.002+01:00

Läst på Facebook, publicerat med tillstånd:

Johanna Olergård tar ut alla sina hundra nagellack för att göra den stora årliga utrensningen. Efter att ha sorterat alla i färg och nogrannt valt ut favoriter lägger hon sedan tillbaka dem i burken och säger: "Mehh .. slängde jag inga nu?". Bra rensat! Haha.

Right back at ya!

2012-01-12T19:23:00.004+01:00

Ursäkta, men jag har ingen källa. En bekant satte in den på fejan men det stod ingen källa.

Livsvisdom

2012-01-12T19:18:00.000+01:00

Courage does not always roar. Sometimes, it is the quiet voice at the end of the day saying, "I will try again tomorrow".

Vinterdeppig? Testa detta:

2012-01-12T19:17:00.002+01:00

1. Sluta jämföra. Alla andra är inte lyckliga, lyckade, smala, snygga, smarta, käcka. Du ser inte deras personliga depp.

2. Försök inte tvinga bort deppigheten. Den blir kanske bara starkare av kampen. Behandla den däremot vänligt, och den lugnar sig.

3. Ditt humör är som vädret. Ibland snöar det, ibland skiner solen. Vädret kommer och går, som din deppighet. Ebb och flod i livet.

4. Om du kan, var utomhus. Det är nåt särskilt med att inte ha tak emellan sig själv och naturen, luften, utomhusljuden. Det kan också funka att tröstshoppa, även om affärer teoretiskt sett är inomhus. Men att göra nåt, se nåt annat, köpa nåt fint kan hjälpa (en penna eller anteckningsbok går bra, man måste inte ha ett par Louboutin).

5. Hjälp nån som har det svårt.

6. Gör nåt kul. Deppigheten kan följa med. Den mår också bättre av glädje. Om det nu är en stund med en ny sudokutidning, stans största kanelbulle eller bollhavet på Ikea. (Jag vet att de har även en övre åldersgräns där, men det är en sån bra drömaktivitet att jag måste skriva ner den som exempel.)

7. Om ni kan, gosa med en hund också. Det luktar lite illa efteråt om den har varit i sängen, men det är ändå trevligt.

Dessa tips, ungefär dessa i alla fall, läste jag att de bottnar i buddhistiska hälsotips. Heja buddhismen. Den om hunden lade jag till själv. Men den funkar lika bra! -- De ser väl inte hundar som mat i buddhistiska länder?! (Förlåt att jag ens skriver såna hemskheter, Stina. Självklart finns det inga länder där man äter djur.)

P.S. Just det, dessa tips påstås självklart inte bota riktig, rejäl vinterdepression. Då rekommenderar doktor Anja rejäla piller och ljusterapi. Men det var därför jag skrev vinterDEPPIG i rubriken, så man skiljer de två åt.

Vanligaste nyårslöftet?

2012-01-11T21:35:00.000+01:00

På dödens rand?

2012-01-11T00:15:00.002+01:00

En sjuksköterska som arbetat i palliativ vård avslöjar (vilket Aftonbladet-ord!) de fem vanligaste sakerna som döende människor ångrar angående sitt liv. Ni kan läsa hela artikeln här om ni vill.

1. I wish I’d had the courage to live a life true to myself, not the life others expected of me.

2. I wish I didn’t work so hard.

3. I wish I’d had the courage to express my feelings.

4. I wish I had stayed in touch with my friends.

5. I wish that I had let myself be happier.

Tål att tänkas på.

Kärlek är att...

2012-01-10T21:33:00.000+01:00

24? Nej tack

2012-01-10T18:39:00.000+01:00

Skummade nåt om en 55-åring som, av olika anledningar som inte är nog intressanta att ta upp här, fick ett piller som gjorde henne 24.

Vad säger ni om det?

Jag säger: ALDRIG I LIVET!!!!!!!

För det första blev jag sjuk när jag var 24, och även om de här 17 åren av stor och liten plåga har varit pestiga på sitt sätt, är jag hellre på den här sidan om dem, än på begynnelsesidan. Aldrig att jag skulle orka gå igenom allt detta en gång till. Framtidens plågor är i alla fall okända!

Men för det andra -- jag är ju inte bara min sjuka kropp -- tycker jag mycket mer om mig själv nu. Mina erfarenheter har gjort mig mer av vissa saker och mindre av andra. Och jag är inte lika rädd. Kan rycka på axlarna åt saker nu som jag tog på stort allvar när jag var 24. Hade aldrig kunnat med att åka i min komet när jag var 24. Visserligen behövde jag det inte då, men ni fattar.

Min mamma har betytt mycket för att jag inte har åldersnoja. (Ska jag verkligen säga att jag inte har åldernoja, när jag aldrig i livet skulle vilja låta mina 20 gråa hårstrån frodas, utan obarmhärtigt rycker ut dem så fort jag ser dem?!). Hon har berättat om fördelar med att bli äldre, ungefär som jag säger själv nu, att man är mindre rädd för saker, att man gillar sig själv mer, och att man inte tar allt på så blodigt allvar. Att fylla år har aldrig skrämt henne, eller mig. Det låter väl inte precis kul att bli 50 (nästa jämna, fast det är evigt lång tid kvar dit), men Mikael är ju mer än så, och honom gillar jag. Så det blir nog bra. 41, som jag är nu, är helt klart bättre än 24. Med rynkor och allt.

Takhöjd, ja tack.

2012-01-10T16:50:00.000+01:00

Men lite högre till tak, skulle mitt hem se ut så här:

Från This is Glamorous.

3 miljoner mot 8

2012-01-10T11:47:00.000+01:00

Och inte ens de 8 ser ut som sig själva -- såg på en video idag och som citerade Cindy Crawford som önskade att hon såg ut som Cindy Crawford! Alltså, de där supermodellerna ser inte heller ut som supermodeller, tack vare Photoshop.

Fotot ovan hittade jag på Beyond Sizes, en "plus-blogg". Blev rätt kär i den Barbien. Det är ju typ jag!

Jag går fortfarande omkring och tror att jag är en rätt okej pingla. Fläska på med lite smink, gärna nagellack, och fina (men inte nödvändigtvis dyra) kläder och skor och väskor och smycken/accessoarer, så kan man lura vem som helst. Hade inte haft nåt emot att väga 30 kg mindre, men så länge jag inte tittar mig i spegeln så väger jag 30 kg mindre, i min självbild! Varför känna sig fulare än man är, när man kan känna sig finare?

Idag skulle jag backa in kometen, eller rättare sagt skulle jag flytta den från mitten av hallmattan närmare kanten intill väggen. Det tog sin lilla tid och jag hade inte per automatik nån aning om vilket håll jag skulle svänga på "ratten" för att bakhjulen skulle åka närmare väggen osv, men efter en stunds långsamt trixande och efter lite körskollärarhjälp stod den bra och Mikael gav mig en komplimang. Med en gång började jag säga det ena och det andra som jag hade gjort fel. Men så stoppade jag mig själv och sa: Varför måste jag räkna upp allt jag gjorde fel, när du just har sagt att jag var duktig??? Och så gick jag in i köket och tittade, och det var verkligen en snygg parkering!

Så håll huvudet högt! Inte så näsan skrapar i taket, men högt.

Något till Mikaels födelsedag?

2012-01-09T21:32:00.000+01:00

Om jag hade en bebis...

2012-01-08T21:29:00.000+01:00

... skulle jag absolut ta såna här foton.

Årets bild?

2012-01-07T21:28:00.000+01:00

Genial lösning, om jag får säga det själv

2012-01-07T16:02:00.000+01:00

Vårt sovrum är precis på håret för litet för sängen. Den får plats, det är inte så --och sängborden också -- men man kan inte öppna och stänga dörren, för att ena sängstolpen är 1-2 cm i vägen. Vi hade beslutat oss för att göra något åt detta i år. Har INTE lust att köpa ny säng bara för en centimeter. Mikael funderade på att göra ett hörn av stolpen diamantformat istället för rätvinkligt. Men såga/slipa och måla om lät inte lockande, även om det inte var jag som skulle göra arbetet.

Men så kom JAG på den smått geniala idén att ta bort golvlisten vid huvudändan. Då skulle sängen kunna stå ända in till väggen. Skulle det göra nån skillnad? Tillräckligt? Min man fixade det igår. Och nu kan vi stänga dörren! Det gjorde gott för min sömn, kan jag lova. Och stackars Mikael behövde inte känna sig som en fånge i påbjuden timslång tystnad. Han har inte klagat, det är mest jag som har tyckt syn om honom. Att inte få göra ljud i sitt eget hus är ju snudd på misshandel. Men nu är allt fixat. Så jag är glad, nöjd, lättad och TACKSAM.

Dessutom är jag grymt glad över att jag ibland kan bidra med något. Jag glömmer så mycket, lagar aldrig mat, handlar aldrig, att det är väldigt gott för min känsla av att vi är ett team, inte en sjukling och en vårdare.

Mest till Ellen...

2012-01-06T23:05:00.004+01:00

... men vem som helst får läsa om denna fantastiska sak:

Här.

Good is the new black

2012-01-06T22:16:00.001+01:00

Halvrolig video på temat Good or Bad.

Själv har jag gjort en stor god gärning idag. Så jag har fått poäng i himlen, och det kan nog behövas.

M spelade ett grävmaskinsspel på datorn härom dagen och fick 500 poäng. Dem kan man köpa nya maskiner för. Det kan han behöva, för han var tvungen att köra bulldozer jättelänge innan de lät honom gräva.

Undrar om man kan köpa nåt för sina god gärning-poäng? I så fall tar jag god natts sömn för 300 och skriker BANK på 200.

Så lätt är det väl inte...

2012-01-06T21:27:00.000+01:00

Ninni

2012-01-05T23:09:00.001+01:00

Jag, som ju brukar ha åsikter om saker jag inte begriper mig på, tycker att det var helt rätt av Ninni att välja Magnus Uggla ikväll. En helt otippad men superskön kombination på nåt vis!

För den som missade det, kommer här själva framförandet från tv4play.

Dagens skratt

2012-01-05T21:27:00.000+01:00

Nobelpris på min nivå

2012-01-05T19:56:00.003+01:00

MIT i Boston har tydligen egen Nobelprisutdelning -- Ig Nobel Prize -- där vinnarnas kreativitet i vetenskapen premieras. (Jag råkade på artikeln från 2009 av en helt annan anledning, men läs den gärna. Här.) Deras upptäckter ska få folk att skratta, sen tänka efter. Helt i min smak! En pristagare hade knäckt knogarna, eller vad man nu säger, på ena handen hela sitt liv men inte på den andra, utan effekter, och hade sålunda motbevisat sin mor om att man inte alls förstör händerna genom att knäcka dem. Skönt att höra, eftersom jag har börjat få mustumme, eller pektelefontumme, och har börjat knäcka högertummen. Men bara ett par gånger i veckan. Det låter väl inte som nån allvarlig misshandel? Varken av min tumme eller Mikaels öron.

Sista stycket i den intressanta artikeln om evenemanget lyder:
"And in keeping with the 'academic' tone of the ceremony, Nobel and Ig Nobel laureates alike educated the audience about their projects with 24-second explanations of their work and seven word generalized summaries of their topic. Paul Krugman, the 2008 Nobel Prize winner in economics, concisely described his research as, 'greedy people competing make the world go round'."

Och just det, jag har inte recenserat klänningarna än! Ska ta mig i kragen (haha -- Våge!).

Torsdag på en pinne

2012-01-05T19:38:00.004+01:00

Har idag varit ute en tur med Komeeeten. Jag lär mig tekniker för att ta mig upp för trösklar/trottoarkanter. Det går bättre. Trots två par byxor frös jag dock om benen. Kanske inte lätt att klä sig rätt för snö. Men jag är så glad för första riktiga snön för säsongen! Hoppas det får ligga lite vitt nu och glittra.

Sen har jag träffat Vanna, vårt nya fosterbarn. Eller ska man säga fosterhund. Vi ska passa en liten hund åt en läkarstuderande i området. Mikael ska gå ut med henne en gång varje dag, vilket han är glad för, och så ska hunden bara vara hos oss på dagarna. Det är en väluppfostrad och snäll hund. Som bara luktar liiiiite hund. Och som gillar att gosa. Det blir nog bra! Vi provar och ser.

Trots så spännande saker har dagens höjdpunkt ändå varit denna: En kopp varm oboy och skogaholmslimpmackor med hushållsost och gurka. Visst är det härligt att vara svensk. Fast jag vet att macka och oboy är förkastligt. Och inte är det bättre att äta dem kl 19. Till frukost... Inte konstigt att jag har huvudvärk när jag missköter blodsockret så. Tur att jag kan vara min egen mamma. Men jag lyder mig lite för dåligt!

Nu ska jag få igång vårt trådlösa nätverk på mobilen (vet inte varför telefonen inte hittar det), så att jag kan läsa bloggar medan jag ser på The Voice. Tycker programmet är inte ens måttligt intressant, men jag tänker inte missa Ninni. Och när hon vinner hela alltet (för det borde hon ju!) så kan jag säga: Henne har jag sjungit med.

Livet och döden

2012-01-05T17:30:00.000+01:00

1 · I used to eat a lot of natural foods until I learned that most people die of natural causes.

2 · There are two kinds of pedestrians: the quick and the dead.

3 · Life is sexually transmitted.

4 · Healthy is merely the slowest possible rate at which one can die.

5 · The only difference between a rut and a grave is the depth.

6 · Health nuts are going to feel stupid someday, lying in hospitals dying of nothing.

7 · Have you noticed since everyone has a camcorder these days no one talks about seeing UFOs like they used to?

8 · Whenever I feel blue, I start breathing again.

9 · All of us could take a lesson from the weather. It pays no attention to criticism.

10 · In the 60's, people took acid to make the world weird. Now the world is weird and people take Prozac to make it normal.

11 · How is it one careless match can start a forest fire, but it takes a whole box to start a campfire?

12 · Who was the first person to look at a cow and say, 'I think I'll squeeze these dangly things and drink whatever comes out'?

13 · If Jimmy cracks corn and no one cares, why is there a song about him?

14 · Why does your Gynacologist leave the room when you get undressed if they are going to look there anyway?

15 · If quizzes are quizzical, what are tests?

16 · If corn oil is made from corn, and vegetable oil is made from vegetables, then what is baby oil made from?

17 · Do illiterate people get the full effect of Alphabet Soup?

18 · Does pushing the elevator button more than once make it arrive faster?

19 · Why doesn't glue stick to the inside of the bottle?

Dagens klokord

2012-01-04T21:26:00.000+01:00

Sjuk i huvudet, eller frisk?

2012-01-04T17:50:00.001+01:00

Nu har tre psykologer sagt att Breivik är frisk. Tidigare hade en rättspsykiatriker sagt att han är/var sjuk.

Jag har nån sorts åsikt.

Jag tycker pedofili är sjukt. Men samtidigt är det inte en sjukdom, som psykos. Man kan inte ta ett piller och så blir man frisk från sina pedofila böjelser. Om man däremot är psykotisk, så försvinner de psykotiska tankarna, om jag har förstått saken rätt, när man tar medicin. Ungefär som att cancer försvinner när man tar medicin mot det. Lite förenklat.

Och vad gäller en persons ansvar för sina brottsliga handlingar så ser jag det såhär: Om man får medicin -- behöver medicin -- och då blir av med de konstiga tankarna, då är det psykisk sjukdom. Men bara för att man tycker att man borde döda massa socialdemokratiska ungdomar, vilket är sjukt, så är man inte sjuk. Han har fel, men är inte sjuk. Är antagligen knäpp, men inte sjuk.

Tror jag, tycker jag.

Inte längre tvillingar???

2012-01-04T16:45:00.001+01:00

Här är Mia och Bella hos Mias Marfan-doktor (t v). Mia ska till hjärtspecialist om nån månad och se hur det har utvecklats det senaste året. Men det verkar bra hittills. Hon är ett litet (???) underverksbarn. Hon verkar ta sig ur alla knipor läkarna diagnosticerar henne med!

Även om de ser mindre och mindre ut som tvillingar har de i alla fall samma sneda fotomin.

Är det för övrigt NÅT SOM HELST tvivel om vem som är den svenska Klarinen respektive den italienska Angerosan? Och är det säkert att Mia inte har platådojjor på sig?!?!?

Viktnedgång som nyårslöfte?

2012-01-04T15:38:00.000+01:00

Brukar inte gilla dukar...

2012-01-04T13:37:00.000+01:00

...men det här är ju tidernas gör-det-själv-idé.

Har tyvärr glömt vad jag såg bilden. Troligtvis på Pinterest...

Tid

2012-01-04T13:13:00.000+01:00

Det sitter nån på Internet som har alldeles för mycket tid. All I'm sayin'.

Källa

Det vackraste

2012-01-03T21:58:00.000+01:00

Jag. blir. knäsvag.

Ta er en tur på YouTube; om ni just har sett nån smeka flygeln blir den vackrare. Såg just ett Jon Schmidt-klipp. Såg, hörde. Hjälp.

Min åsikt bara

2012-01-03T21:32:00.002+01:00

Så i år ska jag inte gå utanför huset i bara leggings. Det är ett nyårslöfte som kommer att göra världen gott!

Allas vår Sheldon Cooper

2012-01-03T21:23:00.002+01:00

Inte konstigt att ingen hittar bot mot ME/CFS

2012-01-03T20:02:00.001+01:00

"Research has been scattered and funded grudgingly at such low levels that Dr. Fred Volinsky of Boston has calculated annual federal funding for ME/CFS at only $1.25 per patient compared to $400 for multiple sclerosis."

Källa

Årets ord 2011

2012-01-03T19:33:00.000+01:00

Årets läskigaste ord: Hjärnblödning. Eller kanske änka.
Årets vackraste ord: Mikael.
Årets pensionistord: Komet...
Årets finaste ordpar: Moffa och Angja.
Årets ångestöverdriftsord: Tandläkarbesök.
Årets sinnesupplevelse: Luktöverdos, december: Hyacinter, nagellack, tulpaner.
Årets tidsslösarord: Pinterest. Nej, Facebook.
Årets mesta, bästa fyndord: eBay.
Årets julklapp: Mordmiddag.
Årets födelsedagspresent: Xperia.
Årets längtan: Hemhjälp. Strand. Viktminskning. Energi.
Årets brudpar: Thomas & Pernille. (Se även Årets midja.)
Årets mest lockande: DIY.
Årets besvikelse: Vit jul.
Årets mest skrämmande ord: Äktenskapsproblem. (Inte vi!)
Årets skönaste: Antidecubitusmadrass.
Årets trevligaste känsla: Tack.

Spegel

2012-01-03T19:12:00.001+01:00

Det finns många coola, runda speglar som ser ut som solar. Jag gillar dem. De finns på allt ifrån Target till Sears till otaliga DIY-versioner. De här hittade jag under sunburst mirror på google:

Ikea:s Figgjo (199:-) är en badrumsspegel och lite för benig för min smak:

Mio har inte hakat på trenden, Ilva har en snygg, Golden sun, som tyvärr kostar 1699:- på rea och en ful, Sydney, för 949:-

Men har ni sett vad nån har gjort för nåt superläckert med gamla bestick?! Ojojoj, undrar om Mikael skulle gå med på att ha en sån här ovanför soffan?

Källa: Curbly med DIY-instruktioner här.

Komeeeeten!!!

2012-01-02T22:10:00.000+01:00

Först väckte en SÄLJARE mig klockan kvart i nio. Svärord! Men enkvart senare ringde en chaufför som sa att min rullstol ska komma idag! När jagvaknade igen hade Mikael köpt en stuvbit heltäckningsmatta och lagt plastunder, eftersom vi måste ha den stående i hallen tills vi får en"igloo" (aka brödburk) från kommunen.

Den är så fin, såglansig och fin. Namnet var ett stort problem och jag tänkte efterlysa ett braförslag här på bloggen. Men så började jag läsa instruktionerna, och den heterfaktiskt Comet. Så namnet Komeeeten är nu givet (uttalas som hon i Emil sa det).

Jag är för lat föratt ta kort och gräva med sladdar i datorn, så jag sätter in ett generiskt fotoav den som jag har. Min är svartlackerad med aningens petrolblått.

När jag hade vilat middag tog Mikael med mig ut på en tur iområdet. Börjar lära mig lite mer hur löst jag måste trycka på gasen. Och ännutycker jag inte om att åka upp och ner på en trottoarkant, men det kommer nog.

Teknikaliteter:

Den har mångafinesser. Hjulen är stabila, sätet mjukt och skönt. Det finns småhjul bak somska hindra att man välter. Man kan lätt "spänna loss" sätet så attdet vrider sig åt vänster/höger, så att man kan gå av lättare. Armstöden äruppfällbara av samma orsak. Jag har nackstöd, men det sitter inte nog långtfram, så jag får ha nackkrage på mig, som när jag sitter i bil, för att fyllaut gapet. Idag hade jag ingen för jag ville inte riskera att den skulle ramlaav och stressa mig. Så finns det mörkerljus, blinkers, varningsljus, tuta(hjälp vad den låter!) och hastighetsinställning från sköldpadda till hare --ja faktiskt. Och så finns det en extra knapp med sköldpadda på, som automatiskttar ner hastigheten med ett knapptryck. Den kunde jag först inte förstå vitsenmed, men den är mycket smidigt när man ska ta sig upp för en kant. Detfinns en handbroms och en spak som lossar hela handtagsgrejen där fram. I heltupprätt läge har man plats att gå ur och i stolen, och i nerfällt läge kanarmarna ligga på armstöden och ändå hålla i handtagen. Sen finns det engas-spak och en back-spak. Dem håller man lätt i på samma gång som handtagen.På mellanhastigheten kör jag lika fort som Mikael går. Jag hade skämtat om attdet skulle bli säpojogg för Mikael, men i början blev det med släpojogg och senlagom gåsmarsch. En annan dag ska jag köra på max (det gjorde jag när jag varpå hjälpmedelscentralen). Men jag är så glömsk och virrig att jag verkligenvill att själva körningen ska sitta i ryggmärgen innan jag ger mig på att körasnabbt. Varför ska det gå fortare än man kan gå? Än har jag inte bråttom.

Det var oerhörtuppfriskande att vara ute, att se nåt mer än brevlådan, att känna luft iansiktet (fast jag frös en del om benen så det får åtgärdas till nästa tur).Jag ser oerhört mycket fram emot att kunna ta mig till centrum själv, och attkunna komma ut och se träd och gräs och himmel från "utsidan". Dethär känns fantastiskt.

En härlig helg!

2012-01-01T18:27:00.000+01:00

Har firat ett fantastiskt nyår med sju andra par. Hade Ellens julklappshalsband på mig, och en eBay-blus som jag har väntat att få ha på mig vid ett festligt tillfälle. Lila, kortärmad, med lite puffärm, och sånt där krås/volanger fram. Vanlig grå kjol, coola grårutiga strumpbyxor med glitter (snyggare än det låter). Och maten var utmärkt -- kammusslor med champagnesås (kokad två gånger för säkerhets skull), helstekt oxfilé med potatisgratäng och bea, samt sallad och några småvarma tillbehör. Och till sist dippade vi frukt i choklad. Och däremellan var det fullt av trevliga samtal! Jag klarade mig tills halv elva, då vi efter att ha imponerats av några som dansade på sånt där kinect, åkte hem -- helt ensamma på gatorna i både Handen, Jordbro och Västerhaninge. Forutom en bil i rondellen och en buss vid vår infart till skolan.

Jag var både gråtfärdig av trötthet och lite ledsen över att inte orka med en fest med 50-åringar mer än till klockan halv elva, men väldigt glad att det inte blev nån stor grej av vårt frånfälle och ännu gladare över att Mikael inte sitter och surar för han är så supersocial och besviken över att vi fick åka hem tidigt... 5 i tjugohundratolv höll alla mina lampor på att slockna, men jag väcktes till liv av smällare på framsidan och raketer och fyrverkerier på baksidan. Och så pussades vi och kramades tills vi inte orkade stå upp längre. Då satte jag sladden i telefonen och la mig. Å, vad skönt.

Och idag hade vi kortare mötesblock i kyrkan än vanligt (vilket var bra, för min fällbara stol med fotpall är fortfarande borta, för tredje veckan i rad!) och ändå fick jag gå ut i foajen mitt i mötet och lägga mig på en av sofforna där.

Sen är jag hemskt stolt över min man som agerade samarit till stackars goaste H som bröt armen på parkeringsplatsen. Det var många som hjälpte till, hjälpte henne in, hämtade vatten, lugnade osv. Mikael gjorde en mitella av dotterns scarf. Min man visste också att jag är ett vandrande Apoteket så hon fick en Alvedon och sen åkte de till närmaste akutmottagning. Dagen efter nyår? Undrar hur fullt det är då!

Och nu är klockan sex, och vi är redan hemma, och har dessutom varit på middag hos m&p. Sjömansbiff och Sachertårta. Fina grejer. Årets sista julmust. Första egentligen, men ni fattar. Och så fort jag orkar ska julgrejerna bort.

Men nu ska det vilas några dagar till. Julen har ännu inte gått ur kroppen, och nyår håller mig fortfarande kopplad i ett starkt grepp, men nu är det bara soffan som gäller. Hårspänne i den regntunga luggen, fleecetofflor, leggings och kudde under huvudet. Mmmm.

Livet är bra, fast det är så dåligt :)

Snälla snälla!!

2011-12-30T16:53:00.003+01:00

Om ni har en minut, kan ni gå in på sidan http://www.ssmf.se/aktuellt/vilken-sjukdom-vill-du-hjalpa-vara-forskare-att-bekampa och göra en av två saker:

1) Skriva ett mail till adressen info@ssmf.se och skriva vilken sjukdom ni vill ha mer forskning på (och då menar jag lite subtilt att ni ska skriva ME/CFS), samt ert namn och adress, eller

2) Klicka på länken som finns på ovanstående sida och fylla i ett papper, printa ut och skicka gratis med Frisvar till "Svenska sällskapet för mer forskning". ME/CFS får man fylla i under Annat.

Bara den som är sjuk i en kronisk och svår sjukdom kan förstå hur mycket det skulle betyda att få hopp om botemedel.

Själv vill jag kryssa i alla sjukdomarna, för ingen borde lida, men ur ett rent rättviseperspektiv får ME/CFS yttepyttelite pengar till forskning både vad gäller antalet sjuka och graden av invaliditet hos de sjuka.

Så snäääääälla! Om ni mailar tar det en minut bara!

Puss!!!!!!!!!1

Allt och inget

2011-12-29T23:43:00.002+01:00

Är så allergisk i ansiktet. Knallrödfläckig, torr, läskig. Tittade mig i spegeln innan jag åt risgrynsgröt till frukost. Antagligen ett dåligt val. Hoppas jag ser vettig ut till på nyår.

Är nyfiken på maten på nyår. Känns inte som om jag har lagat mer avancerad mat än färdigt potatismos på veckor. Allt man inte lagar själv är gott. Typ. Men det blir nog inte lever, njure eller blodpudding. Eller fördenskull tunga, hjärta eller lammtestiklar.

Mitt minne är grymt kort. Jag har nämligen glömt av resten jag skulle skriva. Kan väl knappast kalla ovanstående för allt och inget :)

Jo, förresten var det kul att läsa nyordslistan. Hade inte hört talas om alla, i vanlig ordning, och har väl inte precis inlemmat särskilt många av dem i mitt eget ordförråd. Fast jag tror man kan säga att jag tjejsamlar på skor.

Och just det, den där 16-åriga tjejen från Fjärås som försvann från sin internatskola den 19 december och hittades (lokaliserades åtminstone) först igår/idag (?) hade bara hållit sig undan. Hon trodde inte det skulle bli sånt stort ståhej. Hur kunde hon tro att det INTE skulle bli det? Minderårig person hörs inte av under julen? Jaja.

Tulpanerna är fortfarande vackra, men nu stinker de. Inte god doft, som den blåa hyacinten.

Efter nyår åker julen ut. Det ska bara bli svartvitt i köket tror jag. Och så vill jag ha några nya kuddöverdrag till vardagsrummet. Vill å vill. Vill dessutom flytta. Det är mitt zigenarblod och en uppväxt med tusen flyttar som gör sig hörda. Det är så kul med variation.

Tandläkarkärlek!

2011-12-28T20:25:00.001+01:00

Som ni ser ovan så är tandläkarskräcken ersatt av tandläkarkärlek! Min tandläkare var så bra! Några bevis/argument:

1) Han heter Mikael. Need I say more?
2) Han klappade mig på kinden emellanåt. Å, vad förtroendeingivande. Och tröstande för en livrädd flicka.
3) Han verkade kunnig.
4) Lagade ett hål med bedövning: Sprutan gjorde lite ont, men sen bedövningen släppte har jag inte haft ett spår ont varken i munnen eller huvudet (jag som brukar ha borr-hövve resten av dagen). Alltså var han inte våldsam med mina tänder (Marie har jag numera en oplockad gås med!), men inte heller mesig, som att han inte vågade peta på tänderna, som en polack jag var hos en gång, utan alldeles lagom. Lagom, och skicklig, till och med.
5) Han förklarade vad han gjorde så att jag förstod. Utan att fördenskull låta nedlåtande.
6) Han hade mycket tid, så jag fick göra alla åtgärder (en tappad lagning förra julen och en ny tandvärk på annat ställe) på en gång, om jag ville, vilket jag ville. Behöver inte vara nervös för ett besök till!
7) Han gav beröm till det som var värt det. Hade ingen tandsten och det var inte illa för att inte ha gått till tandläkaren på fyra år. Och "rent och fint" o s v.
8) Det stank inte tandläkare om stället. Stor fördel!
9) Han hade ljusbruna ögon. Det är också förtroendeingivande (brunisar är snällisar).
10) Och sammanfattningsvis, och det största: Jag inte är rädd för att gå dit igen!

Fast jag förstår debatten om att fina tänder blir en ekonomisk fråga. För det var dyyyyyyyyyrt. Fast mindre än en hundring i månaden om man slår ut det. Det kanske det är värt. Borde skapa tandläkarkonto och spara lite varje månad. Utan Mikael (min alltså) hade jag fått diska mig hem.

Den som vill ha namn och telefonnummer till den bästa tandläkare jag har varit hos, NÅNSIN, höre av sig. Om ni vill åka till tandis i Jordbro vill säga. För en del kanske det är lite långt. Men det kommer att vara värt det, folk!

Älskar årstider

2011-12-28T19:59:00.002+01:00

One year in 40 seconds from Eirik Solheim on Vimeo.

HJÄÄÄÄÄÄÄÄÄLP!!!!!!!!

2011-12-28T11:54:00.002+01:00

Jag ska till tandläkaren. Nu finns det ingen återvändo.

HJÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄLP!!!!!!!!!!!!

P.S. Jag har ingen etikett som heter JAG KREVERAR! Eller ens LIVRÄDD.

Julen 2011

2011-12-26T16:16:00.000+01:00

God fortsättning! Jag har haft en härlig jul, om än tio gånger mer krävande än kroppen har tålt, men nu är den slut och det finns inga krav. Bara ett tandläkarbesök om två dar.

Julafton tillbringade vi hos hos familjen Olergård-Tenney (TACK!) och Mikael var hemskt glad över att få vara med sina barn och barnbarn. Neo var livrädd för tomten. Stackars barn. Tomten sa "Ha det" när han gick. Och Neo fick oss tyvärr att brista ut i gemensamma skrattsalvor emellanåt när han sa nåt och lät som en ekte norsk gutt.

Olergårds presentutdelning var kaosartad som vanligt (alla får sina paket och när alla är utdelade öppnar alla på en gång). Jag försökte hinna se vad folk fick och ropa tack för mina presenter tvärs över rummet. Neo fick såklart flest paket, men verkade tycka bäst om en liten trägran som fanns med i hans Brio-tågpaket. Helt otippat...

Jag kände mig misslyckad när Neo tog min hand och ville att vi skulle dansa. Ett kort ögonblick höll jag på att göra det, men jag besinnade mig. Lina tog honom i handen istället och dansade fint, men sen brydde han sig inte om mig resten av kvällen. Jag vet ju att man köper barns kärlek med lek, och det värker lite i hjärtat när man inte på barnets nivå kan visa att man bryr sig. Men Mikael var förnuftig och hjälpsam och sa att det är bra att barn inte alltid får som de vill. Ja, visserligen. Jag får väl vara den tråkiga tanten som säger nej...

Jag fick i alla fall massa presenter, Michael Bublés nya jul-CD som jag har LÄNGTAT efter av Lina och Hanna, och ett fint spapaket från Body Shop av Jonte. Den ena grejen var kroppsskrubb och den ska jag prova så fort jag orkar. I alla fall på benen. Om jag orkar, som sagt.

Vi fick fina foton också. I ett paket låg tre foton, två som såg lite random ut när Neo pysslar med nåt, och sen ett tredje superfint från i somras, när han har kostym och flyga och allt. Han ser helt underbar ut. Till sist gick det upp för mig att de två första som såg lite random ut var av när Neo gjorde glitterhjärtat som fanns med i paketet! Hur gulligt som helst att se själva presenten i vardande!

Tina hade gravat laxen själv och julmaten var jättegod. Åt laxar/ägg två gånger och sen kände jag mig för mätt för att ge mig på skinkan osv. Så det blev ett fiskjulbord. Men gott var det!

Sen var vi duktiga och åkte hem. Jag fick feber så småningom, såklart, och var så trött att jag bara grät. Duktiga, snälla Mikael som hade taggat ner tempot för oss. Öste på lite extra på sömnmedicinerna och sov rätt OK.

Jag har fått nya besöksväninnor också (det är också en sak vi har i kyrkan, fast med två tjejer till varje kvinna) -- Jacqueline och Cissi! J är min kusin, och jag ser jättemycket fram emot att träffas mer och att lära känna henne bättre. Jag är ganska asocial och kommer ofta inte på vad man ska säga när man pratar, så jag känner inte henne så mycket, så det blir perfekt. Och jag fick spännande teer och lite choklad av dem nu till jul.

Sen var det söndag, och juldag. Ellysen kom hit och hjälpte mig att stryka min klänning, välja skor osv. Sen övade vi på vår syskonsång. Det lät bättre ju fler gånger vi övade, så vi trodde väl att vi skulle klara det utan att göra bort oss helt. Men jag sjöng fel varenda gång, missade texten, missade noterna, kom in på fel ton på en hel strof osv. Så jag var rätt nervös. Mitt huvud fungerar inte som det ska, så jag var nervös för att jag faktiskt inte kunde bättre. Men när vi väl stod där fram, var jag inte nervös för att sjunga inför 250 personer, utan mest för att tappa bort mig i noterna. Men i alla fall Mikael och mamma sa att det lät bra, så jag tror att vi inte behöver skämmas. Nina J spelade som ett proffs. Vi hann sjunga igenom den 1½ gång med komp cirka tio minuter innan mötet började. Stress är inte bra, men ibland går det ändå.

Men min stol är fortfarande borta. Och just julen är så jobbig fysiskt ändå, så jag hade verkligen behövt sitta i den under det två timmar långa mötet. Joachim har varit och kollat i alla låsta utrymmen, förutom att det har letats i vartenda olåst utrymme (till och med på damtoan, där det finns ett amningsrum) i hela kapellet, två eller tre gånger. Ett mysterium!

Jag hade platta skor igår i kyrkan för första gången på åratal. Brukar ju bara kliva i och ur bilen och det känns festligare med klack. Jag som ser så väldigt ofestlig ut till vardags för det mesta behöver liksom påminnas om att jag fortfarande är kvinna, inte vrak. Men det var sååååååååååååå skönt att ha bekväma skor på sig. Jag är helt klart frestad att göra det fler gånger.

Sen fick vi lax hos mamma och pappa. Sydafrikanerna (Robs son Rory och hans fästmö Nicole) berättade om priserna på lax i SA (biten vi åt igår tippade de hade gått på 700:-, men här gick den på 150:-). Det var trevligt att lära känna dem bättre också. Trevliga människor. De var med oss i kyrkan också.

Stackars Robs hjärna är inte läkt än så han hade huvudvärk. Men han har några bra mediciner från USA, så efter ett tag blev han sitt vanliga skämtande jag. Vi är så glada att han lever!!!!! Doktorn hade frågat honom om han hade ett testamente. Så så nära var det. Nåt som jag också insåg är att smärta är bra. Han gick ju omkring med brutet ben i en vecka för han inte fattade hur illa det var. Han är inte särskilt smärtkänslig. Han hade också gått omkring med en hjärnblödning och inte förstått att smärtan signalerade nånting. Om det är bara lite smärta tror man ju inte att det är nåt, och för honom är det mesta lite smärta. Det kan låta macho och så, men är egentligen farligt. Som sagt, så sa läkarna att nästa steg hade varit döden.

Och så blev det presenter för andra gången! Jag kan nämna att jag fick en svartvitmönstrad kjol av Ellen, som var jättefin, men såg lite för smal ut i midjan. Men idag har jag orkat prova den och den satt perfekt! Dessutom är det lite festligt att jag har köpt en svartvitmönstrad kjol till henne i julklapp också, fast den kom inte fram i tid. Jag fick en kjol av mamma också och den var också perfekt. Och nu har jag på mig en vardagsblus i min favoritfärg som jag också fick av mamma. Passar perfekt till mina målade naglar. Känner mig nästan som människa. Fick dessutom en väggkalender och en hemlagad trerättersmiddag, en fin blomkruka med ett mönster jag älskar och massa godis i och en Michael Bublé jul-CD :) Presenter man får flera gånger måste ju vara extra lyckade, för då har flera personer vetat att man hemskt gärna vill ha nåt :) Sen fick jag ett fint halsband som det skriker "nyår" om. Ellen och jag har ofta nästan identisk smak (och har ofta ägt likadana plagg i varsin storlek) men ibland skiljer den sig rejält. Hon tål detaljer mycket sämre än jag, medan jag vill ha det lite mer bjäfsigt. En blus med volanger runt knäppningen kan hon bara tåla om allt annat är helt intetsägande, medan jag gärna ser att den har puffärm också, samt gärna slänger på ett skärp i midjan och en blomma på bröstet också. Men svartvitmönstrade kjolar älskar vi bägge två. Har ni hört historien om när Ellen hade bott utomlands i tre år och var i Borås, och vi skulle göra saker på stan tre dar i rad, och hade likadana kläder på oss de tre dagarna? Och det var inte jeans och vit top, utan "specifika" kläder. Och på tredje dan, med två tvillingoutfits i bagaget, gjorde vi vårt allra bästa för att ta på oss nåt som absolut inte skulle vara likadant en dag till. Men tji. Men som sagt, halsbandet från Ellen var supersnyggt.

Men årets absolut knäppaste julklapp var lätt att utse. En liten beige kruka från IKEA. Ellen sitter med kameran i högsta hugg och jag fattar inte varför hon vill fota mig när jag öppnar en beige IKEA-kruka. Vänta, det står nåt på den: V.K. Fattar fortfarande inte.

Till slut hjälpte mamma mig och sa att V:et står för Vacker. Då fattar jag och vrider mig i fåtöljen av skratt blandat med äckel blandat med kärlekskänslor för min absolut rubbade syster. Hon har gett mig en Vacker Kruka (se tidigare inlägg) att ha mitt mensblod i som jag kan hälla på ett träd och tacka moder natur för att jag är kvinna och del i kretsloppet. Hon är ju helt rubbad. Jag vet inte riktigt om jag vågar ställa nån blomma i den. Man kan ju såklart vända texten inåt, men... Nja... Garv. Superknäppt. Dagens skratt.

Årets bästa julklapp var också lätt att utse: Mikael gav mig en deckarmiddag. Det är att man äter middag på ett ställe där de också har skådespelare som agerar en historia, som också gästerna får varsin roll i. Sen händer det saker (ett mord nånstans under kvällen antar jag) och så ska man försöka lösa mordgåtan. Pris utdelas för bästa skådespelarprestation och bästa lösning. Alltså, vilken grej!

Årets kärleksfullaste julklapp var också lätt att utse: Mikael hade varit och köpt presenter ensam och kom hem med ett PC-spel om traktorer. Han gömde det bakom sin rygg och sa att jag kunde ge det till honom i julklapp. Han fick nämligen bara en sketen slips av mig (fast det visste ju inte han). Jag är grymt besviken på mig själv för det, och av alla mina tusen tankar blev det inget genomförbart mer än sidenslipsen. Men så satt vi där hos m&p och öppnade presenter, och så öppnar han sin DVD-skiva, låtsas som om han blir överraskad och flera personer tittar beundrande på mig för att jag har hittat en sån bra present (han älskar traktorer). Det är kärlek, det. Jag älskar honom så mycket att jag liksom måste explodera ibland för att det ska få plats inne i mig.

Idag är han och barnen hos farmor Vanja och Gösta. Två timmar i bil och sen sitta upp, det trodde jag inte att jag skulle klara efter två juldagar. Och här är jag nu. Inte precis deppig, för julen har ändå bjudit på så mycket fantastiskt.

Men jag önskar mig verkligen att jag kunde må lite bättre. Jag vill inte ha julgrejerna framme till i februari, men som det är nu undrar jag hur jag ska orka ta bort dem. Oh well, Mikael får göra en insats. Den här veckan ska gå till att vila, gå till tandläkaren, vila lite mer, och fira nyår.

Så som sagt, god fortsättning på er!

P.S. Måste nog ge er en liten recension av vårt julmöte igår. Det var såååååååååå bra! Alla har ju sin egen favorit, mångas är Antons O helga natt. Men min var en manskvartett (hello!!) som sjöng Veni, veni Emmanuel. Här är en annan variant för den som vill höra mer.

Sen sjöng Brian Josef av Sally DeFord och det är också en favorit. Bara han sjunger nåt om att det är Guds egen son du vaggar, så brister fördämningarna för mig.

En annan höjdpunkt (pun intended) var Elsa H som sjöng överstämman på Gläns. Utan nålstick. Som en ängel. Om de nu ens var Gläns. Jag är lite senil idag.

Det var också väldigt fint med en liten (also pun intended) blockflöjdsgrupp med trygga Johanna H som ledare och andrastämma.

Elises solo var ovanligt fint, även om hon redan i normala fall sjunger ovanligt fint. Den hon sjöng igår (okänd för mig, vet inte vad den heter) passade henne så bra. Hon är som en älva när hon sjunger.

Nu ska jag äta brynkål som jag fick av pappa igår.

Varning för nollråtta

2011-12-23T16:30:00.000+01:00

Våra hemlärare (som råkar vara min kusins man och son) -- och hemlärare är något som vi i kyrkan har; varje familj har två personer från kyrkan som besöker dem varje månad, är extra snälla mot dem, hjälper till när det behövs, lämnar andliga budskap och ger en Paradisask varje jul :) -- var hos oss härom dagen, fast Mikael hade fastnat på jobbet. Jag förstod vad Mathias skulle göra efteråt, för han hade en ful, randig halsduk på sig (han är Djurgårdare). Jag kommenterade den förfärliga halsduken, varpå det undrades om en gulsvart skulle vara bättre (det är AIK och det måste ju anses värre!) och jag visste nog att de var huliganer. Kände mig väldigt duktig på de lokala lagens färger när jag kan skämta på det viset.

Så jag inser att jag har acklimatiserats här uppe, mer än jag trodde. Skulle bli mycket förnärmad om nån sa att jag har börjat prata mindre göteborgska, men det har jag nog faktiskt. Ibland säger jag till och med stockholmska ord för saker, men munk överger jag aldrig. Och ibland kallar jag hårt för håårt, inte hårrt, som det heter. Och konstiga ortsnamn, som Skärmarbrink, vet jag hur man uttalar. Och så räknar jag centrumen i antal avfarter från VH -- Jordbro, en avfart, Handen 2, Länna 3, Farsta tappat räkningen.

Dessutom, och detta måste väl vara värst, så tycker jag att Stockholm har tusen gånger bättre väder än västkusten. Vi har snö när ni har regn och slask. Vi har sol när ni har dis. Och regn.

Sicken svikare jag är!

Fy sjutton

2011-12-23T16:13:00.003+01:00

Fick skjuts av Mikael till posten idag. Jag trodde jag skulle fått bra många fler paket den här veckan, i alla fall är det en väldig massa saker som BORDE ha kommit, grr. Men så fick jag avi om ett rek, och jag kunde inte minnas vilken av försändelserna som hade skickats rek, förutom en som skickades sist, så den trodde jag inte att det var.

Men alltså, så tar man sin dyrbara julförberedelsetid - och minimala energi för postbesök, och så står man i kö som inte bara fyller hela postrummet, utan går ut i affären och slutar där det kommer en vägg bortom ICA-kassorna. Ni kan gissa hur gärna min kropp står upp i en halvtimme. Men det ska väl i alla fall komma en julklapp till någon här nu.

Väl framme i kön ser jag vad det är. Ett himla BREV! Dessutom är det från vår egen bostadsrättsförening! Som inte har mage att ringa på och lämna det, utan som skickar det rek för att vi inte ska kunna säga att vi inte har fått det, antar jag. Sicka typer. Fy sjutton vad otrevliga.

Jag hade migrän när jag vaknade och var på dåligt humör. Stressad, trött. Vad mycket bättre det blev efter den här utflykten...

Coolaste julkortet

2011-12-20T23:12:00.002+01:00

Här en fin julkrubba, live. Det extra coola är att det är någons barn. Ja, alltså, detta är en familjs julkort med de egna barnen på. Superhäftigt.

Sett här.

Ingen spilld mjölk

2011-12-20T22:24:00.000+01:00

Hèrmes-scarfen med skor på gick för 910:-. Lite skönt att jag inte behöver bli läskad.

Jullip

2011-12-20T21:59:00.002+01:00

Om ni undrar över rubriken så står det jul-lip. Det vill säga, jag tog fram mina pärmar med julnoter och spelade och sjöng lite i min ensamhet. En handfull bitar fick mig att gråta, varav två drog fram värsta fulgråten inklusive riktigt hulkande. Bägge var gamla Borås-klassiker med orgelbröl av Jerker Leijon: "Kom och se" samt "Gud är hos oss". Och tydligen brukar jag varje jul när jag tar fram notpärmarna lipa som värst till just de två. Här är beviset.

Sen har jag översatt Rutter-stycken i stor iver, varav nån var lite pinsamt dålig. Jaja, enda sättet att bli bra är att vara dålig först men fortsätta öva...

Och apropå musik så har de bett oss syskon att sjunga i kyrkan på söndag. Ställer upp, men lite halvt motvilligt. Vi är för stora för att vad vi än sjunger ska låta gulligt för att vi är syskon. Den metoden behöver man vara max åtta år för att den ska funka. Vi ska i alla fall inte sjunga nån av hulkar-styckena...

dagens sanning

2011-12-19T23:21:00.003+01:00

Kungen-skandalen

2011-12-18T00:40:00.000+01:00

Nu har visst nån mer eller mindre fejkad bild på kungen i en komprometterande situation med en dam visats och publicerats. Har inte sett den själv.

Det var visst denna bilden som nån barndomsvän till kungen ska ha betalat 650 000:- för att stoppa. Så bra gick det...

Jag känner lite "ingen rök utan eld"-känsla. Om nån sa att de hade bilder på mig i en komprometterande situation skulle jag gladeligen låta dem producera sagda bild. Jag har nämligen aldrig varit i en situation där någon hade kunnat ta ett sånt kort. Att kungens vänner är nervösa tycker jag är det mest illavarslande. Vare sig det här fotot är fejk eller inte så fanns tydligen risken för att det skulle vara sant. Och det tycker jag är skandal.

Stackars Silvia.

Män och kvinnor

2011-12-17T23:31:00.000+01:00

Det är skillnad på män och kvinnor. Kom inte och säg nåt annat, genustrams eller så.

Jag såg en Ralph Lauren-scarf på eBay som var 21"x21". 21 inches alltså. Ville gärna räkna ut hur lång den blev på kroppen om man vek den på diagonalen och hängde den om halsen.

Okej, det är nåt med Pythagoras sats.

Eller, jag gör om det till centimeter först, så kan jag hänga med på om resultatet blir rimligt. Inch-omvandling låter jag google göra åt mig. 53,34, så vi säger 53.

Slog sen upp Pythagoras sats på Wikipedia. a^{2 +}b²= c² Det var det jag trodde. Men vad betyder a² ? Det kan väl inte vara att ta det gånger två, men kan det vara att ta det gånger sig självt???

Jo, det är det ju, och resultatet ska man dra roten ur! Hello, matte, vad smart jag är.

(53 x 53) x 2 måste väl vara rätt modell? Det blir 5618. Roten ur det?

Men kalkylatorn på datorn har ingen roten ur-knapp. Förresten har jag glömt hur den ser ut, om det inte är ett v med långt streck till höger. Googlade på "roten ur 5618", och kom till en sida som inte bara förklarade men också hade en ruta för ifyllning och uträkning. Smidigt.

Hm, men varför finns det två rutor? Tal? Rot? Fyllde i 5618 i den översta och tömde den nedersta, men då stod det Fel, kontrollera indata. Jaha? Fick träningsvärk i hjärnan av såna här tankar. Fråga mig om bokstäver, men inte siffror!

Men sen läste jag lite på vad det stod, och tänkte lite mer. 2 = kvadratrot, 3 = kubikrot etc. Alltså måste nog den översta siffran vara 2 och den nedersta 5618. Vinst! Det visar sig att min scarf blir 75 cm. Hängde måttbandet runt halsen och såg var 75 hängde. Det var bra. Sparade scarfen i min watch-korg. Vet inte om jag vill ha den för 150 spänn. En marinblå scarf med vita små prickar är ju superklassiskt, men jag undrar om jag inte är lite för vild för det nuförtiden.

Mikael har redan gått och lagt sig. Annars hade jag frågat honom. Fast på ett sätt är jag lite stolt över mig själv att jag klarade av det. Jag som fick den svagaste 3:an som Bror Svartborn hade satt på sina 25 år som lärare...

Perfekt till Ellen

2011-12-17T21:40:00.002+01:00

Hittade ett par Ralph Lauren-skor på eBay för £6,50 (fattar ni det?!) och 23 h kvar på auktionen. Använda en gång. Men de skickar inte till Sverige. Annars hade jag köpt dem till Ellen i julklapp. Surt.

Dregla du, Ellysen... Det här inlägget är inget skämt för att se om du tycker om dem och då köper jag dem. De skickar verkligen inte till Sverige. Eller hur!!!

Dagens sanning. På tyska.

2011-12-17T16:11:00.003+01:00

„Die Amerikaner meinen, ohne die USA wären wir heute eine sozialistische Sowjetrepublik. Und die Amerikaner wären ohne die Europäer heute noch Indianer!“
- H. Schmidt

Missat!!!

2011-12-16T22:51:00.004+01:00

Det här fotot måste väl vara det enda vi missade att ta på bröllopet :)

(Om man känner Mikael vill säga)

Från Style me pretty

Elrullstol

2011-12-16T22:44:00.000+01:00

Idag var jag på Hjälpmedelscentralen för utprovning av en elektrisk rullstol. Förutom att jag kommer att få ett nytt liv och kunna åka till Hemköp och Apoteket och biblioteket själv nu, så gick själva besöket så bra. Jag fick flera komplimanger, vilket man verkligen inte förväntar sig i ett sånt sammanhang. Men visst, jag hörde hur de sa "ung och snygg" om mig. Allt är väl relativt, men jag ser rätt snygg ut för 80+, som de kanske är mer vana vid, jag vet inte. Sen sa den ena att jag hade kört så bra att hon blev alldeles glad i hjärtat. Jag som inte ens har körkort. Vet inte riktigt vad hon menade. Men det hindrar ju inte att man blir glad.

Så vi har bestämt modell (kommer inte ihåg vad den heter) och det är en liten, nätt elrullstol med tre rejäla hjul. Jag provade fyrhjulingar också, som ser mer ut som en rullstol, och dels kom stötarna i marken upp genom hjulen väldigt mycket fast jag bara körde den inne, och så kändes den mer instabil. Dessutom sitter man ju mer "utsatt" i den och det kanske är obehagligt att åka i nerförsbacke med bara luft mellan näsan och backen. Provade att åka i backe i den jag ska få och det gick hur bra som helst. De KAN välta, men jag är ingen fartdåre så det går nog bra. Den kändes bra att sitta i, samt ett plus att man kan flytta lite på fötterna etc, så man inte fastnar i en ställning (som man nog får göra i fyrhjulingarna). Fick träna mig på att köra den ute, fick en genomgång av reglage och knappar osv, och sen fick jag prova en annan trehjuling, som var märkbart sämre (man satt mindre skönt, man kunde ändra rygg- och sitsinställningarna mer i den första mm), och sen en fyrhjuling. Den var mer instabil och kändes mer som gjord för inomhusbruk. Den kunde snurra runt på en femöring och det kommer säkert väl till pass i badrummet eller så, men jag ska ju fortfarande gå på mina egna ben inomhus, eftersom vi har så litet, att det bara är utomhus och i affärer som jag ska ha den. Så det känns som helt rätt val. De frågade mig om jag ville tänka över det över helgen, men efter en stunds betänketid på rak arm inser jag att jag inte behöver det. De var bägge två noga med att försäkra mig om att om jag får jätteont i ryggen eller nacken eller nåt sånt av den, så står inte detta val skrivet i sten utan man kan se på andra alternativ. Mikael har gått igenom olika alternativ med mig, och mamma, så detta känns helgjutet. Det enda är att jag orkar inte hålla upp nacken länge men de hade inga bra sätt att liksom fästa nacken, så det får nog bli nån U-kudde som jag brukar ha. "Min", som jag ska få, har nackstöd som jag kan luta mig på, men jag vill ju också att huvudet inte åker åt sidorna, och det kan jag nog fixa med lite fantasi och en tur till affären.

Det var roligt att köra och jag inser att detta kan bli en stor källa till "liv" för mig. Att kunna komma ut, andas luft, se något annat än insidan av lägenheten, det ska bli underbart!

Men efter att ha sovit tre timmar i natt (halv åtta på morgonen kom den första gäspningen och sen satte somningsprocessen igång. Men före det, noll. Så jag har tvingat mig uppe ända tills nu för att sova ordentligt i natt. Efter dagens alla äventyr är jag febrig och mörbultad, men lycklig. Vi stannade till på Lidl på hemvägen och vi har nu citronmuffins till mig och nåt med apelsingéle och choklad till Mikael. Sen orkar jag inte säga nåt mer. Hoppas verkligen att jag sover gott i natt, har haft en usel vecka. Ska drömma om min Komet (det är arbetsnamnet, men det kan hända att vi fastnar på det).

Barn och/eller mördare?

2011-12-16T00:20:00.000+01:00

Läste förut idag om det förfärliga att en 10-åring har strypt en 4-åring med ett hopprep. I domstolen satt han med näsan över en mobiltelefon, till synes oberörd, medan mamman satt och grät.

Barnpsykologer har uttalat sig och sagt att det måste ha fattats något, kärlek och gränsdragning. Till exempel kan små barn bita och slå, men när de lär sig att det gör ont, så lär de sig också att styra sitt våld.

Och nu i juletider kan man prata om saker som fattas. Men som en person nyss kommenterade på Fejan:

Det finns bara en sak som kan rubba barnets känslobalans: brist på kärlek. Det barn som inte känner sig älskad och sedd kommer aldrig att känna sig hel som människa, oavsett stora och dyra paket från jultomten. För den som inte har julen i sitt hjärta kommer aldrig att finna den under granen. Grundaren av julen, som själv var ett barn, har lärt mig detta. (Louis Herrey)

Miljövänligt, kanske -- men definitivt läskigt

2011-12-15T12:27:00.000+01:00

Läste nyss om tygbindor -- som tygblöjor alltså, fast för kvinnor. Lite läskigt, tycker jag, men oh well.

Men det som fick mig att vilja skriva var när kvinnan, som tvättar sina tygbindor i tvättmaskinen i princip varje dag hon har använt dem, sa att hon kände sig så duktig som minskade avfallet och gjorde nåt bra för miljön. (Se länk till källan under bilden nedan.)

OK, på vilket sätt är det bra för miljön att köra en maskin med några bindor på botten varje dag? Hur mycket vatten går åt, och hur mycket el? När 1/10 hade varit nog. Förstår om man inte vill ha tio dagars stinkande bindor liggande (och dessutom är de visst dyra att köpa så man kanske inte har råd med fler än ett par dagars behov), men att tvätta dem varje dag låter också hemskt.

Och jag ska inte vara så dömande, för jag gör säkert massa saker och tror att jag är duktig, men så skadar jag miljön i alla fall.

Hrm, nu när jag tänker efter så har jag just kört tvättmaskinen två gånger med bara ett plagg i. "Tvättas separat" vågar jag inte bryta mot, i alla fall de första gångerna, tills jag vet om färgerna blöder. (Dåligt ordval kanske, med tanke på vad inlägget handlar om tidigare.) Men jag försöker komma ihåg att titta på tvättlappen när jag köper nåt, så det ska vara vanlig 40-graderstvätt som gäller. För miljön. Men ibland glömmer jag. Och ja, då är jag inte så duktig att jag tvättar för hand. Shoot me.

---------

Det där med att som kvinna få tillhöra den utvalda skaran, att dela något med kvinnosläktet varje månad och sånt trams, det köper jag inte för fem öre. Jag HATAR mens. Ont i magen, migrän, svullen, kraftlös, lipig, irritabel. Tur det finns manipulationsmediciner :)

Källa

P.S. Bindorna är gjorda av bambu. Nu går det för långt. Det är som hon som hade natursvampstamponger som hon sköljde ur och hällde vattnet i en vacker kruka. Den tog hon sen med sig ut i naturen och vattnade ett träd med. Circle of life and that crap. Än idag kan Ellen och jag inte säga vacker kruka utan att garva. Eller krubba, men det är en annan historia.

P.S. Om ni inte är nöjda med årets julklapp, en matkasse, kan ni alltid ge era kvinnliga nära en vacker menskruka. Haha. Jag dör!!!!!!

Köpsugen

2011-12-15T12:08:00.000+01:00

Har hittat en übercool vintagescarf från Hermès i siden med skomönster på tradera. 300 spänn. Inte mycket för en märkesvara, men mycket pengar för bara en liten scarf. Så lite tyg! Jag är ändå rätt sugen på att köpa den.

Tredje gången gillt

2011-12-14T18:45:00.000+01:00

Tog fram två mackor ur påsen i skafferiet och la dem på bänken för att göra frukost. Vände mig om och skulle ta fram Bregott, pålägg, kopp, mjölk. Lyckades med tre av fyra. Skulle ta fram oboypaketet. Såg istället godispåsen, tog en bil, hade glömt mackorna och oboyen och vände mig om och kollade nåt på datorn. Satte mig ner.

Kom ihåg mackorna! Tog fram prickig korv. Bra att Bregotten har stått framme lite, den är så svår att bre rätt ur kylen. Satte in koppen i mikron. Tryckte av efter 1½ minut. Tittade på Buffe-tidningens framsida, den kom idag. Rev av rabattcheckarna och la på Mikaels plats. Kom på nåt jag skulle kolla på datorn. Satte mig med ryggen mot mackorna. Borta för andra gången.

Och nu, för fyra minuter sen, kom jag på mackorna för tredje gången. Det där med att man inte får äta på en halvtimme efter vissa av mina morgonpiller blev visst inget problem. Och nu är mackorna torra. Kan man med att slänga dem för att man själv är slarvig och glömsk? Barnen i Afrika... Men de blir ju inte lyckligare av att jag äter torra mackor. Slängde dem. Under några sönderrivna fönsterkuvert. Bredde nya. La på de sista prickigkorvarna. Extravärmde oboyen en halvminut. Och förresten var det bara mjölk, för jag har glömt att ta fram oboypulvret. Rabblade oboy när jag öppnar skafferiet så jag inte ska distraheras och glömma av frukosten för fjärde gången.

Jag tog mackorna till köksbordet bredvid datorn nu när de var klara, och de ligger inte där nu, så jag antar att jag har ätit upp dem. Det finns fortfarande lite oboy kvar i muggen.

Och det stinker alldeles lagom av hyacint.

Thojo, jag ... eller. Tjoho heter det ju. Och vad var det nu jag skulle säga? -- Tjogo, jag är ett geni. Just det.

Kärleksbrev -- vilken bra idé

2011-12-13T15:54:00.001+01:00

Läste förut idag på morgonen på bloggen turning pages att en organisation som heter The world needs more love letters (bara det namnet gör att man blir sympatiskt inställd, n'est-ce pas?) ordnar att folk skriver "kärleksbrev" till folk som behöver det:
It's a small gesture, to reach out and let someone -- an unknown someone -- feel loved and cared for, to send words out to people who need them the very most. Small, but at the same time, really really big. And for me, the opportunity to turn my own thoughts into actions for someone else came at the absolute perfect time.

Den här gången är det Anthony, som recently lost the love of his life and high school sweetheart to a 10-year-battle with cancer. The two were one anothers’ first loves and Anthony held her hand, fighting until the end. Anthony’s niece requested this letter for her uncle, writing, 'She was his best friend and soul mate. They had no children, just each other. The holidays will be really hard for him this year so I think he would benefit greatly from these love letters.'

Om ni blir lockade, läs inlägget så ni får allting rätt. Där finns adressen man skickar det till också. Jag tänker att man nog inte ska dröja, eftersom posten till USA nog tar sin rundliga tid också. Jag ska skriva ett brev till honom idag.

Love isn't ALL you need, men många gånger räcker det långt.

P.S. Idag för fyra år sen blev Mikael och jag tillsammans. Jag tror jag har hållit hans hand varje dag sen dess (förutom veckan han var i Schweiz). Det där tillägget om Schweiz gör att det blir så oromantiskt, men jag kan inte låta bli att skriva det, för annars är det ju inte sant. Vilka problem :)

Inspirerande

2011-12-13T14:53:00.000+01:00

Sant

2011-12-12T16:51:00.000+01:00

Huvet på spiken

2011-12-12T16:30:00.001+01:00

Ur en recension härifrån av boken Trött är fel ord: Om att leva med den osynliga sjukdomen ME/CFS.

Soffhäng med vännerna, läsa en bok, ta ett varmt bad eller en lång dusch, bläddra i en tidning, äta middag tillsammans med familjen, titta på tv en stund, gå en promenad i skogen, leka med barnen, lösa ett korsord, lyssna på musik, prata i telefon med en kompis, handarbeta, bada bastu, gå på bio, ta ett glas vin till maten, påta i trädgården… Det som tidigare upplevdes som vila och avkopplande nöjen är numera enorma påfrestningar – kanske helt ogenomförbara – för många av de ME-drabbade.

Jag är så trött idag. Orkar inte sitta upp. Räkna inte med något vettigt härifrån.

Tålamod

2011-12-12T05:32:00.001+01:00

Jag har större delen av mitt liv varit synnerligen otålmodig. Nånstans efter rätt många års träning är jag nu inte direkt dålig på tålamod. Kanske inte ett proffs, men rätt hyfsad. Jag var singel i bra många år och sjuk i ännu fler. Och eftersom jag nu är sjuk men gift, får jag väl gissa att jag bara behöver ha hälften så mycket tålamod nu, och det känns faktiskt lättare. Plus att jag säkert har tränat mig på det, vilket kan ha gett viss utdelning efter sisådär 13742 försök.

Men jag tänker på lilla supersöta Matilda med tofsar, Linas bebis. Hon var i famnarna hos Marika och Michael och njöt av att nästan nå runt halsen på en människa. Jag såg att hon sa bebis flera gånger och jag fattade att hon hade känt igen Illonas bebis Serena några rader längre bak. Men det såg inte ut som om nån bekräftade henne och sa: Ja, där är en bebis. Är det Serena? Vill du vinka till henne? Eller vad man nu borde ha sagt.

Men söta Matilda med gulvita lockar i pippilotter fortsatte mumla Bebis, bebis, bebis. Sen gjorde de nåt annat. Men jag slogs av vilket oerhört tålamod ungar har. Först föds de, en otrevlig, ytterst beklämmande och traumatisk färd genom slem och för smala bäcken. Sen blir det görljust, folk drar ut ens ben som har varit böjda i ett halvår -- aaaaaj! -- och är man efter detta chockerande välkomnande fortfarande det minsta samlad och väluppfostrad så slår de på en tills man skriker. Det låter ju inte så lätt. Men det är så det går till. Obegripligt.

Och sen kommer man "hem". Fattar ingenting. De som brukar se fjantiga och glada ut i ansiktet och pussa mig mycket gör också massa konstiga ljud. Efter ett tag börjar jag höra att det är da-da-da-da som de säger. Efter ett tag börjar jag förstå att bla bla bla bla betyder Är du trött? Trött fattar jag. Men det är inte alltid jag får min kropp att samarbeta, även om jag är trött. Jag har ju ingen styr alls på den här kroppen. Ibland när jag bara viftar lite med armarna av glädje i sängen så kan jag råka dänga näven i ögat. Alltså, det är inte lätt att veta hur man ska bete sig. Man får träna sig hela, hela dagarna på att armvifta utan att träffa sig själv. Tala om heltidsjobb.

Sen försöker de få en att vända sig om och sen börja vi krypa. Däremellan ska vi börja se skillnad på folk och fatta själva vilka som ger oss mat och vilka som inte "tillhör oss". Ofta när nån sån tar mig blir jag ledsen, för jag har ju bara precis lärt mig hur de vanliga ser ut och vad jag ska göra när de plockar upp mig. Jag klarar inte några nya rutiner, då är jag helt lost, ju. Och ändå verkar det som ens matleksovkram-personer tycker att man ska vara artig och le stort när folk försöker roa en med lustiga miner och joller. Ingen fattar varför, men det verkar som om de gillar oss om vi gör så, så vi fortsätter. Om de inte ser för läskiga ut. Då skriker vi bara och drar ihop hela ansiktet som en gammaldags gympapåse och då brukar man få komma tillbaka till hon med lunchen i blusen.

Sen när vi kryper applåderar de och tar foton på oss. Om jag hade vetat vad foton var, vill säga. Jag ser bara att hon "mamma" gömmer sig bakom nåt och fortsätter prata och vifta som om jag ska se henne fast hon gömmer sig. Det brukar väl vara så att man inte ska se nån när de gömmer sig? Det är väl det allt det där med Tittut handlar om? Eller har jag inte fattat det heller? Nej, säg inte det... Det är jobbigt att hänga med här, ni fattar det va!

Fast sen när man kryper och drar sig upp till stående med nån bordduk eller så, så klappar de inte. Fattar ingenting. De bryr sig inte alls om hur duktig jag var, jag får stå där helt ensam medan de plockar upp det där som lät som musik när jag drog i duken. Konstigt.

Nu har jag i alla fall fattat att jag heter Matilda. Mamma och Pappa heter mamma och pappa. Mommo heter mommo, och ni fattar. Sen finns det några som inte är stora, som de andra, utan som är små, som jag. De kan inte heller prata och fattar inte heller nånting. De är lite roliga. Men ifall man petar dem i ögat för att man vill se vad som händer, så skriker de och deras mamma kommer och tar dem. Fattar inget. Jag skulle ju bara kolla?

Sen när man drar upp sig mot soffan istället för mot duken, så börjar man inse att man är samma sort som de stora. Det är meningen att man ska kunna stå upp på bara fötterna. Men ni fattar inte hur svårt det är att få nån sorts balans när fötterna är lika stora som öronen, och huvudet, magen och blöjan var för sig väger tre kg. Och resten är små veka extremiteter som folk mest brukar klämma på. Det fattar jag verkligen inte! De stora gör inte så på varandra? Fast ibland har jag sett hur mamma och pappa klämmer på varandra, jag antar att de också har mjuka, feta lår.

Men ni förstår att det här inte är så lätt. Man fattar faktiskt inte rätt mycket. Det krävs tålamod till att inte skrika av ilska varje gång man ramlar. Och det är räääääääätt många gånger om dagen. Varför tror ni vi har blöjrumpa och michelinbeskyddning på resten? Annars skulle vi skada oss, verkligen! Huvudet däremot, som är så stort och tungt, kan ofta råka illa ut, men som väl är har det inte hänt så mycket därinne ännu, så om det lilla vi har samlat där kastas om lite i nåt pladaskfall, så är det inte så farligt. Det finns typ bara fyra informationer där inne ändå: Äta, sova, mamma, leksak. Och en gång när jag stupade med huvudet före rätt rejält så glömde jag av hur man gjorde för att mamman skulle komma med mat, så jag skrek bara. Men hon fattade, och kom med en vällingflaska och min snuttefilt. Jag måste ju ha världens smartaste mamma! Hur kunde hon fatta en sån grej?! Wow, alltså.

Men jag, jag bebis.Va' de' nåt mer?

Vems lag?

2011-12-11T22:38:00.001+01:00

Vissa hejar på ÖIS (kram till Stig!) eller nån av stockholmslagen som jag inte ska ge reklam genom att skriva deras namn (vet nämligen inte vem jag hejar på, är dock rätt säker på att jag inte är nån fotbollshuligan och då vet ni vilka som ryker).

När det är finnkampen har man inte heller så stora problem med att veta vem man ska heja på. Eller OS och sånt.

Sen finns det andra lag. Team Edward och Team Jacob är visst för Twilight-förälskade.

Men här är mitt lag.

Bilden hittad här. Där finns länk till var man kan köpa den, om nån får behov. Alltså, det var inte ett tiggeri om julklapp. Jag är för fet för t-shirt.

Lika förvånad

2011-12-11T21:05:00.001+01:00

Varje jul blir jag förvånad över hur grymt starkt hyacinterna luktar. De två vi hade på köksbordet har slagit ut på riktigt medan vi var i kyrkan och på finmiddag hos mamma och pappa. Nu luktar de inte bara, de stinker. Fick flytta dem.

Detta torde ju vara samma varje jul. Men vem blir förvånad över att jag blir förvånad? Det är snart bara min barndom jag kommer ihåg.

Men apropå jul var dagens bästa aha-upplevelse när jag glodde på almanackan på väggen i köket och såg att det faktiskt är TVÅ veckor kvar till jul, inte bara en. Jag blev sååååååååå lycklig. Det var längesen jag fick en hel vecka i present! Nu känns det inte lika stressigt längre.

Jäpp

2011-12-11T13:52:00.000+01:00

Lite Nobel

2011-12-10T22:01:00.001+01:00

För andra året i rad var prinsessan Madeleine inte med på Nobelfesten. Hon var kvar hemma i New York och firade att det var 100 år sen Marie Curie fick Nobelpriset för andra gången. Har inte sett några bilder på det än. De har säkert inte börjat än, eftersom de är sex timmar efter oss.

Underhållningen var av Romeo & Juliakören. Obegripligt som vanligt. Så är det väl med riktig finkultur.

Blommorna var som vanligt hämtade i San Remo där Alfred Nobel levde i flera år och där han också avled den 10 december 1896. I år skulle de påminna om sommaren, för Tranströmers skull (huh?). Och en bordsdekoration som var hög och rött och rosa hörde jag kommenteras att det skulle föra tankarna till kurbits, och det gjorde de. Det var fint.

Menyn är alltid hemlig, men nu är den redan äten och får kommenteras:

Till förrätt bjuds Homard en cocotte sur lit de légumes d’hiver au vinaigre et purée de topinambours, alltså hummer som bakats i små porslinsformar med vinterns grönsaker i vinäger med en puré på jordärtskockor.

Varmrätten lyder på franska Pintade accompagnée de cèpes et airelles, d’oignons grelots et racines de persil, sauce veloutée och består avpärlhöns som ackompanjeras av svamp och lingon samt lök av och persiljerot och gräddsås.

Som avslutning serveras Mousse aux mandarines et chocolat blanc sur fond de cannelle, vilket innebär mousse på mandarin- och vit choklad med kanelsås garnerat med hallon och en fruktgelé.

Det är en väl balanserad och varierad meny som följer säsong, vilket på senare år har nästan har blivit obligatoriskt. Dessutom dominerar de inhemska råvarorna, exempelvis hummer, jordärtskockor, persiljerot, svamp och lingon. Också detta har blivit i stort sett givet, delvis med tanke på rådande trender (som miljöhänsyn, närodlat och klimatsmart), men också för att marknadsföra Sverige.

Endast desserten är baserad på importvaror och i högre grad än man skulle kunna anat. Kombinationen av mandarin, choklad och kanel för tankarna till jul och vinter. (Matinfon hämtad från DN.) Det låter gott. Själv åt jag just upp den sista Brie-osten med ett par saltiner till. Och dagen till ära hade vi servetter vid middagen. Om man kan kalla varsin ruta hushållspapper för servett :)

Som vanligt ska jag ta upp klänningarna när jag orkar. Och som vanligt kan man inte kopiera Aftonbladets bilder. Men där finns närmare 100 foton för den intresserade. De andra tidningarna har såklart också bildspel.

Varje pris är enligt Wikipedia värt 10 miljoner kronor 2011.

Själva Nobelpristagarna presenteras lite lagom lättillgängligt här (saxat från Aftonbladet):

Här är årets Nobelpristagare

Medicin/fysiologi: Tilldelas Bruce Beutler, Jules Hoffmann och Ralph Steinman för deras forskning kring immunförsvaret.

Fysik: Tilldelas Saul Perlmutter, Brian Schmidt och Adam Riess. De tre upptäckte universums accelererande expansion genom att studera avlägsna supernovor.

Kemi: Tilldelas professor Daniel Schechtman för upptäckten av den så kallade kvasikristaller. Den kontroversiella strukturen provas i allt från stekpannor till motorer.

Litteratur: Tilldelas den svenske poeten Tomas Tranströmer. "Han ger oss nytt tillträde till verkligheten”, sa Svenska Akademiens ständiga sekreterare Peter Englund vid tillkänagivandet.

Fredspriset: Tilldelas Liberias president Ellen Johnson Sirleaf, den liberianska medborgarrättskämpen Leymah Gbowee och jemeniten Tawakkul Karman för sitt fredsarbete i Afrika och arabvärlden.

Ekonomi: Tilldelas Thomas Sargent och Christopher Sims. De får priset "för deras empiriska forskning om orsak och verkan i makroekonomin".

Ålderstecken

2011-12-10T16:49:00.000+01:00

God jul. Chefen.

2011-12-10T02:57:00.001+01:00

Komplimang

2011-12-09T17:12:00.001+01:00

Världens underligaste grej hände: Fick meddelande på Pinterest från en tjej som sa att hon gillade mina pins och att jag hade bra smak. Det blir man ju glad för. Sen skickade hon en sida med typ 25 par suuuuperunderliga skor och bad mig om smakråd -- hon skulle göra en Lady Gaga-kostym till sin systers födelsedag, för syrran älskade henne. Och hon undrade vilka skor som skulle bli bäst. Jag valde ut ett par guldskor med stora taggar på, för de var underligast. Jag tycker ju Lady Gaga är smått rubbad, typ, eller, jag vet inte nåt om henne mer än att hon har typ köttklänningar och sånt på sig. SÅ unik behöver man inte vara. Det tyder snarare på en längtan efter nåt man inte är, tycker jag.

Men det var första gången jag blev frågad om smakråd från en främling. Internetvärlden alltså.

Nobel

2011-12-09T16:55:00.001+01:00

Ser fram emot Nobelfesten imorgon. Enligt Expressen ska Filippa återanvända en gammal klänning (om 2008 räknas som gammal). Väldigt klokt och "i tiden".

Bystdrottningen Madeleine ska inte vara med (hon brukar annars vara spännande att titta på) men det blir nog bra ändå, om man får komma med en sådan underdrift. Klänningarna och talen på middagen, det ser jag fram emot. Och om Mikael går och handlar imorgon kanske jag kan få lite lakrits eller bulle att festa på.

Lovar som vanligt att lägga mig i vad folk har på sig och rapportera så vidlyftigt jag förmår om Klänningarna.

Dagens sanning

2011-12-09T16:48:00.001+01:00

Fiktiva figurer -- vem är du?

2011-12-08T16:25:00.001+01:00

Nationalencyclopedien har ett roligt test bland fiktiva figurer. Jag blev teskedsgumman. Rätt passande.

Teskedsgumman är handlingskraftig och vet hur man tar sig ur knipor. Är inte rädd för att be om hjälp, men smyger med att hon fått det. Har en förkärlek för milda kraftuttryck.

Är man inte riktigt nöjd kan man klicka på Hitta tvilling och få ett alternativ:

Är jag inte Teskedsgumman är jag tydligen Sherlock Holmes:

Sherlock Holmes är urtypen för den skarpsinniga privatdetektiven. Han är en slipad logiker som gärna kopplar av med fiolspelande eller morfin.

Känns rätt OK.

Lura barn

2011-12-08T15:46:00.001+01:00

Nej, inlägget ska inte handla om att lura i barn att tomten finns. Det har jag ingen åsikt om. Förutom att det är OK ett tag. Man behöver inte vara tomtenazist och "tala sanning" med sina barn från de föds. Man kan också byta en tappad tand mot en peng och säga att det var tandfén. Men inte behöver man göra lögnen större och bifoga brev eller bilder etc. På nåt sätt ska ett barn stort nog att tappa tänder veta att vi leker, mamma och jag, att jag ska få pengar av tandfén för min framtand.

Inget av detta kallar jag att lura barn.

Trots vad vissa kan tycka, anser jag det inte heller att lura barn att berätta för dem om Jesusbarnet i krubban, och vad man tror på som har med det att göra.

Ur min synvinkel är det också OK om man som agnostiker berättar varför man "firar jul", eller varför judar firar Hanukka, eller varför muslimer ... ja, ni fattar. På samma sätt borde det ju då också vara okej för rasister att berätta varför vår vita jul är bättre än de svartas kwanzaa. Men det finns en gräns. Om det man berättar för sina barn handlar om att vissa människor automatiskt är sämre än de, då är det inte lika OK längre. Men var lagen ska gå, det vet jag inte. Barnen är ju föräldrarnas, inte samhällets, medan det är samhället som får ta hand om spillrorna av barnen om det blir alltför felprogrammerade.

Däremot har en vuxen ljugit för mig. Det var min musiklärare i mellanstadiet på Alléskolan. Jag tror han var vikarie ett halvår. Han var gammal och tjock och pratade om stenplattor, som vi inte var ett dugg intresserade av. Vid ett tillfälle skulle han ha frågesport, och vinnaren, om det var nån som fick alla rätt, skulle han bjuda på West side story, som gick på bio då. Gubben visste nog inte om att jag nog kunde se mager ut, men att huvudet var supersnabbt. Och spelar man cello och har spelat andra instrument sen sex års ålder och har en mamma som köpte partitur och ledde orkestrar på stereon när hon var ung, som hobby, och överägde en karriär som musiker, så har man nog tvingats i lite musikaliska årtal om Mozart, och då kan man nog några enkla musikaliska termer också. Till och med några balettermer har slunkit med.

Så han hade med mening gjort frågesporten så svår att han inte skulle behöva pröjsa bio för nån unge.

Men jag klarade alla frågorna. Men han försökte slingra sig ur sitt löfte.

Varpå mamma fick reda på historien när jag kom hem. Modersilska, värsta sorten. Hon tog mig med till läraren, då, på den gamla goda tiden när det fanns en tjock tjock bok där det stod vad alla hade för adress och telefonnummer till hemtelefonen. Hon upprepade helt enkelt: "Du hade en frågesport där den som fick alla rätt skulle få gå på bio och se på West side story. Anja hade alla rätt. Var är biljetterna?" Surgubben plockade fram nån hundring (man fick nog två biljetter för en hundring på den tiden) och jag och mamma njöt av min vinst ("Mariiia..."), av min kunskap inom musiken, och av hennes mod att gå på en ljugande gubbe som försökt manipulera en tävling och lura ett barn. HA!

Morsor rule!

Salt?

2011-12-06T14:47:00.001+01:00

Nu börjar jag förstå det där med salt i diskmaskinen. Om man har hårt vatten (vilket de flesta svenskar inte har, fast vi har) så behöver diskmaskinen salt. Annars får man för mycket kalk i vattnet och det fastnar vitt på glasen. Känner nån igen att ni har vitt på glasen? Då behöver ni diskmaskinssalt.

Bara ett tips.

Ett annat tips är att inte göra allt i maxhastighet så man tar slut. Sitter här och svettas för att jag har klätt på mig, borstat håret, tagit av lakanen och satt igång tvättmaskinen, vattnat blommor, hämtat posten, plockat i och ur diskmaskinen samt fyllt på salt, allt detta i ett sen jag klev upp ur sängen. Värdelöst. Bara för att jag har sovit 12 timmar i natt och har ett uns energi så gör jag av med det på en halvtimme. Nu orkar jag inte röra mig, inte göra frukost. Det här kanske var ett ME-tips, men jag tror det gäller alla. Ingen har ju obegränsat med energi. Don't spend it all in one place, heter det ju. Jag tycker synd om alla mammor (är det väl oftast) som sliter hela december och på julaftons kväll sitter de i en fåtölj som en stackars överanvänd disktrasa färdig för att slängas.

Kan inte alla sätta sig ner en stund och inte göra nåt annat än ANDAS? Varje dag i december? 10 sekunder kanske räcker? Det har väl alla hoppas jag. Och inte sitta ner i slutet av dagen när ni inte orkar nåt annat än sitta! Utan som kraftåterhämtare mitt under alla sysslor? Jag satte mig ner mitt i middagslagandet till barnen i söndags, och det gick faktiskt. Man tror man ska vara för stressad för att kunna njuta av att sätta sig ner när man fortfarande vet ett antal saker som behöver göras, men det går faktiskt att koppla bort. Sitta en minut. Oftast hinner inte en stor pastakastrull koka över på en minut (om man är på "rätt" minut), och tomaterna dör inte av att ligga sköljda men oskurna i en minut. Ni vet. Det är mitt andra tips för dagen.

P.S. Om man inte vet om man har hårt eller mjukt vatten kan man kolla på sin kommuns hemsida. Hittar man det inte där kan man ringa.

Julbord

2011-12-05T21:09:00.001+01:00

Källa

I lördags åkte Mikael och jag till ikea och åt deras julbord (99:- för Family-medlemmar, 199:- för övriga). Förutom att det var superduperkul att vara utanför huset, se nya vyer och GÖRA något, så var det så gott med julmat och så trevligt att vara på dejt med Mikael. Vi fick även med oss tre hyacinter hem, en julstjärna (blomma) som nu står i köksfönstret om ser alldeles lagom julpimpat ut. (Just det! Vattna blommor!) Sen hittade vi fina glasljusstakar för 4:-/styck! De passar värmesljus med ena hållet upp och stearinljus med andra hållet upp. Supersmart. Visst hittade vi finare ljusstakar, med lång smäcker hals, för 199:-, men vi är hellre rika på kärlek än på dyra saker så vi köpte såklart fyrakronorsstakarna.

Måste nog tyvärr berätta i detalj. Ni som inte är intresserade kan sluta läsa nu.

Jo, för 99:- fick man julbord i bufféform. För 15:- till fick man en julmust, så nu är julen officiellt här.

Maten har Tina Nordström "komponerat" och det var riktigt bra gjort. "Traditionell julmat i modern tappning" hette det. Några kryddningar var nya, men inte så det traditionella försvann. Man förväntar sig inte ett lyxhotellsjulbord för 99:- och det var det inte heller, men det var absolut inte som om de hade köpt några sillburkar i storköksformat och ställt fram. Urvalet var väl inte heller som ett lyxhotellsjulbord, men det var så det räckte. Man kan ändå inte smaka på 328 rätter. Och visst var jag mätt efteråt. Lite mer lagom mätt än efter ett julbord med 18 sillsorter. Fyra var alldeles lagom!

Här är menyn:

Mina åsikter:

TUMMEN NER
Skedarna och gafflarna man tar med hade i många fall åkt ner och var för korta, så man blev helkletig när man tog maten.

Skyltarna som finns på pressbilderna lyste oftast med sin frånvaro. Som väl var kunde man se på maten vad det var (typ röd sill, beige sill) och så fick man en del facit när man stoppade det i munnen. Resten av kryddningarna fick man gå och slå upp hemma. Som att det var anis i skinkan. Det hade jag aldrig kommit på. Jag kände nåt, men visste inte att det var anis. Men ni kan ju läsa igenom menyn noggrant nu och kan känna igen allt i förväg!

Klientelet och även i viss mån personalen. Slammer med städmaterial, anställda som har högljudda samtal med kunder på utrikiska, över borden där folk äter. Och en del kunder som ropade och ungar som sprang av sig. Det hade också behövts fler som höll snyggt runt maten. Men det saknades ingen mat i alla fall, förutom ostkakan till efterrätt. Men det gjorde inget, för ris à la Maltan var god.

Köttbullarna var vanliga mamma scans-liknande.

Kryddiga färsbiffar såg synnerligen fabrikstillverkade ut. Inte lockande för fem öre.

TUMMEN UPP
Det mesta av maten. Särskilt laxen! Tog om två gånger. Sillarna imponerade också.

Priset.

Urvalet, som var precis lagom. Det enda jag saknade var brunkål, men de kan ju inte hjälpa att jag inte äter rödkål utan brunkål. Vi brukar köra med potatissallad också, och en del kör med potatisgratäng. Det hade varit extra plus, men inget jag förväntade mig.

Bilderna är från ikeas pressida.

Vi hade också tur med tiden. Var lite nervös för att åka dit på en lördag, men det passade oss bäst då, så vi chansade. När vi kom, vid halvsju-tiden, var de flesta platser fulla, men det var inte kö till maten. När vi var halvätna hade många gått, och när vi var klara var vi nästan ensamma. Det var skönt att inte behöva köa till maten (jag orkade knappt bära min tallrik som det var) och skönt att det blev lite lugnt och tyst mot slutet.

Så gillar ni att äta julmat som ni har sluppit laga själva, och inte vill pröjsa 350 spänn i stan, så kan ni gott prova ikeas. Tycker jag. Men ni kan nog hitta andra åsikter på nätet.

Nu skulle man ha sig en laxbit... Tjena tjena.

Tappa???

2011-12-02T17:36:00.001+01:00

På reklam för bantning av olika sorter brukar det stå "Lena tappade 22 kg".

Det låter så knäppt. Som om Lena stod där och höll en tallrik som hon sedan tappade.

Källa

Tjipp. Där försvann 22 kg. Synd på den tallriken.

Min Ellys!!!

2011-12-02T17:06:00.001+01:00

Är så lycklig -- pratade nyss med Ellen. Hon är knäpp och underbar. Och fortfarande långt borta, men förhoppningsvis inte länge till. Rob har fått clearance for take-off.

Även vid senaste läkarbesöket nu i veckan sa de att han var en hårsmån ("timmar" var nog förresten uttrycket) från döden. Och att ingen har sett nåt liknande.

Ni kommer väl ihåg hur man kollar om nån har fått hjärnblödning? AKUT:
A - Ansikte: Kan personen le och visa tänderna?
K - Kropp: Kan personen hålla upp (och kvar) bägge armarna?
U - Uttal: Kan personen upprepa en enkel mening?
T - Tid: Varje sekund räknas. Tveka inte att ringa 112.

Två miljoner anledningar

2011-12-01T22:39:00.001+01:00

Just Norge är ME mycket på tapeten på grund av de två cancerforskarnas genombrott tidigare i höst. Jagläste nyss ett inlägg hos SerendipityCat att det finns två kompetensscenter iNorge för ME, ett för vuxna och ett för barn. Det för vuxna leds av BarbaraBaumgarten-Austrheim, som är internationellt erkänd. Hon har varit med om attutarbeta de internationella konsensuskriterierna för diagnos och ser ME som enallvarlig fysisk sjukdom med prevalens på 0,2-0,4%. Förutom trötthet ochansträngningsutlöst utmattning förekommer också symptom av neurologisk,immunologisk och gastroenterologisk art, annars ställer man inte diagnosen ME.

ME-kliniken för barn leds av Vegard Bruun-Wyller. Han anser att sjukdomen är enstressrespons och rekommenderar behandling med kognitiv beteendeterapi ochgradvis ökad träning. Diagnoskriterierna är breda, och alla som är trötta längenog och inte har något annat, har ME. Han har tillrått både barn och ungdomaratt gå Lightning Process-kurser (som kostar i runda tal 15 000:- för ett pardagar, och går ut på att övertala sig själv om att man är frisk och attignorera sina symptom så att de försvinner, eller med deras egna ord: att sluta "göra ME, ta ansvar för sin egen hälsa och skapa sig ett friskt liv").

Vansinne. Det är intekonstigt då att jag blir rejält upprörd när jag läser nrks rapport om en13-årig kille med ME som av överläkaren på sagda center fick rådet att gå på en LP-kurs. Killenblev inte frisk och fick istället ett sammanbrott och försökte talivet av sig två veckor senare. Killen kände sig så dålig när han inte blev bättre av kursen att han inte stod ut med misslyckandet och skulden. Jag blirgalen när jag läser det.

Det är intedet att jag inte kan acceptera att det finns en psykisk komponent i sjukdomen. Att man ska tänka rätt. Det är när det påstås att det helt och hållet är en psykosomatisk sjukdom somman ska tänka sig frisk ifrån som jag blir upprörd. På samma sätt som enpositiv livsinställning och god attityd kan hjälpa en cancerpatient genombehandlingen, är ju attityden inte det som i sig botar patienten.

Jag tyckerdet är hemskt hur barn med ME i Norge får inte bara sämre vård än vuxna, utanäven felaktig behandling. Jag önskar den där överläkaren till och med någotvärre än att trampa på en legobit, ja, jag önskar honom nästan ME.

Kärlek vid första ögonkastet

2011-12-01T18:25:00.001+01:00

Nån Bonde söker fru-kille ska visst gifta sig och det hamras i media. Antagligen för att det gick fort? Verkar det som i alla fall. De säger att det var kärlek vid första ögonkastet.

Aftonbladet frågar så:

Tror du på kärlek vid första ögonkastet?

Källa

Mitt svar: Ja.

Tror jag att kärlek vid första ögonkastet räcker som bas för ett äktenskap?

Mitt svar: Nej.

Det måste vara kärlek vid andra ögonkastet, och tredje, och fjärde.

Hoppas M kommer hem snart så jag får bli kär vid femtielfte ögonkastet.