tag:blogger.com,1999:blog-5033272335423113699.post8370036018946624535..comments2024-01-27T16:47:17.733+01:00Comments on Überseriöst, verkligen: Min förlossningshistoriaAnja Olergårdhttp://www.blogger.com/profile/11707672550708801004noreply@blogger.comBlogger2125tag:blogger.com,1999:blog-5033272335423113699.post-28466119915421042882015-01-08T22:40:05.782+01:002015-01-08T22:40:05.782+01:00<3 Tack, modern, för att jag finns och är rätt ...<3 Tack, modern, för att jag finns och är rätt så fin :)Anja Olergårdhttps://www.blogger.com/profile/11707672550708801004noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5033272335423113699.post-37751518789719602772015-01-08T22:20:13.922+01:002015-01-08T22:20:13.922+01:00Som vän av ordning påpekar jag att vi är rh-positi...Som vän av ordning påpekar jag att vi är rh-positiva båda två, så det var inga problem. Men jag fick en grav toxikos, dvs havandeskapsförgiftning, ovanligt tidigt, därav sommarvistelsen i sängen (fick inte vara uppe) från maj till augusti. Jag hade de näst högsta äggvitevärdena (= dåligt) i Sahlgrenskas historia. Den som hade högre än jag miste sitt barn... Så visst var ditt liv menat!<br />Och du hade de allra blåaste ögon tills du var åtta månader, då blev ögonen helt plötsligt bruna på ett par dagar. Festligt.<br />Jag gjorde misstaget att se 1:ans program nyss om barn med hjärtfel. Stackars barn och föräldrar! Oron i deras ögon var svår att se. <br />Man blir så obarmhärtigt sårbar när man får barn. Man lider med barnen i smått och stort, så länge man lever. Men glädjen är ännu mycket större, annars skulle man väl inte fått fler än ett barn...<br />Glad att du finns och lärde mig hur det är att vara mamma!<br />modrenmodrenhttps://www.blogger.com/profile/15353091511084637868noreply@blogger.com