tag:blogger.com,1999:blog-5033272335423113699.post2341774338450419244..comments2024-01-27T16:47:17.733+01:00Comments on Überseriöst, verkligen: Föräldrapolitisk frågaAnja Olergårdhttp://www.blogger.com/profile/11707672550708801004noreply@blogger.comBlogger5125tag:blogger.com,1999:blog-5033272335423113699.post-86028637337482374792017-05-09T15:27:09.239+02:002017-05-09T15:27:09.239+02:00Jättebra och viktig känsla!Jättebra och viktig känsla!Monicahttps://www.blogger.com/profile/17666773131921074139noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5033272335423113699.post-69724412711883956962017-05-09T13:51:09.620+02:002017-05-09T13:51:09.620+02:00Ibland är ju institutioner bättre för ett visst ba...Ibland är ju institutioner bättre för ett visst barn än föräldrarna, så jag vill inte dra alla över en kam. Och det där om gruppsamarbete tror jag också är viktigt, men inte för ettåringar. Jag tror inte de har kommit så långt i sin utveckling att de kan skolas på det sättet. Min svägerska var så duktig med att alltid säga till tvillingarna att share, även när jag trodde de var för små för att förstå konceptet. Så jag utesluter inte att små barn kan lära sig mer än vad vi tror att de kan, men jag tycker att den där riktiga undervisningen med andra barngrupper än familjen gott kan komma lite senare.<br /><br />Och Monnah, du har ju rätt i att föräldrarna inte var föräldrar utan jobbade på gården! Eller kanske var det som på Lilla huset på prärien, pappan jobbade och barnen var med mamman även i hennes sysslor, plus att de äldre barnen hade mer ansvar.<br /><br />Som vanligt har jag ju beskrivit en känsla snarare än ett helt genomtänkt och vattentätt resonemang.Anja Olergårdhttps://www.blogger.com/profile/11707672550708801004noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5033272335423113699.post-57159123753059719952017-05-09T09:00:01.053+02:002017-05-09T09:00:01.053+02:00Ni är båda kloka och insiktsfulla. Jag håller på a...Ni är båda kloka och insiktsfulla. Jag håller på att samla forskning och artiklar skrivna om småbarn och anknytning. Det är spännande läsning. När jag nu undervisar historia och religion till särvux-elever måste jag tänka mycket noggrant på hur jag presenterar saker. Det är så lätt att tro att bara för att något är på ett speciellt sätt har det alltid varit så och kommer alltid att fortsätta vara likadant. Så är det ju inte! Den stora skillnaden i dagens samhälle är att familjer inte längre är en naturlig enhet. Man kan inte räkna med biologiska band och "it takes a village". Mammor och/eller pappor har nödvändigtvis inte varit de viktigaste vuxna i barns liv om man ser historiskt på barnuppfostran - de var ju de starka och arbetsföra! Ja, eller för "fina" att bekymra sig om barnuppfostran. Det var snarare mormor/farmor/barnflicka som hade ansvar för den känslomässiga anknytningen. Dock bekymrar det mig att man inte bryr sig om anknytningsforskning då det "ger dåligt samvete" för de vuxna. Intressant indeed.Monicahttps://www.blogger.com/profile/17666773131921074139noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5033272335423113699.post-82808768629877379412017-05-09T07:59:37.001+02:002017-05-09T07:59:37.001+02:00Och Vi skulle inte vara med stor bokstav.Och Vi skulle inte vara med stor bokstav.Saranoreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5033272335423113699.post-63794736716406950922017-05-09T07:58:12.808+02:002017-05-09T07:58:12.808+02:00Genialisk bok. Gör om den nu!
Jag tror att Vi de...Genialisk bok. Gör om den nu! <br /><br />Jag tror att Vi dels har varit för mycket experter (och nu talar jag i min roll som förskollärare och (nästan färdig)föräldraskapspsykolog och myndighetsperson) under framför allt 50-80-talen då institutioner många gångeransågs bättre för människor än familjer. Ja, faktiskt rent generellt ansågs det ju att om man skulle fostra nya samhällsmedborgare skulle givetvis samhället ha ett finger med i spelet. Finfin politisk inställning. Lite Mao sådär.<br /><br />Hur som helst så ledde ju det till dagens situation där föräldrar (inte bara mammor) känner att de kanske är lite farliga för sina barn. Och att barnen har det bättre med utbildad personal och sina kompisar. <br />I viss mån finns det en liten poäng i resonemanget och det är att det blir en väldig nitlott om storasyskonet ska behöva bryta sin anknytning till förskolepersonalen och trygga vardag och tappa sina vänner för att det kommer ett litet syskon och de samtidigt blir brädade även på hemmafronten. Så jag är faktiskt all for att barn ska få behålla sin kontakt med förskolan -men max på 3-4h/dag, kanske 4 dagar i veckan. Som lekis, förr i tiden. Dessutom är det väääldigt ensamt att vara enda femåring på öppna förskolan när alla andra är under året.<br /><br />Barn som deltar i gruppverksamhet lär sig väldigt mycket om att just delta i gruppverksamhet. Hur man ingår i en grupp, hur man leder en grupp, hur man initierar sociala kontakter etc, men också hur man litar på en vuxen som inte är ens anhörig, hur man ber om hjälp och hur man följer rutiner och instruktioner. Och att man kan känna sig sedd, trygg och glad i andra sammanhang än när föräldrarna är närvarande.<br /> <br />Därmed inte sagt att föräldrar inte ska få välja andra omsorgsformer, inklusive sig själva. Jag menar bara att det är komplext. <br />Saranoreply@blogger.com