tag:blogger.com,1999:blog-5033272335423113699.post1765307396517461774..comments2024-01-27T16:47:17.733+01:00Comments on Überseriöst, verkligen: NaturtomtAnja Olergårdhttp://www.blogger.com/profile/11707672550708801004noreply@blogger.comBlogger2125tag:blogger.com,1999:blog-5033272335423113699.post-24594826777091535642014-05-14T13:10:06.172+02:002014-05-14T13:10:06.172+02:00Kan jag bara få krama dig människa?! Krama dig fri...Kan jag bara få krama dig människa?! Krama dig frisk allra helst.<br /><br />Du skriver fantastiskt, om allt vackert och allt det hemska. Du ÄR en fantastisk människa. <br /><br />Massa kärlek och goda tankar till dig!<br /><br /><3<3<3<3<3<3<3<3<3<3Helenahttps://www.blogger.com/profile/09095546398394764485noreply@blogger.comtag:blogger.com,1999:blog-5033272335423113699.post-17421932535972429282014-05-12T08:17:38.603+02:002014-05-12T08:17:38.603+02:00Jag såg det där huset på hemnet! Österhaninge kyrk...Jag såg det där huset på hemnet! Österhaninge kyrka ligger så himla fint! När jag var frisk ville jag ha en liten gård där i krokarna så vi skulle kunna ha lite mer djur. Gärna neråt vattnet på Dalarövägen.<br /><br />Min morfar är född på Dalarö, förresten! Det var en annan dramatik på den tiden: hans mamma Amelie hade värkar och drogs på släde över isen från Nämdö, men när de kom fram var barnmorskan inte hemma, så de tog sig in på hennes veranda så han skulle slippa födas ute i snön. <br /><br />Har jag förresten berättat om det otroliga sammanträffandet som jag och maken upptäckte för sådär fem år sen?<br />Vi blev ju ihop på en fest hos gemensamma vänner på Hollkobben som ligger en bit söder om Nämdö, lite nordväst om Dalarö. (Hade visserligen känt varann några år innan.) När vi skulle gifta oss gjorde vi det på Rögrund, som skiljer Jungfrufjärden från Nämdöfjärden. Rakt utanför Dalarö. <br />Sen gick det några år, och när Arvid skulle födas ville vi så gärna kontakta makens biologiska pappa (mamman är död och maken adopterad, så han hade inte haft nån kontakt m pappan på typ 20 år). Men vi ville ju gärna att han skulle få veta att han var farfar, två gånger om dessutom.<br /><br />Det var inte lätt att hitta honom, men till sist dök han upp på ett vårdhem, i risigt skick. Satt i rullstol, kunde inte prata efter en stroke och förmodligen något dement redan sen tidigare. <br />Vi berättade, hade med oss ungarna och lämnade foton till honom att ha och jag visade bilder från bröllopet. Han brummade och nickade och klämde min hand och ville säga nåt, så jag frågade om han var intresserad av skärgården. Han nickade och jag pratade vidare om var Rögrund låg och så vidare. <br />Sen tog det några månader och så dog han. Och då fick vi i samband med bouppteckningen reda på att han var från Dalarö, hans släkt hade butiken där (min släkt hade butiken på Nämdö), i hans fotoalbum var massor med bilder från kobbarna runtikring, bla Rögrund förstås. Inte konstigt att han reagerade! Och våra släkter har känt till varann i hundra år! Är det inte märkligt! Och lätt att börja tro att saker är förutbestämda! Sarahttps://www.blogger.com/profile/12256629626819961167noreply@blogger.com