Det trodde jag inte om mig

När jag var 16 år var stockholmskillar med muskler, gärna såna som gjorde lumpen på nåt svårt sätt, det mest spännande som fanns på denna jord.

Josåatte...

Fast forward, till en kväll i januari 2017, drygt 30 år senare. Jag ligger i soffan och pratar med min något överviktige morfar till man och som nyss fyllt 57.

Men det han säger den kvällen får mitt 16-åriga hjärta att bulta hårt av beundran.

Vi pratar om vapen, faktiskt, och jag undrar lite saker om pistoler, automatvapen, hur långt man kan träffa, när ett skott dödar eller kulan bara lägger sig under huden osv. Ni vet, en vanlig torsdagskvällskonversation i ett helt normalt hushåll.

Då kommer vi in på när han gjorde lumpen och de vapen han använde, sen hur de bestämde vad folks jobb skulle vara efter grundträningen, och så berättar han om mönstringen och vilka test de gjorde. Jag var väldigt intresserad av vad språktesten var, men han gjorde inte dem, han gjorde tekniktest och radartest. Och, SÅ SLÄNGER HAN IN UTAN ATT ENS DRA PÅ MUNNEN, mitt fystest var visst bäst det året. Va! Är jag gift med en som hade årsbästa på fystesten i lumpen????? Ja, säger han som om detta är något helt normalt, men JAG HADE JU PRECIS SPELAT I LANDSLAGET, så jag var väldigt vältränad.

Ni som känner mig vet att jag får hjärtklappning nu, av beundran, men också av oro att jag har blivit plötsligt förflyttad till en parallell verklighet. Där en boknörd som jag är gift med en som har spelat i landslaget. Visserligen i den publikfria och okända sporten uv-rugby, men ändå. Han tjänade inte som zlatan, eller det tror jag inte, jag har bara förutsatt att det inte fanns några pengar i en sport man helst ska vara under vattnet med cyklop för att kunna se.

Men den diskussionen kan vi ha imorgon: Var är alla dina landslagsmiljoner, älskling? På sifferkonto på the Caymans? Men vad fint, älskling.

Grattis till Rob!

Idag skulle min systers man ha fyllt år. Han är fyra dagar yngre än min man, och på centimetern lika långa. Var.

Han sa alltid två saker, eller tre:

Let's tidy up!
När man bodde hos dem och kom hem med grejer och fyllde hallen med kassar och väskor så fick han lite ågren. Och när jag ställde min necessär på hans högtalare, som är det dyraste märket i världen och får bang & olufsen att likna småpotatis, fast det visste jag inte då, så liksom irrade han runt lite innan han insåg att han inte kunde flytta på alla mina saker när jag sov i vardagsrummet (det här var innan de köpte huset och innan jag träffat Mikael också för den delen). Han gillade verkligen att ha ordning på allting. Hur gärna han ville det har jag inte heller förstått förrän efteråt. Med en levande människa tänker man inte tillbaka på ett sånt analyserande sätt.

Sen sa han jämt Cold drinks?
Jag kunde för mitt liv inte fatta varför man skulle erbjuda folk nåt KALLT att dricka. Vill ni ha te, låter rimligare i vårt klimat. Men han var ju inte uppvuxen i vårt klimat. Han kunde ju ha långärmat och jeans på våra varmaste sommardagar. Värme bekom honom inte. Och han hade den brunaste mage jag sett på en vit person, fast han aldrig solade. Jag borde bli en duktigare värdinna och erbjuda mina gäster något att dricka. Mikael är duktig och börjar ofta röja i skåpen för att typ få fram en skål med jordnötter. Men jag ligger ju oftast, och går oftast inte upp när det kommer folk, så det blir svårt att vara värdinna.

Bägge de fraserna var aktiva, dvs innebar att han skulle göra nåt. Han satt inte och gjorde ingenting. Det har jag inte heller tänkt på. Han hade läst massa böcker, men jag såg honom sällan med en bok i handen. Han var väl boklig men hellre på benen.

Den sista är den första frasen han lärde sig på svenska, för att det var vad vi svenskar sa hela, hela tiden: a, precis.

Grattis till the master joker! Hjälp vad han kunde play practical jokes on people. Och ljuga folk rätt upp i ansiktet, som Visst, mamma (han kallade mamma och pappa mamma och pappa på brittiskt vis, förutom när han kallade pappa makula bass, som betyder big boss) som svar på vad som helst, sant eller inte. Han ljög ju inte, men skojade jämt. Kunde säga tvärtemot sanningen rätt upp i ansiktet utan att blinka. Han och morfar hade älskat varandra, brunhyade, svarthåriga, mörkögda kroknäsor som kunde bluffa till sig vad som helst. Jag säger alltid när jag är för hetsig att Mikael skulle ha känt morfar, så hade han förstått mig bättre. Jag är lugn som en filbunke jämfört med honom, och jämfört med när jag var frisk. Fast jag borde lugna mig ännu mer, tänka efter mer osv.

Men först, är det nån som vill ha cold drinks? Förresten måste jag fylla i att man inte ska betona drinks, som en svensk hade gjort. Då betyder det kalla, alkoholhaltiga drinkar. Nej, COLD drinks, ska det vara, då betyder det kall läsk. I Sydafrika.

Fy vad gärna jag vill ha ett par rader choklad nu. Allt det här serverandet.

Rob var galen i smörgåstårta och kanelbullar.

Det var en bra man. Han brydde sig om människor. Hade sina sidor, sina sår från att ha varit med i ett krig, från en otrygg barndom, från ett olyckligt och slitsamt äktenskap. Innan han träffade Ellen vill säga. Men jag älskade Rob. Det gjorde alla barn också. De var som magneter på honom.

Jag har börjat glömma hur det lät när du sjöng viels geluck liefe meiki. Kanske är just det ingen förlust, för du sjöng faktiskt rätt så hemskt. Men jag hade gärna hört det en gång till. Grattis och vi saknar dig!

Anja och Mikael

Måste du klippa bort alla rosetter, sa du?

Tough luck, gurrl.

Dagens Màxima-dos

Med den här översta hatten tvivlar jag på om hon är min stilidol.

Och hade bara hennes man kungen haft på sig krona med röd sammet inuti, och riksäpple eller riks-orange..., så hade det varit ännu coolare. Men en äkta slängkappa i päls, det är respekt på det.

Fröken har sagt att alla ska få vara med och leka.

Nu snackar vi husvagn alltså!

Med såna här reser man rätt in i drömmarna!

Måndagsbuketten

Måndagsbuketten

Måndagsbuketten

Måndagsbuketten

Måndagsbuketten

Måndagsbuketten

Grattis på Alla hjärtans dag!

Måndagsbuketten

Dagens dikt

Den här dikten köpte jag på ett bokmärke när jag var 19. Sen hittade jag den när jag var sådär sex år äldre och hade fått me. Då var det som om jag vetat hela tiden vad som skulle hända mig, fast väldigt undermedvetet såklart. Jag ska försöka gå upp så fort jag kan nu, snart kommer hemtjänsten för duschen. Jag önskar som vanligtvatt jag kunde ställa in det, för jag känner inte att jag orkar. Men idag tänker jag i alla fall inte hålla låda.



Slow Me Down Lord

Slow me down Lord
Ease the pounding of my heart
by the quieting of my mind.

Steady my hurried pace
with a vision of the eternal march of time.
Give me amid the confusion of the day,
the calmness of the eternal hills.

Break the tension of my nerves and muscles
with the soothing music of the singing streams
that live in my memory.

Help me to know the magical restoring power of sleep.

Teach me the art of taking MINUTE vacations,
Of slowing down to look at a flower,
to chat with a friend,
to pat a dog,
to read a few lines of a good book.

Slow me down Lord
and inspire me to send my roots
deep into the soil of life's enduring values
that I may grow toward the stars of my greater destiny.

Author: Wilfred A. Peterson

Mamma

Mamma skrev på fejan idag att hon läst att när kvinnor tillfrågas om sin idealkvinna beskriver de oftast sin egen motsats.

Så jag har bestämt mig för att träna mig på att se mig själv som min idealkvinna.

Smockfull dag

Jag hade två olika besök här idag, åt middag nånstans mitt emellan, och försökte frisera mig nånstans före bägge. Jag har köpt en ny ögonpenna så jag ville testa den och den satt inte jättebra. Ok bara. Jag vet inte vad det är med mig, men allt smink jag har rinner ner under ögonen. Även om det enda svarta jag har på mig är mascara på övre fransraden, så slutar det med att jag är svart under ögonen. Och den huden är så tunn att det ser tantigt ut att smäcka på puder där, det lägger sig snarare i rynkorna. Ja, så med jämna mellanrum provar jag nån ny sort. Denna gången var det Ellos eget sminkmärke. Deras nagellack, har 3-4 st, har varit fantastiska, så jag tänkte prova en billig. Mina före det var dior och lancome och de läckte också.

Jo, men jag har kommit bort från ämnet. Två besök och lite sånt. Det ena var det som jag nämnt förut , två som passar på en om man är borta, är man sjuk och kan man hjälpa till? EN gammal änka hade inte varit i kyrkan och inte messat tillbaka, så mikael åkte förbi henne ikväll. Hon levde, och hade visst varit i kyrkan, men hon hostade så och satt i foajen hela mötet för att inte störa/smitta.

Jo, våra såna var här idag. En är en 14-årig kille som är hur bäst som helst. Förra gången hade han bakat åt oss, de godaste browniesar med toscatopping, fast han tål inte kokos så han gör den med havregryn. Tosca, brownie? Är ni tveksamma, det var jag. Men hans fru kommer att bli lycklig! Jag åt som besatt. Tja. Det var den gången. Idag hade han ett jättefint budskap som jag redan glömt och läste en vers i Ether om att först när tron bestått provet så får vi se det vi bad för. Det är ju väldigt sällan Gud uppenbarar sig eller nåt relevant för en som en dare. Han tvingar sig inte på nån. Och precis som Joseph Smith fick lida först när han fick den första synen, och helvetets alla krafter förenade sig mot honom. Han trodde han dog, men han gav inte upp och då fick han se Gud. Nu är ju inte just det svaret på våra böner, men ju mer vi ber och ju mer vi håller ögonen öppna, desto fler saker kan vi se Guds hand i. Det kan ju gå till festlig överdrift också, såklart, t ex Gud har sagt att jag bara ska äta spenat och ägg. Jaså. Eller Gud har sagt att vi ska gifta oss. Det har han inte sagt till mig. Ja men då får du fortsätta be. Så ledsen att gång efter gång såra den stackars dumme unge mannen som sa så till min goda vän.

Malcolm är 14 år och honom behöver jag inte bre på för att få såld. Svärmorsdröm, för jag platsar knappast bland flickvänner och kan inte säga flickvänsdröm. För övrigt tycker jag inte att man ska skaffa pojk-/flickvän när man är så ung som 14. Man saknar lite mognad som man kan ha fått på två år. KANSKE. Det allra bästa, om ni frågar mig, är att gå på mission och finna sig själv i vuxenrollen, bli ihop med en grymt snygg dansk som ger dig tusen kramar och tusen komplimanger, men så tar det slut och man sörjer ett halvår. Sen väntar man på prinsen, som i mitt fall var en drygt 50-årig morfar med grått hår i tinningarna.

Men det var. Det. Bästa. Jag. Gjort! Och han var så värd att vänta på. Och vi har precis bestämt att vi ska tänka ut vad vi vill med vårt äktenskap och vår familj, se målbilden, definiera den, och sen leva efter den. Jag vill nämligen inte råka upptäcka en dag att jag inte ens tycker om honom. Jag vill vara medveten varje dag i mitt liv, och känna efter varje dag att jag älskar honom, och inte bara det, utan älskar honom mer idag än i går.

Men vi hade ett besök till. Jag har fått uppgiften att vara en skrivande ängel bland de unga kvinnorna 12-17 år och deras ledare. Jag kan sällan lämna lägenheten, men mina ord kan färdas långt, ända in i folks hjärtan faktiskt! I vår kyrka använder vi det gamla bibelbegreppet handpåläggning när man får ett ämbete, en uppgift i kyrkan. Och så säger vederbörande några inspirerade ord, och det är en speciell sak.

Men det blev lite mycket idag, med blossande kinder redan med en gång de gick. Mikael var så gullig och hade förvarnat alla om att jag var extra dålig så det fick bli kort, och jag tänkte Hur visste han det? Att jag har sovit kasst i två nätter och har sovbristmigrän idag för det. Men han visste att jag var dålig efter Slottsbesöket. Det ska ni såklart få höra mer om sen.

Nu är klockan jättemycket. Hälften av oss sover och snarkar till och med. Vi andra ska försöka gå ner i varv så sömnens fågel kan bygga bo i mitt huvud.

Gamla glasögon?

Det sitter en postitlapp på min sovrumsvägg som jag givetvis inte minns att jag skrev, men det verkar som om jag har läst nånstans att man kan skicka sina avlagda glasögon dit och så vidarebefordrar de dem till fattiga behövande. Det tycker jag är en jättebra idé!

Femina Aller Media
"Glasögon till Peru"
209 70 Malmö

Vilket uppvaknande!

Vi såg på Så ska det låta härom dagen. Jag ÄLSKAR det, särskilt när det är duktiga musiker med, som det var den här gången.

Och innan jag riktigt hade vaknat drömde jag såhär:

At first I was afraid, I was petrified
Kept thinking I could never live without you by my side
But then I spent so many nights thinking how you did me wrong
And I grew strong
And I learned how to get along
And so you're back
From outer space
I just walked in to find you here with that sad look upon your face
I should have changed that stupid lock, I should have made you leave your key
If I'd known for just one second you'd be back to bother me
Go on now, go, walk out the door
Just turn around now
'Cause you're not welcome anymore
Weren't you the one who tried to hurt me with goodbye
Do you think I'd crumble
Did you think I'd lay down and die?

Oh no, not I, I will survive
Oh, as long as I know how to love, I know I'll stay alive
I've got all my life to live
And I've got all my love to give and I'll survive
I will survive, hey, hey

På nåt sätt, inatt när jag sov, fick jag den att handla om ME. Att jag måste gå igenom processen i sången att inte veta hur jag ska leva utan sjukdomen, till att säga att vad som sen händer så kan jag säga Oh no, not I, I will survive.

Hur som helst rekommenderas att vakna med en glad superhit i huvudet.

Och vet ni, apropå superhit, att jag kunde inte komma på Swedish House Mafia i söndags när vi spelade Vem vet mest, men nu har jag inte kunnat glömma namnet. Det är ju också ett sätt att lära sig saker.

Inget att göra?

The Best Apology

An Awesome Partner

Jomenvisst

"Bar cart"

Ja, jag skulle önska mig att vi kunde ha nåt sånt här bredvid soffan. Jag tror dock att jag måste räkna med att de stora grejerna går bort.

En ovanlig men bedårande måndags-"bukett"

Vänta ett ögonblick bara,

jag ska bara duka lite snabbt.

Sa jag aldrig och det blev såhär.

Min hågkomst

Säger man hågkomst eller tänker jag på eftermäle? Är kanske snart för trött.

Det här är så jag vill bli hågkommen. Stödstrumpor kring tjocka vader, finaste hatten och handskarna med på färden, men ändå skrattandes, farligt nära kanten men med käppen som nån sorts livförsäkring i urringningen.

Eller ja, jag vill ta tillbaka den som alltid skrattar. Det börjar kännas viktigt för mig.

Målning av Inge Löök.

Vart ska du gå, min lilla tacka?

[Sjunges]

Här är mitt hemma

Och där bakom ligger Humanisten. Finns ingen plats jag har känt mig mer hemma, på ett helt annat sätt. Hemma i själen, även om jag bara gick där nåt år.

Mitt andra hemma är för alltid där Mikael är. Ofta så nära att jag kan sträcka ut en hand, en bokstavlig.

Alla pratar om walk-in closet

Jag är å andra sidan helt förälskad i detta walk-in pantry. Eller ja, vad heter ett walk-in glas-och porslinsförråd? Förutom the obvious; heaven.

The Lamb

Ur Songs of Innocence and Experience by William Blake

Little Lamb who made thee 
Dost thou know who made thee 
Gave thee life & bid thee feed. 
By the stream & o’er the mead; 
Gave thee clothing of delight, 
Softest clothing wooly bright; 
Gave thee such a tender voice, 
Making all the vales rejoice! 
Little Lamb who made thee 
Dost thou know who made thee 

Little Lamb I’ll tell thee, 
Little Lamb I’ll tell thee! 
He is called by thy name, 
For he calls himself a Lamb: 
He is meek & he is mild, 
He became a little child: 
I a child & thou a lamb, 
We are called by his name. 
Little Lamb God bless thee. 
Little Lamb God bless thee. 

Alla dagar

För mig är varje dag kanelbullens dag. Jag vet att den riktiga dagen är typ i november. Och jag äter inte en kanelbulle varje dag, även om det kanske skulle vara en dietists antagande om hon såg mig. Men varje dag är en möjlig kanelbulledag. Visst är det en vacker tanke?

Osäkra?

För er som fortfarande undrar om det där med en dagbädd är nåt för er, så kan jag visa den här övertygande bilden. Med plymer, jamendåså.

Aldrig hänt mig

Ni vet ju, ni som vet, att jag har holländska drottning Maxima som stilidol. Hon gör rätt i 98% av fallen tycker jag, och hennes få missar säger jag inget mer om, det är ju troligare att det inte är jag som hänger med ordentligt.

Tvåa på listan är helt klart kronprinsessan Mary av Danmark (och Tasmanien). Hon är ofta lite striktare än Maxima, med mindre starka färger och stora mönster. Och hennes lilla figur efter fyra barn, jag tror nästan hon ser lite anorektisk ut i bikini. Men vi ska inte ägna oss åt sån shaming som att prata om kvinnors figurer i bikini. Hon är i alla fall helt underbar i sin stil, ser verkligen graciös och svävande ut.

Men det som är på den här bilden, ni kan kanske ana vad det är som inte är helt skräddarsytt, det kan jag säga har ALDRIG HÄNT MIG.

Däremot har de flesta av mina byxor suttit löst där bak.

Är det nu jag ska säga, flåshurtigt, vive la différence?