Minus fem

Idag är jag faktiskt gladare för fem grader mindre på vädret än vad jag hade varit för fem kilo ner på vågen.

Men det är ju inget som säger att jag kommer att välja så framöver. Men idag är det skönt!!!

Alter ego

Jag (vi, hehe) är inte särskilt schizofren. Men jag har skrivit på rabattlappar med mitt första alter ego, Beatrice Milton.

Nu i sängen kom jag på ett ännu bättre: Livia Milliner. Det är ju för hemskt värdelöst om jag vill skriva under pseudonym men avslöjar namnet. Oh well, jag har inte ett författande framför näsan. Har mest sängliggande framför mig, kanske lite nagelmålning.

Men fint så.

Livia är nöjd.

Nu är det ingen återvändo

Jag är inte varken särskilt känd eller ökänd här i området. Ibland ser nån granne mig när jag hämtar posten, eller om jag tar den stora rundan och slänger sopor. Våra grannar i huset bredvid har också sett mig på komettur emellanåt.

Men för övrigt har jag en rätt låg profil som närapå sängbunden.

Det vill säga, fram till idag.

Jag berättade för Mikael att jag gått ut och slängt sopor i min kinesiska kimono. Den är ju visserligen fin, men det är tantvarning på att gå ut i morgonrock.

Om jag bara röjer fram mina papiljotter så kan väl klichén bli fullständig. Förutom att jag inte går i tofflor utan barfota.

Mikael ifrågasatte inte, hans Varför? var bara nyfikenhet. Så jag drog efter andan och sa att det är för varmt för kläder, jag är 44 år gammal och orkar inte bry mig.

Och när jag sa det var jag så nöjd med mig själv. Det är trevligt att bli äldre, det sa alltid min mamma, för man bryr sig mindre och mindre.

Däremot måste man fortsätta att bry sig om att klippa gräsmattan och tånaglarna, men annars kan man göra lite som man vill.

Fast jag borde nog ha tvättat fötterna innan jag la mig. Men nu går jag icke upp ur den här sängen förrän om så många timmar jag bara kan.

Värme, ja men äntligen!

Har upptäckt att min vetevärmare hjälper på spänningar och smärta i nacken, och att jag kan mota Olle (migrän) i grind (medan huvudvärken är spänningshuvudvärk, inte migrän). Verkligen jättegoda nyheter.på

Och som väl är så har vi med hjälp av åskskur och en fläkt på max fått ner temperaturen i sovrummet från 28,9 till 28,1.

Men så hurtig är inte ens jag att jag säger att det är behagligt med en stor mikrad grej i nacken denna afton, trots att den är en kär ägodel som söta Sussi gjort åt mig.

Goda nyheter? Har jag inte värre att klaga på?!

Allt i ett

Idag har jag fått världens mest spännande överraskning. Nån har skickat blommor till mig och de har inte skrivit sitt namn!!

1) Personen känner mig bra, för mina favoritblommor, magenta nejlikor, fanns med. Sen var det gammalrosa rosor också. Precis vad jag älskar.

2) Personen skrev inte sitt namn, och nu har jag fått ett mysterium, jag som inte kan läsa deckare längre, som jag också älskar.

3) Personen -- Ängeln -- skrev och önskade mig god sömn. Det är det jag vill ha mest i hela världen, bara jag får behålla Mikael. Och just nu går det lite åt skogen med sömnen. 5 timmar i natt, och jag är verkligen inte människa på under tio, så att jag är på gott humör idag är lite av ett underverk.

Blommorna passade perfekt i den finaste vasen vi har.

Jag är så glad att nån är så snäll mot mig!

Och det som egentligen rör mig mest är att jag inte vet vem välgöraren är. Så hjärtevärmande att ha flera att välja mellan.

Tusen, tusen tack!!! <3 <3 <3

Kurser

Så länge jag kan komma ihåg har jag läst kvällskursreklamen med stort intresse. Jag brukar vilja gå det mesta.

Nu skulle jag gärna lära mig blomsterbindning, foto och redigering, mönsterkonstruktion och sömnad, konståkning, italiensk matlagning, bakning, måla kanske akryl för nybörjare, samt hundlydnad. Och så skulle jag väldigt gärna ha en bokklubb också, och en svår kör.

Gärna också gå en make-up-kurs, färglära, idéhistoria och kanske släktforskning. Fast först en skrivarkurs.

Måste bara komma ur sängen. Sen ska jag conquer the world. In five or six languages :)

Äntligen.

Den åskan har jag väntat på i flera dagar. Fortfarande 29 grader i sovrummet, men det fläktar skönt utifrån och jag blir så glad av åskan, blixtarna och hällregnet. Har alltid älskat sommaråska. Nu kanske jag får ta av mig åskmössan (en metallring som är en storlek mindre än mitt huvud.)

Men å, vad jag har längtat, och å, vad det är skönt med sommarregn.

Kanske kan jag somna också. Jag har börjat vakna efter fyra timmars sömn. Inte idealiskt. Men nu känns det så skönt att jag är hoppfull. 4+4 är bättre än bara 4. Vi provar.

Hon som gjorde mina naglar sa att när det åskar så är fru Gud arg på Herr Gud. Tyckte det var gulligt. De har tydligen kortare stubin på sommaren, men vem har inte det i tryckande, klibbig hetta.

Släng er i väggen

Just det, ni intrigerande, själviska, bortskämda skodyrkare i Sex and the City. Ni kan dra åt skogen. Eller slänga er i väggen sa jag visst. För här snackar vi Riktiga. Brudar!

SmakduEllen

Vi är två systrar som dels har köpt likadana kläder utan att vi visste det. Dels råkat ha på sig samma sak som den andra tre dar i rad, och nej, vi bodde inte ihop då.

Men här har jag ena ytterlighetern (min) där more is more. Ellen kör med less is more.

Måttligt kan väl inte vara en dygd?!

Ni kvinnor talar om å föda barn...

Kvinnor ska vara feminina. Annars är det som om fisken tycker han är dålig för att han inte kan flyga. Det finns faktiskt både maskulint och feminint. Inget är bättre än det andra, det är bara olika. Jag älskar klänningar, skor, handväskor och juveler, plus mitt senaste intresse hattar. Men det innebär inte att jag identifierar mig med någon svag, nedtryckt grupp.(Nedtryckta kan ni va själva.) Sen har jag ju inte mist ett chefsjobb till en man, så jag kanske är oerfaret naiv.

Men är det nåt ni får här på bloggen så är det passionerade åsikter, som eventuellt är ordentligt genomtänkta. Eller ej.

Den här kvinnan tycker jag ser underbar ut. Sån dräkt skulle man ha på sig när man klev in i sin skrivarlya, eller tittar på folk på café.

Det finns olika, men olika är bra.

Till exempel är en guldtia värd lika mycket som två femkronor. Eller i runda slängar ett ett euro-mynt. Inte riktigt ett guldigt pund.

Inte samma, olika, men lika mycket värda.

Här var ju ett kort på mig!

Visste ni att ni behövde en sån?

Jag glömde att kolla när detta var på modet, men här har ni två luxuösa bäddjackor. Gissar lika bra som ni att den är bra att ligga å läsa i om man inte har ärmar på nattsärken.

Själv har jag 28.9 grader i sovrummet och behöver verkligen ingen bäddjacka. Men men för den som håller på traditionen har jag en känsla att detta kanske är ett undanglömt behov!

När jag först hörde om bäddjackor för typ tio år sen tyckte jag det var en käck idé, för då kunde jag läsa och läste mycket, och om man inte gillar att ha långärmat i sängen så är ju en bäddjacka svaret!

Jag satte faktiskt upp en krok på sidan av bokhyllan där jag hängde min rosa fleecetröja. Vet tyvärr inte vart vanan tog vägen. Vi får se, jag känner inget omedelbart behov pga vädret, som vi ju dock kan satsa friskt på inte håller i sig för evigt. Fast det hade varit kul att bada gång till!

Utflykt och intrång

Jag tog kometen och postade min ansökan om handikapparkering. Tog också en tur på hemköp med korgvagnen som rullator. Köpte ett sånt där meterlångt nybakat bröd. Godaste jag vet.

Det var underbart i fartvinden. Idag har det varit rejält klibbigt. Mikael har till och med tagit av sig strumporna.

Det var ut som i utflykt. Nu kommer in som i intrång.

Plötsligt hör jag en röst som ber intensivt om ursäkt. Jag vänder mig om och det står en hund i köket. Den var väldigt söt och supermjuk när jag puttade den åt rätt håll. Killen, kanske tio, i ytterdörren, berättade att de tagit över hunden från en 91-årig dam i Paris. Kanske pratade hunden bara franska? Kanske visste den inte riktigt var den bodde? Vi hade ju ytterdörren öppen och får skylla oss själva. Inte för att det gjorde nåt, det var snarare festligt. När killen gick sa han Ha en fortsatt trevlig sommar. Jag fnissade av förälskelse. Sicken liten prins!

Det har varit en djurrik sommar. Vi har haft en katt inne och tre hundar (varav bara två hundar med mening) så det kanske luktar förföriskt hos oss. Om man är ett djur...

Dagens troschock, jag menar diskchock

Nej, det blev ingen troschock för grannarna idag heller. Fast vi gick omkring i bara underkläderna. Jag siktade högt och klädde på mig söt somrig blus och kjol, som sidenscarfen som kom på posten idag passade perfekt till. Men kläderna gick bara att behålla på nån minut. Men jag var inte osedlig när jag hämtade posten, men sen rök kläderna, och min fina svala kimono passade perfekt på altanen.

Men om det inte blev en troschock, det blir det väl nästan jämt på teve numera, vad var det då jag skulle skriva om?

Jag ser att det är disk. Inte så chockerande, men vänta ni. Mikael var på besök hos "hans" tre familjer i församlingen (vårt skyddsnät som jag nog berättat om) och jag var ensam hemma. Ingen som hör när jag flämtar och påminner mig om att lugna mig. Treo med koffein i kroppen. Dock är denna falska energi, men jag skär sallad och kokar ägg att ha till tonfisksallad (dressingen med tonfisk i gjorde jag igår). Och sen vispar jag till lite kakor (som bara ska nyttjas som sista desperat utväg för att stävja en eventuell sömnbristdepression. Och ja, jag har nästan gömt dem från Mikael, inte för att han inte får ta utan för att han inte helst ska veta att jag äter vispat socker, smör, ägg och mjöl.

Men det var fullt i diskhon, och med koffein i kroppen orkade jag både plocka ur och plocka i och trycka igång den innan jag kom på att jag hade sovit dåligt och bara varlåtsaspigg. Då satte jag mig ner.

Disckchocken för Mikael var att jag hade både plockat ur och i.

Det är förresten bara 28,3 i sovrummet och öppet fönster. Måste ha lita täcke på mig. Under värmeböljan?! Jomenvisst.

Morfar Mikael har lagt sitt täcke som barnbarnet Neo lägger sitt, som en banan runt huvudet.

Jag längtar så efter ett annat liv än detta, när sjukdomar inte stoppar att få barn. Jag såg en hel drös med bilder från K (tror att bloggen inte uppdateras i min feed eftersom den är skyddad). Var säker på att Mikaels och mina barn skulle kunna få mitt
mörka raka  (dvs alldeles glatt) med bruna ögon, mot Mikaels ståtliga ljusa lockar och stålblå ögon. Å, vilka barn vi skulle.få. Kom mina barn, kom till mamma. Alla andra är dock lika välkomna. Vilket barn som helst som vill kännas vid mig, är ett barn jag älskar.

Min kusins dotter reste sig upp och kramade mig en gång när jag lyckades komma till kyrkan. Sånt hänger med länge. <3 mg

Sommarlukt

Det är så härligt att vara nyduschad och sommarsvetten luktar rosor.

Underbart är kort.

Dagens underbart

Mina sömnmediciner fungerar sämre och sämre. Jag inser att jag måste minska användningen så jag blir känslig för dem igen. Fast när jag inte sover ordentligt blir jag dålig och deprimerad. Så det är ganska skrämmande att inte bara fläska på med allt jag har i skåpen. Igår tänkte jag: Jag tar den sömn jag kan få. Förut har jag inte vågat släppa kontrollen så, för att jag inte orkar hantera konsekvenserna.

Inatt sov jag såklart ganska dåligt, och halvsov sen lite till. Men jag vågade. Och jag är ändå på gott humör!

Och så fick jag en inredningstidning i posten. Sitter i baden i min kinesiska kimono och låter håret självtorka efter duschen. Jag har visserligen fått lite hjälp av en treo, men det är underbart att lukta gott och känna vinden i håret och titta på rosorna.

In the fast lane

Färdas man för hastigt svartnar det för ögonen.

En av mina favorithistorier ska jag försöka att inte slakta nu. Det handlade tror jag om en aborigine som reste i sällskap med en vit. De flög och den vita tyckte att han hade lärt urinvägarna en fördel med civilisationen. Men då satte sig aborigine ner, helt tyst och stilla, och den vite mannen undrade varför. Jag har rest så fort att min ande inte hängt med kroppen. Så jag ska vänta här tills den har kommit ikapp mig.

På ett sätt lever jag i framtiden (när det finns ett botemedel), i det förflutna (när jag var smal, när jag inte var så sjuk än och kunde massa saker, när jag hade så kul på universitetet) men väldigt sällan i nuet. Nuet är känsligare. Nuet är vi mest nakna och utsatta i. Och till och med det enda som finns.

När vi badade idag agerade Mikael pelare för mig att hänga mig på och vila. Det var bokstavligen bara en handfull simtag, men det kändes ändå. Det ögonblicket hade jag velat stoppa. Hans omtanke, det rätt så ljumma vattnet, våra överviktiga, vita kroppar som ändå duger fantastiskt till att kramas i vattnet. Jag vet, det är så vackert att man måste gråta! Eller inte.

Jag tyckte i alla fall att det var ett sånt ögonblick jag tänker spara.

Och jag har som långtgående projekt att lära mig att leva mer i nuet. Men det är känsligt, för är ögonblicket otrevligt med smärta eller så, så vill man ju bara glömma ögonblicket. Men jag ska försöka våga vara mer i nuet. Inte räkna ut alltid vad jag behöver för medicin. Ta det som det kommer. Jag har ändå så lite kontroll så jag kan släppa den lilla jag har och hoppas att jag får nåt annat i utbyte. Hoppas att jag får en medveten närvaro.

Och ja, faktum är att i min medvetna närvaro låter fläkten väldigt högt. Så jag måste värma vetelängden och ta Alvedon. Man behöver dock inte ta ut nåt i förskott.

Jag tror jag har försökt det länge eftersom man blir maktlös inför sjukdomen och jag vill inte göra dumheter som gör mig sämre. Men för det behöver man inte ha räknat ut allt. Man kan leva i nuet, vara tacksam för nuet, njuta av det, scanna av hur det går med kroppen i nuet.

Så fint. Men hur ska jag göra för att inte få övertrasseringssymptom när jag inte märker dem förrän efter några timmar?

Jaja, en sak i taget. Nu ska jag njuta av vetelängden på mitt ömma bakhuvud.

Svårt

Jag har sovit sämre än vanligt länge, och har gått upp i dos på mina sömnmedel för att sömnen inte ska drabbas. Det blir nämligen värre sömn om min ME blir värre, och om min ME blir värre blir min sömn värre.

Dessutom har jag haft migrän 2 dagar av 3 i över två månader. Jag både sover dåligt om jag har migrän, och som biverkning av sumatriptan som är min migränmedicin. Om jag försöker undvika att ta en triptan, eftersom man kan få medicininducerad huvudvärk om man tar för många, och tar en treo istället, så får jag problem med sömnen av koffeinet. Jag försöker att inte ta den senare än 20.00. Men vid åtta har jag oftast inte fått migrän än. Vid åtta har jag bara varit vaken några timmar. Och jag vill inte ta treo för säkerhets skull, för magens skull. Jag har dessutom treo comp med kodein i, men den kan man inte ta ihop med ldn, som jag verkligen försöker ge en ordentlig chans. Men har man för mycket ont kan man inte sova i alla fall. Kodein blir man ju lätt beroende av. Jag har tagit 10 på 63 dagar, och det låter inte så mycket, men då har jag ju tagit vanliga treo också, plus triptaner, Alvedon och celebra (nsaid). Så det blir mer mediciner än när man bara plockar ur en enda ur statistiken.

Men som sagt, har jag migrän kan jag inte sova, har jag sovit för lite får jag migrän. När jag inte sover blir min ME värre, och när man ME blir värre sover jag sämre.

Och så mitt uppe i detta kaos ska jag prova ut två nya mediciner, samt minska på mina smärtstillande, samt gå ner i dos på mina sömnpiller. Och inte vakna för tidigt för att det är för varmt, då startar jag också hela kalabalik från början.

Aktivitet leder ofta till bättre sömn, det föreslog sömnöverläkaren på uppsala när jag sovit där i två nätter. Problemet med det är att om jag gör för mycket får jag övertrasseringssymptom. Ikväll har jag feber. Vet inte om det var att jag åkte i bil utan nackkudde, fick sol på mig i några minuter, eller badade i ytterligare några minuter. Minuter, inte timmar. Så får jag feber av min dagsakrivitet som var meningen att göra mig tröttare, så sover jag istället ännu sämre pga att kroppen är så i olag. Den reaktionen är ett av fyra kardinalsymptom vid ME (jag minns att det var nån amerikan som sa det, möjligtvis dr Petersen), och jag har inte hört om nån annan sjukdom som har det så.

Nu har jag farligt ont i nacken, beroende på både bilresan med glömd nackkudde, och att jag höll upp huvudet under 20 bröstsimtag, dock med vila emellan. Och eftersom vi har 30 grader här inne vill jag inte gärna lägga en mikrad vetevärmare på nacken, trots att det är precis vad musklerna behöver.

Jag får offra mig. Och jag klarar mig inte utan en Alvedon.

Nu har jag lagt mig. Och glömde både bort att ta Alvedon och värma vetelängden, och jag tror inte jag orkar gå upp igen.

Fläktljudet gör mig galen. Så jag mååååååste gå upp.

Bad

Jag har badat tre gånger de senaste sju åren. Fast i Turkiet badade jag nog varje dag. I Sicilien året efter bara en gång, och sen nån gång i Ellens pool. Visserligen är jag en badkruka, och visserligen bodde vi vid en underbar strand förra året när jag var hos neurologen i Mjölby, men jag orkade inte bada då.

Men idag kände jag mig hågad att ta mig ett dopp. Det har ju varit oförskämt varmt, och i natt sov jag för lite p g a värmen. Då blir man lite sur. Jag klarar verkligen inte att inte få sova. Blir så dålig med en gång.

Men nu åkte vi till Sundby gård, där vi bl a åt min 40-årsmiddag och jag blev utrodd på sjön, så romantiskt. Det är en liten sandstrand men det var meningen, så Mikael skulle kunna släppa av mig så nära som möjligt och sen bara ha ett par steg ner i vattnet.

Badkruka som jag är tog det säkert fem minuter att doppa mig. Jag visste dock att det skulle kännas bättre när man väl var doppad. Och då blev det riktigt skönt. Jag njöt nåt enormt. Mikael lurade också med mig på en simtur till bryggan, med vila emellan, och halva vägen bottnade jag.

Ja, detta var en utflykt som hette duga. Det är så skönt att flyta viktlöst i vattnet, bara parera lite med armarna. Mikael är så bra på att ta hand om mig, stöder mig, håller mig i handen, behandlar mig som en gammal tant, precis som jag behöver.

Ni är inte bortskämda med foton här på bloggen, och det känns inte väldigt lockande att visa mig i baddräkt mer än nödvändigt. Men här får ni i alla fall ett foto från inne i bilen, mot stranden. Tänk att jag har varit i vatten. Som jag har längtat!!

Att tänka på nåt

Och Tydligen ska man ha en plats i sitt sinne, som man ska tänka sig att man är på, för att tänka goda tankar istället för dåliga. Jag har aldrig lyckats skaffa ett sånt ställe, men jag har det rätt bra i huvudet ändå.

Men i dagens citat ur födelsedagsklokboken står det att behagliga tankar är bra att falla i sömn på.

Jag brukar däremot inreda kända hus och lägenheter när jag behöver ligga och försöka somna. Särskilt Ellens hus eller familjens sista villa på Sämgatan, för att de båda är så väldigt stora. Mycket inredning att tänka på.

Däremot har jag ett bryderi när det gäller boningar. Jag råkade klicka på hemmet när jag skulle lämna omdöme på ebay (jag ska organisera mina nagellack och har köpt en sån där plastbit med plastnaglar på, som jag ska måla med mina nagellack och benämna dem typ 1-20. Men det var inte det jag skulle säga. Hemmet. Det finns ett nybygge för 995 000:- och man får välja hus. Det ligger bredvid lilla Ica, halvlilla i alla fall, och jag kan inte fatta vad det är de säljer. 995' låter som en tomt eller ett liiiiiitet hus, inte båda. Det måste vara fel. Sånt som är för bra för att vara sant är det oftast också.

Men man kan ha roligt ändå. Tänka på de olika attraktionerna på Liseberg t ex!

Fast jag är efter på feedly (där har jag alla bloggar jag läser samlade) så imorgon kanske vi kan åka till Liseberg. Annars är jag lite sugen på att bada. Vet inte hur länge jag måste vila mig efter botox.

Tänker ni på nåt roligt när ni skalar potatis eller ska somna?

Att bli rik

Å, jag har fått en bra idé igen. Hur man kan bli rik.

Köp aktier i Roche. De tillverkar MabThera (rituximab, som det snart börjar en norsk studie i om det hjälper mot ME.)

Det sägs att det finns 40 000 personer med ME i Sverige. Vad det finns totalt i hela världen vet jag inte, men miljontals. Forskare har hittat ME på varje plats man har letat efter det.

En dyr medicin till en helt ny patientgrupp som finns i hela världen, det måste väl göra att läkemedelstillverkarens aktier går upp i värde?

Det enda skulle vara om patentet går ut snart. Det orkar jag inte leta efter nu. Är lite matt efter att ha fått en sån bra idé.

Gränsen kryper närmare

Idag har jag duschat, fått botox i stan, beställt sallad på haket och sen varit hemma. Mina ben känns som efter ett för långt lopp. Jag har alltså gått för mycket. Har exakt gått från ytterdörren till vår bil, från bilen in i läkarmottagningen och ut igen, från bilen till pizzerian, sen ut och till en bänk i tre minuter, sen från bilen och in. Jag kanske måste skaffa en stegräknare. Max 40 steg om dagen? Fast jag har för mig att mamma testade det, och den kände inte av hennes trippande steg. Idag har jag släpat benen hemma, det räknar den nog inte heller.

Jag är i alla fall inte nöjd.

Och nu har jag ont i magen och migrän, som jag alltid får av att bli stucken i massa smärtpunkter. Och så ska jag försöka hålla ner på smärtmedicinerna. Har velat ta nåt i fem timmar. Gav mig själv en Alvedon för en kvart sen. Den duger inte.

Så när är en bra tid att dra ner på migränmedicin? På sommaren, när jag alltid har värre migrän på grund av vädret, eller när man försöker dra ner på sömnmediciner, för det är ju lätt att somna när man har migrän. Och jag har ju inte svår insomni i alla fall, så visst vågar jag riskera att störa sömnen. Det blir ju bara rent helvetiskt följder av sömnbrist.

Grr.

Jag säger ju det, sockret är den bästa värsta trösten. Åt en Nogger. Det är inte lätt att vara missbrukare. Som ser en intervention i den nära framtiden.

Nu är jag labil också, och lipar efter sex timmars sömnskuld. Och nej, vi med ME tar inte igen förlorad sömn nästa natt. Så jag får bara må skräp och försöka somna ändå. Jag tog ju hela åtta piller som kvällsdryck.

Fy, jag vet att jag borde skära ner på mina mediciner, särskilt på sömnpiller, som jag har överdoserat en sort av i flera veckor. Jag fattar aldrig när jag ska få tillfälle och skölja ur kroppen alla de här gifterna utan att ligga gråtande, med smärta i kropp och migrän i huvud, och deppighetssuget i hjärtat, och så hålla reda på nån sorts liv. Det livet där nu Mikael får komma ihåg att jag gav honom ett kuvert att posta, som jag sen tog tillbaka när jag hämtade ett rek. Att vara en hjälpsam församlingsvän, dra ihop en inkomst, vilket inte är lätt
Och det där med att hjälpa honom med sina problem (eller ska det vara hans, jag lyckas aldrig lära mig det), att stöttea honom i hans roll som förälder till tre barn inom tullarna höll jag på att säga, och en med små barn i Oslo. Han tackar ja, är ambitiös och generös, och vilken annan man är ute och går med en hund som inte är hans, ser en villa med långt gräs, och frågar damen om han får röja lite. Sen tog han hem gräsklipparen för att försöka laga den, men det gick inte.

På ett sätt känner jag att han inte kan ligga på max hela tiden, för jag kräver inte, jag frågar om det finns nåt kvar typ. Nån kan säkert uppleva mig som krävande. Fast jag är försynt.

Fy, den här dagen var både trevlig och jobbig. Lipar lite, det rinner bara. Jag har förnuft att inte börja hulka när jag har blivit stucken i alla ställen som gör ont vid migrän. Men det känns faktiskt som om vetekudden och Alvedon har gjort storverk. Inge lip, inge lip!!!

Men goda nyheter!!

Dagens komplimang

Var i stan på botoxpåfyllning. Har haft migrän 40 av de senaste 63 dagarna. Ingen är särskilt nöjd med det. Så jag har fått prova en medicin mot nervsmärta. Den har på två månader inte gjort nytta, men det är inte ultimat att testa en medicin på samma gång som årstiden alltid bjuder extra mycket huvudbry. Hursomhelst, jag sa att jag gått upp 7 kg av medicinen. Lite surt eftersom jag verkligen fått kämpa mig ner i vikt. Men då sa sköterskan nåt i stil med att det är bra om de bra människorna tar lite mer plats i världen. Fattar ni!!

Man är i en sån utsatt ställning gentemot vårdpersonal, så att gå hos snälla människor är fantastiskt.

Dagens klokord

Tänk på att det mesta är övergående.

Så stod det i klokboken jag fick av Mikael.

Jag har hört det förr, men mycket käckare faktiskt.

I gamla skrifter står de "Och det hände sig att...". På engelska använder man då frasen "It came to pass that...".

Och allt som händer, allt som kommer in i våra liv, det comes to pass! Inget elände är menat att vara för evigt. Till sakens natur hör att prövningar kommer för att inte stanna.

Ibland tror man att livet är ett enda långt migränanfall och muffinstop, men det värdelösa kom för att passera förbi. Så skönt!

Hejdå och Good riddence!!

Kan ni hjälpa mig?

Igår mellan mina sovperioder ska jag ha sparat ner följande bild till telefonen. Problemet är att jag inte vet vad det är och varför i all världen jag har sparat bilden.

På ett ställe ser det ut som en högerstovel med dragkedja ända upp, men det där plastspännet???

Jag är så spänd på om ni kan se, och Obs! Jag har inte något annat facit än vad ni ger mig.

Drömskylt

Den här skylten tycker jag är jättevacker.

Ännu vackrare vore den på italienska: Spiaggia. SPIAGGIA!!

Olika fast olika

För en gångs skull är Mikael irriterad över att han inte kan sova. Han förstår mig, brummar han. Ingen gillar det, jag orkar knappt bli sur för sömnlöshet. Om det inte är totalt, då försöker jag få 10 timmar på nått sätt.

Men vi hade visst sagt godnatt tre gånger men det kommer jag inte ihåg, men till slut går jag och lägger mig.

Ville inte stänga dörren till vardagsrummet för jag vill ju liksom ha honom närmare än en stängd dörr. Men jag börjar  ångra mitt beslut. Vad sjutton kollar karlen på!

Dagens knäppaste

Kim Kardashian och Kanye West (var stolt om du inte vet vilka de är) anlitar en dyr dubbelgångare. TILL SIN BEBIS.

Jag måste gå upp. Så här kan världen inte fortsätta.

Lite dagen efter

Varmt

En egen utedusch

Nu fick jag den vetenskapliga förklaringen

Jag vill

Förutom två smycken jag såg på Groupon idag vill jag gå Grundkurs i kriminologi. Det blir nog användbart när jag skriver deckare.

Drömskt!!!!!!!

Jag vill

Förutom två smycken jag såg på Groupon idag vill jag gå Grundkurs i kriminologi. Det blir nog användbart när jag skriver deckare.

Drömskt!!!!!!!

Tänkte bara...

Tänkte bara säga några ljuvliga ord:

Bröstpanel
Takrosett
Spegeldörrar
Kristallkrona
Takhöjd

Och för säkerhets skull, så det inte blir några missförstånd:

Space
Städerska

Tack för ordet!

P.S. Jag glömde ju
Jungfrukammare
Serveringsgång

Tacksam

Ikväll har jag varit deppig. Det beror på att jag är helt slut och också har migrän, som inte vill ge sig. Jag har märkt att jag ofta blir deppig i samband med migrän, vet inte om det är migränet i sig eller triptanerna. Hur som helst så blir jag inte ledaen längre utan jag vet att det är borta imorgon. Kanske börjar om, men det är en annan dags bekymmer.

I lilla kokboken för idag stod det att man skulle vara tacksam för det uppnådda istället för otacksam för det ouppnådda.

Och om det inte vore för min sjukdom så vore livet perfekt.

Men så börjar jag tänka på sånt som normala människor gör, får barn, jobbar, åker på semester, städar. Och så tror jag att jag överdriver när jag ser sjukdomen som mitt enda problem

Men då är boktipset ännu viktigare. Det spelar ingen roll hur bra man har det, man kan ändå hitta fel på sitt liv. Och jag vet inte om svältande barn alltid kan hitta nåt att vara tacksamma för, men det var i alla fall några judar i koncentrationsläger som gjorde det, så då borde vi alla kunna det.

Och följaktligen är jag idag extra tacksam för blommor inomhus, och dem som gett mig dem.

Och fortfarande Mikaels arm runt min midja. Tänk att jag fick kärlek till slut.

Från den ena lyxen till den andra, så är jag också tacksam för ett helt paket fullt med glassar. Åt en 88:an men det fanns nogger, päronsplitt och sandwich också. Kände mig som ett barn som hade fått hela glasskiosken hem till frysen.

Minnet

Jag har minnesluckor. Jag har svårt att förstå, svårt att uttrycka mig. Jag kan inte läsa böcker. Det känns som om jag lever i ett främmande land och får anstränga mig hela tiden för att förstå och bli förstådd. Ofta stänger jag av, särskilt på reklamen eller på tråkiga/ansträngande program, och lyssnar helt enkelt inte för att jag inte förmår bearbeta och analysera ljuden.

Senaste gången jag var på pizzerian var jag själv. Den vanlige, långe, tilltalade mig med nåt långt som inte bara var hej. Jag hade ingen aning om vad han sa, men han vände sig om mot pizzorna och nånstans hörde jag vesuvio, och jag blev räddad! Han undrade om det var jag som ringt in två vesuvio! Kände mig oerhört lättad, för det är extra pinsamt att inte fatta vad en utlänning säger. Jag förstår ju inte vad nån säger, när det är som värst, men det vet ju inte stackars pizzakillen, och han kanske blir ledsen över att jag tycker han har dålig svenska, fast jag ingalunda har nån sån åsikt. Jag lyckades beställa, betala och svara detsamma, tack, och ja tack (pizzasallad) på rätt ställe. Men jag känner mig precis som när jag var nyinflyttad i Basel. Folks tal är en röra som man möjligtvis kan snappa upp nåt i.

Jag blir väldigt osäker av det här. Det är så mycket som bara åker ut igen som i ett såll, och det som blir kvar räcker bara för det allra nödvändigaste. När det är så svårt att förstå och bli förstådd klarar man, jag, inte av finliret, som att tänka på andras perspektiv eller tänka på ifall jag pratar för mycket, redan har sagt vad jag nyss sa.

Att jag snodde hela konversationen kommer jag på först på några timmar senare, och då är det för sent att rädda sitt anseende. Så det får helt enkelt vara så att jag är lite bakom flötet, och jag har ändå inte bara samma existensberättigande som alla andra, jag är dessutom värd att älska! Både av mig själv, som säker lider mest av de här småsakerna, och av andra.

Dagens klokord

Ett litet framsteg är också ett framsteg.

Framsteg å framsteg.

Idag träffade jag en människa som tyckte om mig. Vi hade inte mötts förut. Jag är helt oförmögen att se på vilket vis jag var snäll, glad eller trevlig. Jag vet att jag inte var otrevlig i alla fall.

Men så inser jag dels att man är hemmablind, men också att de små sakerna inte alltid är de små sakerna.

Jo, faktiskt. När jag kom hem på min födelsedag och läste horden av grattisönskningar på fejan mest, då tyckte jag det var ofantligt. Jag träffar nästan aldrig nån längre, förutom folk på hemköp eller
killarna i vår pizzeria (de har nämligen också väldans goda sallader) men ändå var det så många som tagit tid och energi att uppmuntra mig med tillrop. Folk som jag inte längre "uppehåller", eftersom jag är för trött för att ens ringa mamma på telefon. Så detta var liksom bara av kärlek. Jag är smockfull av goda, varma känslor som folk ville ge mig.

Men även den minsta framgång är också framgång, som vi hörde nyss, och kanske också att det lilla kan vara det stora.

Framgångsrik låter som om man har en dyr bil och visst sorts kakel i badrummet. Men att träffa en människa och göra gott intryck, eller skapa sig god stämning sinsemellan menar jag snarare, det är väl egentligen det bästa som finns.

Och förresten tror jag att detta var inlägg nr 4000 på den här bloggen. Möjligtvis räknas de 30+ utkasten med i det så jag har några kvar. Men det är alltid nån som har läst. Och om nån, nånsin, har blivit berörd, skakat på huvudet, skrattat eller köpt en get, då har jag ju gjort mitt!

Däremot, mamma, så vet jag mycket väl att morfar kallade mormor geten. Och jag förstår precis varför, tror jag. Jag har hört honom tala om barndomarnas gjeitost. Och där på inte fjällen, men kanske vidderna?, så var väl geten en källa till mat och överlevnad, och så är de rätt gulliga av sig. De kan stångas och buffas på varandra, men är egentligen rätt mysiga. Så jag fattar precis varför morfar kallade mormor Geten.

Men mamma, hur sa han det egentligen? Gjäijt'n!

Jag har tyckt att detta vackra smeknamn borde föras vidare, men har inte hittat nån förrän förra året. Då blev Sara G min Get. Men vi kör lite på prov så hon ska få prova om hon  vill avsäga sen den äran.

Hursomhelst, när det gäller människor, då är det lilla aldrig litet!

Och människor är ju det viktigaste. Mikael kan inte bara göra mig lyckligare än någon annan, han har tyvärr också förmågan att göra mig fullkomligt förskräckt och livrädd, när hans hjärna inte än har fattat att det saknas socker. Då kan det bli grejer.

Men han man hittat nån som är en sån man håller hårt i och inte låter undfly, då finns det ändå en hel del arbete kvar. Inte alla ögonblick doftar rosor. Några fler nu i alla fall, i vårt badrum, där man har an svag nästan genomskinlig doft av en sprucken Romance.

Men visst är det så att hela livet är en tappad farfymflaska. Man kan vara ledsen för den var dyr, eller en särskild gåva, eller så kan man som jag komma på att det inte fanns nåt att gräma mig över för flaskan var nästan tom. Jag ligger här och känner att jag kan komma på massa liknelser och klokord. Men eftersom klockan är hela 2:55, så tro jag mina idéer innebär de klokaste just nu.

Men sov gott, folkens, det är början på allt!

Dagens mållös

"De döda ser ut som om de kramas".

Sagt om flygplansvraket.

Dagens fulbesök

Migrän. Ska alltid börja fundera ut varför. Antar att jag vill ha kontroll över varför jobbiga saker händer med min kropp så att jag kan påverka dem.

Idag kom jag ihåg ett rejält åskväder.

Of course.

Dagens finbesök

Idag fick jag manikyr och pedikyr på hembesök. Mina fötter är underbara nu.

Fast det mest spännande var nog när en stor katt plötsligt står i vårt kök. Igår hade vi en katt som nästan kom in, den stod och tittade på Vanna, men den idag var en annan och inne i köket. Mikael bjöd den på någon djursnack vi hade i skafferiet. Festligt.

Vi hade annars skönt tvärdrag hemma idag. Och så god middag, med manikyristen och hennes man, som Mikael känner men inte jag, än, fast lite nu. Pedikyren fick jag av Mikael i födelsedagspresent.

Och så spelade Mikael och jag ett språkspel jag fick av Ellen och så fick jag två fina toppar av mamma.

Och mina fötter är lena som en barnrumpa.

Dagens klokord

Spill inte tårar på gamla sorger, stod det i boken idag.

Vi ME-folk pratar ofta om att sörja, eftersom sjukdomens förlopp är över decades, inte veckor och det blir mycket att sörja efterhand.  Och nåt man kunde för tre månader sen men blev dålig av nu, det måste man sörja. Ibland blir jag arg på all skit som måste sörjas och accepteras hit och dit. Det är så mycket känslomässigt jobb med en svår och långvarig sjukdom.

Så det är ju väldigt klokt att inte gråta över förra årets spillda mjölk. Jag tror inte jag gör det heller, men kanske skulle en terapimänniska kunna gräva fram andra svar, jag vet inte.

När det gäller annat man kan gråta för, som män man inte fick och så, så propagerar jag för ett helt annat synsätt: lipa inte, ropa Good riddence! Blev det inte, så blir det bättre när det blir. Det förhållande som tar slut är ju per definition "dåligt", så ser jag det. Så skönt då att det finns ett bättre i framtiden.

Mr Darcy ser jag fortfarande inte många fel på, men av de (många andra) jag har trånat efter, är jag särskilt glad för två jag slapp ifrån, men som jag kämpade hårt och länge för. De är bra män, men inte rätt för mig. Jag hade nog fastnat i det där att som ung drömma fram en drömprins och sen tycka att den som kom närmast var ens prins. Visserligen har Mikael flera drömprinsegenskaper, t ex kan vi konversera hjälpligt på franska, men de goda egenskaperna man söker är bara en del. Likaväl är de dåliga, att man ska stå ut med just den sortens brister som NN har. Det får bli lite grävande journalistik innan man vet hur personen är när den inte står på tå för att imponera. Och sen är det nåt som ska klicka. Eller växa fram, gemenskap är det bästa jag kan kalla det, och för oss är det att prata. En dels kitt är golf, biodejter, barnen, barnbarnen, kyrkan, frimärksklubben eller medeltiden.

Men gråta över en man, jag vill inte göra det mer. Vill bara säga Han var fin, när Mikael dör, och så är det färdigt. Fy, det är så jobbigt att gråta. Jag har gråtit min del, eller lite mer kanske. Fast jag har också skrattat mer än de flesta. Men om man är som jag, som väntar hem sin man vilken minut som helst, och -- när man hör nyckeln i låset -- blir så fullkomligt förvånad att man flyger ur soffan och har tur som inte landar med rumpan eller näsan på golvet. Och då börjar jag fnissa, för att jag är så knäpp som är så lättskrämd. Det är inte alla som har så mycket vardagsglädje som jag. Det, hörni!

Om avundsjuka

Glömde en god nyhet

Igår tappade jag en parfymflaska på golvet i badrummet. Den gick såklart sönder, och jag plockade upp de bitar jag såg. Sen kom Mikael och räddade mig och sprutade vatten på golvet.

Lukten är i princip borta nu, det är ju nästan synd, men den goda nyheten var att det bara var yttepyttelite kvar i flaskan, min favorit Romance av Ralph Lauren (den enda parfym jag köpt två gånger), men jag hade köpt den billigt på ebay (såklart) och den hade ändå tagit slut när som helst. Inte nånting att gräma mig över alltså.

Bara en sån sak!

Dagens spänning

Tog kometen till posten. Vet inte om det var jätteklokt dagen efter igår, men jag hade en så stark längtan efter vädret.

Så jag hämtade ett rek (en cerise kimono från Kina att öppna dörren opåklädd i) och postade ett brev. På vägen såg jag nåt så spännande som ett polisavspärrningsband på en moppe! Jag backade lite och tog ett kort (det kunde jag inte med att göra igår på restaurangen) och nu återstår bara att lösa mysteriet. Vad har hänt?

Intrycksfull dag

Gårdagens goda nyheter har ett helt gäng i släptåg:

Först gick jag ut utan behå, tog bara på mig kjol och blus, för jag var nyfiken på posten (och jo, världens finaste kort låg i brevlådan). Sa till min spegelbild i hallen: Vilka långa bröst. Men den goda nyheten var att jag inte träffade några grannar utan behå!
 
Sen får jag säga att jag blev väldigt snygg efter lite trolleri. Min favoritblus, röd med bakknyt och empireskärning från Debenhams fast ebay, röd kjol med halvsmå vita blommor, också ebay, och till det stans vitaste ben och högklackade röda skinnskor för en hundring, även de på ebay, och de hade till och med lappen kvar. Jag har inget emot begagnade kläder, men om skor är för använda så tycker jag det är lite läskigt. Men mina röda från Clarks (ja, det betyder riktigt bra läder) är oingångna. Men sköna! Jag blingade mig i en blandning av favoritsmycken, hälften gåvor från Mikael, hälften gåvor från mig själv.
 
Så skulle vi till Pelikan, som jag skrev om i ett annat inlägg. Man kunde inte svänga varken höger eller vänster in på den gatan, han provade från bägge hållen, och släppte av mig vid övergångsstället. (Nu kommer det snart!) Jag gick lite långsamt, jag kan ju det om jag tänker efter, och sen såg jag Mikael komma gåendes. Jag blir alldeles glad när jag ser honom, i de där svarta finbyxorna som sitter så smäckert över hans gluteus maximus eller vad det heter. Den man sitter på. När Mikael kom berättade han en av dagens många goda nyheter: Han hade scannat Götgatan efter mig men inte direkt sett mig, men en "brunhårig tjej i rött med snygga skor". Nu.kommer.det. Och när han såg att det var jag, så såg han att det var andra som tittade också! Fattar ni vad det betyder!
 
Så det är så fantastiskt välgörande för själen, både att se mig själv i tingeltangel och högklackat. Jag blir alldeles glad att det går att förvandla detta soffmonster till nån som vänder huvuden på Söder. Det är så stort.
 
Sen inne på restaurangen var jag uppfylld av detta med att jag var fin. Kunde inte låta bli att fråga Är jag jättesnygg? He obliged.
 
Jag är så glad att våra händer sitter ihop. Såvida Mikael inte bär massa kassar från bilen så håller vi alltid varandra i handen. Jag tycker vi ska fortsätta med det tills vi dör. Man är aldrig för gammal för kärleksbevisningar. Och man är aldrig för ung för att behöva hålla nån i handen när man är ovan vid trappor och högklackat :)
 
Sen efter middagen åkte vi till utsiktsplatsen vid Ersta sjukhus.
 
 
 
Vi såg och till och med hörde när folk åkte vuxenkarusellerna på Gröna lund. Makalöst vacker utsikt, underbart ljum kväll. Och hemmagjord italiensk glass. Jag tog choklad, blåbär och jordgubb. Det var en hel måltid, och räckte ända till Globen.
 
Sen kommer jag inte ihåg mer. Förutom att jag nån gång efter tolv kom ihåg en prinsessbakelse i kylen!
 
Dessutom fick jag en somrig bukett av Mikael, plus en manikyr/pedikyr, plus den kloka boken. Sen hade han letat efter böcker jag önskat mig från biblioteket, hade kollat upp var man bäst kunde köpa buskar (hade önskat mig en syren eller en pion, eller kanske bara nån vad som helst i en kruka). Alla de där förslagen var bara förslag, men han hade försökt genomföra vartenda ett!
 
Och trots att dagen var så fantastisk, med middag, presenter, kort, mess, mail och massa fina meddelanden på facebook, så var det bästa ögonblicket när Mikael la handen om min midja. Det är vad jag alltid velat ha.
 

Pelikan

Igår var Mikael och jag inne i stan och åt på restaurang. Han hade bokat oss på Pelikan, ett jugendinspirerat ställe med anor från 1664! De kallar sig husmanskostens himmel, och vi förstår varför!

Vi delade på en Toast Skagen till förrätt. Den bästa jag ätit. Brödet var fortfarande varmt när vi fick in det. Och räkorna suveräna. Is till drycken kom i en separat skål, vattnet i vacker glasflaska. Servicen var enastående. Snabb, uppmärksam, de hade full koll. (Här vår servitris från igår, hon finns med på bild på hemsidan.)

Sen åt vi köttbullar med rårörda lingon. Hjälp!!! De är kända för sina köttbullar, gör visst 50 kg åt gången. Inga Mamma Scans inte. Potatismos till, köttbullarna var stora som ägg (hemsidan kallar dem "golfbollar"), smakade ljuvligt, lingonen var himmelska (de låter dem visst dra i socker, det förklarar saken!) och var verkligen en brygga mellan potatisen och köttbullarna. Möjligtvis var potatismoset något för löst. Det smakar lätt korvkiosk om det om det är för rinnigt. Men det är allt vi hade att klaga på. Det var helt fantastiskt!


Lokalen var annorlunda, högt i tak, speciella målningar, gammalt klinker eller stengolv. Lite bullrigt av allas ljud, men jag klarade mig.




Jag har massa mer att skriva om gårdagen, men det här stället förtjänade ett eget inlägg. Jag kommer snart tillbaka!

Dagens klokord

Fick en liten tänkvärd bok av Mikael idag. Den hette Ta't lugnt och sjunger långsamhetens lov. Alltså nåt jag verkligen behöver träna på. Ibland gör jag saker långsamt för att jag faktiskt inte orkar fortare, men oftast stänger jag av känna efter-knappen och rör mig hetsigt. Det har jag efter morfar. Han spelade piano alldeles stressigt.

Det stod i boken att man inte ska bygga större hus än man förmår lägga tak på.

Tänker med en gång på Arge snickaren. Så många familjer som harvar och sliter och har åratal kvar av renovering, om de hinner med fyra timmars byggjobb i veckan. Jag blir bestört och förvånad. Dels tror kanske folk att det går fort att renovera,  men det är synd att lägga småbarnsåren på att snickra. Alla orkar inte tapetsera på nätterna och jobba på dagarna. Visst har jag minnen av utbyggnad, pålning, tapeter, nya badrum. Pappa och jag la mitt golv tillsammans i mitt sista flickrum hemma när jag var 18. Jag kan tapetsera.

Tänker också på vad mamma lärde mig: Packa aldrig mer än du kan bära.

Ja, alla dessa klokheter kan ju också ses bildligt talat. Att man inte måste...

Jag glömde vad jag skulle skriva. Och jag kommer inte på det igen, jag har provat. Men ni har egna hjärnor. Själv är bäste dräng.

Svårt å förklara

Mikael kommer först, men utan honom skulle jag lätt ha gift mig med Mr Darcy. Min syster känner mig, och skickade följande roliga bild till mig.

Under middagen ikväll försökte jag förklara den för Mikael. Det var inte lätt, men han vet i alla fall att Darcy är underbar och så nåt med hoppa i vattnet.

Jäpp, det är min man.

Dagens get

Dagens get är bättre än vanligt!

Tio miljoner?

Ifall nån ger mig tio miljoner så skulle jag köpa hus i Italien. Antingen vid Comosjön i norra Italien, eller på Sicilien. Möjligtvis på Sardinien, men jag har inte varit där och kan inte yttra mig.

Man blir alltid sugen på ett lyxigt hus vid Comosjön om man ser på Ocean's Twelve, den gick ikväll och jag kastade nåt getöga på den efter Trinny och Susannah. Ser man på Montalbano pekar pendeln däremot på Sicilien, men jag behöver inte bestämma mig idag.

Tur i oturen

Jag har glömt bort det där med goda nyheter ett par dar. Men idag kom jag på en.

Jag har gått upp i vikt. Inte jättekul när man redan innan var tjock.

Men den goda nyheten är att eftersom jag gått ner 16 kg och låg några kilo under min "normalvikt", så hade jag ju lite att ta av utan att jag blev smällfet. Nu är jag bara mitt vanliga igen, och kan återigen ha de två kassarna kläder jag sorterade ut men inte har skänkt bort än.

Och orsaken till viktuppgång är min senaste medicin som ska hjälpa på nervsmärta och migrän. Den är en gamla sortens antidepressiva och det går man upp i vikt av bara man tittar på ett piller.

Så ja, nu är jag mitt vanliga tjocka igen. Men hade jag inte först gått ner mina 16 kilo hade jag exploderat nu!

Så goda nyheter.

Eller ja, typ.

Spännande!

Jag älskar deckare. Så ni kan förstå hur spännande jag hade det i söndags kväll när jag upptäckte blod på köksgolvet! Frågade Mikael med en gång om han hade skadat sig, men han förnekade det. [Och visst låter "förneka" som om man bara ljuger och visst har gjort det!] Jag visste inte med mig att jag hade erfarit blodvite under den minst sagt händelserika kvällen, så jag trodde nu snarare att det hade droppat från hallonen som Mikael tar ur frysen varje morgon. Vår frys hade ju gått sönder.

Ner på golvet, eller i alla fall nästan, spruta medel på alla fläckarna, torka med papper. Tankeverksamheten gick inte på högvarv just då eftersom jag bara brukar kunna göra en sak åt gången. Men med möda och mer slit än jag förväntat mig tyckte jag nu att parketten var fin igen. Ähum, i alla fall fri från blodfläckar. Att jag hade tappat sockerpaketet på golvet nån dag innan och både sopat och våttorkat för att Mikael inte var hemma gör möjligtvis att golvet var renare än vanligt, det beror väl på hur mycket av sockret jag faktiskt fick bort. Men det förtäljer inte historien.

Men sen såg jag fler fläckar, mera kökssprut, huvudet mår inte bra av att trotsa tyngdlagen i framåtblickande läge och knäna orkar inte att jag böjer mig ända till marken, så jag stönade lite åt detta fysiska arbete, som jag ju ingalunda är van vid.

Tror ni inte att jag en tredje gång upptäcker några utsmetade fläckar. Ni hade förmodligen kommit på det fortare, jag är ganska svagsint numera, men då insåg jag att det var jag som gjorde fläckarna, och jag hade inga hallon. Tittade under fötterna och där var det minsann rött under tårna. Vatten, papper, gno, var kommer det ifrån? Det är mest blod på lilltån så då inser jag att jag måste ha gjort mig mer illa än jag trodde när jag slog foten i datorn som stod på golvet vid soffan. Gick in i badrummet, stapplade för att inte smutsa ner såret, och där fick jag sitta i evigheter med blött papper mot tån tills det behagade sluta blöda. Och jag hade nu inga problem att förstå var blodfläckarna i hallen och badrummet kom ifrån.

Ja, så kan det forsa ur en lilltå. Lite som det har format i det här inlägget.

Har tagit bort plåstret nu och tänkte lufta såret inatt.

Jäpp, så spännande har vi det hos oss.

Mera tidningar

Jag såg just reklam för Damernas värld och jag klickade på fyra nummer.

Sen hoppas jag att jag kommer ihåg vad jag redan har beställt under veckan -- det gör jag inte -- men jag tror inte det var nåt man skulle få smink av, möjligtvis swedish grace-skålar. Fast då vill ja helst 4 eller rentav 6, och jag kanske redan har beställt någon tidning, men vilken vet jag inte. Jag borde verkligen skriva upp såna här saker, nu när jag vet att jag är glömsk. Och inte kommer ihåg att jag satt in samma lupiner på bloggen tre gånger på några dagar.

När jag tog mina nattpiller hade jag glömt av om jag hade tagit sorten jag hade i handen eller inte. Glömma en sån sak på mindre än en sekund.

Mikael säger att det ofta ligger en vetevärmare i mikron när han ska göra frukost. Så har jag stoppat in vetelängden, satt på 1:30 och står där och tänker att jag inte får gå nånstans för då kommer jag att glömma det, och sen händer nåt så jag glömmer den i alla fall. Inte allvarligt, bara irriterande.

Och nu har jag helt glömt av ifall det här inlägget har något tema eller syfte, men jag orkar varken leta eller läsa om. Välkommen till uppånervända världen. Det kan gå så vilt till här på det olergårdska!

Årets t-shirt

Det har ju handlat en del i år om hur mycket man måste säga för att nej ska betyda nej.

Så sätter min (feministiska) kusin in en bild på instagram av en t-shirt där det står följande:

JAG VILL INTE KNULLA.
TACK FÖR VISAD HÄNSYN!

Jag skrattar ihjäl mig, fast jag vet att det är ett allvarligt ämne. Men "tack för visad hänsyn" är så klockrent att det resonerar i hela mig.

Finn fem fel, eller ett grovt

Vad ser ni för fel på den här reklambilden? Jag ser inga fel alls. Modellen är snygg och baddräkten jättefin. Priset vet jag inte nåt om, inte heller om det är en fin designer som gjort baddräkten.

Ni kanske ser bättre än jag, men jag tror jag måste avslöja vad felet är.

Tjejen är plusmodell! Fy bubblan.

Dagens lurendrejeri

Se här, på en fin baden baden-stol. En sån köpte vi på Rusta för 299:- härom dagen. Jättebra. I rött.

Idag får jag så reklam från groupon om att köpa en baden baden för 549:-! Då sparar man 60% för ordinarie pris är hela 1374:-.

Det är en sak om man köper en Iittalaskål eller en kopia på Ellos. Då vet man att man betalar extra för design och copyright.

Men är baden baden en skyddad designprodukt som ska kostar mer än tusen kronor mer, eller är det bara lurendrejeri? Tycker synd om dem som inte får rustareklam i brevlådan och lägger tusen spänn i sjön.

Miss Piggys skor

Miss Piggy är lite rundlagd.
Men hon prioriterar skönheten och glamouren, samtidigt som hon innerst inne vet när saker inte kommer att hända.

Miss Piggy är rosaglittrig från topp till tå, så när hon joggar och tar små eftermiddagslurar samlar hon bara ihop sig inför allt det glamorösa.

Jag tror hon skulle älska de här skorna:

Jag har glömt strutsen!

Jag inser plötsligt att jag glömt av att visa er den ljuvligaste bilden av en struts på Aruba. Kan det bli mycket bättre än så? Nej, jag trodde väl inte det.

Kittys skor

Kitty med de röda B WahlströmsryggaKlein och kombinerar hennes sportigt med hennes orädda.eter Nancy Drew i ursprunget. Spökskrivare har släppt ur sig ofantliga mängder böcker under pseudonymen Carolyn Keene.

Kitty har ingen mamma, hennes pappa är välbeställd, hon har egen bil och är duktig på sport. Hon följer modet och är oförskrämd i alla mystiska situationer hon hamnar.

Vad har Kitty för skor? Många, är väl det självklara svaret. Jag har valt ut några som jag tycker är typiska för henne.

Allvar, stor dos

Läste härom-nångång om en flicka som blev sexuellt utnyttjad av sin granne. Han skrämde henne med att hon absolut inte fick berätta om det för mamman, och det gjorde hon inte heller.

Däremot försökte hon länge förklara för mormor: My neighbor always plays with my butterfly. I don't like that. --öh, va?!

Man behöver väl inte gå all in och säga penis och vagina, själv tycker jag de är rätt vuxna namn. Tydligen hittade jag på själv vad "framstjärten " (aaaqrgh!) hette, och det var nyff.

Men även om penis och vagina är överkurs så är kissamurraå och sånt underkänt. Jag tycker det är jättebra att vi nu har både snopp och snippa.

Lär i alla fall era barn rätt namn på grejerna, så att de har orden att berätta det för nån.
Det var DAGENS PEDOFILTIPS 1

DAGENS. PEDOFILTIPS 2.
Nån kan vara så slug att han går till ditt barns skola och berättar att mamma är skadad och vill att han  kör barnet dit. -Vad är kodordet? frågar barnet
Dern vuxnes förvåning i kombination med stammande, varnar barnet för att mamma inte alls har skickat den här person. Så skrik högt, gå till en vuxen

PEDOFILTIPS 3
Om ditt barn går vilse i affären, säg inte att de ska gå till en vakt eller en polis. Det kan gömma sig elakingar även i de vattnen. Nej, man ska titta efter en mamma med barn. Risken att en mamma med barn är pedofil är näst intill försumbar.

PEDOFILTIPS 4
Man ska undervisa om att det finns olika sorters hemligheter. Det ena är att bra saker är hemliga, som att lillebror ska få en cykel. Eller att det är överraskningsfest för nån. Bra hemligheter är goda nyheter och de kommer ut om några dagar.

De andra hemligheterna kan vara nåt som gör nån illa, antingen en kompis eller man själv. Såna hemligheter är aldrig roliga, och vad personen än säger så får man berätta såna nyheter för sina föräldrar osv

Coulda woulda shoulda

Jag hade ju tänkt skaffa fina lupiner längs vägrenen. Men de hade dött, typ. Men så här tänkte jag mig dem.

Det blev dock en bukett snabbköpsrosor som jag återanvänder till max.

Askungens skor

Askungen är flickan som får sova vid spisen och historien om henne och skon är drygt 2000 år gammal. En grek skrev historien århundradet f Kr och i Kina hade man en egen variant på 800-talet. Charles Perrault var alltså inte först med Gåsmors sagor, ej heller bröderna Grimm.

Men om vi för in sagoprinsessan i 2000-talet, så känner jag att det är lite jobbigt att välja skor åt nån som sover vid spisen. Jag önskar henne ett bättre öde (så skönt att vi har facit!!). Men tyvärr passar dessa träskor bra för ändamålet. Robusta för slavgöra, men ändå rätt feminina eftersom styvfamiljen var lite rädda för henne. Hennes inneboende godhet och kvinnlighet vinner ju prinsen, och de egenskaperna har hon haft hela tiden, även om styvmamma och systrarna försökt trycka ner henne.

Men sen när hon träffar prinsen, då har mössen sytt hennes klänning, alternativt en gudmorsfe. Hon ser gudomlig ut, men tappar skon. Den här ser ut att kunna tappas lätt när det springs i slottstrappor vid midnatt. Den är också smäcker till en liten fot, och precis rätt dress code för en bal med prinsen.

Dock känns det riktigt bra att veta att hon lärt sig gå i dem tills dess att hon gifter sig med prinsen.

Nu dör jag lite

Choklad och bacon? Really?!

Mary Poppins skor

Hon kan ju flyga med sitt paraply, men är ändå brittiskt proper. Hon vill vara fin men inte låta klackarna hindra henne från att leka med barnen. Så här tror jag att Mary hade varit fotbeklädd 2014.

Tarzans skor

Tarzan är van att svinga sig i lianer och springa barfota i djungeln. Men jag tror han skulle behöva ett par riktiga löpardojjor. Som ändå smiter in i djungeln rätt bra.

Vilket roligt projekt

Jag låg och "köpte" skor på Zalando förut idag innan jag orkade gå upp, och jag kom på en sån roligt idé. Jag hittade nämligen ett par riktiga Ville Vessla-skor, om nu vesslan hade varit kvinna, och kom på att man kunde välja intressanta litterära personer och matcha dem med typiska skor. Fy vad kul! Ännu ett projekt som stannar i mitt huvud. Men jag är ändå glad att jag får idéer även om jag inte orkar genomföra dem. (Jag har kört det nya lakanet i tvättmaskinen idag, det är färdigt om typ 20 min. Sen ska jag torktumla det och vika det när det fortfarande är varmt, och förhoppningsvis orkar vi byta lakan imorgon.) Man får vara glad för det lilla. Och att jag får roliga tankar och idéer kan vara frustrerande men är trots allt en källa till glädje. En god nyhet, att det är glatt och fullt ös. Har ni nån figur som behöver nya skor?

Tapeter!!!

En av de roligaste sakerna med mitt utsläpp på grönbete idag var tapeterna på rusta. Jag blev alldeles hög och skulle (igen) behöva ett helt hus för att få plats med alla ljuvliga tapeter. På Rusta! Det hade jag inte trott. Tänk vad som skulle hända om jag råkade se nån uppsättning från Cole & son eller så, det vore nästan hälsovådligt. Borde man inte förse tapetavdelningen med varningstext: Vistelse på tapetavdelningen sker på egen risk. Vi tar inget ansvar för hjärtbesvär som kan uppkomma vid åsynen av våra prisvärda skönheter, ej heller för små eller stora kroppsskada som uppstår när farbror Bengt med pacemaker ska hjälpa till att tapetsera.

Synd att jag har så illa dåligt minne, annars hade jag legat här och tapetserat hela Ellens hus. Men nu minns jag bara en enda tapet, vit med superstora blommor i vitt också, fast glansigt. Jag vill seriöst bygga ett litet hus på gatan in mot ridskolan. Det är ett stycke skog där som jag gärna ville bo i. Och välja tapeter till alla rummen!! Jag får hjärtklappning av spänning! Dåligt, måste lugna mig för att kunna sova.

Och Rusta har inte betalat mig för dessa åsikter utan de är helt mina egna. Men om Rusta läser det här får ni gärna höra av er. Jag är inte ointresserad av ett samarbete.

Nu kan jag välja!

Goda nyheter, dåliga nyheter, idag har vi fått välja! Vi började vår gemensamma del av dagen (Mikael hade förarbetat medan jag sov) med Media Markt. Frysen ska vara 186 cm hög, som alla män i min familj, bröder, make, svåger. Vi jämförde allt som gick att jämföra och åkte sen till Elgiganten. Samma procedur där, om än något mindre urval. Till slut hade vi bestämt oss och jag gick till Rusta för att kolla på utemöbler medan Mikael köpte kylen och bar ut den i bilen. Jag njöt som en sexåring i godisbutik. Så jättekul att vara i en affär som inte är hemköp! Det var jättelängesen.

Så småningom kom Mikael efter och vi bestämde oss för två baden i rött (vi bor i rött hus). Jag fyndade också servetter för en tia, citronellaljus i turkos och orange, samt ett billigt duschdraperi med ränder i turkosa och röda nyanser. Tänker hänga upp det på verandan så vi får avskildhet. Jag borde verkligen passa på att sitta ute nu när det är varmt och jag kan få d-vitamin. Sen vill jag ha vimplar också, en hängande blomma och kanske en blomlåda eller nåt. Orkar inga stora projekt, men jag hade storvulna planer i våras. På pinterest finns massa projektinspiration som jag får låta stanna där. Jag hoppas på att byta lakan den här veckan, och posta några brev. Vi får se!

Maten i frysen hade efter ett dygn utan kylfunktion lite olika tillstånd. Kött, kyckling och fisk var fortfarande fryshårda, hallon, bacon, bröd var mjuka och det var smältvatten i alla lådorna. Vi ska ha dörren åt andra sidan än den sitter, men det är visst inte en barnlek att flytta, och skåpet måste ligga ner. Och sen måste det stå upp ett tag innan man sätter på det osv osv. Plötsligt säger Mikael att frysen har en buckla, och jag flyger upp ur soffan. Och visst finns där en spikrak inbuktning, knappt en decimeter lång. Vi hittade motsvarande märke i plasten. Men Mikael inser att han aldrig kan bevisa att den fanns där från början. Vi var lite ledsna och irriterade en stund, det är ju surt på ett skåp för över fem tusen och som ska räcka länge. Men samtidigt sitter märket en decimeter över nederkanten och kunde varit betydligt synligare. Jag kände att vi har ett val mellan goda och dåliga nyheter. Om man nu måste leva med en buckla i sin splitternya vitvara, då satt den på rätt ställe och var lagom stor. Det kunde varit mycket värre. Men imorgon får vi se om Elgiganten har nåt att säga om saken.

Nytt i naturen

Det var ju nåt sånt här jag hade hoppats på när vi åkte på lupinjakt. Kom hem med.en bukett Konsumrosor.

Annars händer det saker utanför oss varje dag. Häcken börjar få cerise blommor på och rosbuskarna har nästan exploderat idag.

Några ljuva timmar

Man måste hämta ut sitt nya pass personligen, och skriva under i det när de ser på. Och de har öppet till 19 på måndagar så det var planen för idag. Och dessutom behöver jag ett foto till min ansökan om handikapparkering, och det fanns en automat i centrum, så dit gick vi, somliga av oss med både mascara och dinglande örhängen.

Men vilken chock jag fick när jag såg fotona. Jag är mycket snyggare inne i mitt eget huvud än vad jag är i fotoautomaten. Yngre, smalare, allmänt bombnedslag helt enkelt. Och med smink och klänning och örhängen! Jag kände mig supersnygg! Och jag antar att det är en god nyhet att jag går omkring och inte ser varken valkar, rynkor eller gråa hår. Fast de gråa håren ser jag inte för jag rycker oftast ut dem. Och jag tvättar inte håret jämt, och fluffar det nästan aldrig. Kan inte bestämma mig för om jag ska klippa av det som jag brukar. Men det är så svalt att ha uppsatt, och så lättgjort om det är varmt, då kan man snurra upp det alldeles blött och kyla skallen lite. Sånt är ju värt nåt med en morsa som har fått solsting eller värmeslag flera gånger.

Apropå dagens snygghet, så inser jag hur mycket starkare ljuskälla solen är än badrumslampan. Såg oerhört många fuskepilerade knätofsar och satt i bilen och nöp bort så många jag fick tag i. Men vem sätter näsan på mina ben och glor.

Mikael har velat ha en ny kudde i ett par veckor, och jysk i brandbergen centrum hade inte stängt ännu (17 augusti tror jag hon sa) och vi behövde också ett nytt underlakan. Plus att jag hittade en nackkudde i memory foam. Den luktar lite fabrik fortfarande men verkar väldigt bra, för bara 85:-. Sen åt vi pepparbiff utomhus, och jag är så glad att jag hade klänning på mig, för det och utevärmekänslan gjorde att jag kände mig som på semester! Bredvid oss fanns den största hund jag nånsin sett. Även när han satt ner nådde han ett par decimeter över bordet. Han hade långt koppel och gick till bordsgrannen bakifrån och gav honom ett vänligt slick i ansiktet och att inte den gubben dog på kuppen! De hade också en miniliten hund, sån som ser ut som en långhårig råtta och som inte ens mamma är rädd för. What a pair!

Sen åkte vi den vackra vägen hem och lämnade av en sjö av kassar med en servis i till Ellen. Den är av glas (Boda Garden) och man kan inte diska den i maskin, så vi använder den aldrig. Dessutom är tallrikarna så tunga att jag inte skulle orka duka med dem. Det gör jag väl i och för sig sällan/aldrig, men med två personer på 53 kvadrat har man inte råd att fylla ett köksskåp med vackra ting som inte används. Särskilt inte när man är två medelålders vårdkrävande personer med en hel varsin hylla med medicinalpinaler.

Sen handlade vi lite på hemköp, jag sa till i kassan att de hade slut på gott å blandat i lösgodiset. Tragik!! Bara för det köpte jag inget godis alls. Inte nåt att skryta om, för inte var det självbehärskning utan bara logistikbrist. Som vanligt satt det nån i kassan som vi kände. Alla folks barn jobbar där, så gammal är jag.

Ungefär här, eller lite tidigare, kom jag på att jag har farit omkring idag som om jag vore frisk nästan! Och det beror minsann inte på några goda nyheter utan på att jag tog en treo comp innan vi gick. Och jag blev både uppiggad och smärtbefriad och glömde helt av att ta det lugnt. Fy, jag som skulle vila mig så mycket efter förra veckan att jag kan gå ner till min vanliga dos sömnpiller. Ja, nu är klockan nästan tre, eller mer fem faktiskt, och jag sover inte snart. Så gick det med det. Det var i alla fall helt underbart att gå omkring och känna mig så bra som jag gjorde. Förstår hur folk blir beroende. Jag skulle gärna ta det där kodeinet varje dag. Det är så underbart att röra sig ute bland folk, sitta på en annan matstol, säga tack för maten till en främling, stoppa i mynt i en sån där myntinkast, gå nästan som en frisk människa (alla rör sig lite långsammare i 29 grader), köpa saker. Ja, ni vet väl, en del i alla fall, hur roligt det kan vara i ett centrum när man lever sitt normala liv på en upptrampad stig mellan sängen, badrummet och soffan. Med möjlig avstickare till köket.

Det där med kodeinet lockar mig. Visserligen krockar det med både botox och ldn, så jag måste välja seriöst. Men jag visste inte att jag hade så mycket ont. Brukar ju vara hemma såna där migrändagar och ligga i soffan och där märker man ju inte nåt, förutom att en ny reklam talar om nutrition, och både Mikael och jag blir lite spyfärdiga.

Ja, men det var ju goda nyheter.

Dessutom har vår frys gått sönder. Alarmet tjöt och tunnbrödet var inte stenhårt, men vi trodde att vi lämnat dörren på glänt av misstag. Men när den gick från -8 till -6 förstod vi. Min man geniet har dragit det där skåpet fram och tillbaka och pillat på alla kablar och läst på internet. Han lokaliserade termostaten, värmde den i handen och då tjöt alarmet. Fast kylaggregatet satte inte igång av det. Fast kylen funkar. Han höll på i vad som kändes som timmar, och tyvärr var det ingen grunka för 300:- som var paj.

De sista dåliga nyheterna, nej, jag har två, var att jag köpte bröd på hemköp. Och tittade såklart inte på datumet. Och det brödet var torrt.

Och bara för att frysen var sönder och kommer att vara 20 grader varm imorgon, så kom jag att tänka på att vi hade glass. Och jag åt.

Fast en god nyhet är att det har stinkit hela kvällen. Ja, stinkande i sig är ingen god nyhet, men hör på denna thriller: Nu märkte jag att det var i köket, inte vardagsrummet där jysk-grejerna låg, och som vi hade trott luktade fabrik. Jag var lite bekymrad och tänkte att det kanske är nåt i kylen/frysen som går på övervarv och kommer att börja brinna inatt. Visserligen har vi larm och även brand larmas direkt till 112. Men ändå, vi kan säkert bli innebrända fortare än brandkåren kommer. Så jag var inte helt nöjd. Luktade på Mikaels ryggsäck som har stått på verandan och luftat sig efter att en akutsockerchoklad hade smält över hela insidan, men den var icke boven, trots vissa varma gummidetaljer. Inte heller den nya sopborsten, kanske faktiskt inte heller frysen. Men heureka! Det var en liten fin hundskål i rostfritt med gummikant och den stank! och dödade ett helt gäng av mina hjärnceller när jag drog ett djupt andetag på den. Inget snack om saken, ooooooo vad den luktade illa. La den i diskmedelsbad och hoppas lukten har försvunnit om tre timmar. Annars kommer Vanna sätta sin lilla nos där och bara fall over, som när folk välter kor.

En god nyhet är annars att jag har tagit in vår fläkt. Trots att vi hade 29 grader varmt förut idag fick jag ta på mig täcket! Kanske beroende på att sladden är kort och den blåser rätt mot mina underben.

Och tyvärr har jag inte kunnat använda den fina scarfen, AL, för vädret är inte på scarfens sida. Jag ska inte bli paria och önska bort värmen för soltörstiga Sverige. Jag sitter väl här och svettas.

Nu närmast planerar jag att sova. Gärna före sex. Grr, jag som hade fått fram det flera timmar! Ja, och sen tänkte jag tvätta det där underlakanet och byta lakan. Men jag önskar mig verkligen dubbelt så mycket tid, eller dubbelt så mycket ork, när lakansbyte är ett tredagarsprojekt, och då har vi inte ens tvättat de gamla lakanen. Det är så sorgligt att vi använder skåpslakan, jag älskar lukten av nytvättat. Ja, säg alla de sorger man får acceptera här i livet.

Oprah vill ha sina lakan tvättade varje dag för hon gillar den hårda känslan. Tja, är man rik så får man väl bli excentrisk i sina vanor. Men att hennes tvättvatten kunde föda världens alla svältande, eller nåt.

Jag har shoppat som en dååååre på sistone. Mest massa småprylar från Kina, som 10m lace (perfekt att slå in presenter med) plus washitape. 100 gummipluggar till örhängen. Ja, nu minns jag inte mer. Man kanske kan jag ta kort nån dag. Det är alldeles för lite foton i den här bloggen.

Säger jag och avslutar som sedvanligt, med en get!