Dagens drömmar

Jag ligger i sängen och fantiserar om vilka värktabletter jag ska ta när jag orkar gå upp.

För övrigt försöker jag komma på hur jag ska få ut det mesta av stormen. Det låter inte så lockande att bli av med el å värme, så jag kanske bara tänder några värmeljus. Fladdrande låga går inte bra ihop med migrän. Men förresten blir det nog ett stort äventyr att hämta posten!

Har plockat undan sandalerna, men har mest ballerinaskor framme. Idag åker stövlarna fram.

Vilken spännande dag.

Och dessutom har Mikael, min medicinska uppslagsbok, förklarat att kramp i en sfinkter innebär stängning, inte öppning. Så det där med gallgrön diarré var inte kodeinkramp. Så nu är det bara botoxen det krockar med. Men det är nog spännande, jag lovar. Har inte tagit ldn på två dar och huvudvärken är helt klart bättre. Måste man välja mellan sitt värsta och sitt bästa?!

Jag går och blir blöt, det löser säkert nåt.

Pest, kolera, eller någon annan sjukdom?

Får alltid envis migrän efter botox. Tror sprutorna retar just de nerver de ska paralysera. Vet inte.

Hade bestämt mig för att gå till naprapaten nästa vecka. Men där kan jag inte få tid förrän om nästan två veckor! Aaargh!!

Idag fick jag ta ny triptan när den första gått ur. Superovanligt.

Hade också jättesvårt att bestämma mig för vad jag skulle göra. Treo comp har kodein i. Detta motverkar botox. Men hjälper mycket bättre än vanlig treo.

Dessutom är kodein ett morfinpreparat, som LDN annullerar. Så jag lät bli att ta LDN ikväll. Och de hjälper också med sömnen, så med det och migränet från underjorden är det inte säkert att jag sover så bra, vilket ju gör migränet värre.

Och migränet är envisare än på länge. Jag har alla bisymptom, som lama armar, utmattning, kan inte tänka, har sunrubbningar, sjukdomskänsla, stoppad matsmältning mesta tiden. Osv osv osv. Smärtan är inte kul. Tv-ljud är riktigt svårt att tåla, håller mig till andra rum så gott det går. Fast min man är snäll och har på görtyst.

Men så fick jag reda på härom dagen på SöS av kirurgen att jag inte ska ta kodein, för den kan ha som biverkning att en sfinkter i gallgången krampar, och det har hänt en gång och jag gick på toa 20 ggr och bajsade knallgrönt i fem timmar. Nära dödenupplevelse, alldeles för snabb utrensning för att kroppen ska klara det. Så skulle detta hända igen om jag tog kodein?

Så många alternativ, inget riktigt bra. Men jag tog en Treo comp, huvudvärken blev bättre tills triptanen gick ut och jag började få neurologiska symptom och tog en andra triptan. Och jag fick ingen gallkramp och inte fem timmar på toa, så det gick rätt bra.

Fast jag kan inte få tid hos naprapaten. Det är inte jättebra. Varför har hon andra kunder?!

Veckans mest oväntade

När vi satte oss i bilen efter mitt neurologbesök härom dagen, kan ni gissa vad vi såg?

En kvinna promenerade med sin barnvagn. Just det var en väldigt vanlig syn just på Söder.  Hon var klädd i linne och kort  kjol, barbent och gick BARFOTA. Detta i mitten av oktober, och en kille vi lite tidigare såg på likadan barnvagnspromenad hade jacka och mössa.

Barfota?

Topless?!

Jag har nån viss moral. Tycker inte man ska sola topless. Dessutom är de så mycket snyggare i ett läckert fodral.

Döm om min förvåning när det närmsta trädet är topless. Jag vet inte hur bra fotot blev med mobilen innifrån sovrummet, men jag har fortfarande pyjamas på mig och tänker absolut inte gå ut och leta bättre vinklar.

Men jag är glad att jag vaknade medan det fortfarande är ljust ute. Jag är supersugen på att ta en tur med kometen under klarblå hösthimmel, men jag har gjort för mycket redan i veckan och ska göra mer, så det blir bara promenad till brevlådan eller sophuset, om jag kan hitta några sopor. Det kan jag med säkerhet, jag har ett par gissningar i huvudet.

Sola säkert blir dagens upprop!

Pimpa min komet??

Jag hade aldrig såna där streamers på handtagen på cykeln när jag var liten. Eller grejer i ekrarna. Fast några på fejan har pratat om att pimpa sina kometer och det ger ju onekligen tankar.

Inte för att jag tror att landstinget skulle glädjas om jag tog fram sprayburkarna. Inte ens om den faktiskt blev finare.

Men en rejäl gardintofs på vardera handtaget, det är fortfarande en bra idé.



Mikael är inte övertygad.

4 minuter ur Aktuellt om ME

Titta gärna här.

Dagens klokord

Läste följande på fejan idag, angående några som varit korkade i fråga om ME:

Man ska inte slå på skit -- för det stänker!

Igår var jag så sugen på att gå i diskussion med en person som missade målet med sina argument men inte märkte det. Sugen, för jag ville att hen skulle förstå, men absolut inte sugen för jag har nog med mitt eget lilla liv än att ta ansvar för att rätta till hela världens missuppfattningar också.

Och idag har alltså den tanken fått förstärkning att om man ger sig in känslomässigt i nåt, så kan det stänka. Inte direkt tillämpbart i alla sammanhang, men jag ska ändå hålla det i sinnet.


P.S. Vann inte adventsljusstaken. Men jag går nog snart ut och gluttar lite vad vi har i förrådet. Det riktiga upproret är ju att ta fram allt som inte lyser i fönstren, så får man vara hur tokig man vill hur tidigt man vill!

nä nu räcker det

Om jag får se en pumpa till, en bat eller scary spider till, eller ett spöke, svartsprayade blommor eller oranga för den delen, så kolavippar jag. Halloween är so not my thing. Nä, vad sägs om en adventsljusstake? Eller bara en liten, liten stjärna?

Bats Flying Across Pumpkin

Utklassning

Den rara flickan hade med sig fyra hembakta vaniljbullar igår.

Och folket, vi har en ny bagarmästare. Förstaplats, utan ett spår av tvekan.

I. am. in. bullehimlen.

Varning samt dagens tips

Igår var det en blottare som försökte lura med sig två barn in i skogen på Ribbybergsskolan här i närheten.

Förresten hade en 15-årig tjej blivit blottad för på stationen en morgon klockan nio.

Och följdaktligen har jag ett tips på hur man ska bete sig om nån blottar sig för en: Peka och skratta.

Jag vet inte om blottande har med sex eller makt att göra, men att peka och skratta ger dem varken eller så det kanske är en bra idé. Men jag har ingen vidare lust att prova teorin in verkligheten.

Nu då?

Nu är det väl ändå vinter?

http://cheezburger.com/7836357632?utm_source=feedburner&utm_medium=feed&utm_campaign=Feed%3A+poorlydressed+%28Poorly+Dressed+People+of+the+World+-+This+is+Your+Fashion+Wake-Up+Call.%29

Kovändning

Jag minns när jag var typ 16. Jag hade börjat lära mig vem jag var och vad jag tyckte om. Jag kunde stå för min åsikt så smått, även om jag gjort en hel del förfärliga mode-faux pas på vägen. När jag var sexton upptäckte jag att jag älskar svart och vitt tillsammans. Hold that thought.

Jag lärde mig också pö om pö vem jag var. Långbent och spinkig med glasögon. Smart. Socialt bakom flötet. Glad, men trots självförtroendet osäker på mig själv. Ville passa in. Ville intensivt vara jag. Vem det nu var. Smart, då ska jag nog ha karriär. Självförtroende, då ska jag inte behöva nån annan, allra minst en man.

Och i mitt lilla tonårshjärta föddes en feminist. Jag tänkte då aldrig göra frukost på sängen åt en man. Det tänker jag fortfarande inte, smulor i sängen är läskigt. Men jag såg framför mig hur jag skulle vara en stark person i vårt äktenskap (jag tänkte ändå gifta mig) och hur min karriär skulle vara lika viktig som mannens, snarare viktigare, för jag var vääääääldigt nöjd med mig själv.

Nånstans i tjugoåren märkte jag att det politiken kallade feminism inte stämde överens med vad jag trodde om varken kvinnor eller män. Då var kvinnor nästan bättre än män, samtidigt som man skulle kvotera in dem överallt. Jag förstod mycket väl om en företagare var räddare för att anställa en kvinna, som kanske skulle vara mammaledig i ett par omgångar och sen vabba. Tyckte inte det var elakt av företagaren, bara naturligt. Eller den kvinnan som hade jobbat bara nån månad på ett nytt jobb och sen varit mammaledig och inte fick löneförhöjning under mammaledigheten, det tyckte hon var förfärligt diskriminerande. Jag tyckte att hennes bedrift på jobbet varit noll, medan hon däremot fått många pluspoäng på hemmaplan med sitt nya barn. Det finns många värden. Jag insåg att jag tycker att olika är bra.

Nu är det snart normalt att man inte säger om ens barn är en pojke eller flicka. Men vad är det för fel på att vara pojke? Vad är det för fel på att vara flicka? Att vi måste bli könlösa kopior tycker jag inte är en positiv utveckling. I den jag är ingår också att jag är kvinna. Jag tycker fortfarande det är lite obehagligt när tjejer på TV klipper med ögonfransarna och spelar tre år för att få vad de vill för att de är så söööta. Man ska inte manipulera andra med sitt kön. Men om pojkar ska leka med dockor och flickor med bilar, och om ingen får vara kvinnlig och ingen får vara manlig, så tappar vi ju en del av att vara människa. Att man är olika betyder inte att den ena är bättre och den andra sämre.

När min man och jag ser på sport på TV, och det är inte särskilt ofta, brukar vi tänka igenom vilka nationer som är extra bra på den sporten och försöka klura ut varför. White men can't jump, heter det. Jag skulle kunna lägga till att vita inte kan springa  och att svarta inte åker skridskor. (Lite stereotypt, men ni känner nog igen er.) Är det dåligt? Nej, det är bara olika. Man behöver ju inte gå till överdrift och stereotypa alla människor i förväg, men skulle vi förvägra alla afrikaner att springa maraton bara för att de är svarta och det är för stereotypt? Det är ju vansinnigt tänkt. Varför får man inte bara vara som man är och fira skillnaderna och sina styrkor?

Jo, jag tycker man får det. Jag tycker man ska det! Nu skulle jag ge mycket för att kunna passa upp på min man, som kärleksbevisning och tack för allt han gör för mig. Det gör inte mig till mindre värdefull. Och att Mikael sköter hemmet, som ju traditionellt sett är en kvinnosyssla och det måste motarbetas, gör ju inte honom till en mindre man, utan helt tvärtom. Men hade jag skött hemmet FAST jag är kvinna, då hade det väl varit en lika stor gärning?

Det där med hen vill jag inte ha med att göra. Sure, rent grammatiskt kan jag se nyttan av ordet, men att man inte ska få vara kvinna och man för att olika är fult, det är en dålig, dålig människosyn. Varför är olika kultur bra men olika kön dåligt?

Nej, jag säger att om du är kvinna, virka om du vill. Och om du är man, meka med bilar om du vill. Det är precis lika okej som när en tjej mekar.

Olika är bra. Det var nazisterna som sa att en hårfärg var bättre än de andra, och dem tror vi ju inte på, eller hur?

Fantaaaaastisk dag

Den där hunden ville absolut in till mig idag när jag sov och Mikael gav sig och släppte in henne. Hon låg tätt, tätt intill mig, den rackarn, och jag vaknade till varje gång jag vände mig. Till slut kunde jag inte somna, så jag gick upp och tog en halv sömntablett eftersom jag hade fyra timmar kvar att sova. Trots denna halvkassa sömn har jag haft den absolut bästa dagen på så länge jag kan minnas! När jag skulle fylla i mitt dagliga hälsoblad och kom till symptomen, insåg jag att jag inte haft ont nånstans (inte ens i nacken som kändes rätt stel häromdagen), inte i benen, inte domningar, inte feber, inte snuva, knappt några hudutslag, ingenting! Kan inte minnas när jag varit så symptomfri! Dessutom har jag inte känt mig sådär dödligt utmattad heller. Jag märker när jag gör nåt att jag är som vanligt och får sitta ner å vila mitt i göra frukost, men bara att slippa den där känslan av att släpa runt på en död var helt makalös.

Och eftersom jag är inbillningsfrisk nu, så tog jag fram strykjärn och strykbräda (fast först hade jag glömt av var den stod) och strök vardagsrumsgardinerna som har legat ouppackade snart ett år. Samt hängde upp dem! Och ställde in stryknrädan igen för att Mikael inte skulle bli arg för att jag har låtsats orka en massa. Men jag sa inget om gardinerna. Vi får se hur länge det dröjer innan han ser det, han är ju karl :)

Och så fick jag nog den vackraste, ärligaste, ovanligaste komplimang jag nånsin fått. Jag kan dö nu, för finare går nog inte att hitta på. Om han inte anlitar en talskrivare.

På AL:s kort stod nåt om en dag imorgon. Jag har för mig att igår var rätt bra, och så är idag ännu bättre?! Men helt frisk är jag nog inte, nu börjar det feberhetta i ansiktet och nacken, armarna och benen småskriker. Och ryggen. Men jag har chockat dem med att stryka, så de har all rätt att klaga.

Jag är optimist av naturen. Men jag inser också att så här bra funkade inte LDN före mitt ofrivilliga uppehåll. Och ett tag funkade de så dåligt att jag tog tre för att se vad som skulle hända. Så det här är absolut inte nåt jag räknar med är det nya normala. Men det är som att vinna på lotto, att få vara lite inbillningsfrisk. Jag har verkligen njutit av den här dagen.

Mycket bättre

Det var ju ett hallaballå, och med rätta!, om den där webbsajten där man kunde hitta nån att vara otrogen med. Fy, så vidrigt att göra pengar på andras olycka.

Nu såg jag en bättre sajt -- dock kollade jag inte så noga att jag är beredd att stå för innehållet och länka -- men det var en sajt delvis för gifta som vill gå på dejter. Med varandra alltså. Ett helt nytt alternativ till att ha en affär när äktenskapet är tråkigt: gör nåt kul tillsammans istället. Jag såg bara några mystiska torn som visst var vegetarisk mat som de hade ätit, nåt par.

Så ska det vara. Släng inte ut bebin med badvattnet. Om äktenskapet är trist, eller som det stod på tv-guiden att nån var "fångad i ett färglöst äktenskap", så har man ju alla chanser i världen att själv göra nåt åt det. Vad är det med oss som tror att staten ska fostra våra barn och att vi inte har nåt sätt att påverka vårt eget äktenskap?! Jag dånar lite.

Jag är ju nygift fortfarande (fyra år) men jag har ändå ett tips, som i alla fall funkar för oss: skratta. Jag försöker skratta varje dag, gärna åt Mikaels skämt, vilket, antar jag, lockar honom att fortsätta vara på gott humör så han får höra mig och göra att jag skrattar. Sen försöker jag vara rolig själv också, och få honom att skratta åt mig. I o f s är väl humorn en av de få sakerna jag kan bidra med när nu kroppen lagt av med det mesta, men det är inte illa så. Hade han velat ha en hushållerska hade han anställt en, säger Mikael om jag klagar för mycket på mig själv. Nej, jag tror att mitt skratt och mitt humör gör nytta i hans liv. Och tvärtom.

Att skratta tillsammans är mycket bättre.

Lök på laxen



Är ni inte kära i Colin Firth än, kan ni lyssna på en intervju med honom på italienska. Nu kan det liksom inte bli bättre. Såvida han inte ringer på dörren alltså. (Fast då vill jag ha en förvarning, nu ser jag ut som kom å hjälp. Den enda gången i livet man träffar Mr Darcy, jag menar Colin Firth, måste man ju ha varit hos frissan och ha på sig balklänning. Minst.)

Jag vet inte om hans italienska ordförråd är särskilt avancerat, men accenten låter rätt bra. For all I care hade han kunnat läsa upp recept och jag hade varit hans för evigt. Eller jag menar, en sån sak kan man ju inte ta tillbaka, men kan jag få ha Mikael också? För alla de dagarna när Mr Darcy inte är här? Och kan Mikael prata italienska emellanåt?

För övrigt är jag nöjd.

Har ni inte sex timmar över?


Superoptimoptitoppipangfenomenalisk

Det här var en av mina bästa dagar på länge. Några skäl till det:

Orkade följa med på middag hos Mikaels son, och det gick rätt bra! Dessutom lagade han så god mat, och underbar panna cotta.

Det var kul att se mig själv i kläder, efter att ha gått i myskläder och pyjamas hela veckan.

Kom hem till en stor kram i brevlådan!

Och så tog jag LDN!

Och just det, jag pussade Mikael i hissen.

Försmäktar jag på denna ö

Ja, utan LDN försmäktar jag på denna ö.

Jag tog tre istället för två ett par dar förra veckan, så de tog slut några dagar före min ordentliga uträkning. Och trots att Apoteket lovade att jag skulle få dem i fredags eller i måndags så vet ingen riktigt vad som hänt eller när de förväntas komma.

Jag får inse att man behöver ge dem extra tid med såna här recept där pillrena ska specialtillverkas, för det är så pass ovanligt att det lätt går åt skogen nånstans på vägen. Eller så får jag be att Mikael lämnar receptet personligen till J. Henne är det ordning på med recepten. Men man vill ju inte utnyttja släktskapet. Haha, nu minns jag en gång när VC eller VC-läkaren sjabblat sig med ett recept, så jag tog med mig min egen läkare till Apoteket och hade släktträff med apotekaren. Tur vi har olika efternamn i alla fall! Och jag _tog inte med mig_ J till Apoteket. Han erbjöd sig mycket generöst att komma dit när han var hemma hos oss.

Men utan LDN försmäktar jag likväl. Eller, min sömn har hoppat tillbaka till sitt normala somna kl 06, men jag är å andra sidan fortfarande tårögd, som var den enda biverkningen. Och jag är mentalt rätt trött men inte så kraftlös som förut. Jag vet inte om en dos bara gör nytta det dygn man tar den. Eller så är det placeboeffekten.

Förresten, så ska mitt band heta som jag ska ha när jag blir frisk: Anja and the Placebos.

Tjing!

Dagens Liseberg

Jag brukar inte få problem med yrsel förrän jag är rätt övertrasserad, så ofta märker jag de andra, tidigare symptomen och stoppar mig själv. Men idag kom den som en plötslig överraskning. Jag satt på toa och skulle... ja, torka mig. Finns väl inte nåt finare sätt att säga det. Mina armar är rätt långa men jag behövde ändå vrida litegrann på kroppen. När jag gjorde det drabbades jag av sån yrsel att jag höll på att ramla av holken.

Tyvärr var det så spännande att jag är alldeles uppspelt nu, fast jag försöker göra mig redo att somna. Och det gungar lite i sängen. Hoppas inte jag ramlar ur, jag har ju silkespyjamas på mig...

Ursäkt

Jag är helt värdelös på att svara på kommentarer. Trots att ni är så kloka och roliga blir det inte av att jag översköljer er med den entusiasm som ni förtjänar. Härmed ber jag om ursäkt för det.

Och kanske ska jag lägga in det här inlägget på automatpublicering varje månad...

Puss å kram

JUUUUUUL!

Hos Den medelålders kvinnan är det bara precis slut på sommaren, men hos mig (och Anna Linda) kallas detta vinter.

Därför tyckte jag det var helt normalt att börja tänka på jul.

Och då har jag bjudit på en adventsljusstake på tradera. Hittills leder jag med 14:- exkl porto. Vi har redan en "adventsljusstake", men det är fyra stora blockljus med plåtsiffror och dem har vi haft i två eller tre jular, så det kan gott vara variation ett år.



Våga nu inte bjuda över mig. Jag sätter givetvis inte in nån länk!

Och för övrigt undrar jag om jag en gång för alla ska släppa fram min lust att ta fram ljusstakarna och julstjärnorna när jag vill och inte till första advent. Jag kan mycket väl tänka mig att bli känd i området som den som tar fram julsakerna i mitten av november. Eller tidigare. (Underbara Clara har redan bakat lussekatter, men hon skyller på att hon gör julreportage hemma. Men jag vet nog hur det är att längta efter jul. Man tar till vilka lögner som helst för att dölja sitt missbruk.)

Färger

Dessa ljuvliga bilderna hittade jag på Hemtex. Det här är anledningen till att tvätt är min favoritsyssla. Sortera efter färger blir så fint!!!
 


 

Livslärdom från yatzy

Har yatzy på telefonen, enda spelet jag spelar. Nyss fick jag 305, som ju är görbra. Igår fick jag strax över 100.

Så olika det kan bli, trots att man gör samma. Jag förtjänar ett superkasst resultat lika lite som ett nästan rekordhögt. Jag har gjort mitt bästa med de förutsättningarna som fanns. Men ibland har man flax, och ibland har man missflyt. Ibland har man gjort nåt själv för att det ska gå bra eller dåligt för en, men lika ofta är det bara världen som samspelar med en och man kan inte göra mer åt saken.
Då gäller det att inse att det inte är personligt. Vinst eller förlust i yatzy har mer med tur än med skicklighet att göra. Så ta det för vad det är.