Pastakokning?


Har nu tillbringat en stund på nätet. Försökte hitta ett äkta italiensk beskrivning på hur man kokar pasta, men come fare pasta ger träffar på hur man gör hemgjord pasta, inte på hur man kokar pasta. Orkar inte ta reda på vad koka heter på italienska, men jag tvivlar ändå på att det lättaste av allt och det absolut grundläggande inom italiensk matlagning finns beskrivet på Internet istället för att mamma och moster har lärt en det från det att man är liten.

Hittade ett par amerikanska "recept" som var överdrivet noggrant och detaljerat förklarade, men som ändå saknade det enda jag verkligen ville veta:

Är det väldigt viktigt att man kokar pastan utan lock och på hög värme???

Vad säger ni? Spelar det verkligen nån roll om man har pastan på 12:an utan lock, eller på 6:an med lock? Eller är det gammalt skrock som var sant på 1600-talet när man kokade pastan över öppen eld?

Bilolycka

Vi närmade oss Flyinge (den lilla "hålan" där Ellen och Rob bor) efter vårt Ullaredsbesök förra veckan. Vi var på motorvägen och skulle snart svänga av i en stor rondell. Klockan var ungefär 22.20. Plötsligt ropar Ellen till, vi kör över nåt. Hon var märkbart skärrad och frågade vad det var vid mitträcket. Jag hade inte sett nåt vid mitträcket, trodde hon bytte fil för att vi skulle köra av mot höger. Men hon lät inte normal på rösten, utan som om det var nåt. Mikael hörde det också, sa att vi skulle köra upp i rondellen och vända tillbaka på motorvägen åt andra hållet, köra långsamt och se vad det var. Jag hade inte fattat nånting, men när vi kommer tillbaka till stället där vi körde över nåt, ser vi en bil i samma vänsterfil som vi åkt i en minut tidigare. Bilen står mot färdriktningen och är krockad där fram. Inga lyktor lyser på den eftersom den är mosad. Den står svart, mitt på motorvägen. En man ligger liksom vikt över mitträcket. Stanna, sätt på varningsblinkersen, säger Mikael, och så fort bilen har stannat lirkar han sig ur baksätet (2-dörrars och övervikt går inte hand i hand) och skyndar dit, medan Ellen pratar med 112. Nu ser vi också en bil med varningsblinkersarna på en liten bit bakom olycksbilen. Ambulansen och räddningstjänsten är på väg, säger 112, en tjej har redan ringt och pratar fortfarande med dem och ger dem detaljer. Mikael har hunnit bort till de skadade, och han är utbildad sjukvårdare i lumpen, så jag vet att han kan hjälpa till om det är illa. Ellen går också bort mot olycksplatsen, kommer på att hon har en filt i bilen och går tillbaka och hämtar den, och en ficklampa. Jag ser hur skenet flackar lite när hon går/springer. Det blåser så mycket att bildörren dräms igen, häftigt, och jag blir så kall att jag inte kan låta bli att skaka våldsamt. Mina byxben fladdrar som flaggor. Jag står utanför bilen, och tittar bort mot olycksplatsen. Ser knappt nåt. Bilarna som åker förbi mig åker så otroligt fort och det är skrämmande att stå där och höra och se bara svisch, eller kanske vroom. Ibland kan jag ana mig till några figurer på andra sidan, men jag har ingen aning om vad som sker. Jag försöker låta bli att skaka och försöker också att se om det är någon som vill nåt. Jag tänker bara på killen som lågt vikt över räcket. Undrar om han blev kastad ur bilen vid krocken och landade så, och om han är död. Han rörde sig aldrig så jag såg det.

Efter några minuter börjar bilarna i andra filen stanna och köra långsamt. Jag ser en kille som vinkar förbi bilarna. Han ser pytteliten ut och helt svartklädd, så varje gång en bil åker förbi undrar jag om han ska bli påkörd. Till slut kommer bärgningsbilen och ambulansen med ljusen på. Jag anar mig till att några går ur bilen och rör sig. Mannen som låg över räcket har jag inte sett sen vi åkte förbi, så jag vet ingenting. Så småningom ser jag en ficklampa röra sig i vägrenen och jag ser Ellen springa mot mig. Hon ser inga lyktor och korsar motorvägen. Även om jag inte heller ser några billyktor är det obehagligt och jag blir lättad när hon är på min sida igen. Man är så liten när man står på en motorväg. Man är som en myra. Skulle bara bli mos.

Hon skakar också av köld och vi går in i bilen och hon berättar. Jag minns inte vad hon säger, men "inget blod" fastnar. Nåt om en mobiltelefon som en ur olycksbilen går runt och letar efter. Att tre ambulanser är på väg eftersom det var tre personer i bilen. Jag hör vad hon säger och blir tillfälligt lugnad (ingen är död eller livsfarligt skadad), men det är fortfarande kaos i mitt sinne. Jag fastnar vid frågan: Vad var det vi körde över? Är säker på att det inte var en människa, utan något mindre. Säkert skräp från den skadade bilen. Ellen säger att det var glas.

Hon säger att vi var nära att frontalkrocka. Typ en sekund ifrån. Att hon reagerade när vi körde över glaset, och att den sekundens extra vakenhet hindrade henne från att köra rätt in i olycksbilen (som hade krockat någon eller ett par sekunder innan vi kom dit och stod mitt i vårt körfält). Hon väjde till höger och bilen hon just kört om låg alltså bakom henne, inte bredvid henne, och hon kunde byta fil utan att krocka. Tydligen hade bilen med blinkers sett olyckan och stannat, och det var också hon som ringde 112 och mannen som stannade trafiken. Vi var nästa bil efter det, hade inte sett olyckan men lyckats undvika att köra in i den. Medan vi vände i rondellen ringde tjejen ambulansen.

Ingen var svårt skadad. En kille ligger på marken och har ont på några ställen men verkar inte vara svårt skadad. Det blir som ett mantra för mig, inte svårt skadad. Jag vet inte hur man avgör om nån har inre blödningar, men tydligen hade Ellen inte blivit skrämd av situationen, vilket talar för att skadorna inte var så allvarliga. Jag läste i hennes ansikte och sökte i hennes röst efter mer information, på samma gång som hon berättade.

Mikael kommer tillbaka, han verkar lugn och orädd, och vi åker. Polisen stoppade honom på vägen tillbaka till bilen, men han berättade att han inte sett olyckan men att paret på andra sidan vägrenen gjort det. Ellen och Mikael diskuterar olika saker, säger sinsemellan att hon inte får tillbaka filten för de vill inte flytta den från under den skadades huvud. Säger att tjejen pratade med 112 hela tiden tills ambulansen kom, och hon jobbade på sjukhus. De säger helt vanliga ord men ändå känns allt vansinnigt och surrealistiskt. Tårarna bränner i mina ögon, och jag är lite för tyst. Både Ellen och Mikael märker det, och då brister fördämningarna. Jag gråter av och till hela vägen hem och till och med senare, när Mikael och jag står i vårt gästrum och pratar.

Att vara otäckt nära att frontalkrocka i 120 km/h får i alla fall mig att reagera våldsamt. Inser också att om nån hade varit i högerfilen när vi mötte olycksbilen i vänsterfilen, hade valet bara kunnat vara vilken bil vi skulle krocka med. Att den där dubbelvikte mannen på räcket bara låg där och vilade sig, inte var död, och att Mikael fick honom att lägga sig på marken i framstupa sidoläge, det blev en lättnad som jag inte kunde hantera på annat sätt än att störtgråta. Vi har haft otrolig tur. Fast jag väljer att kalla det att Gud beskyddade oss.

P.S. Om ni tycker detta är lite ostrukturerat har ni alldeles rätt. Jag hade kaos i huvudet då och det blir likadant när jag skriver om det. Men grejen var att vi var en sekund från en krock, både vår egen och olycksbilens. En sekund. Det är ju ingenting! Och de som skadade sig klarade sig jämförelsevis bra, fast de kunde ha dött. Alla kunde ha dött. Vi kunde ha legat i en sjukhussäng med blippande livsuppehållande maskiner och andningsslangar vid det här laget. Jag vet att jag är dramatisk. Men livet är så nära döden.

Bra med hårda tag mot rattfylleri

Enligt TT ikväll vill riksdagen förbjuda så kallad eftersupning, det vill säga att en bilförare kan klara sig undan ansvar för rattfylleri genom att hävda att han eller hon druckit alkohol i efterhand, efter att ha upptäckts.


Det var det bästa jag har hört på länge.

Ny frisyr

Jag behöver klippa mig. Vad tror ni frissan säger om man kommer in med följande bild som inspiration?


Källa: Awkward family photos

Humor på högsta nivå

Jag antar att om man blandar toaletthumor med att driva med skåningar med en käck språkvinkel så får man världens roligaste skämt.

Eller nåt.

Den äldre engelska damen tittar på den unge mannen mitt emot och säger till sin make: "What a handsome face."
Den ene skåningen svarar omedelbart, på skånska, och pekar på sin vän: "Naj. Det vaur han!"


Källa: Alex Schulman

Är det nåt som vi inte känner till eller???

Mikael har upptäckt en sak, för ett tag sen, som han har fått med mig på. Det är översättningen på TV. Inte det där att de kan översätta tea med te om det menas middag i engelska program, eller att de kan översätta pudding med pudding fast de menar efterrätt. Nej, vi talar om siffror. Jag kan inte komma ihåg när de översatte en siffra rätt senast. På riktigt! Allt verkar bli fel: Ett tydligt two blir tre. Läser de manus på engelska eller lyssnar de? I vilket fall som helst kan two inte bli tre. Jag fattar det faktiskt inte. Pågår det en sammansvärjning som vi två inte vet om?

För en minut sen sa de: "eight o'clock sharp", vilket översattes med 20.30. Kolla själva får ni se. Eller är det bara i vår TV alla siffror blir fel?

Yippee!! Ingen bröstcancer!

Bara för att mamma fick sitt besked efter en vecka och en dag (och bara var där en vecka före mig) och jag inte hade fått något brev inom två veckor, så skrämde jag upp mig själv lite. Cancer är en något vanligare följdsjukdom hos ME-sjuka jämfört med resten av befolkningen, men jag trodde inte på allvar att det var nåt fel. Men idag fick jag brevet på posten som sa att mammografin inte visat några tecken på bröstcancer. Skönt!!

Schwizertütsch!!!!!!!!

På Fejan kan man hitta allt! Linda Norrbin länkade till det här inslaget där hennes sons flickvän visst är med. Jag vet inte ens vem av personerna som är hon, men gissa om jag är KÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄR! Hela inslaget är på schweizertyska, och det var riktigt riktigt längesen jag hörde det. Ibland hinner man höra en mening eller så på TV, men oftast pratar de ju högtyska om det är nåt som ska sändas i svensk TV. Men det här är riktigt vardagsspråk, för de inhemska (iihäimische), och det kittlar mina öron så jag får ståpäls!

Men om sanningen ska fram förstod jag inte allt. Speciellt en tant som svarade på frågor ute på stan fattade jag knappt ett ord av. Jag blev aldrig så bra att jag kunde särskilja dialekter och höra var folk kom ifrån. Det var väl mest Baseltyskan jag förstod, eller om det lät nog likt.

Jag längtar till Schweiz nu. Mmmmm!

Och jag kommer aldrig att glömma min sista triumf. Jag skulle köpa biljett hem och var på tågstationen i Pratteln, där jag bodde. Min familj var där, så han i kassan hade hört mig prata utrikiska med dem. Men när jag sa vad jag ville, på schweizertyska, svarade han mig inte på högtyska (som man gör med utlänningar) utan på sin riktiga dialekt. Då var jag accepterad. Det är ett av mina stoltaste ögonblick i livet.

Fördelen med att vara medelålders

Jag trodde att en av fördelarna med att vara medelålders istället för tonåring var att man skulle slippa finnar.

ICKE! Det sitter en liten rackare på sidan av min haka. Grr.

Därför är jag inte feminist

Dagens sanning. Om att prova kläder:


H&M, Halmstad
En tjej ~18 står i provrummet. Hon kommer ut ibland och visar upp det hon provar för en kille ~18 som står utanför.
Killen: Men ska du prova alla kläder en gång till?!
Tjejen: Ja, det är som i Melodifestivalen, det behövs en snabbgenomgång.

Källa: Tjuvlyssnat

Ullared!!!

Jag vet att Ullared är en ort och att affären heter GeKås, men jag tänker fortsätta kalla det för Ullared. So sue me.

Vi var där igår. Det var superlängesen, så jag blev helt till mig av iver.Precis vid ingången hittade vi Trivial Pursuit för 99:-, som både Ellen och vi köpte. Sen åkte vi ner i på bottenvåningen. De har ju flyttat om den del, så det var hästgrejer, campinggrejer, verktyg och sportsaker där nere. Inte lika roliga saker som förut när det var filmer, musik och sladdar där, typ. Jag ville så gärna plocka ner nånting i vagnen, men jag köpte inte ens en plastlåda med massa småfack (till skruvar osv) för 34,95 som jag skulle ha scrapgrejer i. Vet inte varför TP:n inte räknades, men jag brann av iver att lägga ner den första varan i vagnen.

Jag kommer inte riktigt ihåg vart vi gick sen, och jag skulle ändå inte redogöra fullt så specificerat (långrandigt) för trippen, men Ellen köpte 20 paket braständare och så var hennes vagn nästan full. När hon tog 40 (eller vad var det?) 10-pack näsdukar blev den definitivt full. Rob har hösnuva.

Jag köpte fem nagellack. Det ni! De kostade alla 9,95:- så det blev ändå billigare än ett enda här hemma. Och så köpte jag ett läppstift, Maybelline, för 72 spänn och en läppenna för 5:-. Och ett armband för 30 spänn. Slit och släng.

Sen kommer en av höjdpunkterna: Jag hittade fejk-Birkins för 149:-! Själv har jag ju köpt en snygg Liz Claiborne-väska på eBay och behövde verkligen inte en fejkbirkin, men Ellen köpte den! Tyvärr fick jag inte ta kort av henne med väskan på axeln. Det hade annars blivit det här blogginläggets hetaste bild. Den var såklart inte i skinn för det priset men såg välgjord ut och absolut inte plastig. Hade till och med såna där metallduttar undertill. Om jag hade behövt en svart väska hade jag köpt den utan att tveka. Dagens fynd.

Så småningom gick vi och åt på tredje våningen. Jag åt lasagne (som var OK men smakade misstänkt likt nån Findus fryslasagne) och en jordgubbscheesecake, som vägde upp för lasagnen många gånger om. Vi pratade om vad vi hade kvar på listorna att köpa och beslutade oss för vad som hade prioritet. Ellen hade sett bakpenslar på nåt ologiskt ställe, så dem trodde vi att vi fick strunta i. Vi bestämde oss också för att dela upp oss, för särskilt jag kände av en viss tidsbrist. Klockan 18.20 tog vi rulltrapporna ner igen och gav oss av. 1 h 40 till stängning. Vi glodde inte på några bebissaker eller klänningar för 2½-åringar (Bella och Mia kunde annars blivit välekiperade) och bara snabbt på spelen (jag köpte ett och Ellen ett par). Sen hade M fastnat på dataavdelningen men det var honom väl unt. Jag köpte strumpor för 169:- (men det var typ 5 var av färgerna svart, grå, blå och lila) eftersom mitt nuvarande lager börjar få tunna hälar. Det enda andra klädesplagget var en ljusbrunt linne för 39,95:-. Lite besviken, men jag fick så mycket annat. Bland annat några grejer till köket så det får lite färg. Ända sen jag plockade bort den julröda löparen har jag längtat efter nåt annat än beige och vitt dit, och nu hittade jag en snygg löpare i vårgrönt för 39,95:- och köpte några små pryttlar till, typ servetter.

Såg också en vansinnigt snygg lampa för bara 119:-. Snygg skärn och glasfot med typ bollar. Skulle stått i vardagsrumsfönstret. Men jag kunde inte släpa med mig en hel kartong hem på flyget. Men jag gick tillbaka till lampan och suktade lite, två gånger. Och taklamporna tittade jag inte ens på, för min egen skull. Jag har tydligen ärvt pappas vurm för lampor.

Vi handlade för flera tusen. Särskilt Ellen. Och nu minns jag Lisa Nilsson-skivan jag köpte för 99:-. Hennes bästa från 20 år som artist. Den längtar jag efter att lyssna på. Har nog inte köpt en CD till mig själv sen vi gifte oss! Känner mig nöjd att jag höll i pengarna men ändå fick så mycket roligt. Alldeles lagom avvägd självdisciplin och shoppingglädje.

Kassaarbetet -- plocka upp på bandet och packa ner ner i för få kassar -- var lite svettigt. Och vi skrattade också, när vi alla tre sammanstrålade och stolt berättade att vi hade hittat bakpenslar! Både Mikael och Ellen hade tagit 2-pack, men jag hade som väl var bara tagit en. 5 bakpenslar, jojo. Och både Ellen och jag hade hittat de där kom ihåg-blocken med magnet på baksidan som vi använder som handlingslista. Så jag tog några till mig och några till henne, och hon gjorde likadant. Vi smög dock försiktigt ner hälften i kundkorgen som stod och vällde över av varor som folk hade ändrat sig om precis vid kassan.

Det var en rolig och jobbig utflykt. Tyvärr såg vi varken Morgan eller Ola-Conny. Och i bilen på väg hem insåg jag att det där programmet Ullared har gjort tre män kända (jag räknade Boris också, förutom de två alfahannarna), men inga kvinnor! Om man inte räknar kvinnorna som är kunder och som har blivit kända, som de där två göteborgska damerna som skrattar hela tiden.

Vi köpte i alla fall klokt och har bara tre plastkassar halvfulla med saker. Inga problem på flyget. Särskilt inte om vi äter upp godiset före hemresan.

Aj lav Ullared.

Ser ingen skillnad

På flyget på väg hit igår kväll satt vi bara ett par rader bakom nödutgångarna över vingarna. En tjej hade inte fattat att det var där hon satt, så flygvärden (för man säger väl inte den manlige flygvärdinnan? -- eller heter det steward om män?) fick lägga upp några saker i bagageutrymmet eftersom det inte får ligga nåt på golvet på de platserna. Det åkte upp en svart Birkin-liknande väska. Ägarinnan såg tjusig ut, kanske rentav rik, men jag kunde såklart inte se om det var en äkta Birkin eller en Kina-kopia.

Vilket leder mig till att fråga sig om det är nån vits med att ha dyra grejer om vanligt folk, som jag, ändå inte vet/ser om de är på riktigt? Eller har man dem för att känna sig bättre "med sig själv"?
En kollega till Ellen hade köpt fyra par Converse till sin dotter för halva priset mot vad ETT par kostar i Sverige. Det diskuterades om de verkligen var äkta, varpå Ellen svarade: De kanske var gjorda i samma fabrik.

Bätttre än böner

Jag är ju kristen, religiös, troende, mormon. Men jag tror att ibland är det för lätt att bara be Gud. Ofta skulle svaret bli -- om vi iddes lyssna efter det -- "gör det själv". Det här var ett humoristiskt sätt att försiktigt kritisera "bara be"-alternativet. Be är bra, men göra är faktiskt bättre.



Och jag har fortfarande inte skänkt några pengar till Japan. Kanske imorgon, som tack för att det finns pengar på kontot att använda på Ullared.

Massor att säga (som vanligt)

1) Sitter vid Robs dator och blir chockad över den gula färgen som min blogg har. Hemma hos mig är den vackert grön. Jag ber om ursäkt om ni andra också har gult. Gult är fult.

2) Ellen & Rob har några gula blommor i trädgården. De ser ut som vitsippor, fast gula. Gult är fint. Mikael och jag försökte hitta på vad de hette, och han sa... äsch nu har jag glömt det. Men det var väldigt roligt för det var en stor, stor blomma.

3) Det råder en alls icke oangenäm brist på snö här. Inte en enda flinga så långt ögat når.

4) Nu i dagsljus har jag gått en andra tur i deras hus. Hjälp, vad stort. Allt har sin plats. Igår var jag lite avundsjuk på all plats, idag har jag gått i trappan och minst en kilometer in och ut i alla rum, så nu är jag rätt nöjd med 53 kvm. Det finns positiva och negativa sidor med allting.

5) Mikael har gått på promenad. Han har lokalsinne så jag tror han kommer tillbaka.

6) Satt vid Ellens ostämda men supervackra bröllopspresentspiano. Det lät sådär, och det mesta var inte ostämningens fel. Men Bereden väg och En vänlig grönska var bäst, samt nån Mozart-bit. Undrar varför man är så galen i det svenska? De svenska tonerna sitter liksom ihop med själva hjärtesträngarna.

7) Det var längesen jag har längtat så till en begravning jag inte kunde gå på. Vi hade bokat våra flygbiljetter hit för ett tag sen, och givetvis inte betalat en extra tusing var per väg för att få ombokningsbara biljetter. Begravningen var säkert välbesökt och familjen fick säkert massor med kärlek och värme, men jag hade så gärna velat vara där. Mina känslor för Per är ungefär som när jag var sex år och blev förälskad i min skidlärare Ole i Hemsedal. Man blev liksom kär i honom för att han var så ... härlig. Karisma, värme och humor i en charmerande blandning. Och som han slet för det godas skull! Pappa såg honom i templet typ två dar efter en operation, för nån månad sen eller två.

8) När det verkligen gäller, när genrepet är slut och man blygt knackar på himlens port, då spelar mycket inte längre någon roll. Kärlek, tjänande, familjen, Jesus Kristus. "Frid ger Guds evangelium."

Nu ska jag sova middag. Consider yourselves hugged.

P.S. Jag ska nog köpa mer än två nagellack på Ullared, men det är allt jag har bestämt mig för att köpa i nuläget. Ska skriva inköpslista ikväll eller imorgon. Och om jag bara köper nagellack och strumpor så är jag väl den lyckligaste människan i världen som inte behöver nåt mer? :)

Ett köp som inte blev mitt

De gröna skorna gick för £13,50 inkl frakt. Lite för mycket för ett par skor man inte har provat. Är lite besviken, men vi ska ju till Ullared snart. Jag kan säkert mätta shoppingtarmen där. Har i alla fall bestämt mig för att köpa ett par nagellack. Och strumpor.

Vårtecken, 2

Jag glömde ett vårtecken igår.

Vi har en fluga inomhus. En svala gör ingen sommar, men en fluga gör väl en vår?

Gatukonst i 3D, tagen från en privatpersons blogg men det stod ingen källhänvisning

Sur på vad???

Sen ungefär en halvtimme tillbaka är jag på dåligt humör. Jag har inte ens nån aning om varför. Mikael ligger i sängen och har inte sagt eller gjort nåt dumt. Varför blir man plötsligt sur av ingen anledning? Jag gillar inte att vara sur. Man kan säga att jag är sur för att jag är sur.

Det är inte lätt, det där med känslorna.

Så fel jag hade

Trodde bara det var Johanna som hade så små skärp (smala alltså, runt om) att de ser ut som hårband. Men jag hade visst fel.

Källa: Craftzine

Cirkeln är sluten

I min ursprungsfamilj har vi (tydligen) en vana att gå med olika skor. Vi har nämligen gjort det allihop:

Själv hade jag köpt två par likadana skor i London, ett par i svart och ett par i marinblått (ja, det hade man förr i tiden). En söndag morgon hade jag bråttom och kutade som vanligt över berget bakom Frölunda kapell. Väl där satt jag på mötet med korsade ben och upptäckte att det var nyansskillnad på skorna. Bara en vanlig söndag och i modellen var de ju likadana, så det var inte så farligt.

Sen har mina bröder varit på stavskonferens med olika skor. Den ene åkte tidigare till körövningen, och när den andra skulle åka fanns det bara olika skor. Insikten att den andra brorsan hade andra halvan av de två paren skor gick fort, men bytet när nr 2 hade kommit till Mässan gick ännu fortare.

Men nu har alltså lilla Ellen sällat sig till skaran.

Förutom att vår nesa aldrig postades på Facebook.


(Tydligen hade hon bett Rob att ta med sig ett par högklackade svarta skor till nåt event, och han hade inte sett nån skillnad. Det är ju det jag säger, att män är halvblinda.Och det är tur för oss, för de ser inte skillnad på snyggt och fult hår, rynkor eller botox, och celluliter eller inte.)

Lånade barn

Idag satt vi bakom familjen Stephenson. I hade (ny?) snygg klänning och hennes man är ju engelsman och har alltid rätt krispiga svidar, och skor. Men finast var Serena. Hon log och skrattade, mned nappen i munnen. Efter ett tag bad Mikael att få låna henne. (Man blir ju så extra kär i sin man när han har en bebis i famnen, och frivilligt dessutom!) När M håller en bebis ser ungen alltid ut att väga max 350 g. När jag lyfter en bebis stönar jag typ.

I alla fall, Serena var nöjd utan napp och utan mamma. Hon tittade intresserat i min väska och sög på läppglanstuben. Hon satt hos mig en stund också, och det var gött att hålla en liten bebiskropp. Hon har helt underbara armar! Feta och goa och jättemjuka. Jag berömde henne för dem. Sen tröttnade hon och ville bara till mamma. Men vi kanske får låna henne igen!

Sen hade vi andra barn till låns, fast det var väl lite mer än lånade, i alla fall för Mikaels del. Det var alltså hans egna, om jag fjantar mig för mycket.

Det är förresten definitivt vår nu. Nämligen därför att:

1) Jag har två nätter velat ha ett lättare täcke. Sommartäcke = vårkänslor.
2) Jag ville klä av mig när jag stod vid spisen. Inget porrigt alltså, men det var varmt! Givetvis klagade jag lite för Mikael och sa att jag nu kommer ihåg att den här årstiden är den där man blir för varm när man lagar mat.
3) T tog av sig koftan. Har väl aldrig hänt att han har varit varm. Där ser ni att det blir varmt vid min spis!
4) Jag klev ut på balkongen och blev underbart sval ett ögonblick. Första gången sen i höstas.
5) Jag tog inte ens med min handskarna och höll jackan i handen.
6) Mikael sa att det var skönt att äntligen gå utan jacka. Han är alltid en årstid i förväg -- på vintern har han gått med sommarjacka, och nu när det är vår går han helt utan jacka. På sommaren skulle han gärna vara nudist, om jag lät honom :)
7) Jag gick i finskor, utan att byta om till/från stövlar, till kyrkan idag. Eller gick till bilen, rättare sagt. Och vi har ett halvt decimeter tjockt istäcke bredvid bilen, men jag räknade med att den skulle vara till stora delar bortsmält, så man kunde sätta sig utan fara för ras. Det var sant.
8) Värmen har varit tvåsiffrig idag, för första gången. 10,5.
9) Eventuellt är det här också ett vårtecken: Bagdad är nu uppe i 30 graders värme, rapporterar mamma. Hon mäter allt mot Bagdad.

Så, gott folk, på med vårskorna. (Själv har jag budat på ett par gröna skor med öppen tå och kilklack på eBay. 70 spänn inkl frakt. Hoppas jag får dem för det.)

Själv ska jag till sydligare breddgrader (bonnabygden utanför Lund), så jag kanske till och med får se krokus nån dag i veckan som kommer!

Gott mos!

En riktig fredagskväll

Ikväll var det en riktig fredagskväll igen, tycker jag. Så ska det låta har kommit tillbaka, och sen tittade jag på Skavlan också (M stod inte ut med det längre än första intervjun med Jo Nesbö).

Dagens tävlande, programledare och pianister

Jag vill gärna berömma Så ska det låta. De hade två nya pianister/lagledare. Två duktiga tjejer som nästan var för snygga för att vara vanliga människor. Och dessutom så imponerade gästerna på mig! När jag hörde att det skulle vara Style och Alcazar höjde jag itne mina förväntningar särskilt högt, men särskilt hon Hedlund (Alcazar)  och han Tommy (Style) var riktigt duktiga och inte bara som sångare utan med bredd på sina musikkunskaper. Det "nya" programmet var ovanligt ung, poppigt och tittarvänligt och lurade en till medsjungning på i stort sett varenda låt. Jag vet, jag är en medelålders tant. But proud of it :)

Otrohetssajten

Läste idag på DN att rekordmånga har anmält reklamen för reklamombudsmannen. Det har jag också gjort nu.

Skönt att kunna göra något och inte bara tycka.

incurvata från Alex Schulmans blogg

Ni vet ju att jag hoppar på en frågestund som en delfin something something. De här frågorna svarade Alex Schulman på idag.


Vad anser du göra en lycklig?Att vårda sig om sitt äktenskap, att känna att Gud älskar en, att se på sitt liv och sin vardag med humor. Och så lite glass.

Forelæsning i København snart? Would be so cool!!Jag vet. Vi får se om jag kan ta det nästa vecka i samband med Lund-besöket. Jag förstår att ni gärna vill höra på vad jag har att säga. Och träffa mig.

Hur får man möjlighet att börja blogga på spotlife? Skulle gärna vilja göra de!Vad är spotlife? Du kan börja med att gå en grammatikkurs.

Hur går det med träningen förresten?Käkmusklerna är i finfint trim.

Har du någon som korrekturläser dina artiklar? Annars kan det nog bli ett *igt skevt resultat med tanke på ditt…öhöm…”speciella” skriftspråk…Kasta sten i glashus, trala lala la.

När kommer Egoboost Magazine ut?Det har inte jag något med att göra.

Varför har du bytt assistent?Jag har inte bytt, jag har aldrig haft någon. Men det är en bra idé. Söker du jobbet eller? Lönen är sådär.

Du sa förut att du skulle bli ekonomiskt oberoende när du var 20 år, hur har det gått med det?Håller på att samla till min andra miljon. Min första misslyckades.


Dejtar du någon nu? Du skriver aldrig om det!Jag skriver jämt om det. Läs min blogg! Och ja, jag dejtar Mikael. Min man. Vi är käääääääära.

När ska du föreläsa i Lund?Jag snor faktiskt Alex Schulmans svar rätt av: Inget sådant inplanerat, tyvärr!

Istället för att åka runt hela Sverige för att ha läsarföreläsningar så borde man väl på nåt sätt kunna göra en webb-föreläsning, antingen live eller inspelad? På så sätt får ju verkligen alla möjlighet att lyssna.

Ja, men folk vill inte bara höra mig, de vill träffa mig också. Sånt får man göra -- offra -- när man är så populär som jag.


Tack för era frågor. Hej, publiken!

Lika som bär?

Thomas
Alex Schulman




Alex Schulman
Freddie Mercury

Random girl som Kicki M gillar frissen på på FB
Pernille 

Lyckades sådär med själva bilderna, men i mitt medvetande är de superlika.

(Och om nån vet om ifall T & P inte vill vara med på min blogg, kan ni väl säga till så tar jag bort inlägget.)

Dagens politiska åsikt, aningens förklädd men inte särskilt

App till telefonen

Jag har en gammal Nokia. Den kanske är tre år vid det här laget. Alla vet hur fort det går på teknikens område, så min telefon känns ganska gammal idag.

Jag har aldrig lidit av det. Den är aningens pinsam att svara i bland folk, om jag ska tillåta min fåfänga, ytliga sida att ta över, men jag är nästan jämt hemma ändå, så det gör inget.

Men idag hade jag velat ha en smart phone med en bok-app. "Lästa böcker" skulle vara en sökbar lista, på boktitel och på författare.

Jag var nämligen på Myrorna på Söder efter botox-besöket hos neurologen (eller ja, först åt vi hemlagad pasta på restaurang! Det känns längesen, förutom hämtmaten emellanåt.) och de hade en drive med 3 pocketböcker för 10:-. Jag köpte nog 9 böcker. Härav var 2 Grisham, som jag inte kände igen på baksidan. Men jag trodde jag hade läst alla Grisham?? Då hade det varit bra att kunna vispa fram telefonen och snabbt bläddra fram en lista på alla lästa Grishamböcker.

Böckerna på bilden är helt oskyldiga till och har inget som helst samband med detta inlägg.
Men vem skulle gå igenom världens alla böcker på en lista och bocka av dem jag redan har läst???

Galen värld, eller rättare sagt Sverige är galet!

1) Det finns massa dejtingsajter, det vet ju alla. Men den senaste (?) i raden vänder sig till gifta, som vill uppleva lite spänning och romantik utanför äktenskapet. Har hört och läst om det förut, och vill egentligen inte skriva om det här, för all uppmärksamhet är ju reklam på nåt sätt. Men den utlösande faktorn var en artikel av en Helena Soto i SvD som ungefär handlade om: "Varför reagerar ingen?!" Jag ställde mig samma fråga. Varför har jag inte uttryckt min förfäran över att legitimera och profitera på otrohet, som vad jag vet aldrig har gjort någon situation eller  något äktenskap bättre och är en alltigenom osund, omoralisk, självisk idé. Varför har jag varit tyst? Och vad ska jag göra nu? Kan i nuläget inte komma på nåt bättre än att skriva om det här och göra klar min ståndpunkt.

2) Även om Facebook inte är min förnämsta källa till pålitlig information, måste jag bara nämna en helt vansinnig sak jag läste idag. (Jag har försökt hitta originalet, men vet inte hur pålitliga sådana här sajter är, som verkar rätt ensidiga.) RFSU tycker tydligen att dagisbarn ska lära sig sex. Inte lära sig om hur barn blir till, på 6-åringsnivå, utan om själva sexet, och inte som om det har med deras föräldrar att göra, utan om dem själva! De ska lära sig sex för att själva utföra det, och ska uppmuntras att onanera och leka sexlekar på dagis. Alltså, jag vet inte vem jag ska klippa till!

Vem klagar man hos? Hur säger man: Det här är inte något jag stödjer.

Världens bästa tvillingar

Ni som är lika hysteriskt förälskade i Johans tvililngar som jag (mamma, Ellen??) kommer ihåg att Mia "läser" Mormons bok och säger And it came to pass. Nu har Bella lärt sig en strof som hon lägger till: In those days.

"And it came to pass in those days". Jag garvar ihjäl mig.

fem-incurvata

Dorro känner mig. Hon sa att vem som helst får sno och sen nämnde hon mig vid namn. Just det...


1) VAD GJORDE DU FÖR TIO ÅR SEDAN?
Ingen aning. Jag tippar på att jag var fullt upptagen med universitetet. Men minnet räcker inte tio år tillbaka i tiden.

2) VAD GJORDE DU FÖR ETT ÅR SEDAN?

OK, det borde jag komma ihåg. För två år sen minns jag att jag hade värsta våren i mitt liv med svåååååååra sömnproblem. När det var som värst somnade jag klockan 10. Men det var bara en gång. vanligtvis somnade jag klockan 6 på morgonen. Men förra året? Samma som nu. Försöka få till både frisyr och middag, blogga, vila, läsa, pussa Mikael.

3) FEM SNACKS DU GILLAR

Snacks är svårare än efterrätter. Äppleklyftor, CCC (chocolate chip cookies), Fanta exotic, glass, nybakad kanelbulle.

4) FEM SÅNGER DU KAN HELA TEXTEN TILL:

Kan ett gäng psalmer utantill (orkar ofta inte hålla boken så jag har märkt att jag kan en hel del). Sånger man har framfört själv sitter bra jämfört med såna man bara lyssnat på -- Real Groups Pippi-potpurri sitter rätt bra. Satt.

5) FEM SAKER DU SKULLE GÖRA OM DU VAR MILJONÄR

Bara fem? Resa nånstans. Köpa bil. Köpa en Segway???? Köpa en större lägenhet. En miljon räcker inte långt... Sicken inflation. Kan jag få miljonen i dollar, nej pund såklart. Då kan vi börja snacka prylar!

6) FEM DÅLIGA VANOR:

Bara fem? Dålig självdisciplin vilket visar sig i svårt att gå och lägga mig, svårt att äta frukost (idag åt jag ingen för jag var för slö. Värdelöst), till och med svårt att fatta beslut. Kan inte banta för jag ändrar mig alltid när nåt kommer i närheten. Förfärligt. Hur många var det? Har nog avslöjat mig nog.

7) FEM SAKER DU GILLAR ATT GÖRA:

Å, det är lättare! Läsa, virka mormorsrutor, lösa korsord, blogga, läsa bloggar och surfa, köpa saker på eBay och Tradera, prata med Mikael. Märker ni att jag gillar min vardag? Det är väl en kombination av välsignelse och en nöjd disposition antar jag.

8) FEM SAKER DU ALDRIG SKULLE KLÄ DIG I, ELLER KÖPA:
Platåhögklackat, inte alla sorter, men det finns en del som ser ut som prostitutionsskor. Skulle aldrig köpa en handväska för 40 000:- (gränsen går dock inte vid 39 999:-). Skulle aldrig köpa en behå på måfå. Har svårt för t-shirts med tryck. Det är för sportigt och rockigt för mig. Har bara haft en handfull, med Nike-logga, Harvard-logga, och turistvariant från västindien, typ. Har förresten svårt för t-shirt som plagg. Som sagt passar det bra till rockare och sportare, av vilka jag är ingetdera. En till. Batikmönster är inte riktigt min grej heller.


9) FEM FAVORITLEKSAKER:

Datorn, tvättmaskinen, diskmaskinen, virknålen. Mitt nagellacksförråd i kylen.

10) FEM PERSONER JAG VILL SE GÖRA DEN HÄR UNDERSÖKNINGEN
Vem som helst. Det är mer än fem :)

Dagens komplimang

Tyvärr folks, så var dagens komplimang till mig:

Några bjöd hem oss imorgon för att förra gången vi hade umgåtts så hade de gillat mig så mycket att de ville ha mer av samma vara :)

Kul för en osäker (och faktiskt blyg) asocial varelse. Ni förstår att jag blev hög.

Förresten var nog dagens allra bästa komplimang att se Mikael lystra till när han hörde Glassbilen, slänga på sig byxor och jacka och galoppera iväg efter glass. Han hann bara ropa Vad gillar du för sort? medan jeansen åkte på. En liten stund senare kom han hem med en bland-kartong med "Magnum mandel", "Tip top", Dubbelnougat och Sandwich. Han hade nog inte nåt särskilt emot det för egen del, men jag tar det som en kärleksförklaring till mig (det ska man göra så mycket man kan som gift, har jag räknat ut). Han vet att mina två stora kärlekar efter honom (och förutom neurologen som jag ska till imorgon och få botox) är källarfranska och glass.

Vem är du egentligen?

Rubriken syftar inte på att jag ska försöka få er läsare att kommentera på det här inlägget och säga vilka ni är, utan att ni -- om ni har lust -- ska följa med mig i ett experiment som handlar om vem ni är.

Experiment kanske var over sell... Så här är det i alla fall. Ofta när man ska beskriva sig själv säger man utåt-saker, som ålder, barnantal, arbete och kanske intressen. Jag gjorde ungefär likadant när vi skulle presentera oss själva härom söndagen på Hjälpföreningen (kyrkans kvinnoförening) eftersom vi numera har Hjälpföreningen tillsammans med den andra församlingen i Västerhaninge och alla inte kände varandra. Jag sa väl nåt om hur larvigt kär jag är i min man, att jag har en examen i engelsk litteratur, att jag älskar böcker och att jag nyss har lärt mig virka mormorsrutor. Eventuellt inledde jag med att säga att jag är 40 år. (Det brukar jag få förvånade reaktioner på, så jag kan ofta inte motstå att säga min ålder.)

Är de sakerna vem jag är? Eller vem är jag?

Men den riktiga frågan kanske är Vem vill jag bli?

Deseret Book, en bokhandel som säljer mest kyrkböcker, har en bokklubb för kvinnor som heter Time Out. Just nu har det nåt tema som kallas Choose to become, som just handlar om Vem vill du bli? Idag fick jag ett mail som satte igång så många tankar hos mig. De har nämligen en fototävling på temat Choose to become. Ordet tävling triggar ju nåt i mig. Vi är inte som Olssons, men inte långt ifrån. Skillnaden skulle väl vara att jag är en god förlorare, nej en suverän förlorare. Jag har lång vana och hanterar oftast förluster graciöst. Men Time Out:s fototävling fick mig att tänka. What does choose to become look like to you? Genast fick jag bilder i huvudet. Först lite fjantigt, när jag sminkar mig eller sätter på mig nån av mina juveler/accessoarer. Med en sjuk och på de flesta sätt rätt värdelös kropp blir det allt viktigare att man i alla fall ska få den att se fin ut. Söndagarna har många gånger räddat mig, just för att jag klär upp mig och fixar håret och att det låter kvinnligt om mig (armbanden som tinglar.) Jag vill också bli en sån där gammal snygg tant, som inte har gett upp bara för att ansiktet är randigt av rynkor. Jag vill inte ha leggings och Converse när jag är 70, det är jag (nästan?) redan för gammal för, men jag vill fortsätta att bry mig. Liksom fira att även om inget funkar så ser det i alla fall bra ut, med lite målarfärg på. Och pärlörhängen har ju alltid gjort en kvinna vacker.

Men det finns mer hos den kvinnan jag vill välja att bli. Hon ska vara smart, bildad, hänga med, kunna skämta, kunna förstå. Jag tänker inte klaga nu på att jag blir dummare och dummare för varje dag, och att jag för första gången idag tänkte på allvar: Vad heter min man nu igen? Nej, jag vill fokusera på det jag kan påverka. Se på frågeprogram på TV, läsa böcker och hänga med i media. Jag tog bort minst 20 bloggar från min prenumerationslista härom dagen eftersom jag tyckte att det tog en hel dag att läsa alla (jag har ju inte så många timmar på en dag som kan användas till något annat än att ligga ner), så jag fick försöka bestämma vad jag fick ut mest av, vad som kändes viktigt att fylla mitt sinne med. Sartorialist åkte väck, för andra gången. Men jag vill verkligen vara en kvinna som har nåt innanför pannbenet. Nåt spännande, nåt som förvånar, glimrar och emellanåt lockar till skratt. Eller eventuellt ett artigt leende.

För övrigt vill jag uppskatta. Saker och människor, goda gärningar, bra försök, ansträngningar, vackra ting och vackra tankar, blommor i håret, blommor på bordet, omtanke, omvårdnad, generositet i både handling och personlighet. Å, sån vill jag vara.

Jag tror jag ska stanna där. Om jag kan bli en sådan kvinna skulle jag bli lycklig! Och enligt Time Out handlar det om ett val. Jag kan välja att bli den kvinnan jag drömmer om att vara. Det är bara en träningsfråga, antar jag.

Vem vill du välja att vara?

Dagens "Vi gillar olika"

Hämtat från Martha Stewarts Organizing Tip of the Day

Inte värre???

"(C) by www.martin-liebermann.de
"Inte värrre?" kan man säga om bröstplattningen idag. Första bilden gjorde inte ont, men sen blev det värre och på fjärde gjorde det så ont att jag nästan grät. Som väl var höll jag det inne, för jag är övertygad om att det egentligen inte gjorde så ont att man behövde gråta, utan att mina smärtsignaler är knäppa efter så många år av att vara sjuk och ha ont.

Men "Inte värre?" syftar på den senaste minuten. Vasen med tulpaner står mittemellan min och Mikaels laptop på köksbordet och de är ett par dar gamla vid det här laget. De luktar så äckligt! Jag har nog suttit vid datorn en halvtimme och nu stod jag inte ut längre. Reste mig och ställde vasen på köksbänken. Där kväljde en annan stinkande lukt mig -- resterna efter kvällens pizza. Kall pizza luktar verkligen apa!

Men vilka i-landsproblem. "Tulpanerna och pizzaresterna stinker." Det är nästan så man skäms för att säga det.

Alla har en dubbelgångare

Jag har hittat Klas Anstensens:

Fettisdagen är en riktig högtidsdag för Martin Lundell,
vd för Sveriges bagare och konditorer.
Källa: Expressen
Den riktige Klas Anstensen
Källa: Stalking på Facebook

Neka? Ljuger du eller?

Läste en rubrik i Aftonbladet där det stod att nån schlagerstjärna haffats för snatteri -- med en parfymflaska i handväskan. Men personen nekar till brott.

OK. 1) Det är förbjudet -- ett brott -- att ta saker utan att betala för dem. 2) Uppenbarligen -- om man har en obetald vara i handväskan utanför kassan -- hade personen tagit något utan att betala. 3) Hur kan man då neka till brott?

----------

Nu har jag då läst artikeln. Ibland stoppar jag saker i väskan när jag inte har bestämt mig för om jag ska ha dem, var ett av försvarsargumenten. Det andra var att hon var trött eftersom hon gick på smärtstillande, som hon dessutom hade doserat fel. Vadå, visste hon inte att hon stal när hon stoppade ner nåt i väskan och smet förbi kassan?  Hon bemöttes av motargumentet att man ska inte handla om man inte vet vad man gör. Det är ju sant. Ungefär som att man inte ska köra bil när man har druckit för man vet inte vad man gör.

Tänker på de där gångerna jag har haft minnesluckor av sömnpillrena. Jag har gjort konstiga saker men inte olagliga saker. Det är ju inte ens hela etik- och moralsystem som förändras. Annars kunde ju alla våldsverkare skylla på Alvedon. Nä, så är det nog inte. Bruden, du snodde en Kate Moss-parfym (till ett värde av 229:- på ICA. Patetiskt dessutom.). Erkänn. Vi går inte på det. Jag är så trött på folk som vägrar ta ansvar för sina handlingar med alla möjliga dumma och dummare undanflykter. Vi går inte på det!

Om man anför dumma argument borde man kunna dömas för det -- försök till vilseledande av rättsväsende. Typ att man ljuger, brukar vi amatörer kalla det.

Ännu en random åsikt

Gammal vintergurka är verkligen inte gott.

Det var bara det jag ville säga just nu.

Ni håller säkert med, förresten, om gurkan. Alla överens, känns bra.

----------------

Fast å andra sidan är det lite vekt att klaga på gurka när tusen är döda i rekordjordbävning och tsunami i Japan med "omnejd". Jag frågade Mikael om det händer många gånger per år nånstans i världen att 1000 människor dör på ett bräde. Det svälter väl ihjäl nån människa i minuten, och nog för att det är allvarligt så det räcker, men jag menar om det ofta händer naturkatastrofer eller annat som dödar en stor mängd människor på samma gång och gör folk hemlösa osv. Ifall det gör det är jag lite blasé, för jag minns ungefär bara Annandagstsunamin, Haiti, och så var det översvämning i Australien nyss. Om det inte händer nära en, bryr man sig inte ens så mycket att man kan komma ihåg det efteråt?????

Strunt i gurkan, det är synd om människorna. Och jag ska skärpa mig.

Det vattnar sig i munnen

I ugnen står en fläskfilé med termometer och en rejäl potatisgratäng. Äggklockan tickar på. *

Jag trodde aldrig jag skulle säga det, men vi ska ha fredagsmys!!!!!!!!!!


*En sån här grym äggklocka i form av ett måttband kan man köpa på Tingshop med butik i Lund.

Textanalys

Berättade för mamma, pappa och Rachel igår lite om vad Jojo (har ingen aning om ifall någon kallar Johanna för Jojo, men jag gör det jämt utan att tänka efter) hade sagt i söndags om sin utbildning. Det är rätt coolt att en översättarutbildning inte tar hänsyn till vilket språk man ska översätta ifrån, utan koncentrerar sig på själva hantverket att översätta. Hon hade i alla fall berättat om att de håller på med textanalys. Kort sagt går det ut på att analysera en text för att kunna använda samma stil på den översatta texten. Långa eller korta meningar? Hur många långa ord? Hur många superlånga ord? Är verben i aktiv eller passiv form? och så vidare. Alla de sakerna avgör hur lättläst och opersonlig en text är till exempel. Superspännande!

När vi pratade om lättfattliga texter eller inte, sa Rachel att instruktionsböcker ofta är svårbegripliga. Att de förutsätter kunskap som man kanske inte har. Microvågsugnar kan t ex vara väldigt svåra att lura ut, och en del är nästan självförklarande. Då tänkte jag på virkmönster. De måste både vara rätta och lättförståeliga. Om det står 2 istället för 1 kan det bli obegripligt, eller om det står lm istället för fm kan det också bli fel. Jag tror att Kicki provvirkar saker ibland. Som jobb typ? Hur som helst. Den där kvällen när jag skulle lära mig att virka mormorsrutor stod det inte att man skulle virka i hålet istället för i maskorna. Det tog mig två skeva varv att komma på och jag fick titta på bilderna. I förrgår kväll låg jag i sängen och virkade en blomma för första gången, och i det mönstret stod det minsann att man skulle göra maskorna inuti hålet istället för i maskorna som utgjorde hålet. Så visst kan förklarande texter vara olika bra -- olika läsbara och olika korrekta.

Här kommer några vansinniga instruktioner. Nån bloggskrivares 13-åring hade fått dem på nätet, så det finns ingen källhänvisning eller sannhetsmätning...


On Sears hairdryer:
Do not use while sleeping.
(But... that's the only time I have to work on my hair.)

On a package of pasta after the cooking instructions:
Put on fork and eat.
(No. Really?)

On a bag of Fritos:
You could be a winner! No purchase necessary. Details inside.
(The shoplifter special.)

On a bar of Dial soap:
Directions: Use like regular soap.
(And that would be how?)

On some Swann frozen dinners:
Serving suggestion: Defrost.
(But it's just a suggestion.)

On Tesco's Tiramisu dessert (printed on bottom of the box):
Do not turn upside down.
(Too late.)

On Marks & Spencer Bread Pudding:
Product will be hot after heating.
(Are you sure? Let's experiment.)

On packaging for a Rowenta iron:
Do not iron clothes on body.
(But wouldn't that save more time?)

On Boots' Children's cough medicine:
Do not drive car or operate machinery.
(We could reduce the construction accidents if we just kept those 5-year-olds with colds off those fork lifts.)

On Nytol sleep aid:
Warning: may cause drowsiness.
(One would hope.)

On artificial bacon:
Real artificial bacon bits.
(So we don't get fake fake bacon. Oh no, we get real fake bacon.)

On a Korean kitchen knife:
Warning: Keep out of children.
(Think something got lost in the translation?)

On a string of Christmas lights:
For indoor or outdoor use only.
(As opposed to....)

On Sainsbury's peanuts:
Warning: contains nuts.
(But no peas?)

On an American Airlines packet of nuts:
Instructions: open packet, eat nuts.
(Somebody got paid big bucks to write this one..)

On a Swedish chainsaw:
Do not attempt to stop chain with your hands.
(Raise your hand if you've tried this.)

On a child's Superman costume:
Wearing of this garment does not enable you to fly.
(That's right, destroy a universal childhood belief.)

Avstå?

Igår, på middag hos m&p, fick jag en angenämnt kort föreläsning om fasta. I tisdags var det fettisdagen, då man skulle äta upp sig på semlor och bli tjock inför den kommande fastan på 40 dagar, som började igår på askonsdag och som slutar med påsk. Detta var för katolikerna förr i tiden.

Dagens katoliker fastar också, genom att de väljer ut nåt att avstå ifrån. Mamma återgav hur hon hade föreslagit lite fint för pappa några saker de kunde avstå ifrån, socker, efterrätter, choklad osv. Inte jättepopulärt. Pappa ville hellre avstå från kaffe, cigaretter och grönsaker.

Låg i sängen i morse och orkade inte gå upp. Tänkte på vad jag ska avstå ifrån i mitt liv under 40 dagar. Kom på ungefär följande:
utlandsresor
rockkonserter
märkesshopping
julskinka
stora diamanter
brysselkål
pinjenötter!!!!!
joggingturer

Ni märker att jag inte är så värst mycket för det där med att späka sig...

Pelarna i mitt liv de kommande 40 dagarna ska istället bli:
nagellack
kramar
kreativt skrivande
virka i soffan
skratt, skämt och dårskaper
skriftstudier
komma ihåg att lyssna när jag hållit bön och se om Gud svarar nånting
vila och göra mindre än jag orkar
vara nöjd med mig själv och inte klaga

Det blir bra.

Änka?

Om jag var Ingrid, skulle min man inte ha många år kvar att leva.

Jag kan inte föreställa mig att bli änka om 7 år! (M har varit hos läkaren idag och inget är fel. Förhoppningsvis har han trots diabetesen bra mycket mer än 7 års liv kvar i sig.)

Men när jag tänkte så, i år, blev det så mycket verkligare. Usch, vad verkligt. Usch, att det är verkligt för dem.

Kolla på Pernillas blogg för ett fantastiskt foto. Så symboliskt och hoppfullt.

Jag, en mardrömssvärmor

Jag vet att jag inte är svärmor åt nån, så jag kanske borde ha kallat inlägget Den elaka styvmodern. Men det är inte riktigt elak jag är nu, utan som en jobbig svärmor. Ni vet såna som köper kläder till barnbarnen och blir sura om de inte har dem på sig.

Karolina bloggade ett foto av Neo som är sjuk igen. Han sitter i sin fåtölj och äter (russin?) i pyjamas. En pyjamas han fick av mig och Mikael.

Och jag, normal som jag är, blir först så glad över att han har pyjamasen på sig. Sen stannar jag upp, som om det är nåt jag har glömt. Vad är det? Just det, man skulle ju bli ledsen för att han är sjuk, inte glad för en pyjamas.

Jag säger ju det. Mardrömssvärmor.

Tradera-strul

Jag har köpt saker jag blivit supernöjd med på tradera, och jag har köpt några saker som har varit en besvikelse. En top var så tunn och sladdrig att jag slängde den omedelbart. Den hade bara kostat mig en tjuga plus posto, så det var ingen större förlust. En annan top luktade inte nytt så jag tvättade den enligt tvättinstruktionerna, ensam i tvättmaskinen. Men då fällde det cerisa ut på det visa, som blev tvättrosa ni vet. Det vet jag inte precis om det är säljarens problem. Hade man köpt den i affär hade man ju kunnat klaga, men en privatperson förväntas nog inte stå för tvättinstruktionerna på ett plagg.

Hur som helst. Just nu har jag min största strulaffär. Köpte en röd smalspårig manchesterkavaj i februari. Dagen efter betalade jag. Sedan kom den aldrig. Påminde säljaren, som aldrig svarade. Gick in på hennes omdömessida, där det fanns ca 10 omdömen av liknande karaktär: "Det har gått tre veckor, hon svarar inte på mail och jag har inte fått min vara." Ojdå, tänkte jag, nu har jag klantat mig. Blivit lurad på Internet.

Skrev ett mail och sa att om hon inte skickar kavajen samma vecka (då det gått tre veckor efter köpet) kommer jag att säga si och så i mitt omdöme på tradera. Hon svarade samma kväll och sa att hon hade skickat kavajen och bad om ursäkt för dröjsmålet. Två dar senare kom den i brevlådan. Skönt, tänkte jag. Man vill ju inte tro nåt illa om nån. När jag hade packat upp den lämnade jag positivt omdöme på säljaren, fast jag satte ganska lågt betyg på transporttiden och kommunikationen.

Kavajen satt perfekt och var snygg, bara lite mer roströd än på bilden i annonsen. Men man kan ju inte garantera att saker har fått rätt ljus vid fotograferingen eller att min skärm är rätt inställd, så jag svalde det. Men så blev jag lite förvånad över fickorna, med ficklock och knappar. På ena sidan fanns det två fickor och dem mindes jag inte från bilden. Det var inte precis i min smak och jag kände att jag borde ha kommit ihåg den där extrafickan. Tittade på annonsen igen och ser då att det är en helt annan kavaj på bilden. Den har bara två knappar fram (min hade tre), och bara en ficka (min hade tre) utan ficklock (min hade ficklock och knappar). Kavajen i annonsen var dessutom klarröd, åt det mörka hållet, men min var mörkröd, åt det rostiga hållet. Inte alls samma färg. Sen stod det saker i beskrivningen (sprund bak osv) som inte fanns. Så det var helt klart att kavajen som sålts inte var kavajen som skickats.

Påtalade detta för säljaren och undrade vad vi nu skulle göra. Hon har inte svarat. Jag är rädd att hon inte kommer att svara heller, med tanke på de arga människorna på tradera som varit med om liknande. Så tråkigt att en människa försöker luras. För om det var ett ärligt misstag kunde man förvänta sig ett mail "med vändande post" där hon skrev Oj, förlåt, men hjälp, så det blev.

Säljaren påverkar nämligen ens inställning i hög grad. Köpte en supersnygg klänning på eBay som skulle varit mörkturkos ("teal") och svart men som var mer grön än teal. Påpekade det för säljaren, som erbjöd mig att få pengarna tillbaka osv. Men jag gillar klänningen så mycket att jag vill ha den ändå. Det hade bara varit ännu bättre om den faktiskt hade varit teal än grön. Men det var en supersnäll säljare som verkligen var bekymrad över att jag som kund inte kände mig helt nöjd. Det blev, trots min besvikelse över färgen, en jättebra erfarenhet, och hade hade jag blivit bemött som av en annan säljare, som när jag sa att jag hade uppskattat om du hade nämnt fläckarna som är på flera ställen i väskfodret, svarade: "Jag har inte sett dem." Det är ju bara dumheter, klart hon har sett fläckarna. Dem ser man så fort man öppnar väskan och tittar på fodret. Jag sa att jag hade köpt väskan ändå, men det hade känts bättre att veta.

Folk är smartare än man tror, det går inte att lura dem så lätt. Du har visst sett fläckarna, jag märkte visst att du inte skickade samma kavaj till mig som var i annonsen osv. Svarar man bara med en ursäktande attityd så blir man som köpare så mycket mer välvilligt inställd. Nu blir man ju sur över att nån försöker sko sig på en.

Jag har meddelat tradera allt ovanstående. Ja, inte det om mina andra köp på eBay, men det här strulet med kavajen. De medlar inte i individuella tvister. Det visste jag givetvis redan. Men jag har påpekat en del brister i deras omdömesrutiner.

Det känns så tråkigt. Jag blev så glad när jag fick paketet till slut, och en ursäkt. Vad ska jag tänka nu? Att en person som jag inte känner försökte lura mig? Jag vill inte tro det om nån. Jag vill ha kavajen på bilden. Gärna den här veckan. Och en ursäkt. Då är allt bra.

"Du fattas mig"

Astrid Lindgren, mänskligt och litterärt geni, myntade en av mina favoritfraser. I rövarborgen skriker han pappan ut sin sorg efter Skalle-Per: "Han fattas mig!"

En annan Skalle-Per har gått bort och han fattas många. Jag har inga problem med döden, för den som dör. De slipper kämpa och lida och får sig livets mest spännande äventyr på kuppen.

Men det är de som är kvar som mitt hjärta blöder för. När folk som inte har åldern inne dör, så är det förfärligt för dem som blir kvar. De hade velat grilla, resa och kramas i minst 15-20 år till.

Allas tankar är nu såklart med Ingrid och barnen. Alexandra skrev ett fint blogginlägg om sorgen efter sin pappa, med ett jättefint foto. Vad tjusig han var, i sin krafts dagar.

En pappa ska inte dö förrän barnbarnen har tagit studenten. Minst. Så tycker jag.

P.S. Jag satte efter långt funderande etiketten Familjen på det här inlägget. Jag är inte släkt med Nilssons på nåt sätt (förutom att Karolina och Alexandra är barndomsvänner), men när nån sörjer känns det som om mänskligheten kommer närmare. Alla känns som familj när hjärtat blöder för dem.

Tidningar

Jag skrev kanske att jag prenumererade på ett antal tidningar i början av året. Det har varit så kul och lyxigt att läsa massa tidningar. Det bästa, När & Fjärran, VI läser, Språk, kanske till och med nån mer som jag inte minns längre. Jo, nån Psykologitidning som inte har kommit än.

Jag köper oftast mina prenumerationer från Tidningskungen. NU har de ett erbjudande där jag får en film om jag prenumererar på en inredningstidning. Kunde dock inte se Allt i hemmet bland de listade tidningarna, och då kanske det får vara.

För de misstänksamma kan jag meddela att jag skrev det här inlägget helt frivilligt. Däremot kan jag i utbyte mot att länka till Tidningskungen få en prenumeration. Inte valfri tidning, men jag ser Språk på bilden, och om jag kan få den så blir jag glad. Anyway. Det här får jag inget för: Jag gillar Tidningskungen. Men deras Martha Stewart-prenumerationer är hutlösa; 3 nr för 300:-. (Fast jag misstänker att det är Marthas fel.) Det som är bra är att man aldrig behöver riskera en faktura på fortsatt prenumeration. Erbjudandena är alltid antalsbundna, eller vad man säger. De avslutas per automatik efter att man fått det antal man beställt. Skönt!

Kreativa flöden

Fastnade verkligen rent bokstavligen framför Etsy igår. Skulle kolla nåt med virkning och sen kunde jag inte låta bli att kolla på massa olika kategorier. Det finns så oerhört mycket fint där!

Här är några av mina favoriter, som jag gärna skulle göra själv, men jag vet att jag inte är nog duktig. Än. Ska träna mig nu på att virka blommor medan M kollar på Koenigsegg på Top Gear.

Dream list
Dream list
Adorning arts
Applique farm
A nordic rose
Kalme
A nordic rose
Deniz03
Spiderman