Så sur!

Just nu hatar jag USA. Hatar deras anställningslagar, eller brist på, och deras vansinniga, omänskliga hälsosystem.

Haaaaaatar. Ni får inte göra så mot folk jag älskar. Och inte ens det bryr ni er om. Försäkringskassan är ens bästa vän i jämförelse. Mitt land tar i alla fall hand om mig. Jag har inte valt det här själv, ingen sjuk väljer det själv.

"Ha, ha, jag tror jag ska skaffa mig lite hjärtproblem nu. Operera? Jaja, här har ni en halv miljon. Den var ändå över."

Jag känner ärligt talat för att ge nån en smocka. Det är trevligare än att gråta. Och skulle nog göra mera nytta.

Oscarsklänningar

Temat i år verkade vara rött. Annars begriper jag mig inte alltid på de där tyckarnas åsikter om klänningarna. Ni kanske vill jämföra med Sofis mode eller nåt sånt om ni vill ha "riktiga" åsikter, politiskt korrekta, moderna åsikter. Här kommer mina egna. Ska försöka komma ihåg när mina gick stick i stäv med huvudfårans:

Sandra Bullock kör på remat rött. Klär brunetter. Rätt vackert. 4*.
Gwyneth Paltrow i Calvin Klein. Modernt. Inte så vackert. Konstigt träben/knä. 3*.
Helena Bonham Carter. Underbart att folk kan vara sig själva, goth/emo om de vill. Fast hon var visst ovanligt normal i år. 2*.
Halle Berry. Etherial. Hon är så vacker i sig själv och här var det perfekt kombinerat med en perfekt klänning. 4*.
Scarlett Johansson. För ofixad friss. Underbar färg. Bruden är en levande sexbomb, såg jag visst, när hon poserade i nåt TV-klipp. Kokhet! 4*.
Helen Mirren. Superhäftig klänning. Gillar ärmar. Inte som alla andra. Klassisk dam. 4*.
Han tokfransen till vänster har kammat håret och ser nästan vettig ut. Susanne Bier är vacker, men klänningen tål bara anorektiska kroppar, och hon är normalsnygg, så man ser aningens mer än man vill. 3*. Helen Mirren igen.
Oprah delar ut nåt pris. Hade velat se mer av hennes klänning. Favoritvarning! Sätter ändå betyg på den, fast man inte ser den så bra. 4*
Höggravida Natalie Portman, Oscarsvinnare. Sågad klänning men jag älskar den. 5*. Färgen, fallet, snittet. Wow.
De flesta bilderna kommer från Aftonbladets bildspecial på Sofis mode. Har ett gäng bilder till, mest på klänningar jag inte tyckte om, men jag har ingen lust med det nu. Vi får se om jag orkar imorgon.

Handla? Nä tack.

Mikael har rätt i att det inte är en smart idé att åka och handla dagen efter det där jobbiga ME-mötet. Men jag har liksom myror i brallorna. Måste ut. Och dessutom har det kommit ett paket till mig (en marinblå sammetsklänning från tradera) som jag inte kan stå ut längre med att inte hämta ut och titta på.

Så jag hängde med pappa och beställde en grå bäddsoffa till dem, och sen åkte vi till ICA Supermarket. Fem personer före i post-/spelkön. Sen fanns det inga korgar, så jag fick gå in i butiken, gå runt halva affären för att komma till kassan och sen gå runt alltihop igen. Och att handla i en affär man inte "kan" är alltid jobbigt, och det här blev inte bättre. Hade varit så duktig att jag tagit egna kassar med mig, men när de låg i korgen tillsammans med postpaketet fick det bara plats potatis, äpplen och apelsiner och sen var det fullt. Så kommer man då till mjölken, och får lyfta ur allting, packa om, och bära semmelpaketen under armen (vi skulle ha ett par barn på middag). Sen packade jag om lite till och fyllde korgen till absoluta kanten. Den vägde så mycket att det kändes som om den låg på hjulen och skavde. Och så började jag  svettas. 1,6 kg köttfärs fick också vara under armen, semlorna hängde numera över kanten, korgen knarrade. Jag lyckades i alla fall släpa den till kassan, slänga upp min gurka, ost, fil, bröd, kalvkorv och allt vad det nu var. Vilken stress det är att stå och plocka upp varor på bandet. Helst ska man ju vända streckkoden rätt. Jag tittade inte ens efter. Det var ett sånt kort band att man bara precis hann lägga upp grejerna. Och sen skulle jag vara effektiv och börja packa ner, men då var det bara en äppelpåse kvar och sen var allt köpt, så tillbaka till kassatjejen efter hela 15 sekunder. Fram med ICA-kort, pengar, kvitto, växel, lämna inte nåt, var är handskarna? Det är väldigt varmt, packa grejerna, orkar knappt bära kassarna, och så kom jag på allt jag hade glömt att skriva upp på listan, men det var lika bra att jag inte köpte några tulpaner.

Stackars pappa, jag satt och skällde hela vägen på allt som var åt skogen , och efter "varornas placering i butiken, så man får packa om sin korg" log han mest åt mig till jag sa: Jag kanske inte ska handla mer om det var så jobbigt att jag blir på alldeles dåligt humör.

Kom hem, packade in, låg på soffan. Fy vad trött! Det är ju skit att man inte ens kan handla mat!!! Jag brukar inte göra det, men M satt och arbetade med Jontes specialarbete, så jag tänkte vara duktig och bidra. Jo, just det. Det gick ju bra.

Och jag provade nyss klänningen. Tja, är det nån som vill ha på sig den samtidigt med mig så går det bra. En smal person går in i den, plus mig. Inte idealiskt. Skräp. Man kan inte ha tur varje gång.

Men väskan jag köpt på eBay, en Liz Claiborne, som jag fick idag, var görbra! Storlek precis som jag trott (det är svårt att se vissa centimetermått framför sig), bra handtag och långa så man kan hänga den över axeln också, plus massa fack. Och snygg, i alla fall om man är en 40-årig tant som är lagom intresserad av mode.

ME från media

ur Norges ME-Forenings broschyr:
"Du har influensa, du är bakfull och du har just sprungit en halvmil. Hur känner du dig? - Som en med ME."

från en video av ME/CFS Worldwide Patient Alliance, en nystartad samlande lobbygrupp för ME/CFS
(http://mcwpa.org):
The sickest CFS patients have symptoms as severe as those of people with late stage AIDS. In the words of Dr Nancy Klimas:
“My HIV patients for the most part are hale and hearty thanks to three decades of intense and excellent research… (but) many of my CFS patients are terribly ill… I split my clinical time between (HIV and CFS), and I can tell you if I had to choose between the two illnesses in 2009, I would rather have HIV.”
New York Times 10/15/09

Oscarsgalan -- Colin Firth

Jag borde göra två Oscars-inlägg, för Colin Firth förtjänar att inte besudlas med mina taffliga åsikter om massa brudars klänningar. Han förtjänar att så som ensam kung. På DN (tror jag det var) kolladej ag ett litet klipp där de sa att Colin Firth strålar, och Mikael hade den helt oförståliga och rätt dåliga smaken att opponera sig. han säger att inga män strålar. Efter ett litet gräl -- han vägrade ju ge sig! -- bytte jag taktik och sa att han också strålar. Då sa han: Det är ju ännu värre. Nej, Mikael strålar faktiskt inte. Men det gör Mr Darcy, f'låt jag menar Colin Firth. Jag älskar honom nästan mest i hela världen. 




Grattis till Oscarn, my main man Colin!

Statistik

Det mest incurvata man kan göra är inte att skriva en blogg med enda gemensam nämnare/ämneskategori sig själv.

Det mest incurvata man kan göra är att sitta och stirra på statistik över besökare på sagda navelskådarblogg.

Jag kan dela med mig av glädjen: Idag har 6 personer från Polen kollat på min blogg (kollat å kollat, jag har ju goodle translate på min blogg så de kanske har läst på polski med stort intresse, får man anta) och 3 från Singapore.

Vet faktiskt inte vilket som är underligast. Men jag lägger inte upp nån enkät om det.

Skål!

Känner ni igen temat?


Det är en nygjord version av Sense & Sensibility som heter From Prada to nada. Man kanske behöver se den. I rent utbildningssyfte.

Årets fulaste klänning?

Curbly

Inget att tänka på om ens make bantar i alla fall. Eller om någon av er har god smak. NO PUN INTENDED!

Bara -3 idag

Varför kan inte alla män klä sig vackert?

Det här är ju helt bortkastat. För kvinnor. Men det är klart, han var ju så snyggt klädd att jag satte in honom på min blogg. Och jag är kvinna. Men det är bara kläderna jag suktar över. Och inte till mig själv. Oh well.

Sartorialist, nån modevisning, Milano

Äntligen! som Gert Fylking säger.

Sartorialist, Milano

Till och med hans Segway är extra snygg. När får jag en??

Sportlov och annat sportigt???

Nu har 08-orna februarilov, eller sportlov som de säger. Skönt för Mikael med paus från tidiga seminariemorgnar. -- Vilket säger ni? Sportlov eller februarilov? Se enkäten till höger.

Var på årsmöte för ME-föreningen idag. De hade också tagit dit några från den nystartade ME-mottagningen på Danderyds sjukhus. De har redan fått 40 remisser och har inte ens börjat ta emot patienter. Jag hade det så bra i Borås med min doktor Jan-Axel. Saknar honom verkligen! Den enda gången min nuvarande VCT-läkare inte har varit tveksam till mina mediciner var när jag hade problem med hjärtat. Det var en ny grej som hon hade koll på, men allt det gamla -- mediciner och symptom jag haft i tiotals år -- känns som om hon inte riktigt är säker på. Jaja, mötet i eftermiddags var i en iskall lokal och jag satt på en vanlig stol i 2½ timme, så nu har jag feber och störtont i ryggen. Får vila mig ett par dar efter det här. Skönt att inte ha veckan fulltecknad.

Blev nyss överbjuden på två garnpaket som jag bjudit på på tradera. Men Dorro tipsade på sin blogg om att man kan köpa 10 nystan för 100:- på Rusta, så det var ingen större förlust. Mina virknålar i bambu som kommer ända från Kina har ju ändå inte kommit än. (Har lite dåligt samvete över transporten och miljöaspekten, men alla andra virknålar tillverkas säkert också i Kina, så det är ingen skillnad. Säger jag.) Får ägna veckan åt läsning. Är så sugen på alla mina böcker!

Mikael sitter och spelar spel på datorn. Första gången sedan jag lärde känna honom. Vilket spel? Vet inte, men han kör traktor :) Gulligt va? Ni som känner Mikael vet att han älskar traktorer.

Och apropå sport, doping närmast, så åt jag en femtedels citron- och marängpaj hos mamma och pappa. Men nu är jag hungrig igen.

Eller så kan jag, om föregående inte räknas som sport vilket rubriken lovade, meddela att jag numera är beredd att ställa upp i VM i nagellack. Om man kör över naglarna med borttagningsmedel och sen målar två lager, så håller nagellacket över en vecka! (Tack, Karolina!) Kanske inte för normala människor, som använder händerna i sitt arbete och i köket, men för mig. Målade dem igår kväll efter en vecka utan nagellack och jag känner mig så fin. Instant pick-me-up. Å, nu längtar jag efter chokladtiramisu (som betyder pick-me-up)!

Har också hittat det borttappade halsbandet, det som var den första presenten jag fick av Mikael. Jag var ju så säker på att jag lagt det på köksbordet. Men jag hittade det på fönsterbrädan i sovrummet. Nu ser jag till att minnas var jag lägger det om jag tar av det (idag hade jag ett annat halsband.) Och apropå halsband så har jag köpt flera stycken på eBay. Livsfarligt, det där med nätshopping. Det senaste -- eller ska jag fresta med att säga sista -- jag köpte var ett från Monsoon/Accessorize för £4,99 plus frakt. På PayPal motsvarade det 70 kr. Så kul! Så billigt! Sååååååå ska inte göra det mer.

Och så såg vi på Solsidan idag. För första gången. Av rent utbildningsmässiga skäl. Men det var rätt kul. Lite överdrivet, men många skratt också.

Nu måste jag sluta, för mamma orkar inte läsa mer :)

Dagens etymologi

Många har hört att ordet tjej kommer från romani, zigenarnas språk. Mikael vet mer. Han lyssnade på ett program på radio, Spraket, där han fick reda på följande intressanta aspekter:

Ordet tjej var från början, det vill säga redan på 1700-talet, ett skällsord. Det hette ett tjej.

Någon gång ca 200 år senare förlorade ordet sin negativa konnotation, alltså cirka 1920-1930. Då ändrades också ett till en. (Vansinnigt spännande hur man använder byte av obestämd artikel för att visa att man distanserat sig från den negativa bibetydelsen.)

Tjej syftar på en kvinna. Ordet för man med samma ursprung heter tjabo.

Lite filosofiskt incurvata

What is the biggest risk you’ve taken in your life?

Risk å risk, det beslut jag har tänkt mest på är gifta mig med Mikael. Och det var inte så mycket själva honom jag "tvekade" om, utan snarare om jag var frisk nog att orka med att ta hänsyn till en annan människa, om jag skulle göra för mycket för att jag liksom inte kunde låta bli, och så skulle min sjukdom bli sämre. Och om han som skild hade bagage som jag som sjuk bara inte skulle orka med att hantera. Och de där sakerna jag tvekade om, som hade med sjukdomen att göra, de har också blivit jobbiga ibland, men det har också varit värt det, utan tvekan.

What five words (alone, or as a sentence), describe you best?
Dull women have immaculate homes.


What makes you cry? laugh?
Gråta: det skrev jag förut idag: vissa filmer, sorg, längtan, besvikelse, en occasional släng av depression. Skratt: Jättemycket! Surrealistiska, knäppa uttalanden sagda i ett lite allvarligt scenario, eller åtminstone när man inte förväntar det, gillar jag. Har skrivit många Mikael-uttryck här. Och så älskar jag "videor när folk slår sig", som jag brukar kalla dem sen Johanna och Karolina ojade sig på julafton över att AVF är så hemskt för folk slår sig hela tiden. Jag gillar inte våld, men det ser rätt roligt ut när nån ramlar.


What (other than politics or religion) makes you feel outraged, wanting to rant?
Elakhet, själviskhet.


What is your favorite curse word?
Jag svär inte, men jag tycker väldigt mycket om ordet bugger. På brittisk engelska alltså. Det låter hemtrevligt och gulligt, och kan diminueras på ett kul sätt. Fast det ÄR ju ett svärord så jag säger det inte. Gillar däremot INTE att så många svenska (ungdomar) har börjat använda engelska (amerikanska) svärord eller fula ord i sin svenska och man hör på sammanhanget att de inte vet att det låter mycket fulare på engelska än på deras svenska. Sh*t och b*tch får jag kväljningar av. Om nån som gillar svordomar vill säga det så har han/hon sin fulla rätt, men inte små söta svenska tonåringar. Det är som att servera en spya ihop med middagen.


Are you the person you thought you'd be growing up? How are you different?
Nej, det är jag verkligen inte. På ett sätt kunde jag inte föreställa mig min personlighet osv, men den är nog ganska lik Anja som barn, eller vad tror ni? Glad, humoristisk, pratig? Det är snarare händelserna i mitt liv som har varit annorlunda. Jag har faktiskt aldrig trott att jag skulle gå på mission (men är superglad att jaggick!), och trodde givetvis inte heller att jag inte skulle gifta mig förrän jag var strax under 40 och inte få några barn. Men det som händer i livet har inte makt att påverka den man är inuti, om man inte väljer själv att låta någon/något annat bestämma över hur man reagerar.


What would you change about yourself?
Jag skulle vara frisk! Och smal, igen! Men min personlighet och mina egenskaper tycker jag om. Jag är ganska förlikad med mina dåliga sidor också, och vill nog hellre arbeta bort dem än att slippa dem "magiskt", på grund av allt man lär sig genom att arbeta med sig själv.

Stänga igen eller hålla ut?

Nathan Bransford säger att det finns två sorters människor:

Det finns de som, när de inser att de inte tycker om en bok, kastar den i väggen eller "tappar bort" den på tunnelbanan eller låter den försmäkta och samla damm på nattduksbordet.


Och så finns det de som, av skuld, optimism eller sparsamhet, plöjer igenom de tråkigaste av böcker och inte känner sig tillfreds förrän de vet hur de slutar. Även om de slutade att bry sig om det nånstans runt sidan 5.

Själv har jag för det mesta tillhört grupp två. Man ska inte ge upp, man kan missa nåt fint då. Man ska inte heller döma för fort, av samma anledning. 


Men för kanske ett år sen läste jag nån bok av Jan Guillou, min första, och jag plågades för det var bara maskingevärsbeskrivningar, tyckte jag. Och för första gången stängde jag den bara och läste inte ett ord mer. Fast jag hade hållit ut säkert 100 sidor, så det var inte karaktärslöst av mig att lägga undan den.

När ni har börjat på en bok och ni inte tycker om den, vad gör ni då?

Om diktatorer

Only Mel Gibson knows

Det här är visst varför kvinnor gråter, i alla fall enligt GraphJam:

Dock är jag (i så fall) inte en helt vanlig kvinna. Jag gråter inte ofta av glädje. Man får ont i huvudet av att gråta, så jag brukar inte gråta om jag inte absolut måste. Så jag gråter av sorg, jag gråter av längtan,  av hormoner, och nån gång ibland av en släng depression. Kanske också av vissa filmer. Till exempel gråter jag alltid på samma ställe i Sense & Sensibility -- när Edward visar sig vara ogift börjar jag alltid lipa (AV GLÄDJE! Jag sa ju att jag inte grät av det???) och sen när han väl friar börjar jag istället skratta av lättnad. Varje gång.


Hur är det mer er? Stämmer grafiken?

Biblioteket visar framfötterna

Vi fick nån sorts lokaltidning i posten härom dagen, NynäshamnsPosten. Hittade en artikel om biblioteket i Ösmo som ska ha litteraturtävling. En viss dag, nämligen måndagen den 28 februari kl 17-19, ska personalen gömma trisslotter i vissa böcker som de skriver ledtrådar till, till exempel första meningen i en bok och så får man lista ut vilken bok, hitta den i biblioteket och kanske vinna en miljon på trisslotten.

Hade det varit på VH bibliotek hade jag hängt på låset! Heja Ösmo bibliotek!

Diabeteskakor?

Dagens sjukvårdslektion:

Det finns två typer av diabetes, typ 1 och typ 2. De är rätt olika.

Typ 1 får man ofta i barndomen/ungdomen. Mikael var jättesen och fick det i 20-årsåldern. Man har inte gjort något för att få det och kan inte förhindra att man får det på något vis.

Typ 2 får man (vanligtvis) när man är äldre, och ofta för att man har levt ett osunt liv, är överviktig och inte rör sig.

Vid typ 1 producerar kroppen inget insulin alls. Allt måste komma från sprutor. Det vill säga, man måste ha insulin även om man inte äter något, eftersom kroppen släpper ut socker (?) från cellerna dygnet runt. Man tar alltså å ena sidan ett 24-timmarsinsulin. När man äter nåt måste man å andra sidan ta mer insulin, och när man motionerar gör man av med mer insulin än vanligt. Detta måste man hålla reda på och ta med i beräkningen när man tar insulinspruta. En riktig matte- och minnesuppgift.

Vid typ 2 producerar kroppen fortfarande (ofta eller alltid?) insulin och man behandlar i första hand genom kost/motion, och i andra hand med piller. Vid den här sortens diabetes är det oerhört viktigt att man äter lågkolhydratskost, och många med typ 2 blir t o m friska av t ex LCHF-kost. Det som höjer blodsockret fort, så kallade snabba kolhydrater, är typ 2-diabetetesens fiende nummer ett. Och egentligen friska människors också...

Vid typ 1 kan man äta vad man vill, som vanliga människor. Socker och kolhydrater är lika onyttigt som för gemene man, men inte mer onyttigt. Även om man bara äter ett salladsblad och en morot behöver man insulin för den metabola processen. En typ 2 kan klara sig utan medicin om de äter ett salladsblad och en morot.

Jag vet rätt mycket om typ 1, och i praktiken känner jag väl igen Mikaels sätt att reagera på högt och lågt socker. Detta är dock inte samma för alla människor.

Typ 2 vet jag väldigt väldigt lite om.

Men eftersom Mikael bara kan fläska på med några fler enheter insulin i sprutan -- inte om utan när han äter kakor -- har jag inga särskilda, nyttiga recept. Han äter samma gamla onyttiga mat som alla andra gottegrisar. Sorry.

Dagens klokord

"If you want to know what a man's like, take a good look at how he treats his inferiors, not his equals." -J.K. Rowling 


1. Det är väl det som är en författare -- en som kan klä halvvaga tankar i kloka ord.


2. För det var nämligen precis innebörden i citatet ovan som gjorde att det inte blev något med en annan Michael för några år sen. Han skällde på nån sekreterare i CA som inte kallade honom doktor. Då dog han.


3. Men den riktige Mikael, den jag har nu, han tycker nog inte ens att det finns några som är underlägsna honom. Han är väldigt snäll mot bebisar, djur, gamla och folk med punka.

Min näst största invändning mot dagis

(Min största invändning är att små barn behöver sin mamma, eller åtminstone nån av sina föräldrar. Kan man inte kissa själv och prata, behöver man en tolk hos sig.)

Läst hos Vuxna människor har inte hamstrar:

Charles och jag har varit hemma idag. Jag har suttit lite i karantän och eftersom han också var lite lös i magen igår, höll jag honom hemma för säkerhets skull.

Så idag när vi hämtade Julius på eftermiddagen fick jag höra att barnen inne på Charles avdelning hade kaskadkräkts till både höger och vänster idag, och på eftermiddagen var det bara fem barn kvar där inne.

Känns ju bra att lämna in Charles till det i morgon. Lite som att slänga in en handgranat i rummet där de sover middag och hoppas att den inte smäller.



P.S. Alltså, jag är inte emot dagis som så. Bara emot långa dagar, bebisar utan mammor, och ovalfriheten i hela institutionen. Dagis behövs, men man kanske inte måste lämna en bebis där mer än dess vakna dagstid? Kan man inte få välja själv, och kan det inte vara OK att tycka att man hellre vill "passa" sina egna barn de första åren?


Igår var det tydligen hemmamammadebatt på Kvällsöppet. Försökte se det igår, men då fanns avsnitt 6 inte ute än. Nu kan man se det, men M jobbar så jag väntar tills jag inte stör honom. Kolla in programmet här, och läs här vad Gunilla Olsson har skrivit angående hemmafruar. Hon är grym!

Den ultimata dumheten -- att inte lära sig av sina misstag

Igår förlorade jag en auktion på eBay i ungefär sista minuten och med fem spänn. Bara för att jag glömde att kolla hur det gick de där sista skälvande minuterna.

Idag gick en auktion ut på ett läderskärp som jag har haft högsta bud på en vecka, minst. Men den auktionen förlorade jag också, i sista minuten. Mitt maxbud var 11 kr, och nån vann med 12 kr.

Jag tror att skillnaden mellan apor och människor är just denna -- att kunna lära sig av sina misstag, att växa i intelligens baserat på erfarenhet.

Så jag tänker lite på det där: "Me Tarzan, you Jane". Jäpp, me monkey. Happy monkey. Monkey in a dress.

Vilken god natt!

Blev dödstrött igår vid halv ett! Det var så underbart! Så där trött att jag nästan inte kunde hålla ögonen öppna, och svajade lite där jag satt på stolen framför datorn. Och sen somnade jag på cirka en kvart. Och sov i 12 timmar på raken.

Jag är som en unge på julafton. Efter presentöppningen.

Är lika lycklig som när Mikael hade friat och jag var tvungen att skriva en dikt för att inte explodera av lycka.

Jag plagierar istället:

säng säng säng
sova sova sova
säng säng säng

Ett bra påhitt

Det där med kommunikation är ett sånt bra påhitt. Jag drar dagens och gårdagens höjdpunkter för er:

Natten till igår hade Mikael lite lågt socker och jag matade honom först med Dextrosol och också med ett par glas mjölk. Till slut, på tredje glaset, ville han inte ha och gjorde "äckelmin". Jag fattade inte varför, för han kan "råka dricka upp" ett helt paket mjölk när han inte har lågt socker. Men jag frågade honom varför, sen nästa dag. Tänkte att han kanske omedvetet opponerade sig mot att jag daddar honom när han har lågt socker, eller nåt sånt. Men han sa att när han får mjölk när han har lågt socker så följer det inte med några kakor. Det är kakorna som gör att man kan dricka massa mjölk. Givetvis! Men om jag inte hade frågat hade jag gått omkring och försökt komma på massa anledningar som hade varit bra mycket mer invecklade och felaktiga än vad nu verkligheten var.

Vis av erfarenheten sa jag idag: Jag tycker du börjar tuppa upp dig med osten nu när jag inte följer med och handlar längre. Och köper starka ostar, som du vill ha. Hans förvåning kunde inte ha varit mer äkta: Jag köpte ju den smaklösaste osten i hela affären, för din skull! Herrgårdsost! Han vet inte att både Gouda, Edamer och hushåll är "smaklösare" och alltså bättre. Han är som Ninni, som inte kan föreställa sig hur omusikaliska folk faktiskt kan vara. Han kan inte föreställa sig hur smaklösa ostar faktiskt kan vara. Och att Herrgård är lite starkt. Men bara för att jag sa till kan jag nu istället uppskatta osten, eller i alla fall gesten. Han gjorde det bara för min skull. Det var snällt av honom. Och tar man gurka på så slinker till och med Herrgård ner. Med kärlek.

Filosofi i anatomi

Dagens filosofiska fråga: Finns det några svarta med silikonbröst?

Jag funderade länge och kom inte på några. Alltså är det bara blonda som är så dumma att de har silikonbröst! sammanfattade M. Sen kom den, pojkkommentaren som var lika oundviklig som osmaklig (tyckte han till och med själv): Vi måste göra en undersökning på Internet, och titta på många bilder. Sen rös han av tanken på att sitta och titta på silikonbröst på datorn.

Silikon is out. I'm in.

Stoppa mattan i Husqvarnan

Den där grejen med att slakta gamla värdelösa turkiska mattor och sy ihop dem igen, färgade, har jag väl skrivit om förut (fast jag inte kan hitta inlägget). Det är en grym idé, och till och med Target har en liknande matta fast jag lyckas inte kopiera bilden -- (c) och sånt. Priserna är hutlösa, men de är fantastiskt snygga tycker jag. Här kommer lite ögongodis.
För den djärve, färgälskande. Källa.

Neutral smak funkar också. Källa.
 
Interiörbild härifrån.

Interiörbild härifrån.

Har tappat bort källan, sorry.
Har tappat bort källan, sorry.
Finns även i kohud och läder. Källa.

Mina små älsklingar

Här får ni de senaste fotona. De har sen barnsben (eller vad man nu säger, eftersom de ju fortfarande har väldigt mycket "barnsben") haft varsitt tydligt intresse:

Mia älskar att läsa och Bella älskar musik.




(Stackars Mia ser ut som ett ufo i de där glasögonen -- men säg inte att jag sa det! -- men vi älskar henne ändå!)

Vinterkräksjuka

Läste idag i Expressen att man kan köpa ett test på Apoteket som man svabbar i munnen och sen skickar till nåt labb och så talar de om för en inom en veka om man är immun mot vinterkräksjukan. Låter suveränt. Tänk att slippa bekymra sig! Bara nån nämner spyor och diarré börjar det köva sig i magen, tycker jag. Som en betingad reflex.

Men M var på Apoteket idag så jag får nog vänta några dagar innan jag börjar domdera dit honom igen å köpa kräksjuketest. Jag har i alla fall fått påfyllt recept på mina melatonintabletter som jag varit utan några dagar, så jag ser såååå fram emot att sova inatt. Det har varit lite si och så med det de senaste dagarna. Å, vad det ska bli skönt att bli trött och somna! Nästan så jag går och lägger mig nu, men jag vill helst vänta tills Mikael kommer hem.

Bokrea

Idag började bokrean (till exempel på Bokus). Det har väl ingen missat. Jag har alla böcker jag behöver och ett fullt bibliotek härligt nära.

Men idag fick jag ändå en rejäl dos böcker! Mina besöksväninnor (vi har ett system i min kyrka där alla har några som kommer en gång i månaden och antingen lämnar ett andligt budskap, hjälper till, eller gör nåt roligt tillsammans. Suveränt!) kom förbi och lämnade 14 böcker (plus en jag redan läst) som jag får låna! Man lånar ju på biblioteket också, men det roliga med det här är att detta är 14 helt annorlunda böcker än de jag normalt hade lånat själv på bibban. Förutom den jag redan hade läst och en bok om Kay Scarpetta, som jag älskar. Men de andra kommer att bli nya erfarenheter; några kända författare och böcker man borde läsa, några jag har hört om och blivit nyfiken på, och några livsberättelser som verkar både fasliga och fascinerande. Underbart! Jag ser så fram emot att läsa dem. Åååå, vad jag är glad!

P.S. En bok som finns på bokrean och som jag också hörde om idag är Umberto Ecos Foucaults pendel, som vinnaren i "Vem vet mest" rekommenderade. Hon var bibliotekarie med särskild passion för italienare. Ecos mest kända är väl annars Rosens namn, men även Om skönhet och Om fulhet är väl närmast klassiker vid det här laget. Just "Foucaults pendel" lockade hon läsare med: Om man gillar Dan Brown...

Som man frågar får man svar

Såg en bok på rean på Deseret Book som lockade mig. Den heter Change your questions, change your life. I beskrivningen står bland annat följande frågor:


  • What is on my premortal list of “Things to Do While on Earth?”
  • What is the one question I most need to have answered from the scriptures today?
  • How can I be more of my true self at the end of this experience?
  • Whose agenda is this supporting?

Tyckte det lär väldigt intressant. Perspektivbyte, se längre än näsan räcker och det där. Allt som kastar om lite i tankebanorna gör nytta, tror jag. Att få andra synapser (vahettere?) att blixtra till. Verkligen helt bokstavligt tänka i nya banor. Nyttigt.


Manligt och kvinnligt

När vi först gifte oss och Mikael flyttade hit låste han sällan dörren på kvällen. Men sen vi fick larm går han och låser i princip varenda kväll. Undrar om det är så att han känner sig mer hemma här nu, för det var ju trots allt min lägenhet först, eller om det bara är att han gillar att trycka på knappar. Allt som har knappar och piper är ju mansleksaker.

Hur är det hos er? Är dörrlåsande inför natten en manlig eller kvinnlig grej?

Protestera eller visa vägen?

Det var nån programvinjett på TV (alternativt ett program som höll på medan M zappade under reklamen på sitt eget) med två killar, homosexuella. De betedde sig så löjligt att jag sa: Tror de att de hjälper gayrörelsen så där? Mikael trodde inte att det var gayrörelsen de tänkte på, utan mest på att själva vara med i TV och bli kändisar. Sen pratade vi en stund om olika rörelser. Vad har vi som individer för ansvar för att stödja rörelser vi tror på, och när förstör man en god sak genom att bara såra och ställa till bråk?

Det blev en bra stunds diskuterande, men vi kom inte fram till något vettigt. Jag tänkte i alla fall på Sanne, som alltid vänder porrtidningar bakåfram i tidningshyllorna. Det är en vettig sorts protest tycker jag -- man gör något aktivt för att visa sin ståndpunkt, utan att skada eller peka ut någon särskild individ.

Men jag har tänkt på den här frågan idag: Borde vi engagera oss mer, protestera mer, eller vara större exempel på våra egna normer? Hur gör man t ex något aktivt för att visa att man ogillar rasism?

En stooooooooor nyhet

Ja, inte jag, men så skrev Emelie (Krus) Renman som rubrik på sin blogg, och hon rapporterade sen att hon fick 200% fler besökare än vanligt.

Alla trodde att hon var gravid, men det var faktiskt bara att hon hade hört sin man fisa för första gången. Sic!

Men det var en annan sak jag undrade. Hur kan folk veta innan de har gått in på bloggen, att det finns ett ovanligt intressant och/eller skvallrigt inlägg, vilket får deras nyfikenhet att explodera, och så går de in? För man vet ju inte vad det står förrän man går in. Och om det man ser då är tråkigt eller spännande vet man ju inte innan.

Vad är det jag missar?

Vansinnigt äckligt!!

Rätt nöjd med de tjocka revbenen jag lagade idag. Man skulle typ ha marinerat dem i två dygn och kokat dem först och sen låtit det svalna i skyn, men jag stoppade in dem i ugnen och det tog en dryg timme för nästan två kilo (vilket var lite för lite för 5 vuxna). Stoppade i ugnstermometern för säkerhets skull. 73 blev lagom som vanligt, när vi gör fläsk.

Kan aldrig återskapa såsen jag hällde på köttet dock. Chilisås, tomatsås, citronsaft, honung, senap, kalvfond, farinsocker, kryddor (varav den enda jag minns var kanel!) och kanske några saker till blandades, marinerade bara en halvtimme, och sen hällde jag över resterna över köttet i ugnsformen. Det var spännande! Och det blev gott.


Men den goda smaken och det goda minnet försvann när jag läste ikapp mig på några matbloggar ikväll. Den bruna maten var idag värre än vanligt med grisaknorrar! Fy vad äckligt det både låter och ser ut!!!



Då tar jag hellre Lata mammans Pannacotta med flädermarinerade hallon.

Vädertrams

Läste just att vintern ska vara fortsatt ovanligt kall och att den kommer att hålla på ända in i maj, med rekordlåga temperaturer.

Bytte sen nättidning, där det stod att våren är på väg och att vi går mot mildare temperaturer.

Meteorologi måste vara världens mest överbetalda, vetenskapliga gissningslek. Är det ingen som kan skaffa fram en sån där bläckfisk som gissar rätt lag i VM? Måste vara billigare -- och fler rätt!

P.S. Själv har jag det varmt och gott här inomhus (närmare 25 förut när ugnen var på, nu bara 22,4), och inte har vi fått högre elräkning än vanligt (1400:- på ett kvartal). Så jag klagar inte på vädret. Men när M gick en akutrunda till jobbet kl 21 ikväll hade han på sig sin vanliga fleecekeps med öron-nervik (i en färg som skulle må bättre om den var marinblå istället för den blåa den är nu, som jag inte ens vet vad den heter) samt för första gången i vinter inte sin sommarjacka (=ett lager nylon...). Hans vinterjacka är en hajkgrön (men urblekt) Fjällrävenjacka som inte går att stänga hela vägen ner. Min man är inte så snobbig, om man säger så. Ovannämnda är enda anledningen till att jag önskar mig vår. Men han har i alla fall riktiga fleecehandskar på sig och inte trädgårdshandskar, som han hade förut, när han hade förlagt sina vantar.

Men vad jag älskar honom ändå. Kärleken är inte blind, men är den nog stark tål den att man blundar emellanåt.

30 days of books

Det går runt en grej nu där man ska skriva svar på 30 frågor om böcker under en månad, det vill säga ett bokinlägg om dagen. Tänkte prova det, fast jag vågar inte lova ett inlägg om dagen. 


Day 01 – Best book you read last year


Hmm. Det här utlovar seriös pannkaka. Jag kommer nämligen givetvis inte ihåg vilken förra årets bästa bok var. Vi får se om de andra frågorna har svar som finns i mitt omedelbara medvetande. Vi hoppas på det, annars lägger jag ner hela grejen. 

Bok-incurvata

Senast lästa: Ingen aning. Antagligen en Guillou som jag inte tyckte var värdelös, men jag kommer inte ihåg vilken.
Senast köpta bok: Ni tror jag kommer ihåg det?
Senast lånade bok: Den jag läser nu. Minns ju inte ens vad den heter! Jo, Hypnotisören av Kepler.
Senast fådda bok: En kyrkbok och en LCHF-bok av mamma.
Favoritbokhandel: Foyles, Charing Cross Road. 7 våningar. Bara billiga böcker, inget lulllull.
Favoritbibliotek: Universitetsbiblioteket vid Humanisten vid Göteborgs universitet. Bara man går därinne känner man sig smart. Nej, jag ändrar mig. Det närmaste såklart, Västerhaninge bibliotek!
Antal lånekort: Tre, om jag inte slängt mina universitetslånekort. Haninge kommun, Gbg universitet, Högskolan i Borås
Använder som bokmärke: Helst ett dubbelvikt papper så jag kan skriva upp vad karaktärerna heter annars glömmer jag det.
Favoritfärg på bok: Huh? Det bryr jag mig faktiskt inte om.
Favoritmat/snack vid läsning: Inget. Hatar smulor i sängen (se nedan) 
och det mesta kletar på fingrarna. Det är helgerån att kladda ner en bok.
Favoritdryck vid läsning: (Se nedan igen). Nej vet ni vad, jag dricker inte i sängen.
Favoritställe att läsa på: Sängen, nämligen.
På den sidan hålls jag i den bok jag läser just nu: Ärligt talat förstår jag inte frågan. Menar ni vilken sida jag är på i boken jag läser? Varför är det intressant? Jag orkar inte resa på mig och kolla.
Den här boken köper jag till en förälder: Vilken som helst som verkar bra. Som de kan gilla.
Den här boken köper jag till min bästa vän: Vilken som helst som verkar bra. Som hon kan gilla.
Den här boken köper jag till en partner: Vilken som helst som verkar bra. Som han kan gilla.
Favoritgenre: Deckare, engelska klassiker, kyrkböcker
Favoritformat: Biblioteksbok. Luktar gott, stor text och man måste inte hålla sidorna så hårt för att de inte ska slå ihop.
Författarfavorit: Jane Austen. När kommer hon ut med nästa?
Den tjockaste bok jag läst: Fire of the Covenant kanske?
Den tunnaste bok jag läst: Totte badar.
Favoritljud när du läser: Inget alls. Är så korkad nuförtiden att jag inte kan göra två saker på en gång. Möjligtvis kan jag lyssna på regn medan jag läser.
Favorittidning: Oj. Jag är lätt-tröttad, så jag varierar helst. Språk, Martha och Allt i hemmet, ett par nummer åt gången?
Prenumererar på: Just nu Språk, Vi läser, Modern Psykologi (eller nåt sånt), Det Bästa, Resemagasinet. Men bara ett par nummer var. Men det är ändå lyxigt!
Favoritbokblogg: Har för många att välja mellan för att nämna bara en. Men en som är unik i sin kategori (?) och intressant och konstig på samma gång är Writer's Forensics Blog. Inlägg som typ handlar om: Ifall nån dog såhär, vad skulle hända i kroppen eller Är det här mordscenariot rimligt och varför/inte?
Min sämsta läsning någonsin: Nån sån där Twilight-bok.
Mitt bästa bokminne: När jag läste en för övrigt småporrig och totalkonstig bok av nån ung andra generationens pakistanier i London som jag har glömt av namnet på -- var det Hanif Kureishi? -- på B-nivån i engelska och det där med litteraturanalys plötsligt gick upp som ett ljus för mig och blev min största intellektuella kärlek i livet.
Senaste bokfyndet: Vet inte, men det tydligaste minnet var nån gång i London när jag köpte på mig massa böcker för ett pund. De var så vackra, de där klassiska pocketarna i beige, men nu har jag gjort mig av med de flesta. Plats för Mikael är egentligen bättre.
Senaste impulsköpta bok: Senaste vet jag inte, men mitt roligaste minne -- fast som jag inte minns -- är när jag kom fram till Turkiet och hittade en pocketbok av Camilla Läckberg i min väska. Mikael sa att jag hade köpt den på Arlanda. Får som sagt minnesluckor av mina sömnpiller. Kommer för övrigt inte ihåg nåt från Arlanda. Och nu har jag läst Läckberg och glömt den också :)
En bra bok att ge bort: Mormons bok
Bokgenre som jag undviker: Fantasy. Inte av princip utan jag vet nog bara inte vad man ska läsa för att det ska vara bra.
Så gör jag med böcker som jag inte vill ha längre: Försöker sälja dem på Blocket eller Tradera. Lyckas sådär. Fast som princip har jag egentligen att man ska behålla alla sina böcker och bara skaffa större lägenhet. Det är trist att inte leva som man lär.
Så här håller jag koll på vad jag läst: Jag håller absolut ingen koll! Jag är senil och brukar inte vara helt säker på om jag läst en bok förrän jag har läst blurben på baksidan. Och inte ens då vet jag 100%.
Så här sorterar jag min bokhylla: Skulle vilja ha den sorterad i färg. Gjorde det inför lägenhetsvisningen i Borås och det blev konst av böckerna. Gillar att inte bara innehållet i dem är vackert utan också att utsidan bidrar till rummets skönhet. Annars sorterar jag efter kategori och bokstavsordning, men nu står böckerna bara där Mikael (snällis) ställde dem när han packade upp mina flyttlådor för typ tre år sen.
Nästa bok jag ska läsa: Jag ska börja om på den där Hypnotisören. Har läst kanske 20-50 sidor men det var nog för en vecka sen och jag har ingen aning om vad den handlar om längre. Så jag ska börja om.



P.S. Jag måste lägga till en sak, om det inte har framkommit. Böcker är mina bästa vänner. Men jag är lite ledsen för att jag bara kommer ihåg boktitlar och till och med författarnamn ytterst sporadiskt. Svårt till exempel att jämföra Nesbö och Holt om man inte har nån aning om ifall man läst varken eller, fast jag är säker på att jag har det. Men jag läser ändå, för stundens njutning är trots allt en stundens njutning även utan ett längre perspektiv. Läs mer!

Har lovat Mikael

Har gjort tre saker idag. 1) Tonfisksalladen blev konstig, 2) sylten från den ena sortens muffins rann ut (förmodligen mitt fel men för lång historia) och 3) chokladmuffinsen med silverkulor (som är stenhårda och vi väntar bara på en avbiten tand) var kletiga i mitten och inte på ett kletkakebra sätt utan bara ofärdiga.

Tre saker gjorda, alla tre misslyckade. (Det gör mig inget, jag kan bjuda på det. Alla är värdelösa ibland.)

Men därför har jag lovat Mikael att inte utföra någon precisionskrävande kirurgi idag. Sorry patients, men sånt é livet. Agdas höftbyte får vi ta på måndag.

Hejhej.

Är jag lite tokig?

När jag låg och skulle somna igår tänkte jag plötsligt följande: Jag har glömt all tyska. Eller har jag det? Ich habe fast alles vergessen (tydligen inte). Aber wenn ich spreche, fliegen die Wörter nicht mer vom Mund (ahem...), sondern bleiben zu lange auf meiner Zunge. Es ist wie ein Fenster. Man kann alles was da hinter ist gut sehen, aber es kommt irgendwie nicht raus. Und warum, wenn man es so deutlich sieht? Wie grifft man eine Sprache, die so versteckt ist?

Normal sovmonolog? Ligger matematiker och rabblar formler? Tränar sig på pi-decimaler? Vad tänker ni på när ni ska somna?

Dagens lärdom

Efter att ha lagat middag (misslyckad tonfisksallad -- vem misslyckas med sallad?!), ätit och vilat på soffan tänkte jag baka muffins. En sats med vanilj- och skogsbärssmak och en med choklad. Sylten rann dock ut mest överallt i formen och det är inte tillrådligt att låta 225-gradig sylt hålla sig alltför länge på en plåt. Diskade så frenetiskt men försiktigt jag kunde. Armarna orkade inte, så jag la ner hela muffinsplåten i hett diskmedelsvatten och satte mig att surfa en liten stund (visste inte riktigt hur hemskt det kunde vara att få fertilitetsbehandling och försöka få barn).

Sen gick jag upp och sylten hade magiskt smält bort. Jag förstår att mer hemvävda brudar har koll på sånt här, men jag hade totalt glömt bort vilket nytta lite hett vatten gör. Allt löste sig (nu pun intended!) av sig själv.

Så det är dagens lärdom: Ibland får man bara släppa taget, vända sig åt nåt annat håll och vänta på att saker ordnar sig själva. Och då gör de det.

Nu har formen torkat också, så nu åker chokladmuffinsen in.

Rolig post, nä

Avsändare:
Södersjukhuset
Bröstcentrum mammografi

Första gången jag kan minnas att jag får en sån kallelse. Med en kusin död i cancer och en annan med bröstcancer tänker jag nog faktiskt gå dit.

Tjohej vad jag ser fram emot att platta ihop brösten i en maskin.

Måste nog köpa en hatt!

Och en blus med krusiduller kring handlederna. (Härifrån t ex.)

Hoppsan

Det fanns två likadana av en sak jag vill köpa på tradera, och jag har lagt bägge i bevaka-mappen. Fast nu bjöd jag visst på den andra, när jag redan hade högsta bud på den första. Nu har jag högsta bud på två. Bara för säkerhets skull?? Som väl är går auktionen inte ut förrän 22 februari så jag hinner nog bli överbjuden.

Annars skulle jag kunna köpa för en tusing på eBay, lätt. Det finns massor med klänningar i min storlek, många från Monsoon t ex, så det är inte bara tjafs. Kolla på denna festklänning. ("Sanne möter Anja" i stilen; både anarkistiskt och konservativt på samma gång.) Men den är i siden och är uppe i över 600:- nu. Men det finns många andra. Bland annat en som jag har väldigt svårt för att inte bjuda på, och den kostar strax under 200:- inkl frakt (också Monsoon) och ingen annan har bjudit på den. Men jag ska inte. När man av hälsoskäl har tackat nej till den enda bröllopsinbjudningen man har fått på ett bra tag så har man ingen ursäkt att köpa nya klänningar. Tyvärr. Eller kan ni hjälpa mig att komma på några? Det jag har bjudit på på tradera känns nämligen inte så roligt. Ett skärp bland annat. Fyndpris visserligen, skinnskärp för nån tjuga eller så, men en klänning är roligare. Jaja. Kanske om en månad om jag har pengar kvar innan jag får nya. Fast då går jag hellre ut och äter med Mikael. Eller nej, en klänning varar längre. Men jag kanske måste ha klänningen på mig när jag går ut och äter med Mikael :)





En besvikelse

Idag hade de deckarförfattarbesök på biblioteket i Västerhaninge klockan 19. Jag duschade gissningsvis klockan 16, för att jag skulle ha ett par timmars tid att vila upp mig efteråt. Men jag orkade i alla fall inte gå. Låg i soffan och hade armar och ben av gelé, och när jag sen orkade gå upp, vid halv sex-sex, började jag göra chokladpudding och scones till soppan (jag hade sopprester från igår och Mikael åt Findus gulasch -- som han som väl är älskar). Insåg att jag visst var deppig och att jag ville tröstäta. Och nu har jag suttit vid datorn i en kvart, och redan orkar jag inte hålla upp armarna på tangentbordet mer. Fattar ni hur apa det är att ha en sån värdelös kropp? Att bli förstörd i en hel dag för att man duschar? Och då har jag inte ens fönat håret, så jag ser ut som på 80-talet, fast med snyggare glasögon.

Mikael frågade om det var OK med mig, förut när jag hade insett att jag inte skulle hinna vila upp mig och gå, och jag svarade käckt att det inte var några problem. "Om det hade varit första gången hade det känts mer, men nu var det ungefär som: Det var väl inte så konstigt, snarare väntat." Men det är en stor grej. Varje gång. Kan jag aldrig sörja färdigt, så jag inte behöver acceptera och lida varje gång?

Bara för det har jag köpt en del grejer på tradera. Tröstäta och tröstshoppa.

Grr. Hur kan man klaga när man har det så bra? Jag har ju inga flugor i ansiktet, eller virus på min FB-profil (vad jag vet! Har ni fått erbjudande om gratis iPad från mig idag?!?!).

Ny incurvata


SKOR: Älskar mest mina svarta skinnstövlar från ecco som jag megafyndade på tradera.
SNEAKERS: inte min stil. Hellre ballerina
JEANS: pinsamt, har bara ett par, stretch från KappAhl, och 5 cm för korta.
T-SHIRT: aldrig. förbjudet om man har sån generös byst som jag.
UNDERKLÄDER: alltid.
VÄSKA: vill ha ny. Har en som fortfarande är rätt OK från Åhlens, men jag har bara tröttnat
PLÅNBOK: en korthållare och en börs
SOLGLASÖGON: såna där polaroid som man sätter på glasögonen. många pinsamma avslöjanden idag!
KLOCKA: reaklocka, stor, silvrig från Ur & Penn
SMYCKEN: vigselring, förlovningsring. VAR ÄR MITT HALSBAND?!?!?
TV: Mikaels stora svarta
MOBILTELEFON: gammal vikbar Nokia. börjar snart bli pinsam
DATOR: Mikaels gamla. Bryr mig inte om ifall den är pinsam eller inte. Och det är den väl inte.
SMINK: tre grader: söndag (inkluderar allt), halv (gissa vad det är) och hemma (inget). Det mesta är nog från Oriflame fortfarande.
ANSIKTSKRÄM: Två olika från Oriflame (en serumliknande och en vanlig kräm i glasburk), men så har jag också köpt en Decubal från Apoteket. Behövs lite extra kräm nu på vintern
LOTION: oftast för slö. Har Oriflame kvar fortfarande, säkert fyra burkar. De är så grymma -- stora stora och lättvispade liksom
DEODORANT: Dove eller rexona. Den nu luktar syren, mmmmm!!
TANDKRÄM: sån där som de gör reklam för, mot ilningar i tänderna. Hjälper verkligen.
SCHAMPO/BALSAM: Medicinskt schampo från Apoteket. Nåt balsam som luktar gott från ICA.
TVÅL: Flytande. Kanske dove. Mikael kör med hårdtvål, kan ni tänka er så gammalmodigt :)
PARFYM: varje dag. har övergett Mexx som jag köpte för ett år sen, och använder min gamla Euphoria av Calvin Klein
MINERALVATTEN: väldigt hemskt gärna inte
VIN: never
DRINK: alhoholfri, ja tack!
BRÖD: Min största orsak till att jag inte äter LCHF. Love me a freshly baked källarfranska.
MAT: Lagar middag rätt ofta. Men idag gjorde Mikael potatis- och purjolökssoppa åt mig. Mår kass.
GLASS: Lidls till vardags, B&J:s till fin.
GODIS: Konstigt förhållande till godis. Liksom beroende av det, fast jag inte gillar det. Finns det så äter jag. Värdelöst.
SÄNG: MIO-säng sänkt från 7000:- till halva det, samt antidecubitusmadrass ovanpå bäddmadrassen. Sängen är underbar, och den bredvid är ännu underbarare :) Men vi kan inte stänga eller öppna dörren för sängstolpen är i vägen. Drömmer om större sovrum.
LAKAN: Bytte när jag gick upp. Det var längesen!!!!! Synd att jag inte orkade duscha också.
FRISÖRSALONG: Salong Tisax i Jordbro.
DAGSTIDNING: Bara på nätet
MAGASIN: Har köpt en del provnummer nu, typ Språk, Vi Läser, nåt resmagasin osv. Gillar Allt i hemmet, Lätta kryss och Martha Stewart också. Och Liahona såklart.

"Mitochondria, not hypochondria"

I mitt utskick från ProHealth nämndes att en engelsk professor har issued ett paper där hon säger att ME-patienter inte är har mer depression än patienter med t ex reumatism, och att eventuell depression is "owing to the phychic impact of a serious chronic illness". Man kan läsa uttalandet i sin helhet här, men inte ens jag orkade det.

Särskilt intressant är det att detta försiggår i England, som har smutsat ner begreppet ME när ett gäng läkare började använda alldeles för vida kriterier, och inte de internationellt erkända . Det blev som en stor tratt som inte stoppade något utan allt flög ner. Deras kriterier var i princip långvarig trötthet, och då får man med folk med andra sjukdomar, t ex depression, och såna som lider av gamla eller nuvarande trauman. Men nu har man tydligen kommit en bit på väg (även i England) mot att acceptera att ME är en fysisk sjukdom, särskild från slaskdiagnosen kronisk trötthet. En man som har sömnapnéer lider ju också av kronisk trötthet, men inte är det ME...

Här är en liten förklaring om de olika diagnoskriterierna från mef, ME-föreningens hemsida (parallell med den andra ME-föreningen):

Diagnosen ställs ifall man uppfyller vissa kriterier samt genom att utesluta andra sjukdomar. De internationella kliniska kriterierna är Kandadakriterierna från 2003, men vid forskning används ofta CDC kriterierna från 1994 (Fukuda et al). Laboratorietester finns på forskningsnivå. De engelska Oxfordkriterierna från 1991 samt Reeves (CDC) empiriska definition från 2005 innefattar ett vidare trötthetsbegrepp och skall inte användas för diagnostisering av ME.


Det här kan vara bra att veta om man har ME och någon läkare påstår att ME inte är en sjukdom utan en slaskdiagnos för all möjlig trötthet, psykiska problem och arbetsovillighet. (Har hänt mig!) Den läkaren har nog bara hört talas om ME från England och Oxfordkriterierna t ex.  Då kan man säga nåt i stil med: Det låter som om du hänvisar till Oxfordkriterierna, och de gäller inte sjukdomen ME enligt ett internationellt beslut. De internationella kliniska kriterierna för ME är Kanadakriterierna från 2003. ME är en internationellt erkänd, neurologisk sjukdom.


Sen får man såklart inte föreslå att de ska läsa på och inte snacka om sånt de inte begriper sig på, för läkare har så svagt ego? Hur som helst. Neurologisk sjukdom. Inte hypokondri och prillighet.

Håller ni med mig???

Alex Schulman säger att detta är oredigerat och direkt från personernas, alltså Agnetha Sjödin och hennes pojkvän Peter, FB-sidor:

Peter skriver till Agneta:
Tack för att du vågat utforska världen och mött livet min älskling. Tack för att du fortsatt framåt med öppet hjärta, öppna sinnen och öppna ögon. Om jag hade vetat att det var hit jag var på väg, hade jag skyndat för att lära mig allt det jag uppenbarligen behövt lära mig för att möta dig. Jag älskar att det är så! Jag känner tacksamhet och nyfikenhet inför allt som är å kommer att bli vi. Come what may, jag älskar dig ♥

Agneta kommenterar:
Älskade! Dina ord hittar som alltid vägen rakt in i mitt hjärta. Du berör allt som är jag och jag tar tacksamt emot allt som är du. allt underbart, vackert och speciellt som är du. Du är min läromästare i att vara här och nu :) Jag är din! Jag älskar dig! ♥

Agneta skriver på Peters wall:

Min älskade! Vilken tacksamhet jag känner över att få vara din kvinna. Allt det vackra du så villkorslöst ger, berör mig på alla plan. Du fångar upp mig i alla sinnesstämningar och leder mig varsamt till – det som är vi här och nu – varenda gång. Jag har funnit en stor kärlek och en läromästare i dig. I dig och i det som är vi, har funnit det jag så länge sökt! Älskar dig! Din.

P
eter kommenterar:
tillsammans älskling så tar vi oss dit vi ska, tillsammans som ett vi och var å en för sig på vår personliga resa i vår egna utveckling. i nuet och i livet. Du är kvinna att älska, en vän att förlita sig på och en människa att beundra och inspireras av. En dag i taget, ett liv i sänder! längtar till sen love! Kyss å TACK





Bilden kommer från Schulmans blogg. Har dock inte för vana att läsa hans blogg. Detta är andra gången.

Om det nu är äkta och oredigerat tycker jag inte det är romantiskt, jag tycker det är på gränsen till creepy och helt klart lite crazy.

Och min avslutning på inlägget och Alla hjärtans dag är att man visst kan säga Jag älskar dig (etc) för mycket. Nä, ibland räcker det med att klämma till en gång extra kring handen på den man älskar och det betyder samma sak, fast utan floskelvarning.

Kläm, kläm.

What a tiny scarf!

Att ha det lagom svårt

En artikelserie i SvD som heter Det som inte dödar stärker, säger:

Alla vill väl slippa svåra händelser i livet. Få gör det och frågan är om ett liv utan bakslag är något att eftersträva. Tillvarons törnar kanske också för med sig något bra? Det är temat för vår nya artikelserie. Vi börjar med ny forskning som pekar på att ett rimligt antal motgångar gör människor mer motståndskraftiga.



När amerikanska forskare i en stor undersökning studerade hur nöjda amerikaner är med livet fick de ett förbryllande resultat: Människor som sluppit allvarligare motgångar mådde i genomsnitt sämre än dem som hade upplevt åtminstone några prövningar.
Studien pågick under flera år och mätte antalet allvarliga motgångar, exempelvis svåra sjukdomar, dödsfall i familjen, arbetslöshet, skilsmässa och naturkatastrofer. Under två år svarade ett representativt urval av närmare 2 000 amerikaner på frågor i webbaserade frågeformulär.
Endast antalet svåra händelser registrerades. Däremot avstod forskarna från att försöka placera in prövningarna på en skala utifrån hur traumatiska de var. Alla uppfattar inte svårigheter på samma sätt, var deras motiv.
Hursomhelst blev resultatet att personer med två till fem motgångar var de som fann sig bäst tillrätta i livet. De som rapporterade inga svåra prövningar alls var mer missbelåtna, liksom de som fått många törnar i livet.
Forskarnas slutsats är att en viss dos negativa erfarenheter ger en mental motståndskraft. Den som haft motgångar förstår bättre att uppskatta det goda i livet och kan i större utsträckning bortse från förtretligheter. Mycket riktigt gav de sin rapport titeln ”Whatever does not kill us...”, ungefär ”Det som inte dödar...”.


Jag tyckte det var spännande, spännande, spännande! Läs gärna artikeln i dess helhet, om ni har ork och tid. Här.

Enligt den amerikanska studiens lista över 37 törnar i livet har jag bara haft typ två, vilket ju stämmer med ovanstående -- att ett par prövningar i livet gör en lyckligare.

För trots allt (allt betyder egentligen bara att jag är sjuk och inte har några barn) är jag hemskt lycklig. Särskilt en dag som denna, när folk betänker kärleken. Att ha hittat Kärleken när jag trodde det var kört, och att leva lyckligt med Mikael, uppväger en hel del olyckligheter. Happy, happy, happy! som Mia säger.

Alla hjärtans dag!

Fick en lång bukett blommor av Mikael idag. Inga rosor, nästan som om han hade läst bloggen :) Däremot såna där magentafärgade nejlikor, plus lite andra blommor i lila och rosa. Han börjar lära sig min smak. Min första alla hjärtans-bukett var röda rosor och vit brudslöja. Man erkänner ju inte gärna att man haaaaaaaatar brudslöja. Kanske i en vit bukett, men inte ihop med röda feta rosor. Jag har lite random idéer, jag vet. Men jag var mycket tacksam för den buketten också, bara för att jag fick den av Mikael.

Apropå få saker av Mikael så tog jag av mig halsbandet (som jag har på mig jämt!) igår för att jag skulle ha ett annat på mig. Tror att jag la det på köksbordet. Hittar det inte. Vilket symbolvärde -- har slarvat bort Mikaels allra första present till mig; ett halsband med litet hjärta i matt och glansigt. Grr. Men det är väl inte borta, det är bara borta just nu. Men det är inte roligt. Jag får lite ångest utan det halsbandet.

Sen hade jag tänkt vara lite käck och ta ett kort på min ärrade kind och säga, jag skojar bara, det är sömnmärken efter lakanet. Men det är liksom inte nog roligt, särskilt inte om man inte tar nån bild och bara berättar om det. Sån är ambitionsnivån idag...

Är lite trött idag. Somnade kvart i 7. På morgonen. Sov visserligen mina 10 timmar, men att sova på dagen är inte lika bra som att sova på natten. Man får sömnbristsymptom av det också, fast långsammare, mer smygande.

Lilla Mia

Förutom att Mia nu verkar kunna se och inte lutar sig framåt hela tiden (och redan är more steady on her feet, säger Bettan), så finns det dåliga nyheter också. Redan när hon föddes misstänkte läkarna (av nån anledning) nåt genetiskt fel, trisomy och så nån siffra. Har man trisomy 21 kallas det också Downs syndrom, men det kan vara fel på flera andra kromosompar, eller rättare sagt en extra. Men till slut testade hon inte positivt för det.

Men nu verkar hon ha fått en diagnos: Marfans syndrom. Diagnosen ställs genom att man ska ha två huvudkriterier från olika områden uppfyllda och att ett tredje område också är inblandat. Mia klarar det lätt. Det började med att hennes linser satt löst och sen hittade de bara fler grejer som stämde, varav det senaste är förstorad aorta. Jag vet inte hur mycket förstorad hennes är men det är helt klart en verklig dödsorsak. Inte kanske att aortan är förstorad i sig, men att den då också blir uttöjd och alltså lättare går sönder, och då dör man rätt fort.

Detta är en ärftlig sjukdom och fler i familjen kan ha det. Somliga, som är mest troliga, ska till läkaren på tisdag. Det är i sig ingen dödlig sjukdom -- drabbade lever snarare i princip lika långa och normala liv som friska -- men det där med aortan kan vara dödligt. Skönt om de kan få koll på det. Jag tror däremot aldrig att nån kollade på min aorta när jag hade problem med blodtrycket härförleden. Men jag har å andra sidan inte tillräckligt många av de andra symptomen för att misstänka att jag också har ärvt sjukdomen. Så min aorta är säkert lagom smal och fin. Och dör man så dör man. Jag har inga problem med att dö. Jag vill bara hellre göra det själv än att nån annan ska göra det. Det där med att sörja och sakna har jag ingen vidare lust med, tack.

Boven i dramat

Jag minns inte om jag har skrivit det här redan, men jag orkar inte kolla efter, så jag skriver det (i så fall) igen:

Den här veckan har jag varit så konstig i munnen. Det är som att tungan har bränt sig eller nåt, för den gör att allt smakar så konstigt, beskt och metalliskt. Mitt matlagningssmaksinne har varit helt off. Jag gjorde nåt med tomatsås härom dagen och som kan vara fallet ibland var tomatsåsen alldeles sur, så jag hällde i en tesked socker. Mikael tog en tugga och sa: Vad sött. (Han klagar aldrig -- på sin höjd går han och hämtar saltet.) Insåg då att allt som smakat konstigt i veckan hade smakat normalt, men att det var nåt fel med mitt smaksinne.

Idag var vi på middag hos mamma och pappa och detta med min tunga kom upp. Har du ätit pinjenötter? frågar någon. Nej. Pesto kanske? Ja! (Hur visste du det?!) Då kläcker familjens självutnämnde Dr House ur sig att fenomenet är känt och heter pinjemun (pine mouth) vilket är ett av 2010:s stora modeord! Jag googlade på det och se själva:

Vad som händer är att när en del personer äter pinjenötter får de, efter ett antal dagar, en obehaglig bitter och metallisk bismak som tar över i stort sett alla andra smaker. Detta håller i sig i flera dagar och till och med längre.


Man vet ännu inte om det är skalet på vissa nötter, om nötterna har härsknat (burken är Barillas pesto av ännu icke utgånget datum, förvarad i kyl), eller nån reaktion på nån kemikalie i nötterna.


Jag har i alla fall besk och metallisk smak i munnen. All mat smakar så. Det har inte varit trevligt i veckan. Tror jag har blivit av med lusten för pesto för resten av mitt liv. Det här vill jag inte frivilligt utsätta mig för igen. Och nu när jag tänker efter har det faktiskt hänt en gång förr! Men då satte jag det inte i samband med pesto. Och peston behöver inte ens vara gammal eller härsken eller dåligt förvarad. Jag har grymt luktsinne och skulle ha upptäckt om den var skum.  


Tja, men då har jag berättat om mitt besök hos Dr House idag då.