Enligt Curbly ska man städa följande 13 saker regelbundet. Med det antar jag inte att de menar varje gång man flyttar. Städar ni det här? Martha Stewart städar visst sin handväska varje vecka. Jag städar i alla fall lådorna i kylen. Vid behov, typ.

1. The top of your refrigerator.
2. Under the bathroom and kitchen sink.
3. Your keyboard.
4. Your mouse.
5. The outside of your trash can.
6. The inside of your light fixtures.
7. Your kids' backpacks.
8. Picture frames hanging on walls.
9. The drawer under the stove.
10. The tops of your bookcases.
11. The produce/crisper drawers in your refrigerator.
12. Your purse or handbag.
13. The steering wheel, gear shift and radio in your car.

Jag är ju inte så litterär som man kan tro -- som jag vill få folk att tro... Har inte läst så många klassiker som jag brode, och minns knappt dem jag har läst. Vill inte prata för högt om Austen i vissa kretsar, för jag vill inte bli tagen för en som gillar Darcy i filmerna men inte ens har läst böckerna. Kort sagt, jag har en hemsk dubbelmoral. Jag är inte så high class som jag vill låta påskina.

Men om en redaktör kom med ett förslag på omslag i den här stilen till en bok jag skrivit, skulle jag bli förtvivlad! "Don't judge a book by it's cover" -- sorry, already done...


inte källhänvisningar i samband med negativa kommentarer, så har jag inte direkt pekat ut nån.)

Min granne har typ den snyggaste trädgården i hela området. Kolla hans framsida. Inte illa för en lägenhet. Är också förvånad hur bra kort min vad jag trodde värdelösa telefon kan ta.

Källa: Kelly Rae
Min mamma är bäst. Hon är knäppast (hon har hittat på en hel personlighet till ett mjukisdjur), hon är smartast (hon kom in som 1 av 3 bland typ 5 000 sökande till nån reklamskola, och hade högsta betyg i skolan), hon är andligast (fast nu ser hon faktiskt på tvillingvideo varje morgon istället för att läsa skrifterna), hon är snällast (tar promenader till mig med middag nu när jag är för sjuk), hon är dövast (har tagit efter morfar som hörde fel på alldeles för roliga sätt för att det skulle vara en slump), hon snyter sig högljuddast av alla jag känner (det är sånt man kommer att sakna när hon är borta), hon är gladast och minst klagande och överdriver bara lite när hon ska återberätta något. Hennes vetegryta är grym, liksom hennes kaffer cake. Hon har lite korta armar och ben, men det verkar går bra ändå, om man bara får sytt upp lite fållar. Hon bryr sig inte så mycket om lock till plastburkar utan kan gott och väl stoppa en plastpåse runt bara (gärna en återanvänd fruktpåse för sparandet skull) och sen in i kylen. Det är läskigt, men jag börjar tyvärr härma detta beteende och se det fördelaktiga i det. Hon har lärt mig mycket, mycket, mycket. Sen finns det saker hon önskar att hon hade kunnat lära mig, som att allt efter Mozart är för ungt, men jag måste ju få göra uppror på mitt sätt.

Kort sagt, mamma har gett mig livet. Visst fick hon rätt mycket hjälp av Sahlgrenska i två månader när det hängde på en tråd, så jag tackar väl han pappas skolkompis också (läkaren). Hon har gett mig livet, sett till att jag har sett livet för vad det är, och har på sistone räddat det åt mig. Min mamma är världens bästa mamma.

Källa: Design is mine

Idag har jag blivit ordentligt rastad! Först in till Stureplan där jag fick min sömnmätningsapparat utprovad. Vi får se om den hittar nåt.

Sen fick jag mig en liten tur i stan och frågade som en sann turist vad allt hette. Om den här vackra vyn svarade Mikael att den hette Place de la cryptonite. Jag gick inte på det. Eventuellt kan ett rättare namn vara Berzelii park. Men bara kanske. Jag lär mig långsamt.


Sen såg vi sommarstugan ovanpå Globen.


Sen blev jag avsläppt på Farsta centrum. Skulle köpa lite nya sommarkläder. INTE FRIVILLIGT om man säger så. Förra gången jag shoppade blev jag så trött att jag inte orkade tänka och råkade köpa ett par byxor som var för små (förrförra gången också), så nu skrev jag fina listor efter att jag hade varit och provat. En lista för KappAhl, en för Lindex, och en för H&M. Och så besluta vad av detta som gick till flest saker och som fyllde både vardags- och finbehov. Puh. Jag behöver en ny hjärna för att shoppa. Min har tagit slut.

Sen hämtade mamma och pappa mig. Vi skulle till Rusta och EKO. Efter en stund i bilen kom jag på att jag hade glömt att byta de för små byxorna på KappAhl. Det var ju främsta anledningen till att jag åkte in the first place! Aaaargh! Bestämde mig för att göra det i Haninge centrum istället. Men när vi kom fram till Länna var jag så trött att jag inte ens orkade gå ur bilen. Men sen såg pappa ett balkongbord (det vill jag ha) på Rusta, så jag släpade mig ut. 295:- och det var inte så snyggt och bra, så jag snålade och lät bli. Kom inte ens ut till bilen utan fick stanna flera gånger på vägen och sätta mig i diverse stolar.
Sen köpte mamma och pappa en vacker ampel med frodig vit blomma i. Snällt!! "Sov" både utanför EKO och Lidl.

Kom hem och drog av mig kläderna och klev in i duschen. Det var skönt efter att ha slitit av och på kläder typ 45 gånger i varma provrum. När jag står näck i badrummet och svarar på Mikaels sms ringer det på dörren. Slänger på mig morgonrocken och öppnar -- för älsklingen. Vi skulle ha haft date ikväll men han var för trött. Jag med, i ärlighetens namn. Vi pussades lite som plåster på såren och bestämde oss återigen för att det är en rätt bra idé det där med att gifta oss.

Katten syns inte till.

Har inte ätit mat på över 7 timmar. Är hungrig. Är också glad för att mitt sötbehov har minskat med 90% sen jag slutade med psykmedicinen som jag tog för sömnen. Förut var det så att när jag kände minsta hunger så var jag liksom tvungen att äta, och jag ville/måste ha nåt sött/gott varendaste dag. Nu äter jag ofta mat av "plikt", och är inte hungrig på så stora portioner som förut heller. Skönt. Annars hade jag ett litet ångest- och gråtanfall hos läkaren idag när jag var 176 cm lång och vägde över 100 kg. Mikael pussade mig och "bekräftade mig" ute i farstun medan vi väntade på hissen, men det är inte roligt. Det är som om vikten inte bara satts i galopp, utan i sken!

Men nu ska jag trots denna viktångest äta middag. Middag är bra. Inte bra kombination dock att m&p är bortbjudna ikväll och inte kan ge mig mat och M för trött för att träffas (jag skulle ha tvingat honom att laga nåt). Få se om jag orkar göra pulvermos och färdiga köttbullar. Annars blir det yoghurt och müsli. Müsli är bara så jobbigt att tugga. Fattar inte varför jag var på stan så länge (tre timmar). Jo, jag fattar, för att kunna pris- och stilbedöma alla kläder jag hittade så att jag kunde göra bästa köpet. M säger att jag borde köpa kläder på postorder. Det ligger nåt i det. Men man måste ju prova! Fast en sån här pärs till har jag inte lust med. Om vikten går ner ist f upp så har jag kläder så det räcker i alla fall :)

Hej svejs!

Kanske lite för mycket lull-lull (den där luftgrädden som ser ut som om den kommer från en sprayflaska kan man vara utan), men man kan ändå ana sig till gudomligheten:

Källa: Bakerella (I'm a poet and I didn't even know it...)

Såg på Law & Order SVU förut och det handlade om sexbrottslingar som mördades. De första två var ena riktigt läskiga typer, men den tredje, som blev "mordförsökad" bara, som väl var, hade dömts eftersom han vid 22 års ålder hade erkänt att han hade varit tillsammans med sin flickvän, som sa att hon var 19, när hon i själva verket var 15. Det kallas för statutory rape. Han stämplades därmed som dömd sexbrottsling. Och uppgifter om sådana är (i åtminstone en del stater i USA, enligt vad som framkommer på TV...) allmänna och grannsamverkanföreningarna kan sätta upp foton och varna för dem, utan att veta vad själva brottet var.

Källa: google

Den tredje hade brutit mot lagen i sig (som man visserligen kan ifrågasätta rimligheten i i ett sånt fall) men var inte i verklig mening någon sexuell våldsman. Han utsattes ändå för samma hat och hatbrott som till exempel en man som hade våldtagit och knivskurit en 7-årig flicka.

Slutsats: Lite kunskap är farligt.

Idag var Lina och Celina här och dammade och dammsög min lägenhet och städade badrummet. Och lite till! Spisen glänser och det gör duschblandaren (heter det så?) också.

Först åt jag mat som de hade haft med sig och sen låg jag på soffan och vilade medan de arbetade.

Det var underbart att se Celina (Lina var ju gömd på toan så jag kan inte uttalade mig) röra sig. Så ska en kropp funka. Wow. Hon kunde böja sig ner så lätt som ingenting och massa fascinerande saker! Ska gå och prova spikmattan igen. Har ännu inte hittat lagom balans mellan tunt tyg (=smärta som jag bara står ut med i 20 sekunder) och för tjockt (=så piggarna inte ens känns).

Förresten undrar jag en sak om diskbänkar. Hur gör man för att det inte ska synas några vattenränder när man har torkat av den? Om jag är noga använder jag en så lite våt trasa jag kan och torkar efter med handduk, men det är ju världens slitgöra så det händer inte ofta. Det räcker nämligen inte att bara dra handduken över diskbänken utan man måste verkligen trycka/torka. Kanske jag borde skaffa nån sån där mirakelduk med grym uppsugningsförmåga. Hur gör ni? Behöver man särskilt rengöringsmedel som heter nåt med rostfritt? Det är väl bara ett nytt sätt för Ajax m fl att tjäna pengar???

Nu är diskbänken i alla fall fin :) Men när de hade gått blev jag lite labil och kände mig tvungen att ringa Mikael. Jag tror jag blev ledsen över att jag är så dålig att jag måste ha hjälp. Att m&p och Mikael hjälper mig är en sak, men "främmande människor" är en annan sak. Jag är så luthersk att jag inte är van att nånsin få hjälp. En gång städade Jennifer & Jessica mitt kök och mitt badrum (med den äran), men då fick de å andra sidan massa Oriflamegrejer som jag hade fått av Ellen. Nu blev jag hjälpt helt utan byteshandel, bara för att jag hade behov av det, och det kändes faktiskt lite jobbigt. Jag är ledsen att jag inte bara kunde glädjas åt deras osjälviskhet och goda humör utan måste dra in mina jag-är-sjuk-komplex i det hela.

Ellen säger att i Italien hjälps man åt på ett helt annat sätt. Med stora saker, och ingen verkar höja på ögonbrynen åt att bli hjälpt, för man gör ju själv likadant åt andra. Men vi som har sånt insnöat väder och fem mil till nästa granngård, är väl vana att inte bara vara ensamma utan också klara oss ensamma. Jag skyller inte på det, det är bara en del av förklaringen.

Är lite mer däckad än vanligt så jag har tittat rätt mycket på TV idag. Bl a såg jag Roomservice.


De gjorde om en tjejs intetsägande etta till en livlig tvåa.

Före:


Efter:


Sen måste jag säga att den typiskt gammaldags kristallkronan som de förvandlade till vit är en lockande idé! Det sysn inte så bra på fotot, men ni som såg det håller antingen med mig eller tyckte det var helgerån.

Källa: Alkemie


Källa: Desire to Inspire

Riklig mängd uthälld vitpeppar hjälper noll.

Ett citronljus hjälper noll. Kanske får jag användning av det mot myggen senare i år.

Träffade på Djuret idag. Kattfräckisen glodde först på mig fårn den öppna balkongdörren, sen gick han/hon IN i min lägenhet och började se sig om! SOm om det var hans/hennes ställe! Först höll jag på att rusa upp, men insåg sen att jag inte ville skrämma honom/henne förrän det verkligen var dags, så jag steg försiktigt upp ur soffan, tog ett stadigt tag om min vattenspruta och sprutade en fin dusch. Av katten och mig var det bara en som hade roligt under vårt vattenkrig. Jag hann spruta tre gånger innan skuggan av en oljad blixt var borta.

Fast forward. Jag ligger och ser på TV flera timmar senare. Ser katten uppe på gångvägen. Den står och glor på mig en lång stund. Jag reser mig upp, rätt långsamt, öppnar balkongdörren och sprutar ut i luften med vattenflaskan. Visste att den absolut inte skulle nå fram, menm kanske skkulle synen av flaskan och sprutljudet påminna katten om vad jag anser om trespassing. Grease lightening, säger jag bara. Hoppas problemet är löst.

Synd att jag inte blir välvilligt inställd till katter på grund av det här. Men det är väl som med småbarn -- det är inte deras eget fel om de uppför sig illa utan föräldrarna som inte har fostrat. Och en katt som förstör dynor för 300:- kan jag inte vara nådig emot. Det har jag inte råd med. Tur det inte var värre.

Källa: H&M

Ni vet att jag lätt blir upprörd över allvarligheter och nu har det gått riktigt långt :) Kattskrället som har suttit i min Baden-Baden hade ju lämnat så mycket hår efter sig att jag inte ens fick bort allt härom dagen utan bara hängde dynan på stolen. Eländet får gärna sitta på trådställningen, men inte lämna hårbollar på tyget. Idag hade jag med mig middagen och den nya tidningen 101 idéer ut, och drog med stor möda bort den enorma presenningen som skyddar den andra Baden-Baden-stolen. Döm om min förvåning och upprörelse när jag för det första ser att den har luddiga rivmärken på den i princip osuttna dynan, och dessutom och en hel hand (ingen överdrift) full med hår! Kattvandalen har smugit in under presenningen och suttit och besudlat min utemöbel som jag fick i födelsedagspresent förra året! Fräckt.

Fick lapp i brevlådan idag om varning för inbrott. Någon hade tagit sig in via balkongdörren. Bah! Inbrott! Varna för kattkräken istället, som förstör utemöbler. Jag sa i ett svagt ögonblick till kattpersonen att han/hon fick sitta i stolen, men det var innan jag såg håret och rivmärkena. Jag tar DEFINITIVT tillbaka tillståndet. Förstör mattes möbler istället!

P.S. Mikael rastade mig på ICA idag. Köpte schampo. Tur. Helt slut! Förfärligt hår idag! Hade dessutom Haninge kommuns vitaste ben. Eller blåaste kanske. Då är man desperat, när det är så varmt att man trots sin vithet går barbent. 33 grader på M:s balkong kl 9 i morse. Pappa hade planterat buskar hela dagen och tyckte att det skulle varit lite svalare. Tänkte på Ellen och augustivärme i Milanos tunnelbana. Det kan alltid vara värre. Men det kan alltid vara bättre också. Aldrig kan man vara riktigt nöjd i alla fall, det kan vi ju enas om :) Nu ska jag i alla fall surfa på om det finns nån lukt som katter inte gillar. Och i så fall ska jag drapera min uteplats med det! Tips mottages tacksamt.

Thad säger att nån verkar ha använt en hammare och huggit i hans mammas gravsten. Nog för att folk kan ha konstiga nöjen, men ibland undrar man ju. Hur kan nån få nåt ut av en sån grej?!

Include Your Children when Baking Cookies
Child’s stool great for use in garden
Drunk Gets Nine Months in Violin
Survivor of Siamese Twins Joins
Iraqi Head Seeks
Prostitutes Appeal to
Clinton Wins on Budget, But More Lies Ahead
Enraged Cow Injures Farmer With AxWell
Two Sisters Reunited After 18 Years in Check Out Counter
Juvenile Court to Try Shooting
Killer Sentenced to Die for Second Time in 10 Years
Never Withhold Herpes Infection from Loved One
New Vaccine May Contain Rabies
Deaf mute gets new hearing in killing
Milk drinkers are turning to powder
Blind woman gets new kidney from dad she hasn’t seen in years
Organ festival ends in smashing climax

Sett på Blood-Red Pencil

Har läst om barns rätt till en vit jul och pepparkaksbak med Pernilla, och nu har hon skrivit ett tankeväckande inlägg om just drickande. Jag håller med henne och är glad att jag aldrig har behövt se mina föräldrar berusade. Usch, vad skrämmande. Jag minns bara hur rädd jag var när mamma gick på morfin :)

Jag klistrar in lite. Jag snor inte, bara citerar!!!!! Det var så läsvärt.

385 000 barn i sverige idag lever med föräldrar som har risk- eller missbruk. Det är mååånga barn. För många.

I åtta av tio fall är alkohol inblandat när ett våldsbrott begås.

Hälften av alla som är livstidsdömda säger sig varit alkoholberoende då de begick brottet.

Minst 6 000 människor omkommer varje år i Sverige på grund av drickandet. Det är nästan sjutton människor om dagen. Året runt.

Många av de brott som i pressen beskrivs som vansinnesdåd, (tex bilramningen i gamla stan, mannen som gick lös med ett järnrör vid tunnelbanestationen Åkeshov) beror inte i första hand på psykisk störning utan på alkohol. Psykiskt sjuka människor begår inte fler våldsbrott än friska MEN om man tar med alkohol som en parameter förändras statistiken.

Snott av Monnah och Pernilla. Tyvärr är jag inte så litterär som jag verkar, men jag bjuder på följande magplask:

1. Tre viktiga läsupplevelser under din uppväxt?
Mio min Mio. Lite läskig.
Törnfåglarna, när jag hade röda hund. Tror jag var 12.
Minns inte nån mer bok från barndomen.

2. Tre viktiga serieupplevelser under din uppväxt?
Antagligen var vi för fattiga för att få serietidningar. Men jag minns att Johan köpte Fantomen på antikvariat. Fantomen och Modesty Blaise.

3. Romaner som överrumplat berättartekniskt på senare tid?
Senare å senare. Arnaldur Indridasons Kvinna i grönt blev jag lite imponerad av, för att den band ihop två tidsperspektiv på ett trovärdigt sätt.

4. Musik eller inte när du läser?
Helst inte. Är så svårkoncentrerad nuförtiden.

5. Vilken bok blir ytligt bekanta överraskade över att du läst och gillat?
Minns inte. Sorry.

6. Finns det någon adaption från bok/serie till film som du ser fram emot?
Har DVD:n med No 1 Ladies Detective Agency i vardagsrummet!

7. Vilken bok blir ytligt bekanta överraskade över att du läst och ogillat?
Minns inte. Sorry. Frågan skulle kunna gälla hur förvånade ytligt bekanta skulle bli över hur få av måste-läsa-böckerna jag faktiskt har läst, eller i alla fall kommer ihåg att jag har läst. Boken jag håller på med nu upptäckte jag efter 150 sidor att jag antingen har läst förut eller sett som film. Men jag har ändå ingen som helst aning om hur den slutar, så jag fortstätter läsa.

8. Vilken författare hade du velat ge en stor kram, tagit en öl med, och vem hade du velat ge en omgång stryk?
Elaine Showalter, känd litteraturfeminist, skulle få en rejäl omgång. Hon har nämligen också uttryckt sig helt okunnigt och självsäkert om ME. Kärring.
Jane Austen, såklart. Henne skulle man dricka te med en eftermiddag. Varmt klädd. Fast jag skulle skämmas för mitt jänkarbräk om jag pratade med henne!

Imorgon ska det bli barnvälsignelse i Albany. Jenny ska åka dit från Buffalo (4 h i bil) och föräldrarna är såklart med också. Roligt att de är så glada över en händelse vars religiösa mening de inte förstår/delar!

Men de ska bara välsigna Isabella. Mia ska de välsigna i Sverige! De kommer och ska stanna en hel månad, nu när Johan ändå är arbetslös och lika gärna kan söka jobb från svenskt Internet!

Ni förstår att jag är rätt extatisk, om man säger så!!!!!!!!!!!!!!!!!

Lantmätarcamilla vet att om man slår in en rostig spik i ett träd så tar det visserligen ett tag, men trädet dör. Om man inte får rätt i granntvisten kan den kunskapen kanske komma till användning.

Undrar vad de försökte med nedan. Bilden är i alla fall alldeles bedårande vacker.

Sett på Design crush

Älskar det lite lagom oväntade -- inte när inget blir som man vill, och itne när man gör uppror för upprorets skull, ibland till och med to one's own detriment, men när man flirtar lite med det otraditionella, och blinkar lite med ena ögat. Det må var inredning eller bröllop, men det är kul när det är nåt som väcker en lite. Som discokulan nedan. Suveränt.

Källa: coco+kelly

Källa: Pundit kitchen

Mamma och pappa kom hit med middag och när mamma reste sig för att "röra ryggen" och glo lite på min balkong (jag vill sommarpimpa den) så såg hon en fet liten katt som satt och ägde. Den brydde sig knappt om när hon knackade på rutan och vinkade åt den, utan den bara vände tillbaka blicken, mycket kattlikt (alltså självständigt och lite högdraget) och var inte alls intresserad av människorna innanför rutan.

Källa: Design is mine

Har aldrig gillat gult, men ihop med svart och vitt är det faktiskt rätt så slående. Nästan så man börjar överväga det. Men nej, bara i ett hus på 350 kvm så man får fylla resten med det man verkligen gillar. Och vem vill städa 350 kvm. Bye bye, gult.

Källa: Design is mine, som för övrigt hade ett helt inlägg om inredningsgult, för er som gillar solfärgen.

Källa: Pundit kitchen

Älskar när hon försöker gå vidare med graderna för annars hinner de inte, och så kan hon inte ens säga öst innan hon skrattar igen. Och som nån på Youtube skrev: Det hon skrattar åt är inte ens särskilt roligt.

Det som nån annan skrev på Youtube däremot ÄR inte ens särskilt roligt, nämligen: "It doesn't even sound like she's speaking English. Is it because she is laughing so hard. Difficult to understand what she's saying."

Jaja, ibland kan man inte låta bli att skratta. Och ibland har man inte så mycket till anledning. Oftast efter balen på Fest-i-Nord, när man efter tre nätters sömnbrist och en helkväll i värsta klackarna och kvastskaftshållning bildligt talat inte orkar hålla armbågarna från bordet längre under nattmackan.

Det knäppaste var dock -- om man med knäppt menar utan synbar anledning -- när jag var på mission och jag och syster Broadbent skulle sjunga in en psalm på band till hennes föräldrar i Stockton-on-Tees. Minns inte psalmen och absolut inte vad som var så roligt, men vi fick nog börja om 35 gånger innan vi fick till en någorlunda falsettfri inspelning.

Ni vet väl annars, apropå "roliga" psalmer, att mens-psalmen lyder "O, låt Sions källor flöda i en rikt välsignad flod."

Happy laughing, folks.

Vi har några olika TV-kockar i sverige också, men det här inlägget i Pyttes matblogg tar bara upp de mest kända engelska. Tyckte det var inttressant, ungefär som att literaturanalysera klassiker.

Vem är du i köket? Jag har lämnat våra käcka svenska tv-kockar utanför, men om du har en egen motivering till varför just du är t ex Tina, Leila eller Niklas är jag idel öra. Här är tre engelska superkändisar att jämföra sig med:

Gordon Ramsay. Du är kunnig perfektionist, extremt spattig och har alltid nära till svordomarna. Du understryker gärna dina åsikter med att kasta lämpliga föremål i soptunnan.

Jamie Oliver. Du gör enkelt, hederligt käk, är familjekär och benägen att ge all din egen mat betyget "fantastic". Livet för dig är irriterande easypeasy.

Nigella Lawson. Decilitermåttet är din fiende och att laga mat med fingrarna det läckraste du vet. Du står alltid böjd över spisen i jeansjacka och utslaget hår, och har en fäbless för att äta rester i sängen (av någon anledning började jag dra vissa paralleller med Per Morberg nu, men vi behöver ju inte gå in närmare på det).

Själv är jag en blandning av samtliga ovanstående; med min faktiskt ganska remarkabla förmåga att bränna mig kan jag vråla riktigt obscena ord i köket, jag gillar enkel och rejäl matlagning och är inte överförtjust i att använda måttsatsen. Du då?

Frågar mig om vad matlagningen säger om ens personlighet. Typ lättirriterad, långsam, övernoggrann, slarvig, vägrar mäta, vågar inte hitta på själv mm mm. Det kanske får filosoferas mer om en annan dag.

Ikväll var M och jag på Heron och såg Änglar och demoner. Vi satt i bänken och åt två cheeseburgare var. Jag gillar att inte bara ha finmiddag (som den i påskas!!) med honom utan "fulmiuddag" också.

Först lite bilder från filmen och sen mina åsikter:









Generellt gillade jag den här boken bättre än Da Vinci-koden. Filmen var också bättre. Katolocismen porträtterades bättre/snällare, om dock en persons lite för plötsliga omvändelse från maktlysten till underdåning var annat än trovärdig, men det är ju inte katolicismens fel utan författarens.

Apropå Dan Brown så säger Stellan Skarsgård, som spelar Richter, chefen för schweizergardet, att han inte har mycket till övers för Dan Brown (citerad bl a här och även i flera utländska medier, googla om ni vill). Han gick visste inte med på att spela rollen förrän han hade läst manuskriptet, som han tyckte var bättre än boken.


Kanske håller med. Han har spännande stories, men hans hantverk lämnar emellanåt lite att önska. I vilken bok det nu var, den från forskningsanstalten på Sydpolen var det nog, så stod det eerie på var och varannan sida. Förbjudet.

Kritiken i nån tidning jag läste var att det var en för snabb språngmarsch mellan de olika platserna i Rom, mycket likt hur han kutade runt i Paris och London i Da Vinci-koden i sitt söknade efter budskap i symboltäcke. Denna var bättre för att hela historien kändes trovärdigare. Och mer sympatisk. Jag är ju en av de många som inte tycker att religion och vetenskap är motpoler, utan där de verkar tala olika språk så har man antingen för lite kunskap om den ena eller den andra för att kunna bedöma dem rätt, eller så måste man specificera vad man egentligen menar så att man inte bara talar om olika saker och därför får olika svar.

Jag höll med om att spänningen ur boken när Langdon och Signora Vetra (som var påklädd och knappt hade klädbyte under hela filmen) letar symboler på Upplysningens väg var mer spännande i boken, för nu hann man bara med i princip resultatet av letande, inte jakten.

En underhållande film, och tänkvärd också. Man kan till och med utan problem sitta och diskutera den med folk över middagsbordet. Vi åkte hem istället.

M tyckte att det var lite otroligt att Vittoria Vetra kunde både latin och partikelfysik. Men jag förklarade att Giovanni sagt att de läser typ 9 år latin i skolan -- både humanister och naturare. Det kanske är så de läser grammatik och språkhistoria och allt sånt bakat in i ett. Jag tyckte inte det var otroligt att en smart kvinna (en som var så smart att hon inte ens hade 15-denierstrumpor eller urringning eller 10 klädbyten) skulle kunna bägge.

Däremot tyckte jag inte det framgick nog tydligt vem som hade betalat boven/mördaren och exakt vad motivet var. Minns inte om det var flerhövdat i boken också.

Varning för spoiler!!!

Sen vet jag inte om den där explosionen när antimaterian nuddar kanistern är trolig. Först en våldsam explosion som sen går tillbaka i en implosion och sen nån sorts rosa himmelsblomma av moln. Well, it makes sense i o f s att det först exploderar vid krocken men att antimaterian sedan imploderar/suger tillbaka sin egen "mängd". Eller nåt.

Spoler slut:

Det jag också gillade var att höra äkta schweizertyska, om än i alltför korta fraser. Men flera längtande ååååå utslapp mig. Dessutom var det franska och italienska av äkta slag, samt om det var nåt annat germanskt (än det himmelska schwyzer) så har jag lyckligtvis förträngt det. Skarsgård lyckades inte övertyga någon med sin dialekt annat än att han är en överbetlad svensk. Den skulle nog varit schweizisk. Det hade jag gillat! Men de har väl inga storkända schweizare. Bummer.

Gå gärna och se den om ni inte väntar er årtiondets bästa film. Jag ser faktiskt fram emot bokreleasen av "The Lost Symbol" (också en Langdon-bok till skilllnad från de andra två, mera okända) som ska vara i höst. (I USA, Kanada och UK den 15 sept med en staggering förstaupplaga på 5 miljoner!!! Det finns f ö mer än 81 miljoner exemplar av Da Vinci-koden ute i världen!!!!!) The Lost Symbol ska enligt ursprungliga rykten handla om Masonry och Joseph Smith, läste jag för flera år sen. Men på Browns hemsida, citerad här, står det:

Mr. Langdon is in the process of completing his newest manuscript Symbols of the Lost Sacred Feminine—an exploration of modern religious iconography and its origins in the ancient goddess cults.

Last month, while in Florence, Professor Langdon uncovered an ancient parchment that historians now believe may be the work of Leonardo da Vinci. The encoded parchment—bearing the name La Profezia (The Prophecy)—raised eyebrows when scholars discovered it was signed “LSPDV.” (Leonardo’s full name was Leonardo Ser Pieri Da Vincio).

Detta talar ju helt emot frimurar-temat. Den boken är en Langdonbok i Washngton-miljö och heter The Solomon Key och är kanske lagd på is. Vi får se.

Kan inte bestämma mig för om jag ska ge Dan Brown mina hårt hållna slantar 15 sept. Vi får väl köpa en pocket tillsammans i familjen och så får den gå runt med blixtens hastighet. Fast då får man vänta. Först kommer den ju i hardcover, för $15.63 på Amazon.


Synnerligen tråkigt omslag. Och boken utspelar sig under 12 timmar, så vilken kvinna det än ska handla om som Langdons underhuggare, så lär det inte bli klädbyten på henne heller. Billig budgetfilm, hrmf.

Läste en liten musing hos Writer Jenn där hon undrade hur barnböcker ska vara. Det fins många varianter:

Childhood is a sweet and innocent time, and children's books should be about fluffy bunnies and other comforting subjects.
Childhood is a mean and dangerous time, and children's books should represent reality with all its obstacles and troubles.
Childhood is a mean and dangerous time, and therefore kids need comforting fluffy-bunny stories because that's the way life ought to be.

Children's literature should be prescriptive, describing the world kids should aspire to.
Children's literature should be descriptive, describing the world as it is and kids as they really are, for better or worse.

Man kanske tycker att alla sorterna borde finnas, men själv bara klarar av att skriva en sort, eller inte ens för barn utan för YA, som Writer Jenn själv.

Om klockan inte var 05:39 och jag ska försöka lugna mig så jag kan somna, så skulle jag roa mig med att sätta in alla Astrids älsklingar i nån av ovanstående grupper. Bara för att se vad hon egnetligen var ute efter med sitt skrivande.

Det är betydligt lättare att säga att t ex Austen beskrev verkligheten, dock med lite frihet för the heroines att ha frihet att både älska och överleva på samma gång, vilket inte alltid gavs alla verklighetens Charlotte Lucases.

Ni har väl sett sidan med den svarta damen som snurrar med ena foten utåt? Titta här innan ni fortsätter läsa. (Min snurrar inte.)

Nu, vilket håll snurrade hon åt?

Åt vänster:

Den vänstra hjärnhalvan - den språkliga och intellektuella

Då tänker du rationellt, är kritiskt granskande och är resultatorienterad. Du kräver fakta innan du tar några beslut. Du arbetar systematiskt och planerar ditt arbete. När du diskuterar tar du upp en fråga i taget och avslutar den innan nästa fråga diskuteras. Du är bra på att uttrycka dig i tal eller skrift. När du läser föredrar du facklitteratur och facktidsskrifter. Du ägnar dig mycket åt detaljer och har svårt att se helheten direkt. Du är inte benägen att ta risker eller fatta snabba beslut.

Din vänstra hjärnhalva sysslar med:
- ord, tal och skrift
- siffror och matematik
- logik och analys
- kritiskt granskande
- registrerar detaljer och orsakssammanhang
- räknar ut saker och ting i följdriktig ordning dvs. steg för steg
- arbetar med sammanhängande tankar
- en idé följer direkt efter en annan och leder till en slutsats
- använder precisa, exakta betydelser
- en innebörd, en slutsats- rätt/fel, ja/nej
- har god tidsuppfattning

Åt höger:

Den högra hjärnhalvan - den konstnärliga och kreativa

Då drar du slutsatser intuitivt, får plötsliga insikter som baseras på aningar, känslor och ofullständiga fakta, mönster och bildspråk. Du uppfattar genom att känna igen mönster och var saker och ting befinner sig i relation till varandra och hur delar hänger ihop och bildar helheter. Du har lätt för att känna igen ansikten. När du hör någon tala är det inte så mycket orden utan kroppsspråk, röstläge, stämning och omgivningen runtomkring som har betydelse. Du kan spontant inspireras av ett konstverk, medan en som domineras av vänster hjärnhalva frågar vad det skall föreställa. Har lätt för att känslomässigt påverkas av t.ex. musik.

Din högra hjärnhalva sysslar med:
- färg, form och fantasi
- musik och rytm
- intuition
- känslor, kärlek och dagdrömmar
- bilder och symboler
- ser snabbt helheter
- läser och tolkar kroppsspråk
- drar slutsatser intuitivt, inte följdriktigt
- använder sin känsla för hur saker och ting passar ihop eller hör ihop
- många alternativ/slutsatser och många betydelser
- kreativ och ofta konstnärlig
- har dålig tidsuppfattning

Mikael har en vänsterhänt hjärna och jag en högerhänt.

Idag satt vi på väg till bio ni bilen och pratade om vad insulinet gör i kroppen och jag uttryckte mig bildligt (för att se om jag hade fattat rätt sedan han hade föerklarat) medan han inte kunde acceptera ett svar som inte var "vetenskapligt exakt".

Moreover: Det finns låtar som får mig att gråta (varje gång!), vilket jag inte tror nånsin har hänt MIkael, förutom möjligtvis när Karolina sjöng på sitt bröllop. Men då var det nog inte sjävla musiken utan sångarinnan och vad sammanhanget innebar.

Det är bara en sak som är helt uppåt väggarna. Mikael har värre tidsuppfattning än jag. Det har vi ingen förklaring för. Han måste ha hål i hjärnan på det stället som tidsuppfattningen sitter, men annars är hans hjärna bra.

Och jag är faktikst ingen svartklädd konstnärstyp med rödlila hår utan kan gott tänka logiskt och dra slutsatser. Man har ju fått VG på två vetenskapligt skrivna uppsater på universitetet.

Så, hur man än vänder och vrider så är vi alla lite av det ena oc hlite av det andra. Men det hjälper att ibland göra sig medveten om att det FINNS skillnader och att det som stör den andra t ex är för att man talar från olika hjärnhalva -- vetenskapligt eller intuitivt, bildigt.

Dagens kärlekspåminnelse från Hjärnskolan.

Nämn tre saker som finns i min/mitt:

Kylskåp: Bregott, gammal ostkaka, marinerade och färska vitlökar
Frys: hamburgerbröd, grönsaksblandningar, köttfärs
Handväska: penna, tuggummi, medicin
Sminkväska: [har det bara i väska om jag inte hinner msinka mig hemma så jag jag kallar detta för sminstället i badrumsskåpet] 85% Oriflame, läppstift från Body Shop, puder från H&M
Badrumshylla: nagelklippare, irriterande tomma burkar med ansiktskrämer, glasögonminisprayflaska
Förråd: brudklänning, kläder i strl 36-44, snygg mörkvinrödmönstrad matta som inte passar här hemma
Hjärna: Mikael, sova, mat (har bara ätit två mackor och två ostburgare på de senaste 12 timmarna)
Jackficka: aldrig något annat än eventuellt vantar
Kryddskåp: spiskummin, curry, pepparblandning
Köksbänk: rostfri snygg vattenkokare, rostfri IKEA-rundel med köksredskap, vacker trekantig glasburk med "terra toscana" (dvs lite peperoncino och annat som ser ut som den toskanska jorden)

Har träffat söta kusin Terez och hennes Mikael (fast han kallas Micke; så kan vi hålla isär våra älsklingar) och minsting Minna ikväll. 2 av 10 med hennes cancersort får tillbaka cancern. Det var lite för "verkligt" att sitta där och prata cancer och liv/död med min andra kusin. Hon använde synonymer för dö två gånger. Minna var alldeles bredvid. Undrar om det var meningen att hon inte sa just det ordet. Tankar som aldrig har slagit mig -- hur man undviker att skrämma sin 4-åring med att mamma har haft en dödlig sjukdom. Mina problem är stora för mig, men ändå små i sammanhanget.

Sen fick jag just reda på att Camilla har legat på Karolinska hela eftermiddagen och kvällen efter en dykolycka.

Väg detta mot att vi pratade lite med Johan ikväll. Han berättar att tvillingarna är riktiga characters. Mia sover som en stock hela nätterna, men Isabella ska upp och äta (och ha uppmärksamhet...) varannan timme. Om Isabella anar att folk umgås i ett annat rum skriker hon tills hon inte bara får sättas i nån babysitter så hon kan ha utsikt, utan hon måste sitta med runt bordet el dyl, i nåns knä. En drama queen, säger Johan. Italiensk, säger vi :) Och lilla söta, dumma, gladlynta Blighty, hon går och hämtar Johan om nån av tjejerna börjar gråta. [Blighty är alltså deras hund.] Och har vi tur får vi snart hit hela familjen, i alla fall alla som inte skulle behöva sitta i karantän först, på besök.

Livet är skört. Prioritera. Folk framför saker.

Såg denna på Aesthetic Outburst

och denna på Design- och inredningsbloggen.

Den här, däremot, fotade jag hemma hos mamma och pappa. Hänger över deras matbord. Vill ärva den. (Men än ska ingen dö.) De har ingen aning om varifrån den kommer. Farfar gav den till dem i typ förlovningspresent. M a o är lampan ca 40 år gammal. Tidlös design!!

Källa: Failblog

Klicka på bilden om ni inte kan läsa texten.

8 Things I look forward to

Läsa
Blogga
Äta
Kissa när jag är riktigt nödig
Pussa och krama Mikael
Träffa familjen
Göra nåt roligt, typ dejt, med Mikael
Gå till kyrkan (sanning med modifikation nu när det ska flyttas från 10 till 9...)


8 Things I did yesterday

Klädde på mig
Pratade med mamma och pappa i telefon
Pratade med Mikael i telefon
Bloggade
Läste i en deckare
Såg på TV
Läste SvD och DN på nätet
Läste några "privatbloggar", men inga andra faktiskt


8 Things I wish I could do

Springa
Somna
Sjunga vackert
Flyga
Arbeta
Shoppa
Skriva och publicera en bok
Åka på semester


8 Shows I watch

House
Så ska det låta
Law & Order
Sommer
Kanske Martha Stewart eller Dr Phil medan jag äter
Oftast inget mer faktiskt

Från Anthropologie


Har tyvärr tappat bort källan.

Källa: moggblogg

Källa: loldogs

Källa: Darling Dexter

1. figuren
2. baddräkten
3. fotot

Källa: ciao-tay

Gillar att man inte fegar i ett litet utrymme som en gästtoa. Och där är man inte heller så ofta att man tröttnar på en djärv tapet.

Källa: Alkemie

Eller som han proffsiga kantorn i Borås sa (har tyvärr glömt hans namn -- men han var lång och mörkhårig) när jag berömde hans brölande postludium efter en konsert med Vokalensemblen:
"Har man inget att säga ska man säga det högt."

Källa: Dunno, sorry.

1) Mamma kom ju över med middag igår. Hon hade då också tagit med sig Gose-Mose i smyg och lagt honom under min huvudkudde. Så jag var inte ensma i natt heller :) Mose är en lite harig hund har vi upptäckt förr när han har sett läskiga saker på TV och gytt och vänt sig bort, men han har ett gott hjärta och var ett gott sällskap åt mig i natt. [Han är ett mjukisdjur, men vi föredrar att se honom som en levande hund. Vi är ju lite tokiga.]

2) Jag fick låna "pappas" (long story) bärbara CD-spelare och spelade CD:n med fågelkvitter från skogen som jag har fått av mamma. Det var mycket, mycket bättre än att ligga och tänka på roliga saker som att inreda lägenheter och planera bröllop och deckarhistorier. Jag blev lugn och avslappnad och halvsovande.

3) Väntade med att läsa Monnahs bok tills sängdags, så jag skulle se fram emot att gå och lägga mig. Boken var ljuvlig! Jag grät dock inte. Men det var nog med mening, för jag har gjort av med så mycket tårar på sistone att jag inte riktigt orkar med att gråta mer.

4) Körde den där nackmasseraren (ser ut som en nackkrage men det är nåt inuti som man kan sätta på i olika hastigheter och som masserar), som jag fick i julklapp av M förra julen, så det kliade rejält i öronen och jag blev alldeles mjuk och go i nacken istället för stel och öm. Det hjälpte också mycket.

Slutledning: Jag SOV! De senaste nätterna, typ 2-3 veckor, har jag varit medveten om när jag vänder mig om i sängen och har förstått att jag faktiskt bara har sovit frampå eftermiddagskvisten, ett par timmar, och då ofta drömt så jobbiga saker att jag är helt slut när jag vaknar (senast att pappa blev kysst av en man och mamma inte trodde på det och pappa gillade kyssen...). Men inatt SOV jag! Jag somnade nog fortfarande inte förrän vid 7-8-tiden på morgonen och har följdaktligen lite ont i huvudet idag, men jag sov!!!!!

P.S. Igår berättade mamma om nån som hade blivit av med sin sjukpenning för att de bloggade för mycket -- "kan du sitta vid datorn och blogga kan du arbeta." Om FK får för sig att läsa det här och tycker att jag kan arbeta för att jag kan sitta här och skriva, så kan jag meddela att bloggen nästan är den enda stunden när jag känner mig normal (och då glömmer vi för ett ögonblick att jag får betala för även korta stunder vid datorn med värk på diverse ställen i kroppen). I "verkligheten" är jag så begränsad i precis allt jag gör, att bloggen är en flykt till den person jag var för 15 år sen -- en som kan tänka och känna och ha åsikter, inte bara väga "plocka ur diskmaskinen" mot "febrig" jämt. Om jag inte bloggade skulle den sjuka Anja vara precis allt jag var. Nu är jag i alla fall emellanåt en som vem som helst. Det räddar mitt förstånd.

Awkward Family Photos är precis vad det låter. Här är några som jag hittade på bara de första par sidorna från maj. Det kan nog finnas en hel del där som räcker under regniga, deppiga dagar:

Skulle du säga att du är en party-typ eller stay at home-typ?
Hemma-typ. Fast om vi ska ha fest ska den inte vara hemma hos mig.

Brukar du döma människor efter utseendet?
Hrm, hur säger man ja utan att verka hemsk? Försent.

Hur många gitarrer har du?
En cello. Jag räknar den.

Vad skulle du vilja heta?
Beatrice kanske?

Tror du lyckan kan köpas för pengar?
Nej, men brist på pengar kan göra en lite olycklig.

Vad skulle du göra om du var osynlig för en dag?
Inte kolla i killarnas omklädningsrum i alla fall. Jag vill komma på nåt svar som betyder att jag kommer över massa pengar, men jag vet inte hur man gör, ens om man är osynlig.

Hur många låtar blir det på skivan?
Alltså, det blir tolv. På skivan.

Vilket är det snyggaste klädesplagg du äger?
Borde svara min brudklänning, men mitt snyggaste klädesplagg måste vara nåt i storlek 36 som jag inte kan ha längre!

Hur kände du när du fick erbjudandet om ett skivkontrakt och hur gick det till?
Jag blev inte särskilt förvånad. Det är ju ett känt faktum att jag sjunger som en gud. Bättre än Rigmor Gustafsson, Lisa Nilsson och Margareta Jalkéus eller vad hon heter nuförtiden. Mmm.

Tror på spöken, andar och sånt?
Nej. Eller, inte på spöken, men på att folks själar inte dör bara för att kropparna dör. Fast inte precis på att de börjar spöka för folk.

Säg en låt, som du aldrig skulle kunna framföra på scen. Varför?
Typ alla som finns. Jag, sjunga ensam på en scen? Döden döden döden.

Nu förstår jag. Klockrent, Emma!

En så kallat rolig historia:

One Sunday in Relief Society, the music leader asked the class if there was a specific song that they would like to sing. [Var det meningen? Annars var det synnerligen låg ambitionsnivå på den ämbetskvinnan!] A middle-aged widow who had decided it was time to get on with her life responded: "The World Has Need Of Willing Men."

Igår efter festligheterna hade vi lite efterfest hos m&p. Det var så roligt att prata och umgås, nästan allihopa (m&p har tittat på E&R:s film från rastplatsbesöket med Johan, Beth och tvillingarna tio gånger vid det här laget, så det var nästan allihopa). Och det serverades lite rester, f'låt, jag det kallas säkert vickning.

Och jag har en willing man. Han A) tog fram all mat ur kyl och skafferi utan att nån hade bett honom eller sagt "Vem kan...". Han B) gjorde en tallrik skinka och pappas potatissallad till mig och kom fram med. Dessutom hade han C) hämtat dricka före det också. Han är för snäll. Mikael alltså, om nån tvivlar på vem jag pratar om.

Sen när det började bli dags att bryta upp bröt jag snarare ihop. Satt och lipade och insåg att jag var rädd för natten. På dagen måste man inte sova, då är det OK att inte kunna sova. Men på natten, när man ska, är det hemskt att natt efter natt ha sömnen så nära men ändå så långt ifrån. Har också känt flera gånger "En natt till orkar jag inte". Men så kommer det ändå en natt till, och en till, och en till.

Så efter viss diskussion om lämpliga åtgärder fick jag en fin upplevelse tillsammans med prästadömet och dem jag älskar mest. Sen tog vi en madrass i Mikaels bil och stoppade in Ellen under täcket i baksätet och åkte hem till mig. Och hon "vaktade" mig så jag inte skulle behöva vara ensam. Det var såååå snällt! Jag hade bett henne att inte snarka och hon var lydig och snäll och andades bara lite hörbart vid 4-5-tiden. Och trots att jag inte sov ett spår bättre inatt kändes det som all skillnad i världen. När jag låg där, sömnlös, tänkte jag flera gånger: "Vad bra jag har det". Det var en helt undermedveten känsla, för jag blev förvånad varje gång jag tänkte det. I vanliga fall brukar det vara tre gråtattacker som föregår det slutliga halvsomnandet. Så bra jag har det.

Sen kom mamma hit med middag. Indisk gryta (en familjefavorit) i rikligt mått. Bara in i mikron. Mmmmm! Sen hämtade jag posten. Förutom en Amelia, som väl var rolig, men totalt slöseri med min tid att läsa, var det också ett kuvert från Monnah. Hon hade skickat mig den där älskar-boken, som var hennes favorit. Mamma läser den medan jag åt, och ojade sig och log och grät och tyckte det var den bästa bok hon nånsin har läst. Jag sparar den tills i sängen i natt. På så vis får jag se fram emot att gå och lägga mig, inte vara rädd för det. Tack, allragulligaste Monica. Änglalikt!!!!!

Det sista roliga som har hänt idag var att jag skrattade i min ensamhet. Drack ett glas Cola mot min huvudvärk (lipade igår, två gånger, och sover på fel tider -- migrän har jag nog däremot inte haft sen jag fick botox!!) och hade glömt hur mycket kolsyra kan göra med ens .... kroppsfunktioner. Överraskade mig själv med ett rap, och jag är så lättroad att jag skrattade högt. Det är underbart att kunna skratta även när man är ensam.

Så även om jag mår pest i kroppen fortfarande, och inte precis sover (hörde när Ellen gick vid 9, märker varje gång jag vänder mig om i sängen -- ja, det är förfärligt synd om mig) så känner jag idag att livet känns ljust.

Och igår när jag grät så och också kände mig hemsk för att allt mellan M och mig just nu tycks handla om ifall jag har sovit och hur jag mår, och att alla teoretiskt borde tröttna på mig och jag känner mig rädd för det, så sa pappa rappt: "Vi har ju inte tröttnat på mamma."

Så tack till alla som stöttar mig och hjälper mig. Jag kanske inte kommer att tröttnas på, trots allt!

Puss!

Det var så roligt igår! Typ årets höjdpunkt!!! (Om jag har blivit bjuden på nåt annat fint i år som jag verkar se ner på genom detta uttalande måste jag be så mycket om ursäkt och förklara att mitt minne räcker ungefär en vecka.)

Bland annat var detta extra roligt:

1) Jag fick flera komplimanger av Mikael. Inklusive med ögonen. Det var också underbart att sitta bredvid honom och bara hålla varandra i handen. Lörv iss grejt.

2) Cecilia Krylborn tyckte mitt halsband var snyggt. Jag tyckte hela hon var snygg, men det glömde jag säga. Blev så betagen av hennes komplimang att jag kom av mig.

3) Det var kul att träffa folk och släktingar. Mikael fick ett leende ur Minna, vilket nog imponerade på Ellen: "Efter tre år i Lund vägrar hon fortfarande prata med mig." Terez pinnade på i sitt cancerkorta hår och MS-ben, och slet som ett djur med programmet. Jacqueline slet med förklä på. Johanna slet lite överallt, som en vessla ungefär. Ni känner henne. Stuffe ledde programmet, avslappnat och roligt. Och deras små terrorister gladde oss barnlösa. Kasper eller Felix ropade "Här är jag" uppifrån ovanvåningen under programmet och sen "Mera" när Emma spelade sax. Emma ropade "Bedstefar" på danska när Bengt skulle sjunga solo. Tydligen är det från en rolig film från Youtube som de såg på en släktsemester.

4) Vi fick den där suveräna laxen som jag inte vet var Inger får tag på, men som är gudomlig. Det var annan supergod buffémat också, men laxen är i en egen klass. Till och med Ellen, Fiskvägraren nummer Ett, åt den med glädje. Det säger väl allt!

5) Liljekonvaljbuketter överallt. Vilken doft!! VÅRKÄNSLOR. Och folk hade sina bästa fest-vårkläder på sig. (Ellen, det äcklet, hade en supersnygg klänning från MQ i storlek 34.)

6) God prinsesstårta, som jag åt en rätt liten bit av. [Klapp på axeln.] Jag tog till M också, men jag ville inte verka åpen, och tog som sagt rätt små bitar, så han var så sötsugen att han t o m åt det gröna locket, som han egentligen inte gillar. Haha.

7) Underbart roligt att se på bildspel. Man är ju lite narcissistisk och det var så kul att se bilder av sig själv som vi inte har i våra album. Och farmor, och alla Angerosas i "kuvösen", och Höglunds land där Johan cyklade ut över verandakanten och Stubbendorf kom med sin helikopter, och diverse bröllopsbilder. Och Maddan, förstås. Det var längesen jag hälsade på henne. Och nu bor vi ju grannar! [Kyrkogården är alltså min närmaste granne, om man inte räknar skolan.]

8) Det var också ett digert program i tre akter med mat och umgänge emellan. Det får väl sägas att Terez var hjärnan bakom det, men det var mååååååååååååååååånga deltagare! Om jag ska försöka nämna mina favoriter, vilket är svårt bland 20 musiknummer och en dikt (mamma hittade på en hyllningsdikt), så var det nog:
* Hornpipe/Händels Wassermusik, fyrhändigt av Vendela och Terez;
* Visa från Utanmyra, Joel på elbas och Terez vid flygeln;
* Johannas flöjtsolo Frid och glädje finns på jord, med Ellen vid flygeln;
* Min eviga familj, av "di små" = Minna, Stella, Kasper och Felix. Fast vänta, nån av dem låg och sov???;
* Oskar spelade tre bitar från Örontröst på fagott;
* barnbarnens hyllningssång, särskilt sista strofen till melodi av Nephis mod: "Och tänk så många underbara ättlingar de fått";
* Rosa på bal av Evert Taube (det var så "Ingers och Bengts ungdom" över hela soundet att man blev lite romantisk) framförd av Lydia/blockflöjt, Oskar/gitarr, Joel/elbas;
* Nocturne av Taube, samma som ovan plus Terez på tenorblockflöjt.

Sen måste nämnas att Emma spelade Ol' man river, som Bengt har vunnit en regiontävling av "50-talets Idol" med, som avslutning, och det var coolt.

Och när Caroline och backupsingers sjöng Motvind, tillägnad Madlèn, så brast fördämningarna hos vissa systrar Klarin. Att Terez har skrivit en sån sång, som lika gärna kan handla om hennes egna senaste jobbiga par år, och tänka på sorgen och oron hos I&B och vad de gått igenom, det var lite jobbigt. Och så grät jag en skvätt för min egen motvind också, när jag ändå höll på.

Men det var en underbar eftermiddag, och folk njöt visst av att vara på Svartensgatan, där I&B bott och flera andra har bott i sin ungdom, och kyrkans allra första möteshus i Sverige var också. Till och med vädret var perfekt, och Inger såg ut som en ung flicka, så söt var hon.

Och förresten kunde jag sitta upp hela tiden. Hade en snuttekudde med mig och så var det ju röra på sig emellanåt för att äta. Men fy sjutton för de trapporna till övervåningen. Men det gick bra. Ska inte klaga. Jag var i alla fall snygg. Tidernas gällivare på strumpbyxorna visserligen, men det syns ju inte, och jag lät för det mesta bli att dra upp dem in public.

Här är alla de "underbara ättlingarna", förutom två som befinner sig i Frankrike (Malena, som pluggar, och Jakob, som är på mission) i ett värdelöst mobilkamerafoto:


Och här är Inger och "lillebror":


Jag vill också ha guldbröllopsfest! Hmm. Jag kommer att vara typ 90 då. Mikael 100. Haha!! Vi får ha festen på ålderdomshemmet :) Och dansant vicka på rullatorerna och klappra med löständerna och skrika "Vem är det där nu igen?" om Mikaels barnbarnsbarn. Och ha passerade katrinplommon på buffébordet.

Välkomna!

Louis har tagit bilden.

Det gör så ont i mig när jag ser det här fotot. Fysiskt ont. Jag klarar nästan inte av att titta på bilden! Vet inte varför, men jag antar att fotot talar till mig på nåt särskilt sätt. Och man är väl också lite överdrivet emotionell om man lider när en gren är skadad. Men det gör så ont! Sinnebilden av smärta. Skickligt gjort, att han nästan kan få mig att gråta, flera mil bort...

Ja, jag HAR tagit mina depparpiller :)

Finns det nåt så underbart som små flickor i klänning? Stajlade med söta props...




Foton: Rebekah Westover

Hittade beskrivning på Kitchn på hur man gör världens bästa glass-sandwich. Man bakar CCC nästan färdigt, låter dem vila på galler i tre minuter, och lägger sen tunna lager kall glass emellan två kakor. Då smälter glassen av de varma kakorna och allt blir alldeles gudomligt sliskigt och sött och kallvarmt och underbart. Kolhydrater måste vara Guds sätt att ge en en kick och dåligt samvete på samma gång.

Vaknade halv fem på eftermiddagen idag efter en rätt usel natt. Men jag grät i alla fall inte. Det gjorde jag däremot när Mikael hade släppt av mig ikväll. Vi har varit hos m&p och ätit braaifleiss (grillat på afrikaans), pratat, spelat spel och tittat på filmer av Mia & Isabella och E&R:S USA-resa.

När M och jag hade hållit bön och satt i soffan och samlade kraft till att resa sig, kände jag mig gråtfärdig. Orkar inte en natt till. Måste få sova. Vet inte hur det ska gå till. Har inte massa hysteriska eller depressiva tankar som jag kan ändra på, men jag är bara såååååååååå trött och kroppen vet inte hur man gör när den somnar. Det är ju så mycket annat den har glömt av hur man gör, som producera diverse saker och skicka rätt signaler. Tortyr. Döden döden. Det måste vända, eller så blir jag psyksjuk.

Ska se om jag orkar måla naglarna imorgon inför Bengt & Ingers guldbröllopsfest. Det kanske piggar upp. [Låtsas att tanken på att sitta i en stol inte får mig att svimma av trötthet och illamående.] Ska tänka positiva, glada, sömniga tankar nu.

Jag läser ju en del och skriver lite också. Vill mer av bägge, framförallt! Har funderat på namn och deras "innehåll"; Wickham i P&P till exempel är ju ett typexempel på när författaren i själva namnet försöker få in en egenskap (wicked, för er ofrälse). Vad finns det för nåt i mitt namn? Sussi gjorde en fin tavla till mig när jag fyllde nåt, antagligen 30, där hon med mammas hjälp hade hittat på egenskaper som verkligen passade mig (på gott och ont) på A-Ö, oftast med 4-5 ord på varje. Ett mastodontverk tillika kärleksarbete. Hur har jag utvecklats sen dess? Vem är Anja Klarin idag? Detta kan stämma någorlunda.

A -- andlig ambitiös akademiker, aspirerande ambivalent altfiol
N -- nördig notälskade nunna, nykär nöjd nattuggla
J -- jagmedveten jazzlyssnande jämviktssökare, jungfrulig jovialisk julefreak
A -- amorerad analog astigmatiker, amalgamfylld almanacksbunden aktivitetslängtare

K -- kunnig kacklande klaverklåpare, kanonsnyggt kurtiserat kolli
L -- lagom leende lantlolla, lättlurad likblek lärjunge
A -- amnesisk amorterande amatörförfattare, analyserande animerad anglofil
R -- ringprydd rynkfri rulta, rymningsbenägen räddhågsen rishög
I -- iakttagande inkomsthämmad inredningsnörd, inköpsfrestad insiktsfull invalid
N -- nostalgisk nödbromsad narcissist, nyinflyttad nedgången nollåtta.

Efter denna hjärn-utmattande aktivitet blir man, tröttheten till trots, lite filosofisk. Ord är viktiga. Ord betyder mycket. Man kan definiera sig själv och andra med dem, på gott och ont, som jag skrev tidigare. Orden har makt. Ordet "ja" kan leda till att man blir gift om det sägs i ett visst sammanhang! Ordet "skyldig" leder i ett helt annat oftast till fängelse. (And no pun intended!) "Glad midsommar" ger sill- och blomsterkransbilder och seriösa lyckokänslor i alla svenskars sinnen, men inget alls i fransosers eller tyskars (nåja, det fåtal tyskar som inte har hyrt en stuga i Värmland nån gång -- Herzlich Willkommen mit Ihrem Geld!).

Gud har också sagt vissa ord. Hans ord har till och med fullkomlig makt: "Varde ljus". "Dotter, stå upp." "Dina synder är dig förlåtna." Fast ibland kallar han bara, lockar, hoppas, vädjar: "Kom, följ mig."

Det är min önskan att mina ord i så mångt och mycket som möjligt ska likna Guds och att jag på så vis ska få höra de ord jag längtar mest av allt efter: "Stig in i din Faders vila."

Jag vågar hoppas att mottagandet blir som i liknelsen om den förlorade Sonen:

Monnah bloggade att hennes favoritbok är "Love you forever" av Robert Munsch. Har aldrig hört talas om varken författare eller titel. Amazon:ade (är det snart ett nytt ord för googla fast på bokaffären?) och fick se:


HA! Där fick jag mig en överraskning! Trodde jag skulle få mig en ny favoritbok men jag är väl inte så säker på det, nej... Men den kan nog bli gåbortsbok till nybliven förälder!

Boken kanske är för henne som Oh, the places you'll go av Dr Seuss är för mig. Man KAN faktiskt älska barnböcker mest av allt. Som Ronja och Mio också.


Nu ska jag gå och baka mazarinkaka. Nina Jagekrans har fört ett hårt krig på Facebook (jag är inte så hipp att jag kallar det FB eller fejan än, vad gör ni?) de senaste dagarna om just mazarinkaka. Har läskat upp mig rejält. Och idag ska jag fira att jag lyckades vakna medan klockan fortfarande stod på 15:, lägga mig kl 03:40, somna cirka en timme senare på bara 1) en Alvedon och en triptan, 2) en gammal Stilnoct som mest tjänade som placebo, och 3) goda, anti-stressiga tankar. Lyckades mota bort en liten tår som ville komma efter jag gissar 40 minuter när jag var ledsen för att jag bara inte kan somna när det är det jag mest vill i hela världen (t o m Mikael kommer låååååångt ner på listan jämfört med att få sova). Att jag har blivit så duktig på att inte bara tro på, utan känna att "allt ju vilar i min Faders händer", är värt att firas.

Kom på en sak. Jag borde börja Twittra. Det där med att säga en sak med rätt så få ord är något jag borde träna mig på. (27 ord)

På bloggen Murderati har en -- i sitt eget tycke mycket manlig -- man fått för sig att vidga sin bildnings horisont och läsa P&P. Hans åsikter är riktigt roande. Läs hela artikeln, In Which I, A Manly Man, Read the Ultimate Chick Book, här.

by J.D. Rhoades

When I told people I'd finally gotten around to reading PRIDE AND PREJUDICE, most were puzzled. "Why are you reading THAT?" some ask. After all, I am, as you all know, a manly man, and PRIDE AND PREJUDICE is the ultimate chick book, right?

Nevertheless, I did read it, and I did so for a number of reasons:
I'd just read William Gibson's SPOOK COUNTRY, and while I liked it a lot, I was in the mood for something completely different;

I was also in the mood for something more classic, I'd read all my Twain numerous times, and I just wasn't up for CRIME AND PUNISHMENT quite yet;
I'd heard many friends (almost all of them female, it's true, but a couple of men as well) rave about what a great book it is;

I may want to read the new PRIDE AND PREJUDICE AND ZOMBIES send-up and I wanted to make sure I got the jokes;

It was right there on the bookshelf, so I thought "hey, why the h*** not?"

Anyway, I finished it last night. And quite enjoyed it. A few observations, jotted down as I read:
Why didn't anyone tell me the book was this funny?

... Both Twain and Austen have a similar dry wit, as well as that wonderful gift of lampooning ridiculous people by just letting them speak in their own voices.

I'm not sure how much of the female fascination with the character of Mr. Darcy comes from the hunkiness of the actors who've played him in films and on TV, most notably Colin Firth. Because I've got to tell you, the guy doesn't come off all that well on the page. To be frank, he's kind of a dick. Sure, he does the right thing in the end, but he never gets around to removing the large stick he has up his ass. This is not, in short, I guy I'd be eager to have a beer with. Maybe the female readers can enlighten me.

[Måste läsa om den och försöka se om han -- ve och fasa -- har rätt! Tänk om det är Colin Firth som är dreamy, inte Fitzwilliam Darcy!!!!!!!!!! Jag har aldrig delat på de två. Pinsamt rookie mistake... Återkommer. VAD SÄGER NI SJÄLVA?]

Sett på LolCelebs.

Blev kär i följande på little brown pen:

"Blossoming Banks" (c'est la Seine)


"The Quiet Before the Conversation"

Hittade följande fullkomligt livsfarliga recept på Kitchn. Pröva, om ni vågar. Jag vågar inte. Behöver inte fler sötsaktsrecept man inte kan överleva utan.


Mascarpone Brownies (adapted from Food Network Canada)

Brownies
1 cup unsalted butter
3 ounces best-quality semisweet chocolate, finely chopped
1 cup white sugar
1/2 cup cocoa powder (sifted)
1/2 cup mascarpone cheese
3 large eggs, at room-temperature
2 teaspoons pure vanilla extract
1/2 cup all-purpose flour
1/2 teaspoon salt

Ganache
6 ounces best-quality semisweet chocolate, finely chopped
6 tablespoons whipping cream
3 tablespoons unsalted butter

Preheat oven to 325F and grease or parchment paper a 8x8 pan. Set aside.
In glass mixing bowl melt butter in microwave on full power. Stir in chocolate and mix until combined (a few additional seconds in the microwave may be needed). Note: This may be done over a double boiler, but we've never seen why you should bother with the hassle!
Add sugar to chocolate/butter mixture until combined. Heat for an additional 30 seconds on high, remove and stir until it looks shiny. It will still look a bit grainy.
Add marscapone, vanilla, eggs and mixing until smooth.
Sift flour, salt and cocoa into mixture with a sieve and stir just until combined, making sure to scrape all sides of the bowl. (Mixture will be rather light in texture, instead of dense and heavy like many brownie batters)
Pour batter into prepared pan and smooth top to ensure even baking. Bake for 40-50 minutes (ours is usually done around 47 minutes) until tester comes out clean. Use the flat end of a potato masher to lightly tamp down the surface of the brownies while they are still warm. Do not squish, merely flatten any parts that might have raised more than others (typically the edges). This will help the ganache coat evenly. Leave in pan and set on wire rack to cool.
While brownies are cooling, make your ganache to pour over the top (which you will want to do while your brownies are still warm). To do so, simply heat butter and cream on medium power (taking care not to boil) in the microwave and add chocolate. Stir until all lumps disappear. Immediately pour over brownies. Let cool completely (we find placing them in the fridge helps up stay out of the pan until they the ganache is set 100%). Once chilled a knife will cut through them cleanly, make sure to clean your blade for each cut for a more polished look.
The mascarpone keeps things moist and dense without the same thin, underdone taste of a normal fudgy brownie. It also allows the chocolate to shine through without feeling a sugar coma after eating one (although we make no promises that you can eat just one).

Har inte tid. Har så mågna böcker jag måste läsa. Håller nu på med en jag bara gillar sådär, Baldaccis Rollspel. Lär mig några saker jag INTE ska göra i min egen deckare. Så på det viset är den ju nyttig att läsa.

På listan sen står The third sister och Presumption. Dessutom var det alldeles för länge sen jag läste P&P, S&S, Emma och Persuasion. De andra två kan kvitta.

Sen finns det minst en ny Grisham-bok. Han har inte gett ut nån deckare på länge, men Julfritt har jag som väl är redan läst. Den jag har hemma heter The Innocent man, och jag minns inte om det är den enda eller om det finns en till. Vill inte kolla heller!

Rachel har lånat/gett? en Harlan Coben till m&p som jag måste läsa också. Ska bli intressant att se om han kan frångå sin vanliga uppställning med nån som försvinnner/kommer tillbaka.

Sen har jag 15 inbundna böcker och minst lika många pocketar jag inte har läst i bokhyllan.

Plus sisådär 100 olästa kyrkböcker.

Dessutom har jag bara varit på biblioteket i VH två ynka gånger! Vill ta mig igenom större delen av deras deckaravdelning, och så hade de en intressant faktabok om kvinnor och brott.

Sen har jag inte ens läst Utvandrar-serien. Skäms på mig, jag vet, men så är det.

Och sen ska vi inte tala om de sex "att skriva-böckerna" jag har, och fler som jag har lagt i min önskelista på Amazon. De måste läsas tandfullt och långsamt!

JAG HAR INTE TID!!!!!!!!

Fast vem klagar jag för? Folk med barn och arbete? Jag skojar bara. Jag har all tid i världen. Det är bara orken det är lite fel på.

P.S. Som grädde på moset är jag säkert 8 månader efter med Liahona också. Suck.

Jag har ju en deckare i huvudet, som kommer att ta låååååååååååång tid att orka få iordning på. Dels ska jag ju tänka ut alla detaljer så att inget motsäger nåt annat och att allt är lagom logiskt osv, och så är det ju ett rätt arbetsamt projekt att spotta ur sig sisådär 70 000 ord eller vad en deckare nu anses ska ha. Men kanske blir jag klar om fem år eller så. Fast det är ofta detaljerna i boken jag ligger och funderar på när jag ska somna. Så roligt!

Fick ju en annan idé för några månader sen, om en bröllopsbok. Nu minsn jag inte längre vad som skulel vara så specifikt med den, men jag hade kollat på alla bokställen att det faktiskt inte fanns någon sån bok förr, så nischen var tom. Men sen såg jag att det skulle komma en sån nån gång i vår. Och för den delen börjar jag tröttna på bröllop. Skulle nog inte orka hålla mig entusiastisk inför slöjor och bordsplaceringskort så länge som det skulle behövas för att klämma ur sig en bok.

Men för cirka en vecka sen fick jag en annan idé. Den kan jag inte berätta om här, så ni snor idén. Jag är ju sjuk och långsam och vem vet om jag orkar göra slag i saken. Men idén tänker jag behålla ett tag till, för den är bra! Det här är också en bok som inte redan finns, en som jag kan se flera "användningsområden" för, och som snarare blir mer och mer i ropet än tvärtom. Hade själv behövt den vid ett flertal tillfällen, och har hört andra säga samma sak. Så nu ska jag ta bort några bröllopsbloggar från min alldeles för digra RSS-feed-lista och sätta mig och skissa lite mera på Boken, medan jag orkar sitta upp. Här är titeln: "Xx Xxxxxx, xx xxxx".

Skrivarglädje!!!!!!!!!!!!

Källa: Dunno

Detta är inte helt sant, men så pass sant att man skrattar igenkännande. (Jag vill inte vara otacksam mot M, som nästan alltid gör iordning mitt kök när han har fått middag. Han tycker att det är självklart, och det är väl lite quid pro quo när jag har lagat maten, men ändå.)

Har man loppislusta eller några gamla omaka silverbestick hemma kan man så här käckt göra om dem till krokar. Älskar idén!


Annars kan man använda dem som ört-markerare, vilket dock tycks kräva lite mer händighet.Gulligt i alla fall!



Alla foton från Design*Sponge.

Man vet att medierna har haussat svininfluensan när:


Källa: GraphJam

Läste följande mer utförliga berättelse av Jaimee Rose om vad som hände Nienie, som skriver bloggen Nienie dialogues. Makalös läsning, makalös kvinna.
Här är ett foto av henne och familjen före flygplansolyckan.


Crash survivor learns to be mom again
It was easy for her to be a mother.

Pregnant just two months after her wedding, there were two daughters and then two sons. She loved to bake chocolate birthday cakes and make glitter-covered crowns for her daughters. Her sons liked for her to dress up as their queen.

When her plane began to crash, and everything around her became quiet and awful and slow, Stephanie Nielson tucked her head between her knees, closed her eyes tight in prayer and saw her four children.
"I saw them smiling and holding hands," says Stephanie, 27. "I thought, 'I'm not going to die. I can't die. That's what I'm here for - these beautiful children.' "

After that, everything about being a mother was hard.

Stephanie's small plane crashed in St. Johns, Ariz., on Aug. 16. Her husband, Christian Nielson, was the pilot, his friend and flight instructor, Doug Kinneard, was at his side. They were on their way home to Mesa. The accident left Christian burned over 35 percent of his body, and Stephanie burned over 83 percent of hers. Kinneard died the next day.

Stephanie spent 10 weeks in a medically induced coma at the Maricopa Medical Center as doctors worked to cover her arms, legs, face and neck with skin grafts. Her hands were burned to the tendons; her freckles and eyebrows, gone.

While she slept and Christian went to physical therapy, her sisters in Utah cared for the Nielsons' children, age 2 to 7.

When Stephanie woke, she was transferred to a hospital in Utah to be closer to her family. Her sisters brought the children to see her. Her skin taut and scarred, Stephanie couldn't pick up her children or even bend to kiss them. She listened as her baby, Nicholas, called Stephanie's sister "Mom."

Claire, 7, was too afraid to come into the room, and talked to her mother from behind a hospital curtain.

Her younger daughter, Jane, 6, glanced at her mother's patchy, skin-grafted red face and refused to look again.

"She wouldn't look at me for about a month and half," Stephanie says. "Those were the hardest days."

After another month in rehab, Stephanie went home just after Christmas. Her sister had purchased a house for Stephanie and Christian in the tree-lined Provo, Utah, neighborhood where Stephanie grew up. One of nine children, she is the only one who had moved away from home.

Stephanie spent her days at physical therapy and her nights lying on the sofa, watching the routines of her family. She felt unneeded, left behind. Worry kept her up at night.

"I thought, 'I can't be a mom and not hold my kids.' " she says. " 'I can't be someone that they love and trust.' "

Sometimes, she found 2-year-old Nicholas by the front door, wondering when his "mom" - Stephanie's sister - was coming. Her husband cooked dinner, made breakfast. He cuddled the children.

"They always cried for Dad," Stephanie says. "Most kids cry for Mom. That really bothered me. And it bothered me more that I couldn't do it - I couldn't help them."

She tried to keep her tears to herself. She tried not to get angry with Jane, who talked to Stephanie with her head turned. She tried to understand that, when her kids looked at her, it was hard to see their mother.

"I don't look awesome," says Stephanie. Before the crash, she wore red lipstick every day, even to the grocery store, and loved to get dressed up for her husband.

"I'm sure the children thought, 'Who is this scary person, and why do they think I'm going to live with her?' "

When Stephanie looks in the mirror, it is hard to see herself.

"I hate looking in the mirror," she says. "I'm like, 'That is not me.' I miss my long hair. I miss my freckles. I want to look pretty.

"But I'm still beautiful," she says softly. "I am. And in my eyes, I can see me."

Claire would hide when talking to her mother until, one day, she lost a tooth, and came out to show her mom. Stephanie worked with Jane slowly.

"Today," she'd tell her, "just look at my toes." The next day, she'd have Jane look only at her hands.

"Then one day she couldn't do it anymore," says Stephanie, and when Stephanie came in to check on Jane in the bathtub, Jane gave her mom a smile.

"I said, 'Oh Jane, you are looking at me,' and she said 'I know,' with a few giggles," Stephanie says. "It was adorable.

"I wept all night long. I cried and cried. I was so happy. A huge relief was lifted off my shoulders."

Everything began to change. After months of physical therapy, Stephanie found herself picking up heavy toddler Nicholas, even carrying him once around the house. Still unable to move her neck, she would ask him to climb onto her lap, lean forward and give her a kiss.

She figured out that if she sat on her daughters' beds and played director, she could help them clean their room.

"All I have to do is sit there and say, 'That should go here,' and we organize together."

Afraid to turn on the oven, she made her kids popcorn in the microwave instead.

"And you can make ramen noodles," Jane whispers in her ear.

She changed a diaper, drove to her sister's.

"And it wasn't until I could start touching them and could pick them up that they started to bond with me," Stephanie says.

Claire now helps Stephanie get dressed each morning - picking the clothes and putting them on her mother.

The night before Easter, Stephanie stayed up late making baskets for her children. She got out the hot-glue gun and squeezed her hands as hard as she could around it, attaching tiny birds and butterflies to the basket handles.

"It killed my fingers," she says, "but it was such an accomplishment."

She got dressed up and went to church. She and Christian took photos with the children. She even posted one of herself on her blog (nieniedialogues.blog spot.com), where readers have been following her tales of motherhood since before the crash. The photo shows a sliver of her profile, eyelashes long, dark hair just covering her ears, her hand in Jane's as they walk to church together.

"I am coming back," Stephanie wrote on her blog. "I am returning. It feels so good."

There will be more surgeries. She still goes to physical therapy five days a week. She can't yet turn up her palms or grasp objects tightly. She is shy about the way she looks. And she is slowly coming back.

"It's not yet the way I want it to be, and not the way I feel like I've had before, but I do feel like a mom again," Stephanie says. "I can't do a lot, but the things I can do are the things that have helped our family get all together. Those are the things that matter the most."

There is a reason that she lived. In the hospital, Stephanie's doctors marveled at how her body fought, how she avoided every complication common to a burn victim. A deeply religious member of the Mormon faith, Stephanie believes that while she slept, she was given a choice. Life was going to be tough and embarrassing, and, for a long time, she would hurt every day.

"But I can be at my girls' weddings," she says. "When I go out with my mom or see other moms with older daughters, I think, 'That looks so fun. That's how's it's going to be. I lived for that. That's what I wanted to do.' "

It was always that way for Stephanie.

"I have always wanted to be a mother . . . nothing else," she says. "I just feel like the mother figure is the magical figure of the family, the ones that do that holiday with grace and the ones that make everything special. I knew that with my own mother.

"And one of the reasons I fought really hard to live is because I knew my kids needed me to make their childhoods magical, and to teach them how to do that for their own children. That's something that I think goes on and on - a good mother."

A - Favorite Author: Jane Austen, Donna Leon, John Grisham

B - Favorite Book: nån jag själv ska skriva :)

C - Favorite Chore: Tvätta. Vackert när man sorterar i färger, luktar gott. Sköter sig dessutom själv i badrummet nuförtiden! Least favorite chore: våttorka badrumsgolvet. Eller plocka ur diskmaskinen. Så fort man har gjort det behövs det igen.

D - Favorite Drink: Röd mjölk

E - Essential Start-Your-Day Item: Om jag det visste kanske jag skulle få min dag att starta lite tidigare...

F - Favorite Food: Just nu lamm och potatisgratäng

G - Gold or Silver: Silver eller vitguld.

H - Height: 176,5

I - Instruments you play: Cello, piano, blockflöjt. SpelaDE!

J - Job title: fd en del saker, numera sjukpensionär, eller vad det kallas. Om jag blev frisk skulle jag antingen vilja kallas professor eller författare.

K - Kids: inga

L - Living: Västerhaninge. Perfakt blandning av småstadskänsla, nära till allt, landet runt hörnet, men storstan inom en blinkings avstånd.

M - Favorite Movie: P&P. HAr inte sett på nån av varianterna på alldeles för länge!

N - Nickname: Honla, plus några fler som används så sällan att jag knappt kommer ihåg dem

O - Overnight hospital stay: Blindtarmen ca 1991. Operation av kvinnliga organ 2008. Nä förresten, jag fick åka hem samma dag då.

P - Pets: önskar mig en lagom stor hund som inte fäller, inte luktar, inte behöver badas, inte kostar pengar för försäkring eller veterinärbesök, som inte äter annat än en tuva gräs emellanåt, som inte behöver gås ut med (men givetvis inte kissar inomhus!!) eller vaknar och väcker mig. Tror sån hund kallas mjukisdjur. Men om det fanns en sån hund, levande, så skulle jag älska honom, och han skulle heta Darcy.

Q - Favorite Quote: "Vanity never faileth" (Sannes motto). Eller om jag ska vara allvarlig: "In the end, things will be OK. If things are not OK, it's not the end."

R - Right or left handed: Höger. Har dock alltid tyckt det var dödssexigt med vänsterhänta män. Denna lusta inspirerade mig att lära mig stryka och äta äpple med vänster hand. Annars är jag helt högerhänt.

S - Siblings: en bror med fru och tvilingdöttrar, en bror med fru, en syster med man.

T - Favorite TV show: Law & Order

V - Favorite Vegetable: Svårt. Majskolv (fast man kan inte äta det så ofta, för då tröttnar man)

W - Weight: Det tänker jag baske mig inte svara på, med tanke på att jag har gått upp 45 kg!

X - X-rays you’ve had: Lungor, vänster ankel

Y - Favorite time of Year: Jul

Z – Favorite Zoo Animal: Aporna är roliga. Pingviner också, om de är på humör.

Jag har grymtat och spänt mina ansiktsmuskler som bara den sen i fredags. Har varit lite nervös för att medlet inte ska ha förvarats i kylskåp, för då skulle det inte hjälpa. Jag skulle se resultat på 4-5 dagar. Idag är det 5 dagar och idag är jag fullkomligt ljuvligt förlamad! Det är så spejsigt så ni anar inte! Jag kan rynka ögonbrynen inåt/neråt, men inte uppåt. Jag kan inte heller skapa ett avlångt horisontellt veck mitt i pannan. Och framförallt, när jag skulle noppa ögonbrynen nyss så kunde jag inte höja ögonbrynen! Jag fick ta tag i huden och dra den uppåt så jag såg ögonbrynen ovanför glasögonkanten. Surrealistiskt!

Däremot kan jag inte påstå att jag ser mindre rynkig ut. Kanske på ett litet ställe då. Men det bryr jag ju mig inte heller om. Det var ju migränen vi ville komma åt. Igår hade jag en liten migränkännig, men det var för att jag pratade i telefon med Annika Sahlin och vi grät ikapp. Men jag behövde inte ta nån medicin faktiskt. Vill liksom inte fresta på i onödan, men det är så spännande att se om jag nu är migränfri! Vore underbart.

Högmod, girighet, vällust, avund, frosseri, vrede och lättja är de sju dödssynderna. Jag funderade lite på dem. Tyvärr tycker jag rätt mycket om dem allihop!

Högmod -- det är ju underbart när man första gången på kursen tittar sig omkring och upptäcker att man är snyggast i klassen, väntar tills slutet av första dagen och inser att man dessutom är smartast.

Girighet -- Vad andra har vill jag också ha. De förtjänar inte mer än jag. Just nu vill jag gärna ha mer pengar. Behöver det nästan, till och med.

Vällust -- Jo tack, gärna!!! Både i form av hångel, massage och beröring, t o m att krama folk helt sex-befriat, t ex Mimmi och Matilda i lördags.

Avund -- Tja, lite lider jag väl av den här synden också, men den är inte så farlig hos mig. Jag har hämligen större mått högmod än avund, så jag brukar tycka att i jämförelse vinenr jag. Smidigt. Men visst är jag avundsjuk på syskon som åker till USA och folk som är friska och... osv osv.

Frosseri -- don't get me started. Ni vet att jag är trött, och att mitt dygn är vänt på (ju sjukare jag är, desto snedare blir det). Så just nu, 01:34, är jag så pass pigg att jag överväger om jag ska orka baka mazarinkaka. Nina Jagekrans gjorde det idag, skrev hon på Facebook, och jag blev avundsjuk (2-i-1, inte illa!)Det kommer att sluta med att jag itne orkar, men frosserviljan finns där ändå.

Vrede -- Folk är dumma, så visst blir jag arg. Men om folk bara uppför sig så brukar jag vara på gott humör.

Lättja -- Den här synden har jag svårast för. Visst är det jättegött när nån gör disken, tvätten, dammsugningen åt en, men riktigt lättjefull är jag nog ändå inte. Måste nog träna mig mer på att bli det. Led faktiskt lite när M stoppade in i diskmaskinen och torkade av i köket förut ikväll. Så kan vi ju inte ha det!

Så, vilken är er favoritsynd? Har ni några tips på särskilt smaskiga metoder?

På Design*Sponge finns det en intervju med Melinda Launspach som är set designer, vad det nu heter på svenska, för filmatiseringen av No 1 Ladies' Detective Agency. Intressant att läsa om man gillar böckerna och/eller design och inredning och kreativitet. Kul jobb!

Färg.


Elizabeth Anne Designs Living


Alkemie


Alkemie


Absolutely beautiful things

Tar tillbaka det där med att jag inte är kär i böcker utan bara stolar.

Kolla det här från Decor8


eller detta från Design*Sponge


eller denna från Dunno.

Såg dessa fantaaaaaastiska skapelser på Pethra Stahres design- och inredningsblogg. Hon har hämtat bilderna från Flickrs tapetseringsgrupp Furniture redo och just de är omklädningarna gjorda av Sultanchic.

Jag tror jag måste ha såna. Dagsens sanning.



P.S. Mikael och jag diskuterade idag om vi är tokiga i nåt särskilt. Pappa är galen i lampor och telefoner, Rob i klockor. Jag gick igenom listan: böcker, CD:ar, skor, väskor, armband, etc etc etc, men det klickade inte riktigt till nånstans. Men nu tror jag att jag har det. Min hemliga kärlek är Stolar.

Satt och suktade över all god mat på Chili con Karin. I det "honliska" hemmet blir det fästmannamiddag imorgon med färsk spenattagliatelle och sås med kyckling och färska champinjoner. Men plötsligt längtar jag inte efter nåt så mycket som kålpudding med rårörda lingon. Jag tror jag dör om jag inte får det snart. Typ.


Bebisellen kommer hit i helgen och hon har pratat med lullelappa om vad hon vill ha för mat. Inte var det kålpudding inte. Lite sur. Får väl nöja mig med fotot så länge. Och så får pappa lära mig hur man gör en riktig skånsk/småländsk kålpudding. Eller ska jag vara så djärv att jag gör enligt recept på nätet?

Förresten är jag en usel kvinna. Har inte ens lingonsylt i kylen. Men väl dijonsenap. Passar det till champinjoner och kyckling? Då blir det nog en gräddig sån sås imorgon. Med gröna bönor till tror jag. Grönbeige mat, snyggt.

Inatt drömde jag så förfärligt att Linnea Malm hade träffat en hoper folk som inte hade nånstans att sova och på nåt sätt skulle dessa folk (och hon) sova hos oss på Sämgatan. De skulle få bed and breakfast för 50:- per person. Vet inte vem som hade förhandlat fram det rånet, inte jag i alla fall!

Framemot fyratiden på natten när jag var så trött att jag höll på att krevera började någon tappa upp badvatten, någon spelade piano, TV:n i allrummet var på på oanständig volym, och efter ett tag sattes stereon på också. Några stod och grävde i kylen och andra satt och pratade högt vid matbordet. Våra privata områden alltså, förutom den okristliga tiden. Jag blev upprörd och började gå omkring och släcka lampor, vilket var svårt eftersom min far är tokig i lampor och drömmen hade överdrivit denna lux-kärlek till rent löjliga nivåer (dessutom var sladdarna fastnitade vid listerna och det var svårt att veta vilken knapp och sladd som gick till vilken lampa). Jag började också säga till folket att de inte fick föra oväsen klockan fyra på natten. Jag minns också hur jag citerade "hyresgästlagen", som sa att tystnad skall råda kl 22 eller 23 (jag skämdes lite i drömmen över att inte veta exakt vilket). Folk brydde sig inte. Jag blev argare och argare, och mer förtvivlad över att dessa idioter inte uppförde sig som normala människor och lät mig sova.

Jag drömde också att jag var barnvakt åt en familj med tre flickor, varav en var bebis, och femåringen rökte. Jag hade smugit mig in i deras radhus för att vakta barnen och mamman var helt konfys när hon fann mig där nästa morgon. Hon kom inte ihåg om hon hade lagat middag kvällen före, och jag började ljuga ihop en historia, som om jag hörde dit och hon hade bett mig vakta barnen. Familjen hade också fått kattungar, och de hade fastnat på min kropp och fick dras bort som taggtråd eller nåt. Cirka 25 kattungar på ca 5 cm var. En satt i högra armhålan, minns jag, och nån i my bum crack, vilket ju blev lite pinsamt när mannen och hustrun stod där och skulle rycka bort kattungar som hade klorna i mig. Sen gick jag till bussen och kände mig så nöjd att jag hade klarat av detta bus, att lur-passa någons barn.

Vad vill jag med denna långa utläggning? Samt vad bevisar detta när det gäller min optimism?

Jo, att jag även minns att jag i mitt drömska tillstånd reflekterade i samband med bägge ovanstående vansinnigheter hur bra böcker de skulle bli!

Om DET inte är optimism så vet jag inte vad som är det!

Nu skakar jag bara på huvudet. Men det var roligt i natt.

Gute Nacht, Leute!

En oroväckande utveckling pågår i USA, där CDCs (Center for Disease Control and Prevention) CFS-chef William Reeves har omarbetat definitionen av CFS (=sjukdomen jag har) på ett sätt som gjort den mycket bredare och mindre specifik. I ett enda slag vidgades patientgruppen med 300%! Om CDC använder denna Reeves-2005-definition i sin forskning framöver, istället för WHO:s klassifikation, kommer USA att hamna i samma träsk som t ex England, med en bred grupp av ”kroniskt trötta” patienter, det vill säga patienter som upplever kronisk trötthet av helt andra anledningar än sjukdomen kroniskt trötthetssyndrom. Detta får till följd att ingen vettig ME/CFS-forskning kan göras eftersom patientgruppen inte lider av en och samma sjukdom. USA är annars ett av de få länderna som bedriver ordentlig forskning på ME/CFS, så detta skulle verkligen skada oss ME-sjuka.

Nu kan man protestera mot Reeves 2005-definitionen genom att skriva på denna namninsamling: http://www.ipetitions.com/petition/empirical_defn_and_CFS_research/index.html
Man kan välja att vara anonym på webben, men ändå skriva på. Det skulle betyda mycket för mig om ni ville skriva på.

Tack!

Stickad dynamit, genialt. Perfekt vid dåligt humör.

Sett på Curbly.

My husband and I shopped for a new toilet paper roll dispenser in our local home improvement store. We looked at several before finding one that would match our decor. I asked my husband how the dispenser worked. He quickly demonstrated how easily and quickly a roll of toilet paper could be installed. I looked at him in amazement and said: "So you DO know how!"

Det finns änglar på Facebook. Makalöst.

P.S. Och bland mina bloggläsare. Tack!!

Om himlen är nåt lik känslan jag har när jag hör den här psalmen, så är det där jag längtar efter att vara.

Mår fullkomligt apa. På flera plan.

Tyvärr är det jätteroligt och oj så "förbjudet". Enjoy! Sett hos Louis först.

P.S. En anonym kommenterare hänvisar till denna Wiki-artikel, http://en.wikipedia.org/wiki/Boemerang, som förklarar det vi väl alla missänker, att det var a set-up. Men det är roligt ändå!!!!!!

Igår kväll såg jag på You are my fave nåt så otroligt häftigt. En kvinna, Caitlyn Philips, gör handväskor av böcker! Tala om att kombinera två underbara saker! De finsn till saul (tyvärr rätt dyrt, men det förvånar väl ingen) på sajten Rebound designs. Här är några av mina favoriter, både för bokens skull och för utseendet:

Moby Dick


Pride & Prejudice


Lilla huset på prärien


Emma


Den goda jorden


Calculus with advanced geometry


Anne på Grönkulla

Jag blir så glad att vara kvinna när jag ser bilder som den här. Ruffles och glansigt hår, det är underbart, det.

Källa: Darling Dexter

Ordet "mödomshinna" är för laddat, säger Maria Schottenius i DN. RFSU har därför beslutat att byta ut det mot "slidkrans". Själv hade jag nog föredragit "slemhinneveck". Fast det är klart, det säger inget om var det sitter och det kanske behövs.

"Krans" är annars också ett ord som redan är upptaget. Men det kanske är trevligt att förknippa det med något så vackert som bilden nedan.

Såg idag en artikel på SvD om en en irländsk student som ville visa riskerna med att förlita sig för mycket på uppgifter hämtade på internet och satte in ett påhittat citat, "När jag dör kommer en sista vals att spela i mitt huvud", som han påstod att den Oscar-belönade kompositören Maurice Jarre sade. När Jarre dog och tidningar världen över skrev om hans bortgång i mars använde de citatet, som alltså bara var en bluff. Kvalitetstidningar som The Guardian fick dra tillbaka informationen.

Slutsats: 1-0 till Mikael, som nyss blev lite upprörd över att jag hade använt Wikipedia som informationskälla om Tamiflu. När ingen är ansvarig, kan allt tydligen vara fel. Det visste jag väl i teorin, men nu har vi sett det i praktiken också.

Dålig rubrik kanske, för detta inlägg är inte nåt spam. Men dock filosoferingar om spam.

Jag är ju lite knäpp som ni vet, och tål inte att ha spam i min spamkorg, även om de deletas automatiskt därifrån. Så varje morgon (och middag och kväll) när jag kollar min mail tar jag bort spam. Första gången jag kollar brukar det finnas ca 20 och sen får jag väl kanske 10 till på en dag. I underkant räknat tror jag. Men när svininfluensan hade kommit på tapeten hade jag plötsligt 48 spam en morgon! Wow, tänkte jag, nu kan jag köpa Tamiflu för en spottstyver. Men icke. Jag har fortfarande inte fått något influensarelaterat erbjudande. Inte för att jag läser mina spam, men man hinner ju se en skymt. Är ändå lite besviken på skräpmailarna. Just nu borde jag väl vara mer livrädd för influensa än för att bli pleased in the bedroom eller skaffa mig ett university diploma, och de två sakerna är det mesta jag blir erbjuden. Diskriminerande.

Däremot fick jag idag ett spam som handlade om 3 tips for Christian sex. Visste inte att kristna hade sex på nåt annat vis än det vanliga. Alltid lär man sig nåt, till och med av spamen. [OBS. Jag är ironisk.]

På The Guardians bokblogg Books finns det ett inlägg om svininfluensan och dikten. Lite annat också, som budgeten och changing a plug. Fick mig såklart (som det var meningen) att tänka över ifall dikten och konsten måste vara om Det Höga, eller om det går bra att skriva en dikt om svininfluensa och glödlampor och boräntan. Här kommer i alla fall svininfluensadikten, om den kan glädja någon. Snygga rim.

This little piggy
This little piggy caught a virus
This little piggy's bleary eyed
This little piggy has swine flu
This little piggy has died
And this little piggy went wee wee wee wee.
You lock us up, it's such a dirty trick
We never see the sun
It's barbaric.
You ought to let us out and do it quick
And then we'd never ever make you sick.

Här kan man till och med höra författaren Felix Dennis läsa den högt.

Klockan är 02:36 och alla eventuella försöka tt skriva en dikt om vare sig svininfluensa eller ens skosnören skulle falla alldeles platt till marken. Men det påminner mig om att det var länge sen jag skrev en kärleksdikt om/till Mikael.

Hans mamma ska förresten göra arbetsprov för att hon har problem med hjärtat. Vanligtvis cyklar man, men hon har problem med knät också så hon skulle få göra nåt mer också för att inte sabba knät helt. Hon är lite orolig (för resultatet, trodde jag), men tydligen är hela vitsen med det att framkalla hjärtproblemen hon har så att de kan se hur och när de kommer, typ. De ska ha paddlar redo om hon får hjärtstillestånd. Kul!

Då får jag det nog trevligare på fredag när jag ska få botox. Fast jag vet inte hur de ska spruta in det så det hamnar på rätt ställe. Hur vet de var min migrän sitter? Och inte vet jag heller om de sätter det på andra ställen än i rynkorna, som "vanligt folk" gör, så att jag kanske ser helt fläpp ut i ansiktet! Om jag bara kan le med munnen på fredag kväll (ska på middag till spanska Elisabeth och Joakim Widell då) så är det förklaringen.

Och apropå utlänningar så har Karolina en liten alien i magen. Mikael ska bli morfar! Superduperroligt! Fast på ett sätt hoppas jag vi har hunnit gifta oss före det (21 nov är planerat due date). Det låter lite gammalt att gifta sig med en morfar... Äsch, strunt samma. "Så helt ung är [jag] väl inte [själv]." (Har glömt vem som sa det, men det var om mig, och citatet är en klassiker i vår familj. Det kan ha varit danske Davids morfar.)

P.S. Alla Janeites med stålar kommer i juli att befinna sig i Chawton. Jag sätter en peng. Books blog redovisar nämligen att There's no credit crunch in Jane Austen's timeless world. On Friday 3 July, almost exactly 200 years since Miss Austen took up residence, Chawton House will be hosting a regency costume ball, in aid of the Chawton House "education programme", a charity. The Janeites are certainly pushing the boat out. As well as expert instruction by "dancing master Ellis Rogers", there will be opportunities to inspect "Edward Austen's suit" and an unspecified "Jane Austen manuscript". Tickets are being offered for sale to the general public. And how much? Oh, just a cool £3,000.

Källa: Kitchn
Ni vet att jag i halvsovande tillstånd köpte svindyra sparrisar härom veckan som dessutom var till ca 70% ruttna.

Nu är jag sur för en sak till. Så här såg mina verkligen inte ut när de var färdigkokta (trots att mina serverades med den dyra sortens hollandaisesås -- inget pulver här inte.

Källa: Kitchn
(Hade tänkt croppa bort de andra tre bilderna, men de såg så läskande ut att jag lät er se dem istället.)

Snarare hade de en sån här färg:


Antar att det kallas koka för länge. Det stod 5-10 minuter på nätet och mina kokade 4. Skräpmatlagning.

Källa: Loldogs

Jag tycker förresten ärligt att ni ska gå in på både Lolcats och Loldogs, samt några av de andra roliga, och prenumerera. Jag skrattar högst minst en gång om dagen, och ändå är jag ingen djurvän som gråter och talar bebisspråk så fort jag ser en hundvalp. Jag är en osentimental, halvhårdhjärtad typ, men skrattar som sagt VARJE DAG. Det gör gott för hälsan, det!

Här är några fler, källor lolcats och loldogs:




(Den sista skulle in på Bröllopsbloggen egentligen...)

Källa: Google, Marissa Miller
Det är nog fler med mig som får ångest av såna här baddräktsbilder. "Vinter, stanna, så jag slipper visa mina vita valkar!" Försent.

Men då kan ni titta på den här istället. Om man hade en sån här baddräkt skulle man vara kung, f'låt drottning, på stranden!

Fotot hittat på Absolutely Beautiful Things.

Har hittat en blogg som heter Mogg blogg, som jag älskar. Det är en inredningsblogg med humor. Joy och Janet diskuterar allt de ser, oftast fula saker, och det är ofta lika roligt att läsa deras kommentarer som att se bilderna. Vad sägs om denna?

(Mogg blogg hänvisar till houzz för bilden)

JOY: This room makes me sad.
JANET: Why?
JOY: Because I'm just thinking how nice it would have been...
JANET: If the Jolly Green Giant hadn't thrown-up toile all over it?

Eller den här bilden, som har visats på flera bloggar, och då alltid talats om seriöst. Men kom igen, det är kejsarens nya kläder! Joy och Janet säger vad vi alla tänker:

(Mogg blogg hänvisar till dezeen för bilden)

How many muppets had to die to make this couch?

Funderar ju på vad jag ska göra åt balkongen i år. Vill ha både ett litet land i balkonglådorna och ett gäng hängande pelargoner och översvämningsmycket hortensia. Vill å vill. "Det ena du vill, det andra du skall..."

Kan jag inte bara orka med att göra ett litet roligt förhänge, likt det på bilden, att ha på ena kortsidan av balkongen, den mot gångvägen? Det skulle bli så fint.

Suktat på Making it lovely.

Det här fotot har snart funnits på alla bloggar med självaktning. Faller för grupptrycket och visar den, jag med. Supersnyggt!


Igår när jag låg och försökte somna (det tog 1½ timme med två olika droger) inredde jag olika lägenheter. Jag totalrenoverade min 2:a med sjöutsikt på Ekängsgatan och dröminredde M:s och min lägenhet. Runt matbordet (det vita, "klumpiga") i köket med vita herrgårdsluckor på Ekängsgatan skulle det förresten stå 6 Ghost-stolar. Naaaaajs. Och i enlighet med den här bilden ska man alltså ha en stor fet tavla i köket. STOR FET är nog nyckeln. Man ska inte vara så rädd in inredningssammanhang, så blir det bara mesigt.

Sett bl a på Design is mine.

Jag har blivit inspirerad av Anna Kärn och ska starta en ny blogg som också ska heta Livet i Phuket. Eller möjligtvis Livet i Karibien.


Undrar bara om Mikael går med på att flytta.

1. Stop thinking. Start doing.

2. Don’t blow a task out of proportion.

3. Just take the first step.

4. Start with the hardest task of your day.

5. Just make a decision. Any decision.

6. Face your fear.

7. Finish it.

Läst på The Positivity Blog.

Läst på en kommentar till artikeln "Obamas första 100 dagar -- alternativ analys" på Newsmill:

När det gäller Obama har vänstermedia både i USA och Europa totalt brustit i sitt ansvar att kritiskt granska världens mäktigaste makthavare, utan istället andäktigt och underdånigt slickat hans fötter och okritiskt höjt honom till skyarna.
Obama har hittills framgångsrikt kommit undan med att mörka sin bakgrund, sina universitetspapper, med sina pinsamma missar när han inte klarade av att läsa presidenteden utan fick göra om den, när han inte klarar av prata offentligt utan teleprompter.
Äsch, oviktigt säger ni kanske, men tänk ärligt efter hur ni tror att George Bush eller vilken annan president som helst skulle ha behandlats av pressen i liknande sammanhang.
Jag tycker att detta okritiska hyllande och nedtystande av all kritik är mycket bekymmersamt i en demokrati.

När jag såg den här hemmasydda kjolen på Koala brains, ville jag nästan gå barbent och barfota. Det är nåt visst med en superbekväm men lagom vipp-flirtig trikåkjol som bara skriker SOMMAR.

... blir ett seriöst sådant. Stellan Pettersson gick bort i natt efter att ha förlorat kampen mot sin cancer. (Annas blogg ser ni här.)


Monicas kompis från USA dog också i natt.

Folk dör. Det är ofattbart, men så är det.

Jag ringde M förut idag och hade inget annat ärende än att jag älskade honom.

Ring nån ni också och säg att ni älskar dem. Eller om ni har sån tur att ni träffar dem ni älskar idag, krama dem och säg det på riktigt.

P.S. Pratade kort med Rob förut, och han hade varit med och klätt en person som hade omkommit i en hemsk olycka -- killen tankade bilen från sin reservdunk på motorvägen och blev påkörd av en lastbil, släpad med 100 m, och invirad i grillen. Vet inte hur mågna gånger M har tankat sin bil på motoirvägen från reservdunken...

Ledsna tankar går till alla som mister någon, glada till mig själv och er som har dem kvar.

Lördagskvällen började med en mycket spännande händelse -- M och jag satt inne i bilen på biltvätten!!! Man skulle knappa in en kod från en lapp, och M trodde inte att han skule hinna tillbaka in i bilen, men jag frågade om han inte kunde be killen i biltvätten bredvid, och min M är snäll och gör allt för mig. Så vi satt och blev helt översköljda av vatten och våtmoppar och det var sååååå spännande! Om man har fantasi över kan man berätta klaustrofobiska skräckhistorier under tiden, men jag var så maximalt underhållen ändå.


Det hjälper att vara lättroad :)

Nästa gång får Mikael tvätta bilen.


Eller så gör jag det själv.


Källa: Alla foton, Google

Vilken mat äter du ofta?
Borde svara potatis

När du är på kalas, är du den som sitter eller hjälper du till att duka av?
Personligheten: Duka av, Kroppen: Sitta

Var sitter du helst när du bloggar?
Vid mormors sekretär där datorn står...

Köper du trisslotter ofta?
Aldrig

Vilken stad eller land har varit din bästa semester?
Antigua

Tv kanal du tittar mest på?
Vet ej, men jag gillar Law & Order

Jag vill sätta in en stor kram här till mina gamla bokklubbsvänner som har glatt och stärkt mig i så många år. Jag saknar er. Ni var -- är -- grymma. Bara mamma saknas på fotot, som är taget i VF 24 sept, men jag vet inte vilket åt. Katrin har troligtvis Saga i magen och hon fyllde väl 2 i julas, så då borde kortet vara från 2006. Ni var självgående på många vis och underlättade mitt bokklubbsslit. Tack för det! KRAM!

Såg på Deckarbiten att det utdelas några priser i "dagarna". Sue Grafton känner jag igen, men jag är så senil att jag inte vet om jag har läst nåt. Men dessa tre måste läsas.

Crime Writers’ Association (CWA) delar den 6 maj ut sitt finaste pris, the Cartier Diamond Dagger för 2009, till Andrew Taylor med motiveringen ”for sustained excellence in crime writing”. Och redan nu (30 april) ger Mystery Writers of America var sin Grand Master Award till James Lee Burke och Sue Grafton.

Note to self: Tänk över var du ska ställa din Cartier Diamond Dagger nånstans. Det får ju inte vara för skrytigt, även om den inte ska gömmas heller. Men lugn, du har nog 20 år på dig att bestämma dig. Eller behövs det 30?

Jag har ju varit lite sur på att jag aldrig vågar äta sushi. Men, ser ni, jag är en ekonomisk dam, som vet att sushi inte är billigt, och om jag inte gillar det, vilket det känns som om jag inte kommer att göra, så måste jag äta nåt annat efteråt och då blir det dubbel middagskostnad. Men idag åkte Mikael och jag till en restaurant, Bamboo Palace, som har både kinesisk och japansk buffé. D v s man kan grunda med sushi, och gillar man det inte, har man ändå betalt för lite stekt ris och friterade räkor mm.

Rapporten om första sushismakningen lyder tyvärr sålunda: Tvi vale! Det var vidrigt! Jag fick ner en bit och två halvor, men den sista fick jag liksom svälja hel så fort den hade kommit in i munnen (så gör man med vissa afrikanska maträtter, men jag har glömt vad de heter, foufou??). Trodde att den med lax skulle falla mig i smaken, men det smakade inte som ris med gravad lax. Nej, jag fick kväljningar. I alla fall känner jag mig själv, för jag trodde inte jag skulle gilla det (tråkmåns), och nu har jag smakat det. Inte ens riset var gott.

Efter det åt jag två friterade räkor och en friterad kycklingbit. Sen satt jag och pratade medan Mikael åt, och så småningom gick jag och tog lite stekta nudlar och kyckling med lök och purjolök. Stället hade också vegetariska rätter som man kunde fylla ut kötträtterna med. Mikael åt såklart szechuan och japanskt, med lite sting i, men jag är mesig.

Sen hade de friterade bananer och åtta sorters glass till efterrätt. Och allt var all you can eat. För 138:-. Kinamaten höll inte världens bästa kvalitet, men det var ändå helt klart värt priset med tanke på all mat man fick och på att jag fick prova sushi. Servicen var vänlig, även om jag inte var på bästa humör och tyckte den leende tjejen som fem gånger frågade "Smakar det bra?" började irritera mig. Men det visar också att hon var och hämtade våra använda tallrikar och fyllde på vatten så många gånger, så Mikael gav henne ändå dricks. Han är generös och ger alltid dricks, såvida de inte varit direkt otrevliga. Själv är jag för svensk och snål...

Jag har som sagt en pest-dag. Sov dåligt fyra nätter, sen tre med god sömn, och igår natt var det samma eländiga visa igen. Hade inte hunnit hämta mig efter förra omgången så nu var det värre än nånsin. När vi kom hem gick M på toa och när han kom ut låg jag i soffan och storgrät, trots att jag hade försökt att låta bli eller åtminstone sluta tills han kom ut. Sen blev det bara ännu värre, och till slut grät jag så jag hulkade. Jag mår bara för dåligt, och när jag inte sover ovanpå allt annat så mår jag bara så pest att jag inte ens orkar leva, hur överdramatiskt det än låter.

Tog ett av mammas drakpiller (efter migrändoseringen som fick komma som ett brev på posten efter den lipturen) men när jag för en 45 minuter sen snarare började gråta i sängen istället för att somna bestämde jag mig för att gå upp och bröllopssurfta lite, som A-L sa att man gott kunde göra på nätterna. Vet inte om jag vågar blanda drakpillret med nåt annat, men jag tror jag måste ta nåt mer för att somna.

Undrar om jag kan gå till en veterinär och få sömnpiller för hästar? Det borde väl hjälpa.

Men just det, jag, kusinen från landet, såg en kändis på stan! Peter Settman höll sin brud i handen och gick förbi oss utanför restaurangen. Tror han skulle på bio på Rigoletto. Fast det är väl en sån sak som man borde twittra om, inte blogga om. Men dithän kommer jag nog aldrig. Tweet tweet.

Sett på Jaimee Rose. Finns fler på Guanabee.

I vår nystartade bokklubb läser vi just nu "Forgiving ourselves: Getting back up when we let ourselves down" av Wendy Ulrich, PhD. Den kan verkligen rekommenderas.
Den är en lagom blandning av psykologiska råd och mångåriga erfarenheter och andliga sanningar, som att Gud förlåter synder så då kan vi det också, och andra som är för djupa för att jag ska kunna skriva dem i en mening. Jag har hittills läst halva boken (vi delade upp den på två gånger) och jag har lärt mig mycket om mig själv. Rekomenderas absolut. Köp den på Deseret Book eller på Amazon.

P.S. Den är inte så äckelgrön som på bilden.

Böcker är nog bland det vackraste jag vet. Och egentligen behöver de inte vara så vackra i sig för att ändå vara vackra, för de betyder ju så mycket -- äventyr, verklighetsflykt, umgänge med spännande människor och tjuvlyssning på fantastiska konversationer. Så är det nog med männiksor också. De behöver inte vara så vackra i sig för att ändå vara vackra, med tanke på vad de innebär -- äventyr, verklighet, umgänge och spännande konversationer.


Källa: Absolutely beautiful things

Har fått celebert besök av Rachel samt Maren Bagge och Anna Fåhreus. De drabbades initialt av en nakenchock (låter med nöd och näpppe bli att dra några ekivåka skämt om att M och jag var på telefon då). Vi pratade Austen och böcker och äktenskap och annat intressant. Inte handväskor dock, men jag saknade det inte. De kunde gärna ha stannat längre. Älskar att prata på riktigt med intressanta människor!!!

Kan också meddela att jag vet vad jag vill göra sommaren 2010 -- gå en 7½-poängskurs på distans över nätet om Jane Austen som Anna ska hålla i. DÖDSROLIGT! Och då har jag ett drygt år på mig att bli så frisk att jag orkar. Überlängtan!

Dessutom har jag redan nu beställt en av böckerna som ska bli kurslitteratur; The third sister, som är en fortsättning på Sense & Sensibility. Köpte, när jag ändå höll på, fortsättningsboken av P&P, Presumption, också, eftersom författaren -- i en djungel av värdelösa JA-sequels -- tydligen ska vara bra.




Beställde också en film, Possession (boken av A.S. Byatt fick Booker-priset 1990), där Jennifer Ehle spelar. Filmen har JA-känsla, tyckte Anna.
Allt detta för 150:- inkl frakt på Amazon. Som hittat. Nu ska grejerna bara komma i posten också, foooooort!



P.S. På Amacon.com hade grejerna kostat knappa 400:- men på Amazon.co.uk fick jag dem för ovanstående pris. Alltså, det tillkommer inte ens tull och moms. Det du, A-L!

Visserligen har vi väl inte någon svininfluensa i Sverige än, men första fallet har precis upptäckts i Danmark (blev smittad i New York), plus att ett fall har upptäckts i Tyskland där den insjuknade inte har varit i Mexiko.

Tänkte därför delge er lite information som jag har letat fram.

För det första finns ingen anledning till panik. Myndigheterna har situationen under kontroll (låter som hämtat ur en dålig film), säger WHO.

Även EU:s hälsokommissionär, Androulla Vassiliou i Luxemburg, säger lugnande: - Vi måste vara vaksamma, vi ska inte gripas av panik, vi måste vara beredda.

"Ja, människor kommer att dö av den i Europa. Det är inte en fråga om huruvida utan om hur många", säger generaldirektören för hälso-och konsumentärenden vid EU-kommissionen Robert Madelin, enligt nyhetsbyrån Reuters. Men i det sammanhanget bör kanske påpekas att 250 000 - 500 000 människor i världen avlider varje år i den vanliga säsonginfluensan. Källa: SvD

Influensa är inte luftburet, utan en droppsmitta, så "kontakt" [som kan smitta] borde innebära att man har varit i kontakt med sekret, säger chefläkaren på Karolinska, enligt DN.

Om man ändå vill vara proaktiv finns det saker man kan göra:

• Undvik att ha nära kontakt med personer som du vet är sjuka.

• Om du själv är sjuk, håll avstånd till andra personer och stanna helst hemma från jobb och skola. [Har läst på andra ställen att om du är sjuk ska du och hela din familj stanna hemma tills ingen längre har haft några symptom på sju dagar.]

• Hosta eller nys i armvecket.

• Tvätta händerna med tvål ofta och noggrant.

• Använd handsprit.

• Undvik att röra vid ögon, näsa och mun, så slipper du smittas av föremål som influensavirus fastnat på.

Hit ska du vända dig:
• Om du är orolig för att du kan ha smittats, åk inte till akuten eftersom du då riskerar att smitta andra människor.

• Kontakta i första hand sjukvårdsupplysningen, din husläkare eller vårdcentralen per telefon. De kan sedan bedöma behovet av att gå vidare.

• Om de bedömer att det behövs ska du besöka din lokala infektionsklinik, som har kapacitet att ta hand om människor som har smittsamma sjukdomar.

• De som är i riskgruppen är de som har symtom eller har varit i Mexiko eller södra USA.

Källa: Smittskyddsinstitutet

Många internetbaserade företag som säljer medicin hårdlanserar Tamiflu på sina hemsidor. Ett av företagen, Euroclinix, som SvD har varit i kontakt med, hävdar att försäljningen av Tamiflu till bland annat svenskar ökat kraftigt efter utbrottet av svininfluensan. [Jag har också läst att kännetecknande för en pandemi är att vaccin inte hjälper i början av utbrottet, eftersom influensan är en ny sort som ingen har utvecklat vaccin mot ännu. Tamiflu är inte ett vaccin utan ett antiviralt medel och är alltså itne ett fullgott skydd mot att smittas av svininfluensan. Wikipedia säger vidare: "En studie har visat att Tamiflu är verksam mot endast 1,5 procent av influensavirus." Engelska Wikipedia säger också bl a att man kan ta Tamiflu inom två dagar efter insjuknandet, eller profylaktiskt om en pandemi hotar. Efter brister i tillgången på Tamiflu i samband med fågelinfluensaepidemin i sydöstasien 2005 räknar man nu med att det finns nog mycket medicin, både tillverkat av Roche, som innehar patentet, samt av andra företag som har fått tillverka medlet. Tamiflu är inte ett mirakelpiller utan har också negativa sidoeffekter, varför man ska använda omdömet. För låga doser kan också bidra till resistenta variationer av influensa. Så Tamiflu-intag är alltså inget som ska ordnas på individnivå, utan Smittskyddsinstitutet och andra instanser sköter administrationen av detta.

Det är fel att kalla H1N1-viruset som sprids över världen för en svininfluensa, anser Världsorganisationen för djurhälsa (OIE). Viruset innehåller även genetiska komponenter från fåglar och människor och ännu har inga grisar hittats smittade. OIE förespråkar namnet nordamerikanska influensan. Ett geografiskt namn anknyter exempelvis till spanska sjukan, influensapandemin som skördade miljontals människoliv 1918–19.

Sprids smittan till djur blir faran mycket större, varnar OIE enligt Reuters. Svenska grisar har god immunitet mot den variant av H1N1-influensaviruset som är specifik för svin. Stammen kom in i landet i början av 1980-talet. Ingen vet hur grisarna skulle reagera på den muterade form som sprids på andra sidan Atlanten. Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) uppmanar alla som arbetar med svin att vara uppmärksamma.

Källa: SvD

En annan gren av råd är den som gäller om man måste försätta sig och familjen i karantän hemma, som man säger i USA att man måste göra om man insjuknar. Plötsligt låter det som en mycket bra idé att ha mat hemma som räcker ett tag, samt mediciner osv. [Visserligen är faran större i USA och de verkar ta i lite mer än svenska medier skulle, men ändå.] Så här säger Meridian Magazine:

Stockpile food and medications ... Don't forget about those who are not ill. We need to have a three month supply of the foods we eat on a regular basis. During a pandemic there will be a great deal of stress in a home where people are ill. Be sure you have comfort foods in your storage as keeping a positive attitude is an important aspect of physical well being and healing, and nothing does that better than a brownie. While you are at it, your storage should include enough for others beyond your normal household, if possible.

It is important to store over-the-counter drugs for fever, muscle ache, nausea, diarrhea, and sore throat pain. Be sure to store both adult and children's varieties of these medications. Remember, aspirin should not be given to children without consultation with your physician. Be sure to have a supply of all prescription drugs required by every family member. Consult your doctor and/or pharmacy on how to do this. As you help to prepare those in the high risk group, be sure to help them to legally accumulate these supplies as well.

För sommarfina ben, "shave your legs with hair conditioner for smooth skin".

Har visserligen balsam hemma, men jag brukar epilera benen. Nån som anmäler sig som frivillig testare? Katrin kör snabbvariant med tvål, så balsam borde ju funka. Balsam borde dessutom vara återfuktande till skillnad från tvål, t o m Dove:s flytande.

Curbly tipsade.

Alltså, det här är ju helt genialt i all sin knäpphet.


Skär korv i kortare bitar, stick igenom lite rå spaghetti, koka tills al dente. Servera med blooood, jag menar tomatsås. Überhäftisch.

Sett på Curbly.

Elizabeth Messina har tagit kortet, som jag hittade på Bride's Cafe. Dröm stort! DRÖM STORT