Såg en sån grym kommentar idag på en deckarförfattarblogg, Criminal Brief:

Women carry designer bags with someone else’s initials stitched all over them. What does that say about them?

Jag älskar ju handväskor och skor och sånt, som vilken annan förnuftig kvinna som helst, men för min del kan de där initialerna i teorin lika gärna vara GeKås som Calvin Klein (ser ni att jag försökte allitterera där, med GK och CK? Snyggt, om jag får säga det själv.). Jag säger "i teorin", för det är ju ofta inte så att Ullared har lika snygga väskor som de med prislappshysteri. Ni fattar.

Vad är då märkeshysteri? (Mamma har anklagat vissa av mina syskon för att ha det. Det är nog snart bara jag som inte har det, men det är inte helt självvalt med tanke på min ekonomi, så jag tar inte åt mig äran helt.) Det kanske ger en sorts känsla av att man är nån om man vet att man har köpt jeansen på MQ istället för H&M. Jag älskade mina MQ-jeans. Mer än jag brukar älska H&M-jeans. Är jag ytlig? Antagligen. Märkeshysterisk, förmodligen inte. Pu!

När har det då gått för långt? När man vägrar ha på sig nåt som inte heter några bokstäver. I skolan är det "dåligt" att ha en bokstavskombination, i klädväg är det tydligen bra. Mera? När man köper dyrare kläder än man har råd med. När man köper fler kläder än man använder, och det finns saker med prislappar kvar i garderoben (detta kan också gälla Ullaredsfyndande!). När man inte vill umgås med folk som inte har rätt bokstäver på sig. När man tänker på/bekymrar sig för sina kläder, istället för att ägna sig åt vettigt tänkande, som att skapa världsfred och så.

Den här väskan från Bottega Veneta kostar €3900 på Net-a-porter.

Jag tycker den är jättehäftig och hade inte haft nåt emot att äga en sån. Men inte för ett pris som kan föda en hel afrikansk by i ett år.

Min slutsats: Mera ris åt folket. Och lagom dyra väskor.

Köpte mat igår på Konsum. Jag har sovit dåligt på sistone och förstår efteråt att jag har fått en minneslucka, för jag upptäckte en kruka persilja som jag inte hade nån aning om hur den har hamnat hemma hos mig. Mindes inte ens om jag var i Vi eller Konsum. Säger det för att jag ska ta på mig en del av skulden om jag inte var riktigt närvarande igår i affären.

Köpte en liten bytta gröna, spröda sparissar för 39 spänn. Pyttesmå och söta. De skulle bli supergoda till laxen. Öppnade byttan. Hmm, lite för mörgrönt på vissa toppar? Lite för mjukt! Lite ruttet!!!!!!!!!!!!!!!!! Det visade sig att 2/3 av sparissarna bestod av mjukt dregel på toppen. De som blev över var lagom till en person, som äter lite...

Det här är en typisk sån sak som man borde klaga på. Men trots att jag sov 12 timmar i natt har jag nog inte fått tillbaka hjärnan än, för jag kom inte på det förrän jag redan hade kokat dem. Klockan ringde precis, så de borde vara färdiga nu. M skulle varit här för 25 minuter sen... Får gå och duka och hoppas han kommer snart.

All information om Barack Obama som har setts i svenska medier, och de flesta amerikanska som jag har fått nys på -- och lite tillspetsat är det bröllopbloggar, inte nyheter -- har varit rätt ensidig tycker jag. Folk som gråter av glädje över den nye befriaren som ska vifta med sitt magiska spö och rädda USA från ekonomisk misär.

Läste idag något som talar på motsatsen. Intressant att det har tagit så här lång tid innan ögonen faller på något som inte prisar Obama:

"The corresponding velocity and mounting magnitude of federal spending is astounding, already 33% higher than the year-ago period. Federal budget deficits exceed anything in our national history. The budget deficit increased by $192.3 billion in just the month of March, over $40 billion more than projected, and is nearly $1 trillion just halfway through the budget year.

For the first six months of the federal budget year, the deficit totals $957 billion. The Obama administration projects the deficit for the entire year will hit $1.75 trillion – nearly four times the previous whopping annual record of $454.8 billion set last year.

The non-partisan Congressional Budget Office now estimates President Obama's budget proposals will result in $9.3 trillion in deficits over the next decade, a figure already $2.3 trillion higher than estimates made in February.

These federal budget deficits will take our national debt to about 80 percent of our gross domestic product. Even spendthrift Europe denies membership in the European Union if a nation's debt is 60 percent of GDP."

Vad menar jag med detta inlägg? Inget märkvärdigt politiskt om hur pengarna borde eller inte borde ha spenderats. Bara att Obama kanske inte är svaret på alla frågor. Man gör gott i att inte bli överentusiastisk i politiken.

Källa: Stephen M Studdert, Meridian Magazine

Förutom allt han gör så lagar han också mat åt mig. Emellanåt. Typ :) Kolla här vad jag hade glömt att han gjorde en gång när jag var deppig och orkeslös:


Det var gratinerad färsk tagliatelle med svampsås och tomat, serverat med lufttorkad skinka och sallad. Notera de gröna duttarna han har dekorerat med.

Detta måste vara mammans andra eller tredje barn, eftersom hon tar fram kameran istället för att rycka väck barnet.

Fått av Manuels.

Fick middag av m&p idag. Bra. Det var kalkonlåda med färska champinjoner och potatis som smakade färsk (???). Extra plus för färdiglagad, god mat.

Bra = Bokklubbens första "möte". Det saknades nog 5 pers eller så, men vi var nästan 10 ändå, så det var bara lagom. Fast jag fick massa frukt över. Det var ju därför jag ville att folk skulle anmäla om de inte kom... (Inte bra) Får bjuda M på frukten imorgon för jag är allergisk nu efter färsk ananas två gånger på tre dagar. Fast det var det värt, kli kli.

Mera bra? Datorn lever fortfarande. Fläkteländet går som ett tröskverk, men som ett tystare tröskverk nu när jag har tagit isär skiten och dammsugit inuti och i alla skrymseln som finns. Tangentbordet fick spel efter att jag dammsög det, bland annat ville e och r inte bli nedtryckta, men jag stängde av datorn och stryckte hårt på alla tangenter och nu fungerar det igen. Det senaste var att IE vägrade visa nåt. Det enda jag fick upp var texterna i mina RSS-feeds. Inga bilder, inga riktiga sidor. Provade i Firefox och då gick det. Så då laddade jag hem senaste IE och nu funkar det igen. Men datorn har ett eget liv som jag är rädd för att jag inte har någon som helst kotnroll över. Bra är i alla fall att han fortfarande är på min sida och är mig sååååå behjälplig.

Dåligt? För fjärde natten i rad sov jag inte. Med inte menas ett par timmar. Låter väl inte så farligt, men lägg det på knappa 15 års sömnbrist, så kan ni själva gissa. Inatt satt jag och grät så halva hushållsrullen gick åt. Försökte hålla mig vaken tills M skulle upp och förbereda seminariet, men lyckades lugna mig -- lurade mig själv att hypnos kanske vore nåt, och sen tog jag en Stilnoct och drömde om att bli inlagd och sövd. Vet inte om Stilnocten funkade, den brukar ju inte det, men jag somnade nog framåt femtiden.

Dåligt. Läkartid på förmiddagen efter den natten!!!!!!!!! Säger inget mer. Så på fyra nätter har jag nog sammanlagt fått en natts sömn. Har minnesluckor. Det kryper i nerver och jag mår illa. Har fått "låna" lite drakmedicin av morsan, så nu hoppas jag att jag kan vända på dygnet. Jag känner ingen verkan än dock, och jag tog pillret för 45 minuter sen. Jaja, kroppen vill ändå inte somna på två timmar och jag kan inte tvinga den till vad som helst. Sover jag inte i natt heller så hittar ni mig på hispan. Fast elaka mamma säger att de inte söver folk, bara sådär...

Dåligt. Migrän varenda dag. Nu är det sömnbrist. Längtar till Botox om ett par veckor. Är hemskt nyfiken på hur det ska gå och hur bra det ska funka. Bra = att jag fick komma till den där duktiga neurologen.

Bra. En låskille var i området idag och jag fick ett brytskydd installerat på ett kick. Har velat ha det sen jag flyttade in. Smidigt.

Bra. M ska komma imorgon på middag. Köpte färsk sparris idag (för 40 flippin spänn!!) som vi ska äta med hollandaisesås, samt pocherad lax och förmodligen dillstuvad potatis. Jag är ju galen i potatisgratäng, men det känns lite "hemmagjort" att göra potatisgratäng med dill i... Måste man inte ha dill till fisk?

Dåligt. Känner hur jag måste döva sjukdoms-ångesten och hopplösheten och förtvivlan över att det inte finns bot. Döva med kolhydrater alltså. Hemföll åt micropopcorn. Kunde varit värre. Drömde om mazarinkaka, chocolate chip cookies, morotskaka, citronfromage, brulépudding, Magnum, jordgubbsripplat GB-paket. Då är väl popcorn inte värst, som sagt. Skyll på det...

Bra. Jag är inte deprimerad. Kan ha ledsnaden -- och den är STOR just nu -- bredvid glädjen. Kan tänka att jag vill skriva, måla, se på nån JA-film, baka. Det är inte som om det ledsna äter allt annat tills det bara finns ett svart hål kvar. DET ÄR BRA!

Så på det hela taget, livet sucks, men jag behöver faktiskt dammsuga så det passar ju bra! [Jajamensan, foten i kläm!]

Denna fantastiska bild kommer från modeskaparen Vanessa Brunos Paris-lägenhet. Tydligen går god smak över gränserna mellan kläder och möbler.

Diggar rislamporna på vertikal rad. Ny tanke för mig.



Hittat på the style files.

Våldtäkt är oacceptabelt och förfärligt. Så är det bara.

Sverige har flest anmälda våldtäkter i Europa (46 per 100 000 invånare) - dubbelt så många som "tvåan" England (23 per 100 000 invånare) och fyra gånger så många som övriga Norden samt Tyskland och Frankrike. (Läs hela artikeln från TT i SvD.)

"De höga anmälningstalen i Sverige beror inte enbart på att man här har hög benägenhet att anmäla och att man även anmäler övergrepp av lindrigare slag.

Tvärtom, slår forskarna fast, tycks våldtäkter vara ett mer frekvent brott i Sverige än i länderna på kontinenten...

Tidig sexdebut, hög alkoholkonsumtion, 'fri sexualitet' och 'rätten till ett sent nej' ger helt enkelt fler våldtäkter, enligt studien."

Jag köper inte vänsterfeminismens devis med kvinnors rättigheter att göra vad de vill, klä sig hur de vill, vara var de vill när de vill, eller dricka hur mycket de vill. I ett perfekt samhälle finns det inga våldtäktsmän, ficktjuvar eller ekobrottslingar. Men eftersom vi inte lever i ett perfekt samhälle är det individens ansvar att skydda sig. Man ropar inte ut sin bankomatkod, man har inte tusenlappar i plånboken i sin öppna handväska i rusningstrafik i tunnelbanan (i nåt land), man dricker sig inte redlös och räknar med att andra druckna (med därmed minskad rättskänsla och konsekvensförståelse) ska låta bli att göra något fel mot en. Ingen har rätt att stjäla ens pengar eller ens oskuld, men var och en har en plikt att inte bete sig huvudlöst.

Jag är glad att studien kom till slutsatserna att ansvarslöshet ökar risken för våldtäkt. Inte så att vi kan skuldbelägga våldtäktsoffren, men så att tjejer kan förstå hur de kan undvika att bli våldtagna. En stupfull 14-åring som raglar ensam är en olycka som väntar på att hända. Jag känner djupt förakt för den som personifierar den "olyckan" och våldtar henne, men vi får inte göra det så lätt att bli den personen.

Jag var för trött i lördags för att orka göra nåt annat än se på film hemma i soffan, så vi tittade på Australia.

Mikael tyckte den var rätt värdelös och jag tyckte den var sådär. Den var sentimental och tillrättalagd och staplade film-klichéer på varandra (det enda som inte hände var att hjälten slogs men inte skadade sig). Men den lille killen var behållningen. Ljuvlig engelska, annorlunda tankesätt, söt som bara den.

Ni kan gott se filmen om ni vill, om ni har 2:40 över.

Som min fars dotter får jag väl beskriva maten också. Chips, grönsaker, dip. Färsk ananas (den godaste jag kan minnas att jag nånsin ätit) och vindruvor, fin mörk mintchoklad och hembakade mazarinmuffins. Jag stod för det sistnämnda, M för allt annat. Dessutom kom han med en helt underbar bukett i rosa med rosor, liljor, nåt jag inte vet vad de heter, och massa grönt. Helt undebar. Eller hur?

Rebecka frågade lite försynt idag vad "min bok" handlar om, och jag berättade. [Fråga henne dock inte, det får komma ut i sinom -- MINom -- tid.] När jag hade berättat det, kände jag samma sorts magpirr som man gör när man är nykär! Jag är kär i min bok!

Jag har haft boken i huvudet i kanske ett halvår, och skrev en första scen härom dagen. Sen dess har det rullat på massor och jag kom bland annat på ett viktigt efternamn när jag kissade förut. Har lurat på det i två veckor, eller tre. Inspirationen kommer när man minst anar det.

En liten rädsla som jag inte har låtit komma fram har dock varit om jag bara har en enda bok i mig. [OM ENS DET.] Det är tydligen så att man inte ska skriva till en agent förrän man är helt färdigredigerad med sin första bok och har börjat skriva på sin andra. Och så ska man fortsätta leta efter en agent tills man är redo att söka en agent för sin andra bok, om man inte har fått nån för den första under tiden. Har varit rädd för att jag bara har denna enda idé i mig. Men nyss såg jag några andra karaktärer framför mig, de är sudettyska damer som heter von Efternamn. De gömmer juveler i kuddarna, och sen kommer nazisterna. De bor i bok nummer två. Ska bara hitta på vad mysteriet/brottet är, och då inte nazisternas självklara. Och om jag ändrar mig och låter dem stanna i det oskrivna för att idén inte var nog bra när jag tänker efter, så vet jag åtminstone nu att det finns fler uppslag i mitt huvud. Jag är så glad att det inte är tomt där!

Tänk att Mikael aldrig är manligare, mer underbar, kärleksfull och alldeles min, än när vi håller aftonbön. En liten bön på kvällskvisten gör under för kärlekslivet.

Om ni inte ser, så står det på axlarna:

"She always knew she was strong."


Källa: Kelly Rae

Fast egentligen önskar jag att ni ska slippa känna efter och tvingas märka hur starka ni är, och bara få vila. Men det kanske är för er som för fattig bonddräng, att inte förrän ert arbete är slut, "får ni vila ut". Jag längtar efter det, åt mig och åt er.

För en skönsjungen och lika ljuvspelad Fattig bonddräng, prova denna på YouTube.

Tyckte ni behövde bild på en gås. Både fram- och baksida.





Källa: Cup of Jo

För er som känner Bo-C vill jag berätta om ett tal som hans kollega höll på hans disputationsfest och som Kristina återgav igår med den äran.

Personen började med att ta fram en tvärflöjt som han höll i och berättade sen, nästan som för sig själv, hur han hade träffat Bo-C, som också var ny doktorandstudent, och skulle lära känna honom lite. Kanske också skryta lite, vinna testosteronkampen. Mannen frågade Bo-C om han gillade sport, "Jodå". Mannen berättade att han brukade springa, "en tre gånger i veckan blir det ju, och jag har sprungit en del marathon och så där". "Jaså, vad bra". "Ja, jag har ju sprungit Lidingöloppet på si och så tid och kommit bland de 100 bästa." "Jaså, vad roligt" säger Bo-C, "Jag springer också nån gång ibland". "Har du sprungit Lidingöloppet?" "Ja, jag har vunnit det tre gånger." Då drar mannen fram tvärflöjten och spelar, eller snarare blåser lite hysteriskt i den. Han vann inte testosteronkampen om löpning i alla fall. Han drar upp nåt nytt ämne, nåt om jobb, och förlorar stort. Blåser i flöjten lite frenetiskt. Tänker att den där karlen kan ju inte ha nåt liv, så han frågar Familj då? Ni vet själva hur många barn Bo-C har. Mera flöjt. Ja, men han kan inte hinna med nåt andligt liv: "Min mamma var präst." "Jag är biskop". Flöjten. Nåt med nån okänd behandling. "Jag har skrivit en bok om det". Flöjt. Efter att den stackars kollegan hade försökt med ALLT och blivit gruvligt brädad av den så försynte mannen, tänker han till slut i brist på annat dra till med nåt lågt -- skvaller. Han har hört att två kollegor har träffats och blivit ett par och till och med gift sig. "Visste du det?" "Det var jag som vigde dem". Darrigt blåsande i flöjten. Så gick det med det.

Mannen berättar efteråt att han också hade tänkt dra till med nåt om musik, men så kom han hem till dem och ser en stor flygel och massa instrument och noter och vågade inte, för då hade väl Bo-C börjat spela Bach. Men där är faktiskt en sak han inte är framstående inom.

Kollegan sa i alla fall att han har hittat Bo-C:s överman. Han själv! Nu har han disputerat och till och med överträffat sig själv, sa han.

Och jag tänkte på det igår, det där med att överträffa sig själv, och skryta. Jag tål verkligen inte när folk är duktiga och måste påpeka det! Är man ett geni så kommer det fram. Finns inget värre än högljutt spel på egen trumma. Go Bo-C: "Jodå."

Har varit och firat Thomas som fyller 25 idag. Trevligt! God mat också, och gudomlig tårta. ICA:s moussetårta, tror det var skogsbär. Bröllopsvärdig! (Jag är visst enkelspårig?)

Det som slog mig var att jag satt där med Mikael, Kristina, Thomas och Johanna (Jonathan är i Italien en vecka), Kristinas föräldrar samt Thomas kompis Stephanie, och förutom Stephanie så var alla andra släkt med varandra. Eller, DET slog mig inte, utan det som slog mig var att de är "främlingar" för mig, såtillvida att det inte är mina släktingar, sådär som folk brukar vara som man firar födelsedag med och som man har känt hela sitt liv sen barnsben. Men ändå ska de ju BLI mina släktingar. Lite weird. Vissa saker är nog enklare att greppa när man är 20 och knappt har hunnit vänja sig vid sig själv. Nu är det liksom ett helt livs levnad som måste "tränas om". Nya människor att kopplas ihop med. Jag vet, ni är alla vana vid det vid det här laget. Men för mig är det nytt fortfarande. Trevligt, men nytt.

Behöver ett balkongbord. Hade önskat mig ett sånt här fast i trä istället, men ibland får man vara förnuftig. IKEA har det nämligen för bara 159:-


Sen måste jag nog också ha någon bänk till framsidan. Jag tror inte riktigt det finns plats till det, men det är så fint. Dessa kostar 695:-/st.



Kanske bara en liten gungstol i alla fall? 699:-


Och så måste jag ha ett nät. Detta är 150 cm i diameter och kostar 99:-.

Och så måste jag ha ett sånt nät som man kan sätta för balkongdörren så att man kan ha öppet utan att det kommer in getingar och flugor och myggor. Något till sovrumsfönstret också, så att man kan ha tvärdrag varma dagar. Det har de nog på Rusta.

Och så en Solig bricka som man har med sig frukosten ut till balkongen på. 79:-


Och en Solig mobil som glittrar i solljuset. 129:-. Det blir finemang.

Jag hjärtar dessa. Seriöst!

Källa: Design*Sponge

Möblerna är för tunna och minimalistiska för mig, men burspråket får mig att sukta.



Källa: decor8

Har ju tidigare sett många som färgkoordinerar sina böcker. Men här är en annan version av koordinationstanken -- alla böcker har ett vitt omslag. Lite svårt att hitta bland dem, men om man har böcker bara för syns skull så är det snyggt. Tycker det är lite helgerån att se böcker som pynt, men bättre att pynta med böcker än med själlösa pryttlar i så fall.



Källa: Shoebox decor

Källa: In this instance

Om man inte har ett eget rum åt sin arbetsplats kan man dekorera utrymmet lite så att det känns som en avskild plats. Lättare att måla än att geringssåga lister, eller hur? Melikes.



Källa: Alkemie

Ett gammalt bort som saknar ett ben. Vad göra? Använd halva, sätt fast det i väggen och vips har du ett tjusigt litet pelarbord.



Credit: Martha Stewart

Hyllor i trappan, vad smart!



Credit: Martha Stewart

Såg precis ett ljuvlig inlägg om uterum på Alkemie. Man vill ju ha pensionärskuvös och dubbelgaragestor balkong och bättre väderlek så man kan inreda som i de här läskande bilderna.

















Men ser ni nåt? Ingen av dem har matbord på uteplatsen. Vad är det första en svensk gör på balkongen/verandan/uteplatsen/kuvösen, så fort majluften tillåter? Jo, äter! Vad är det med sommar som gör att vi måste inta maten utomhus? Har ni några teorier? [Själv kan jag gärna äta maten inomhus, utan getingrisk eller sol i ögonen. Men annars är det OK.]

Grattis på internationella bokdagen!

Källa: Apartment Therapy

1. When did you first fall in love?
I skidbacken i Hemsedal, 1976. Min skidlärare Ole fick mitt hjärta att slå (jag kom hem och skrev på en pärm Jag älskar Ole) fast jag knappt förstod vad han sa.

2. What was the saddest moment of your life?
När David gjorde slut med mig. I efterhand var det mer drömmar som krasades än just han. Har också haft oräkneliga riktigt ledsna stunder på grund av min ohälsa.

3. How is your life different than what you imagined?
Jag kan inte arbeta eller göra "vad jag vill"!!! Kan inte ens gå till VH centrum om jag har lust utan att planera och vila i flera dagar och ändå kanske jag inte orkar. Trodde inte heller att jag skulle vara så här gammal när jag träffade någon att gifta mig med. Fast det är inte så farligt, det sörjer jag inte.

4. What is your earliest memory?
Den där svarta hästen vid Doktorsgatorna i Göteborg. Rättare sagt hade jag glömt av den, men kände igen den när jag tog bussen till Linnéplatsen och sommarjobbet nån gång i sena tonåren. Då insåg jag att jag hade suttit på den hästen och frågade pappa om farmor nånsin hade bott i närheten, för det var henne jag kopplade ihop det med. Det hade hon, så minnet stämde.

Storknade över en artikel på Newsmill (läs den gärna om ni tål att bli upprörda) om en dom i ett fall av spädbarnsmisshandel som har undgått mig hittills (jag är visserligen ingen duktig mediekonsument, men ändå). Jag vet knappt hur jag ska kunna somna i natt! Jag har ont i magen!!!! Saken är som följer:

En familj med två barn kontaktar sjukvården tre gånger under det nyfödda flickebarnets 17 första dagar i livet på grund av blåmärken mm, men vården skickar hem dem med orden: Ingen fara.
Sedan kommer någon på att det är barnmisshandel och socialen tar barnen. Föräldrarna bönar om att sonen ska få komma till gudföräldrarna, som känner honom, men efter en natt där kommer han i familjehem. Han har vid ett tidigare tillfälle fått hastig feberuppgång och krampanfall, vilket mamman berättare för socialen, för vidarebefordran familjehemmet. M a o måste han hållas under noggrann uppsikt när han får feber. Detta har inte framförts, så pojken blir medvetslös (tror jag det var) och får åka helikopterambulans. Familjemamman chockas svårt. Socialen avböjde också föräldrarnas begäran om att pojken ska få psykologhjälp på grund av traumat att bli skild från sina föräldrar. På vilket sätt förbättrades hans liv av socialens insats?
Vid dotterns födelse har både farmor och mormor bott hos familjen i deras tvåa för att hjälpa till. Varken de eller mamman har märkt att fadern skulle ha misshandlat sin dotter på ett grovt och rått sått, vilket han döms för. Dagispersonal, släktingar mm vittnar också om familjen som funktionell och lycklig.
Vid rättegången berättare två svenska läkare om att barnets röntgenbilder visar på upprepad och ihärdig misshandel. Tre andra läkare (från bl a Oxford och Stanford) hänvisar å andra sidan till rakitis, engelska sjukan, en D-vitaminbristsjukdom (som ofta drabbar asiater som vistas i norden -- mamman är från Thailand och har vid senare tester testat positivt för D-vitaminbrist) som kan orsaka benskörhet och överföras mellan mamma och foster. Vid födelsen fick personalen använda tryck utifrån för att få barnet att vända sig i magen. Skadorna kan ha uppkommit då utgår man ifrån, även på ett friskt barn, let alone ett barn med benskörhet om nu så är fallet. Barnet har dessutom fått en liknande skada efter familjehemsplaceringen. Osannolikt att även familjehemmet skulle utöva grov misshandel mot barnet. Familjen anklagas istället i media för att köpa sig fria genom de utländska läkarnas vittnesmål.

Slutsatsen? Mamman har inte fått träffa sitt barn mer än en gång i månaden, bebin är kanske nåt år eller två nu, och pappan är dömd för grov misshandel och sitter 4 år i fängelse. Med 2 läkare mot 3:s vittnesmål?????!!!!! Och trots komplett avsaknad av övriga misstankar på misshandel både från socialen och polisen?!?!? Visst är ett barns hälsa och välmående första prioritet och överskuggar milsvida alla andra (-s) rättigheter, men är det för barnets välmående att sätta barnets far i fängelse på så lösa grunder och ta barnet från sin familj och sitt hem? Svaret är ett självklart nej!

Jag kan inte komma till någon annan slutsats än att domen är felaktig, och att det här är ett skrämmande fall av rättslöshet. Men jag låtsas inte sitta inne med alla fakta. Motbevisa mig gärna den som kan, eller vet nåt mer.

Läs också mammans blogg och en annan artikel här.

Klistrar in följande in sin helhet från pickipickis matblogg. Blir riktigt sugen på räkor och couscous! Vem vill bjuda mig på det här?

Carl och jag sätter alltid poäng på maten vi äter, på en skala 0-10. Fråga mig inte varför, det har blivit en lite småtöntig vana svår att sluta med. Igår kväll fick den här fräscha couscoussalladen med räkor som jag bjöds på en nia av mig. Att jag delar ut en nia är mycket ovanligt, det här vill jag verkligen äta snart igen.

Couscoussallad med chiliräkor

Marinerade räkor: 800 g färska räkor med skal
0,5 dl olja smaksatt med röd chili
(alt olja + 1-2 finhackad röd chili)
½ lime

Couscoussallad:
3 dl cous cous
3 dl grönsaksbuljong
2 st tomater
1 mango
½ paprika
1 rödlök
1 ask baby/bladspenat

Pynt: ett par skivor vitt bröd
fetaost
flingsalt

Blanda marinaden och skala räkorna, låt räkorna ligga i marinaden någon-några timmar. När det är middagsdags, koka couscous i grönsaksbuljong, enligt anvisning på paketet. Tärna paprika, mango och tomater. Skär rödlöken i tunt. Blanda couscous med resten utav salladsingredienserna. Dela bröd i små fyrkanter och rosta till krutonger i en torr panna. Lägg upp couscoussalladen på tallrik, pynta med smulad fetaost och krutonger. Lägg därefter ner chiliräkorna i en het stekpanna (de ska i princip bara ner och vända). Toppa couscoussalladen med räkorna och använd marinaden som (stark!) dressing.

Såg den här härom dagen på People St Clair studio. Det är ett litet bibliotekskit. [Läs nu inte bibliotek-skit!] Så kan man sticka i en lånelapp längst bak i fickan, där det står hur länge de får låna boken. Och så kan man spara nåt hemma i sitt kartotek över vem som har lånat vad när. Och så får man stämpla datumet. Ooo, så romantiskt!

Hade väl aldrig trott att lila och orange kunde passa så här bra ihop. Som Mikael och jag. Eller så.



Bilden sedd på Apartment therapy

Mamma har i många år pratat om att man borde bli svensktvättskonsult. Inte så som farfar var, som visst jobbade på tvätteri i sin ungdom (eller minns jag det helt fel???), utan som språkkonsult.

Det är fler som behöver hjälp med tugget.


Den engelskan slår t o m lärarvikarien i högstadiet som försökte få hela klassen att säga efter henne: "jal-la-ra-wie" (jewellery).

Källa: Engrish funny

Har alltid önskat mig ett gästrum. Så romantiskt att kunna ställa in en liten bukett trädgårdsblommor på nattduksbordet, lägga dit ett par böcker, tidningar med vackra bilder, och få slå in en tvål i smörpapper och spets och snöre. Det skulle också finnas en liten skrivhörna, där gästen skulle kunna skriva riktiga brev med gåspenna och dricka te medan han/hon tittade ut över ägorna för poetisk inspiration.

Källa: decor8

De som har sovit hos mig känner inte igen sig i ovan. Man får på sin höjd en knölig gammal kudde och den där gulrutiga 80-madrassen. Men det är bara för att jag inte har nåt gästrum. Då vore allt annorlunda.

Little brown pen är en blogg på engelska från Paris. Den är full av foton av vardagsvackra ting, ibland samlade efter tema, som storm,


chalkboard,


trä.


Värd att ses, säger jag som bara har tittat på första sidan än, men njutit!

På Vi hade de bara kola-varianten, så M och jag köpte varsin. För att prova, mest.

Fin ask. Kan och skall återanvändas :)
Glassen ser lite liten ut. Mindre än en vanlig Magnum, men dyrare (22:-).
Men den är fint vriden som Turning torso.
Rätt god. Krasar lagom men tappar inte bitar i knät. Lite åt det (för) söta hållet.
Hmm, tur att den inte var större. Kolan var lite mäktig så det var lagom storlek.
Slutsat: God, men inte någon ny favorit.

P.S. När man sen har ätit upp och stoppar tillbaka pinnen i asken blir det lite vampyr-varning över det hela. Sova i kistan och så där. Twilight-yran sprider sig.

P.S. Reklamen ljuger. Jag ser inte ut så här efter att ha ätit den. Det är det nog bara Eva Longoria som gör. Och inte ens hon heller förresten, tror jag.

Bebislår är nog det ljuvligaste som finns. Jag har sagt det förr och säger det igen.

Källa: Layers of meaning

Fast det här är en kaka utan mjöl! Alltid några kolhydrater mindre. Den ser i alla fall ljuvlig ut!


Paula Deen's Deep Dark Chocolate Truffle Cake

You'll need a 9-inch springform pan. It has a latch on the side that helps you release the cake. Because there's no turning this one upside down to get it out.

Place some parchment paper on the bottom so it hangs over. Close the latch to hold the paper in place and secure the sides. You'll also want to spray the paper with some non-stick cooking spray just to be safe.

After your pan is ready, preheat your oven to 325 degrees.

Separate 6 large eggs. Yolks in one bowl and egg whites in another. Set aside.

You'll also need 8 oz. semi-sweet chocolate and 8 ounces dark chocolate. Break it up in a large bowl and add 2 sticks of butter. Melt in the microwave at 30 second intervals, stirring in between until completely melted and smooth.

Whisk in 1 1/4 cups sugar until combined.

Then add the six egg yolks to the chocolate and sugar mixture, one at a time, whisking after each addition.

Now, in a medium bowl, beat the six egg whites on high with an electric mixer. Beat it for several minutes until stiff peaks form.

Then, gently fold your egg white mixture into the melted chocolate mixture until combined. Pour it in your pan and bake for 1 hour at 325 degrees.

It will rise pretty high in the oven, but when you take it out to cool, it will fall. And fall hard. Yay!

Let it cool one hour on the counter and then for at least four hours in the refrigerator before you release it from the springform pan.

Min tryckta Svenska akademins ordlista har jag försnillat och har därför fått förlita mig på deras ordboksvariant på nätet. Den har funkat sådär. Men nu finns den riktiga ordlistan på nätet, i samma prakt som den tryckta. Använde den senast igår. Såklart får visst skrivas som ett ord. Kolla själva.

Plötsligt igår kväll (natt) kände jag mig konstig, och sen började illamåendet växa med blixtens hastighet. Jag fick springa in till toan och trodde jag skulle förvandlas till en vulkan på vägen dit! När jag kom till badrummet och körde nästan i holken, mådde jag superilla, var helt svimfärdig och svetten flöt. Frossbrytningar, uäää. Men jag spydde inte. Föll ihop på golvet.

Där låg jag i jag vet inte hur länge. Spydde aldrig. Illamåendet gick över.

Tänkte på Mikael som faktiskt spydde i söndags. Och mådde illa igår också.

Tänkte på alla mammor som torkar spyor och alla små barn vars små kroppar hulkar sig av kräkskonvulsioner.

Jag fick liksom bara ett förskalv. Och det var förfärligt.

Det här är mitt ode till alla som spyr. Ni har min fulla sympati.

Tre jobb jag haft:
diverse uppgifter i storkök på sjukhem (sommarjobb under tonåren)
speditör
översättare

Tre platser jag har bott på:
Göteborg
Warrington
Basel

Tre saker jag gillar att se på TV:
Law & Order etc
House
Äntligen hemma m fl inredningsprogram

Tre favoriträtter:
ordentlig köttbit m bearnaisesås och klyftpotatis
lamm med potatisgratäng
spaghetti med köttfärssås

Tre platser där jag helst skulle vilja vara just nu:
hos Mikael
på stranden
i London

Jag är säkert sockerberoende, för när jag såg den här bilden började det omedelbart vattnas i min pavlovska hundmun. Ett kungarike för en brownie med cheesecake!

Läs om Brownie-puristens omvändelse (eller fall, som hon kallar det) på Dine & Dish.


Black-and-White Cheesecake Squares (from Martha Stewart Living Magazine)
Vegetable oil cooking spray
2 cups plus 2 tablespoons all-purpose flour
3/4 cup unsweetened Dutch-process cocoa powder
1 teaspoon baking soda
1/2 teaspoon salt
10 ounces (2 1/2 sticks) unsalted butter, softened
2 cups granulated sugar
3 large eggs
21/2 teaspoons pure vanilla extract
8 ounces cream cheese, softened
1/2 cup confectioners’ sugar

Preheat oven to 325 degrees. Coat a 9-by-13-inch baking dish with cooking spray. Line dish with parchment, leaving a 2-inch overhang on both long sides, then spray parchment.
Sift flour, cocoa powder, baking soda, and salt into a large bowl. Cream butter and granulated sugar with a mixer until smooth. Add 2 eggs and 2 teaspoons vanilla, and beat until smooth, scraping down sides of bowl. Reduce speed to low; add flour mixture. Increase speed to medium; beat until incorporated.
Reserve 1 cup of dough; cover, and refrigerate. Press remaining dough into bottom of prepared dish. Refrigerate for 30 minutes (I eliminated the refrigeration step). Bake until base is set and edges are puffed, about 25 minutes. Let cool in dish on a wire rack.
Mix cream cheese, confectioners’ sugar, and remaining egg and 1/2 teaspoon vanilla in a medium bowl. Spread over cooled base; crumble reserved dough on top. Bake until filling is set, 25 to 30 minutes. Let cool in dish on wire rack, then lift out using overhang. Cut into 24 squares. Squares will keep, covered and refrigerated, for up to 3 days.

M föredrar "mindless entertainment" där det ligger publikskratt i bakgrunden, och gillar inte precis polisserier på TV, såna som jag nästan uteslutande tittar på, som Law & Order. Han tycker inte att deckare är nåt vidare bra heller. Detta har fått mig att fundera på varför jag älskar att se på och läsa om poliser och mördare och annat som borde skrämma livet ur mig. Varför är deckare min bästa avkoppling, både på TV och i bokform?

Läste en artikel från Meridian magazine som sökte svaren på just den frågan. Det tydligaste är väl att man läser deckare för underhållning, verklighetsflykt och för att lösa en gåta, står det. Men då kunde man lika gärna lösa korsord. (Intressant att jag är lika stor deckarfantast som M är korsordsfantast.) Alltså räcker inte det svaret. Letar vidare.

Marie Rodell, in her book Mystery Fiction, (1943) digs a little deeper into why everybody likes to find a body in the library. People, she said, read mysteries to get:
1. The vicarious thrill of the manhunt… carried on intellectually in the cleverness of detective and reader.
2. The satisfaction of seeing the transgressor punished.
3. A sense of identification with the people [the hero principally] and events in the story which will make the reader feel more heroic.
4. A sense of conviction about the reality of the story.

Hm, nu börjar vi närma oss nåt. Vicarious thrill låter bekant. Jag har ju alltid älskat att läsa just för att man får åka överallt, se vad som helst, och vara allt och alla. En renodlad thrill-seeker är jag väl inte i verkliga livet, men jag har skrivit under med Beatrice Milton på rabattkuponger vid ett flertal tillfällen, så visst lever jag farligt. Och punkt 2, att få det bekräftat för sig att de onda straffas, kan nog vara en drivkraft för mig, som i visst mått är en rättvisefantast och petimeter. Punkt 3 känner jag också igen mig i. Det kan vara väldigt empowering att "vara" hjälten, polisen, de smarta och goda och "vinnarna".

Just den punkten utvecklas lite i artikeln:
In every good mystery the mythical elements are in place. Death (the body in the library) comes as a result of evil (the murderer) and is overcome by reason (the clever work of the detective) and bravery (often facing the criminal alone). Our hero ventures into the world of the crime, is challenged and threatened, then overcomes through reason and courage, and the reader is left with an assurance that the unknown dangers that terrify us (the greatest of which is death) may be faced successfully. So the mystery is more than an escape; it is a way of preparing the mind and spirit to face the next real challenge by placing ourselves in the archetypical myth of the hero. And you thought you were just killing a couple of hours by the pool!

Nu tror jag vi har börjat sätta fingret på spiken.

Artikeln avslutas med en lista på Twenty Great Mystery Novels in Random Order. Den borde bokmärkas och betas av. Tänk att vara ledig i en månad, ligga på en ensam solstol vid vattnet med en rejäl parasoll och Garbo-glasögon och bara läsa, en deckare om dan. DET är min typ av semester, det! Mikael kan dyka under tiden.

1. The Complete Sherlock Holmes, A. Conan Doyle
2. The Moonstone, by Wilkie Collins
3. Death in Holy Orders, P.D. James
4. Rebecca, Daphne du Maurier
5. The Complete Father Brown, G.K. Chesterton
6. Murder on the Orient Express, Agatha Christie
7. Clouds of Witnesses, Dorothy L. Sayers
8. One Corpse Too Many, Ellis Peters
9. The Name of the Rose, Umberto Eco
10. Rumpole of the Bailey, John Mortimer
11. The Firm, John Grisham
12. The Third Man, Graham Greene
13. A Thief of Time, Tony Hillerman
14. Crocodile on the Sandbank, Elizabeth Peters
15. Judgment in Stone, Ruth Rendell
16. Time and Again, Jack Finney
17. The Maltese Falcon, Dashiell Hammett
18. The Spy Who Came in from the Cold, John le Carre
19. Dancers in Mourning, Margery Allingham
20. The No. 1 Ladies Detective Agency, Alexander McCall Smith

Apropå nr 20 så hittade jag massa foton från den filmen här. De ser ljuvliga ut! Pappa fick filmen igår i födelsedagspresent. A must-see tror jag.


Och just det, nu vet jag vad jag ska börja kalla min figur: Traditionally built!

Nu har vi fått ordentliga besked från syskon och bihang som träffat tvillingarna, och det verkar som om alla är rörande överens om två saker:

1) Det är nåt fel på Mia, men
2) Man kan få kontakt med henne och hon kan se en

Det senaste är att musklerna runt ena ögat eventuellt inte fungerar, men om det är det kan det växa bort alternativt opereras inom mindre än ett år. Glädjande nyheter. Inga hjärnskador verkar aktuella.

Ellen & Rob träffade dem för bara ett par dar sen en halvtimme på en rastplats nånstans i upstate New York. Då såg det ut så här:

Ellen flirtar med Isabella. Mia spanar efter Bettans bröst?


Rob får Mia att småle, eller var det gaser?


Isabella verkar ha det lika bra som Ellen.


Här tränar vi nackmuskler. Ett å två å lyft. Den stolta mjölkmaskinen i bakgrunden.


JAG ÄR AVIS!!!


- kärlek -

Har precis chattat länge med en gammal vän. Faktiskt en som "jag" döpte på mission men som nyligen har lämnat kyrkan. Det var ett intressant "samtal".

Vi förenades i vår kärlek till Frälsaren och tacksamhet för hans försoningsoffer och nådegåva, även om vi var oense om andra saker. Jag säger glatt att folk får tro precis vad de vill. Men gör det, tro något! Tro på Gud eller på mamon, tro på ödet eller på evolutionen eller på män på mars (nej, kanske inte just det), men utnyttja det fantastiska som är att tänka, känna, upptäcka, välja själv!

Och i religionens andra kommer jag här med ett prima tips. Mamma har precis översatt sin tredje bok som ett privat projekt och den vackra, inbundna boken finns nu nytryckt och klar till inköp för 90:-. Den heter Ett hus för härlighet och är skriven av S Michael Wilcox. Se mer info på hemsidan JKKbok. Sprid gärna informationen.

Igår skulle M komma fast jag var trött och inte orkade tvätta håret. Dessutom tyckte han att vi skulle gå på en liten liten liten promenad. Jag lät honom tvinga mig. På ängen ovanför området hade det smällts upp ett litet nöjesfält som vi begav oss mot i snigelfart (det ÄR uppförsbacke faktiskt). Jag trodde det skulle vara barnkaruseller och sen slut, men jag blev positivt överraskad! De hade en Virvelvinden, som M och jag hoppade på.

Jag var som ett barn och excited var bara förnamnet. Den satte igång men vi snurrade knappt nåt alls. Jag trodde att vi var för tunga, men då satte den igång lite. Jag skrattade så jag tjöt! Sen ville Felicia Hagman hoppa av, så han stannade den. Men folk fick åka mera. Här är vi innan den ska ta fart andra gången. Ni ser att somliga av oss är mer motvilliga än andra...
Jag skrattade och skrattade och det snurrade alldeles ljuvligt. Men det räckte inte, och det började snurra riktigt riktigt rejält. Sådär så man inte ens kunde hålla i huvudet utan fick luta sig bakåt om man inte ville ha en whiplashskada. Men jag skrattade fortfarande högt. Men jag såg på Mikael att han började må allvarligt illa. Han hade blivit svettig i ansiktet och stönade märkbart. Han lät döende. "Ni kvinnor snackar om å föda barn..." Till slut räckte han ut armen och försökte ropa stopp, men hans röst bar honom knappt. Gubben fattade i alla fall och stängde av. M sa bara ojojojojoj, höll sig för magen och klev av. Glittrande överläpp. Svalde spyorna och tog det som en man. Han gjorde det av kärlek. 30 spänn var för mig en biljett till himmelriket, för honom en biljett till helvetet. Men han hörde mig skratta mer magskratt än han har hört på länge, så det kanske var värt det i alla fall. Och nu förstår jag varför vi aldrig har varit på Gröna Lund...

Sen kastade vi "bollar" mot en plåtpyramid. Min boll tog i sargen och Mikaels två tog i botten på pyramiden men den lyckades stå kvar ändå, andra halvan. Det var typ sand i plåtburkarna så de skulle vara stabliare... Fusk. Men vi "vann" en tjuta som lät som en blandning av en anka och ett skrikande barn. Sen köpte vi lotter där man kunde vinna en meterstor Paradis- eller Schweizernötask. Vi vann inte. Sen kom vi till en fiskedamm där jag lyckades fiska en påse med ett minimjukdjur i. Det minsta barn hade klarat det, det var nog en sån där "vinst varje gång". Sen köpte M popcorn i en strut. Äkta nöjesparksmat. Jag fick aldrig sockervadd på Liseberg när jag var barn så jag köpte en "bukett" spunnet socker, blått, med hallonsmak. Det var vidrigt. Dög som mustasch på sin höjd.


Sen lyckades M nästan plocka upp ett mjukdjur med en griparm. Sen spelade vi på chokladhjulet. Mina fem nummer för 50:- var på min födelsedag, 17, M:s födelsedag 24, mitt turnummer 13, och så tog jag 12, 14 och 15 också för att gardera mig. Hjulet snurrade i evigheter och medan det snurrade kom Hagmans igen. Andreas berättade om en gång på Grönan när hans pappa hade lagt pengar på varenda nummer men så precis när han skulle lägga på det sista kom en tant och la handen på rutan. Han frågade om han inte kunde få det sista också, och till och med hon som körde hjulet tyckte han skulle få det, men tanten gav sig inte. Jaja, tänkte Andreas pappa och besegrades. Så snurrade hjulet. Ni tror väl inte att det blev nåt annat nummer än envisa tantens? Andreas pappa läckte överhettningsrök. 380:- down the drain. Hur som helst, Andreas hade räknat ut att de skulle lägga på alla siffrorna på det här hjulet också, men det visade sig att det bara var mittenfacket på varje siffra som var en chokladvinst, kantpiggarna var bara ett mjukisdjur. Så då blev det inget med det. Felicia var missnöjd men gav sig. Sånt é livet. Sen gick M och jag hem och jag gjorde korv stroganoff och ris medan M överförde fotona från mobilen. Och jag saknade inte ens att vi inte åkte fler grejer. Det fanns två vuxensaker till, men med tanke på Mikaels mage ville jag inte. Och åka ensam är inte roligt. To må man vaere.

Vilken superkväll! Nöjesfält bakom huset. Så skulle det vara jämt. Nä, då hade vi blivit utfattiga. Men en virvelvindstur i veckan borde kunna förskrivas precis som motion. Vi såg förresten på Americas funniest home videos sen och då kände jag hur mycket jag hade skrattat tidigare. Mmm, så ska en mage kännas. Vilken kväll.

Om jag var rik och skogalen skulle jag kunna tänka mig att köpa lite vårskor. Nåt i stil med nedanstående:

Först två par Ecco. Måste ju stödja det nordiska.



Sen ett par Calvin Klein för bara $80. Sen orkar jag inte nämna tillverkare osv mer. Men de kostar typ 80 dollar och uppåt och är hämtade från Zappos allihopa.

Har väl aldrig älskat några barn så mycket som Åkebrands och Elsa & Kajsa. Är nog lite svag för små flickor i klänningar. Som snurrar som ballerinor...

Här är det nienie:s för mig helt okända barn som är trolska, drömska, vackra.




Och kolla, hon har också en Kajsa -- en rödhårig typ som har character för fem :) (Såg ni att hon hade ett svart strumpbyxeknä på snurrbilden ovan...)


Om ni inte läser nienies blogg så börja nu. Hon var med om en flygplansolycka och dog nästan. Massa brännskador. Fyra små barn. Mormon. Mänsklig.

Tror att jag vill ha det så här hemma:


Källa: Mrs Howard

Källa: I can has cheezburger

Följer Positivity Blog och där hittade jag detta från en annan kille:

I’ve got a quick exercise you can do right now to get really happy! I call it “3 simple things I love about…”

Just pick an area of your life. Any area of your life. Could be your work, or your family life, or your car, or the room you’re in right now. Then simply make a mental list of “3 Simple Things I love about [blank].”

Here’s my example:

3 Simple things I love about living in the UK

1. The bus drivers - I’ve never seen such happy and satisfied bus drivers before. It’s probably got to do something with the fact that over here, we always greet the bus driver when we get on the bus, and thank with for the journey when we get off. It’s great to see such people as bus drivers enjoying their jobs.
2. The non-smoking bars and clubs - I love being able to go out with friends for a night out and return home with my clothes still smelling fresh.
3. The awesome British and Irish accents - ’nuff said.

The “3 Simple things I love about…” is a great quick exercise if you ever find yourself bored, like in traffic or in the checkout line at the grocery store. It instantly annihilates the boredom, and fills your life with happiness.

Do it right now! Pick one area of your life, and list 3 Simple things you love about it.

There’s no happiness in the “after”. So enjoy the now!

Tyckte det var en bra idé. Ska göra det nu, och välja mitt värsta:

3 saker som jag gillar med min vikt:
1) Jag har inga rynkor i ansiktet
2) Mikael tycker att jag är mjuk
3) Om det blir hungersnöd dör jag inte först

Se, det funkade! :)

Påsken är över för denna gång, men inte dess anledning.

Gjorde bönsallad igår till maten ("maten" var för övrigt rotfrukter i ugn med bacon och kall senapssås). Det blev riktigt lyckat! Äter resterna nu till frukost.

Ursäkta sunkiga mobilfotot.

Såhär gjorde jag:

Blandade en tetra med Zetas (sköljda) ekologiska blandbönor med fint skuren paprika och tomater minus "kärnhuset" (hade både gula och röda hemma så det blev extra fint) och örtmarinerad fetaost från den där delikatessdisken ni vet där det finns massa saker som vitlök och soltorkade tomater osv. Sen skar jag en av de där marinerade vitlökarna smått, smått och hade i också. Detta var det enkla. Sen undrade jag om det skulle bli nog mycket syrlighet om jag bara tog lite sån där örtolja till dressing, för jag har ingen balsamvinäger hemma. Det hade jag ju egentligen velat ha i. Som nödlösning tog jag en påse dressingmix (örtagårds-) och blandade med vatten och olja enligt receptet, men som olja tog jag den som fetaosten hade legat i. Sen hävde jag över lite av det över salladen. Matigt och gott. Och inte alls likt mammas eller pappas mat. Ellen hade nog gillat det, Italitentokig som hon är. Gammal barndomsmat i all ära, ibland behöver man förnya sig och modernisera sig.

Förresten tror jag att hon fick träffa tvillingarna i en kvart igår. J&B som flyttar till Angerosas i Schenectady typ nu hade lyckats koordinera flytten med var E&R var nånstans, åtminstone i en kvart som sagt. Tror de var i Palmyra igår. Bebislår! Kyrksajter!

Somliga har det, andra har det inte. Jag har det nånstans under extrakilona.

Vilket det?

Detta.



Bild från {this is glamorous}.

Källa: FAIL blog

Ni vet ju att jag drömmer om inredning ibland. Även om samboendet är lagt lite på is tänker jag ändå emellanåt på hur jag skulle vilja att vårt hem såg ut. Men det måste ju vara både maskulint och feminint, så att bägge känner sig hemma. Här är en bild från ett hem (eller var det ett hotell??) i Edinburgh som jag tror skulle passa både Mikael och mig.


Gillar allt utom skinnet på sängen. Ett IKEA-fårskinn möjligtvis.

Källa: Apartment therapy

Kvinnan är 47 och arbetslös, har aldrig haft en pojkvän och aldrig ens blivit kysst, apparently. När hon sa att hon ville bli som Elaine Page skrattade publiken. Men hon var inte ett överviktigt ufo. You go girl!!!

I både inhemsk och utländsk press kan man läsa om en manshög kopia av Thorvaldstens Kristus som byggts av ca 30 000 vita Lego-bitar. Arbetet har pågått sen hösten 2007. En utrikisk vitterhetsbeskrivning kallar det Prince of pieces. Jag gör tummen upp.

Igår rastade Mikael mig ordentligt! Via "lilla rundturen" kom vi så småningom till ett Nynäshamn i vårskrud. Vi parkerade vid Luddes stuga (Nynäshamns äldsta byggnad), och gick uppför en liten bergsknalle med några oförskämt vackra krokusar och vad som såg ut som ett hav av blåa snödroppar, till ett svart-grönt hus "som såg ut som en hembygdsgård". Inte så konstigt, för det var det med. Gardinerna och fönsterprydnaderna skrek hembygdsgård, medan stolarna och borden skrek restaurang. Stolarna hade rätt. Det var mat för Måns!!!

Till förrät åt vi varsin kräft- och räksallad med honungs- och limedressing, minus kräftorna. Dressingen var underbart sötstark och räkorna var lite ljumna, vilket kontrasterade perfekt mot den krispiga salladen. Sen fick Mikael oxfilé och jag lamminnerfilé med potatisgratäng. Det var nåt av det godaste jag nånsin ätit!!!!!!!!! Jag kallade det för en bröllopsmiddag, för 11 april var vårt allra första datum, innan Ellen & Rob sa att de var i USA då. Och sen hann vi i all fall inte med pappersarbetet. Men ändå. Igår åt vi bröllopsmiddag :)

Nedanför huset fanns det en liten träbelagd dansbana. Och om man fortsatte med bilen eller på sina egna ben lite längre fram kom man ut till det allrasödraste havsbandet i Nynäshamn, med utsikt à la "ungar, jag blir galen". (För oinsatta betyder det utsikt som är så vacker att vissa föräldrar inte finner ord.) Och det fanns vackra träd som nog skulle se bedårande ut med ljusgröna löv på. Ett undebart vackert ställe på det hela taget. Bröllopsvackert.

Sen åkte vi till ICA och köpte varsin Magnum som vi sen åt hemma hos mig då den var perfekt smält.

Sen pratade vi och höll kyskhetslagen och sen nattade Mikael mig. Han är sötast i världen och hade tagit bort fleecepläden och vikt upp täcket sådär välkomnande. Sen låste han in mig och drog i dörren för att kolla att han verkligen hade låst. Det enda som hade varit bättre var om han hade stannat på insidan dörren...

Nu fattas det bara foton på allt detta vackra. Tror jag ska önska mig en ny digitalkamera till min födelsedag. En lätt, smidig en som man kan ha i väskan, och som inte är så batterislukande som min gamla, och inte heller så långsam. Skyll på kameran förresten, det är jag som är en värdelös fotograf. Det blir aldrig så dåliga foton som när man inte tar med sig kameran!

Läste nyss på The elephant in the writing room: "I can't be the first to liken the Internet to the Tower of Babel. Everyone is twittering away but no-one is listening to anyone else."

Så för den som fortfarande har öronen eller ögonen kvar, vilket ni nu lyssnar med när jag pratar, så kommer här en en-ords-meme.

Yourself: älskad

Your partner: älskad!!!

Your hair: nyklippt

Your Mother: knäpp

Your Father: snäll

Your Favorite Item: bok

Your dream last night: konstig

Your Favorite Drink: mjölk

Your Dream Car: BMW

Your Dream Home: betalt

The Room You Are In: sovrummet

Your fear: ohälsa

Where you Want to be in Ten Years? lycklig

Who you hung out with last night: Mikael

What You're Not: stillsam

Muffins: jatack

One of Your Wish List Items: vet ej

The Last Thing You Did: sa godnatt till M

What You Are Wearing: röd top, grå byxor

Your favorite weather: hög, klar luft

Your Favorite Book: den jag just läser

Last thing you ate: gurka, morot, chips, dip

Your Life: blandat

Your mood: tacksam

Your Best Friend: klok

What are you thinking about right now: hungrig

Your car: non-existent

What are you doing at the moment: bloggar

Your summer: vet ej

Relationship status: förlovad

What is on your tv: inget

What is the weather like: natt

When is the last time you laughed: idag???

Vet inte vad det var, men när jag zappade tidigare ikväll kom jag till nåt program med fyra japanska ungdomar som av en mer svenskkunnig kompis bjöds på Djungelvrål. Det är väldigt svenskt, försäkrade hon. Vänta, smaka allihop på en gång, sa hon också, vilket såklart borgade för bättre TV. Jag log förväntansfullt. Fyra mycket sura miner uppstod samtidigt och som per automatik. This not candy, sa den ene, this salt! Just det, och det är det som är grejen.



Men sen gick det några sekunder, eller en halvminut, och det salta började försvinna och de kunde smaka lakritsen inuti. På en av killarna spreds ett nästan saligt leende och han gjorde en entusiastisk tummen upp.

Han är med i klubben, om man säger så. Kudos, Japanese guy, you are now officially a Viking! Bettan tålde inte ens en halv salt fisk!

Läste nyss på A cup of Jo om en blogg av Philip Toledano där han beskriver sitt förhållande med sin far. Det här är hans egna ord:



Att hans fru är i Paris, det är en lögn jag tror på. Att inte berätta för pappan varenda dag, varenda timme, vad det nu är, att hans fru har dött. Att aldrig kunna låta honom sörja den förlusten och att vetskapen blir mindre smärtsam, Förfärligt. Den lögnen hade jag också sagt.

ABC, you are tagged

A
- Available: nej, typ inte för nåt...
- Age: 38
- Annoyance: just nu ohälsa
- Animals: Just nu dammråttor tyvärr

B
- Beer: nej tack
- Birthday: 17 juli
- Best Friends: Rebecka, Sanne, Annika, Sussi & Ulle
- Been in Love: Jaaa
- Been on stage?: ja
- Believe in Magic: nej
- Believe in Santa: nej

C
- Candy: aldrig mer
- Color: fuchsia
- Chocolate/Vanilla: choklad
- Chinese/Mexican: varannan gång
- Cake or pie: paj
- Continent to visit: Västindien (är ingen kontinent, jag vet)
- Cheese: mmm

D
- Day or Night: natt
- Dancing in the rain: varför inte

E
- Eyes: bruna
- Everyone's got: sin egen dos svårigheter och drömmar

F
- First thoughts waking up: vilken vansinnig dröm...
- Food: börjar tröttna på pasta så jag vet inte vad jag ska säga
- First love: Ole, min skidlärare i Hemsedal när jag var 6 år.
- First Kiss: jag var så gammal attt jag vägrar berätta om det här

G
- Greatest Fear: har med min hälsa att göra
- Goals: gifta mig, ha ett OK hälsoliv, bli tryckt och läst
- Gum: ja, i lagom doser
- Get along with your parents?: jättebra


H
- Hair Color: brunt
- Height: 176 cm
- Holiday: jul
- How do you want to die: snabbt, smärtfritt, mätt på att leva

I
- Ice Cream: Lidls stora blåa vanijglassbytta
- Instrument: Cello och piano, eller inget nuförtiden egentligen

J
- Jewelry: jag är en pyntare
- Job: saknar att arbeta, ha arbetskamrater, ett skrivbord, papper...

K
- Kids: nej
- Keep a journal?: ibland får jag ett ryck och skriver tacksamhetsdagbok ett tag
- Kill or be killed: Om det gäller en mygga så svara jag KILL utan dåligt samvete.

L
- Love: är en underbar välsignelse
- Letter: det var längesen jag både skrev och fick nåt handskrivet
- Laughed so hard you cried: ja

M
- Milk flavor: Quatsch. Mjölk ska smaka mjölk. Röd mjölk.
- Movies: Gärna. Costume dramas, chick flicks, drama, polisserier
- Motion sickness?: aldrig, jo, nästan, en gång på färjan till England
- McD’s or BK: BK:s hamburgare, McD:s milkshake

N
- Number: 13

O
- One wish: just nu, hälsa

P
- Pepsi/Coke: Pepsi
- Perfect Pizza: en tjock, degig Calzone med lök och ananans
- Piercings: tog hål i öronen som 24-åring. Så rebellisk är jag.

Q
- Quail: Jo, de flyger in i min mun jämt, små, välstekta, med silversked.
- Quitter: Jag har slutat äta godis.

R
- Reason to cry: ja, men jag låter bli idag. Har fler anledningar att le.
- Reality T.V.: köksprogram med han engelske surkarten i så fall
- Radio Station: lyssnar på radio högst en gång i månaden
- Roll your tongue in a circle: kan jag inte

S
- Song: alla och inga
- Shoe size: 41-42
- Salad Dressing: Ser ut som en dipsåsmixpåse och heter Italiensk dressing och blandas med gräddfil. Kötpe den på EKO av alla ställen.
- Secret crush in High School: varken secret eller kär i nån i högstadieskolan
- Skinny dipped?: nej, fegis
- Strawberries/Blueberries: färska solvarma jordgubbar

T
- Tattoos?: pleb
- Time for bed: 12
- Thunderstorms: spännande

U
- Unpredictable: ibland, men inte för ofta

V
- Vacation spot(s): vartsomhelst

W
- Weakness: kritisk
- Worst feeling: sekunderna innan och efter att man kräks
- Want to be a model: Aldrig! Men jag har gärna en sån figur.
- Worst Weather?: regn, slask

X
- X-Rays: har väl blivit lite fotad, men inte så mycket

Y
- Year it is now: 2009
- Yellow: min värsta färg

Z
- Zoo animal: Delfin

Den mest citerade just nu angående jordbävningen i Italien är väl Silvio Berlusconi, som sa att de hemlösa har allt de behöver och borde se på sin vistelse som en campingtrip. Det är väl inte så roligt om man har blivit av med sitt hem och sina ägodelar och sina minnen och kanske är orolig för anhöriga. Men egentligen har han rätt. Synd-om-journalistiken gör mig så less. Det är väl därför filmen La vita è bella är så underbar. Roberto Benigni, Guido, visar att med en positiv livssyn kan det mesta uthärdas och göras skämt av. Och frågan är om inte de som ser hemlöshetstältlägren som ävertyrsfulla campingturer har det bättre än de som bara ser till vad de har förlorat.

Här har vi annars dagens idol! 98-åriga Maria D'Antuono satt fast i rasmassorna i 30 timmar innan hon blev räddad. Hur hade hon fördrivit tiden? Med att virka. Och när hon blev räddad och skulle tas till läkare bad hon om en kam att snygga upp sig inför besöket.


Dagens hjälte! "Vanity never faileth", "Keep calm and carry on", och allt jag älskar med Italien wrapped up i en grymt cool kärring!

Läs hela artikeln om Maria här.

Kloka Dr Laura skrev idag om ADD mm. Citerar ett stycke rakt av:

I remember reading on the air an email from a grandfather whose grandson was the child of a two-career household. The grandfather was retired. He found out they were going to “Ritalin-ize” his grandson, and immediately took over. He homeschooled this child and spent the entire day combining school work with structured play and discipline. The child blossomed. He wrote: “I sometimes think that it is not the child who has attention-deficit problems, but the parents who give the child a deficit of attention.”

Hear, hear.

Beviset på att "en enda gör stor skilllnad" ses i dessa boktitlar, där en enda liten bokstav är borta:

Gustave Flaubert -- Madame Ovary
Mark Twain -- Huckleberry Inn
Louisa May Alcott -- Little Omen
Jerome K Jerome -- Three Men in a Boa
Gabriel García Márquez -- One Hundred Ears of Solitude

Stå stolt i världen, du lilla "k" eller "e". You make all the difference.

Lär hela artikeln här: The Guardian's Book Blog.

Ellens italienska tomatsoppa är verkligen grym, men jag måste säga att det här receptet skulle kunna bli en värdig konkurrent! Kan tänka mig att ugnsrostade grönsaker får en fantastisk sötma och nästan rökighet, mmm!


Every summer when the tomatoes where at its best my grandmother made us home made tomato soup.

It was sweet, creamy and delicious.

It always had curry in it. The hot curry brings out the sweetness in the tomatoes even more.

Try with a little at first and add more as you go along. You don't want it to be to spicy.

If you can't find really ripe sweet tomatoes, cut the ones you have in half and bake them in the oven for 10-12 minutes. That brings out the flavor of even the dullest tomato.

Roasted tomato and curry soup
Serves 4

12 plum tomatoes, cut in half
2 carrots, diced
4 garlic cloves
4 tablespoons olive oil
salt
pepper
2 cups chicken stock
1 teaspoon sugar
1-2 teaspoons curry powder, taste as you go
parmesan shavings
4 roasted chilies

Preheat oven to 425F.
Place tomatoes cut side down, carrots and garlic on a baking tray and pour over the oil.
Toss with salt, pepper and curry powder.
Roast in the oven for about 45 minutes.
Take it out, let the mixture cool and remove the skin from the tomatoes.
Place everything in a blender and pure until smooth.
Pour into a large pot, add stock and sugar and bring to a boil.
Let the soup simmer for 10 minutes.
Serve with some parmesan shavings and a roasted chili.

Källa: Sweet Paul

Paperback Writer hade ett inlägg idag om tio saker man kan lära sig av Will S, a k a Shakespeare för er som inte är personligt bekanta med honom.

Bildkälla

Ett citat fastnade särskilt hos mig:

"We must take the current when it serves, or lose our ventures." (Julius Caesar)

There's no time like the present, heter det också. Och Smid medan järnet är varmt. Tror verkligen på det. Tror att ofta handlar det bara om att börja så visar sig möjligheten. Typ att om man står stilla och väntar händer inget, men om man lyfter foten så ser man stigen. Och i förlängningen att man inte kan vänta på att allt ska bli så perfekt, som man har räknat ut, för att man ska våga försöka, för att när the current kommer, så får man passa på, annars blir det inget. Själv har jag två tomma pannåer och ett gäng akrylfärger som har väntat på sitt perfekta tillfälle, när det var the current jag skulle passat på att fånga, när den kom i sin ofullkomlighet. Rädsla för att inte vara/göra perfekt kan hindra många worthwhile pursuits. Så dumt.

Så för att sammanfatta: Väv in lite ofullkomlighet i ditt livsväv, så blir det vackrare och roligare. Våga passa på, för nuet är din bästa vän.

Eller som Stenmark sa: Dä ä bar' å åk.

Bildkälla: SR

P.S. Annars gillar jag också "Mend me, thou saucy fellow" från samma pjäs. Fattar inte varför den inte nådde topp-10-listan över lärdomar från Shakespeare.

Sett med förundran på Design*Sponge:

Konstnär: Lauren Levy, material: Knappar. Wow!

Jag ändrade mig och kom på att jag skulle göra kladdkakan innan jag duschade (blir alltid så svettig så fort jag gör nåt), så jag stod i köket (näck) och vispade kaka. Jag hade inte heller ätit frukost än och var väl i all sannings namn för trött och darrig för att baka kaka, men får man fint söndagsbesök så får man. Vänder mig om efter nåt och kommer åt knappen på elvispen så den börjar köra (full med chokladsmet dessutom). Och mitt i allt detta råkar mina fingrar komma in mellan visparna! Men som väl var lyckades jag på nåt gudomligt sanktionerat sätt stänga av den fort, och den hade bara varit på första hastigheten så fingrarna slets inte av. Hjälp, så det kunde gått illa!

Lärdom: man ska inte göra saker när man är för trött. Då darrar man och fipplar och det kan gå riktigt illa!



P.S. Dagens porr-varning: Nu skulle vi varit gifta, så hade Mikael kunnat slicka chokladsmet från min kropp... Bänken, lådorna, mattan och golvet skötte jag själv.

PS Maskroslampan för 799:- är 80 cm i diameter och mycket större än vad någon trodde (läst på nån okänd blogg). Ska gå och hålla upp ett måttband på 80 cm så får vi se. För den är jag såååå sugen på!

Hmm. Lika bred som bordet, typ. Ser kanske inte klokt ut över matbordet??? Och i vardagsrummet är den lite för modern i stilen. Men den skulle passa så bra i köket? Varför måste den vara så stor???

Jaja, annars har jag hittat följande, varav en del faktiskt ska köpas!

Vänlig bringare 19:-


Tokig salladsslunga 35:-


Stjälk vas 99/169:-


Smådal bokhylla med låda 699:-


Slätthult självhäftande dekoration 149:- (fler varianter finns, från 99:-)


Rektangel vas, olika strl 29-49:-


Pålitlig vas 15:-


Pjätteryd tavla 599:-


Mälla klädlåda 129:- (finns i andra storlekar också)


Malena metervara 150br 39:-


Kraftig skärbräda 169:-


Kardemumma kruka 9:-


PS Vållö vattenkanna 15:- (ser så somriga ut!!)


Hemnes bänk (som ljugarbänk vid fotändan av sängen!) 1695:-


Hemnes skoskåp 895:- (om man verkligen får plats med 2 par skor i varje låda, dvs tot 8 par, är den rätt rymlig)


Drömmar tårtunderlägg i plast 29:-/4 st


Drömmar kakmått, 14 delar 59:- (värsta Martha Stewart-grejen!)


Drömmar kakform, set om 2 69:- (värsta Carl Larsson-grejen :)


Drömmar bakform (perfekt till lasagne och/eller brownies??) 39:-


Drömmar bakform 69:- (så coolt att baka en diamant!)


Av ovanstående blir det nog salladsslungan, tillbringaren, den billiga vasen, vattenkannan och kanske tyget om det passar till dukar till bröllopsmiddagen och om jag ska bry mig så mycket redan. Samt en dunkudde i födelsedagspresent till pappa. Och kaaaaaaaaaaaanske Maskros. Vid närmare eftertanke måste den vara förfärlig att montera!!!! Och för stor tror jag ... suck.

Jag och Mrs Howard, vi gillar båda lite vräkiga kristallkronor. Bring it on!

What is your current obsession? Typ bröllop? Men jag är inte särskilt obsessed.

Good fika place? Fikar så sällan, men Paus i VH är ju kända!

Do you nap a lot? Mer än jag skulle önska, mindre än jag borde.

Who was the last person you hugged? Mikael, och det var underbart!

What’s for dinner? Gjorde färsk lasagne idag och det blev över till imorgon också. Då, när jag kan nöja mig med att mikra, kanske jag orkar göra en sallad till också!

What was the last thing you bought? Mjölk, grädde, en knallröd, fet begonia på Vi och en kortärmad rosa top, långärmad röd, en svart kjol, en grå kavaj och kjol som hröde ihop (de fem plaggen gick totalt på 350:-!!)

What are you listening to right now? "Du gjorde det igen, alldeles nyss; du sa det där man aldrig får säga..." (har njutit mig igenom en kväll med Så ska det låta-favoriter från YouTube och har nu kommit till the sappy time of day.

What is your favorite weather? När varje årstid just håller på att spricka ut i sin fulla "blom" och den är så där underbar och färsk fortfarande, och man inte går och förbannar snödrivorna eller hettan för att de aldrig ger sig.

What’s on your bedside table? Ha! Har inget. Men på golvet bredvid sängen ligger två böcker, en Liahona, mobilen, en penna. Hade jag att nattduksbord skulle det nog också ligga glasögon där. Men golvet funkar bra i nödfall.

If you could have a house totally paid for, fully furnished anywhere in the world, where would you want it to be? Tråksvar: Här i VH. Älskar närheten till stan men lugnet på "landet". Har dimmor på ängen nedanför, så trolskt. Och det är så litet och behändigt här, jag kan till och med gå till kyrkan och till centrum för klippning. Och så har vi en bra pizzeria :) Och ett tempel. Annars är jag svag för Boston, så Cambridge i så fall, eller kanske ännu hellre Beacon Hill. Aschebergsgatan, 4 m i tak och feta lister, skulle också duga.

Name the things you can’t live without. Mikael, mediciner, mat, böcker, musik, kyrkan, familjen, en handfull (knappt) riktigt, riktigt goda vänner.

What would you like to have in your hands right now? Mikaels hand

What is your favorite tea flavor? Roibos, men inte Tetley's variant, eller vilka som nu gör den där gula asken som finns på ICA.

What languages do you speak? Talar å talar... svenska, engelska, tyska talar jag väl rätt bra, sen kan jag överleva på franska, spanska och italienska men bara nätt och jämnt. Fick nästan näthinneavlossning eller livmoderframfall när jag skulle fråga efter vatten utan bubblor i Frankrike senast... Tycker själv att min danska är utmärkt, och vissa danskar fjäskar och säger att det låter som om jag kommer från Nörrebro (en stadsdel i Köpenhamn), men de vill bara åt mina pengar, det vet jag.

What would you like to get rid of? 35 kg. ME. Vissa personliga svagheter.

If you could go anywhere in the world for the next hour, where would you go? Svårt att svara på frågor när det är så här sent, för jag längtar bara till sängs.

What did you want to become as a child? Gymnast och författare. Min bok i fyra delar om en olympisk gymnast var banbrytande. Kalkerade även bilder på gymnaster in action från Så funkar du på smörgåsmellanläggspapper och satte in på lämpliga ställen.

What do you like better, e-mail or telephone calls? Mail. Eller telefon.

What is your favorite sport to play? Räknas att åka skidor i Sälen en vecka om året som "sport"?

What was your favorite concert you attended? Rigmor Gustafsson med Mikael i Borås. Ungdomskärleken Toto på andra plats. RG på tredje. Sen kommer inget, sen kommer inget...

What book are you reading right now? Läser en bokklubbsbok, Forgiving ourselves, och en deckare av Donna Leon om han Brunetti. Köpte en inbunden Grisham idag på Lions för 10:- av mitt hjärtas godhet, som väl också ska läsas vid tillfälle. Samt de andra 140 böckerna jag har i bokhyllan och inte har läst än.

Apartment Therapy hade ett litet inlägg om hur mysigt det ser ut när man ser djuren ute i naturen från fönstren på de perfekta husen. Ibland blir det lite väl mycket natur i huset, eller vad tycks?

Det vi har väntat på har hänt. Det luktar vår ute. Solen känns på ryggen. Man behöver varken ha vantar eller halsduk på sig, och vindjackan kan till och med åka av om man går lite fortare.

Detta firas med några solgula sötsaker från Etsy. Jag behövde inte gå längre än till startsidan för att få fatt på det här:

Supergullig clutch


En tavla som är en ritad gul gummistövel. Genialt!


Ett Sanne-halsband


Och ett Anja-halsband


Och vilken-bebis-som-helst-skor


Mikael-tvålar???


Ett helt kompisgäng-ringar

"Contrary to popular belief, cake mixes are not healthy."

Direktciterat, jag upprepar, DIREKTCITERAT från Cake Spy, en stor baksajt. Jag kan inte annat än skaka på huvudet i disbelief. Är det verkligen möjligt att det i dagens västerländska, upplysta samhälle finns folk som på fullt allvar tror att kakmixer är nyttiga? Nånstans?????

Här får ni en smarrig bild som straff. Källa: Eating well. Om detta är en nyttig eller onyttig kakmix, eller rentav en kaka made from scratch (ooo! aaa!), förtäljer dock icke historien.

Såhär patetisk är jag. Igår, på mormors födelsedag (bless her heart, jag glömde till och med att gå och klappa tavlan i hallen) hade jag en hemskt löjlig mormor-erfarenhet.

Två gånger hade jag glömt att sätta på tvättmaskinen med mina lakan i, och två gånger glömde jag sen också av att torktumla dem. Senaste gången var klockan 00. Så när jag skulle lägga mig fanns det inget annat val än att ta fram ett rent och vackert ihopvikt lakan från linneskåpet. Det har jag inte gjort på evigheter för jag vill alltid ha den nytvättade lukten i sängen, inte skåplukten (mormorlukten). Och nu kommer jag ihåg varför.

Jag kunde nästan inte somna igår för att det luktade så starkt "skåp". Don't get me wrong, mitt skåp är nybyggt, och jag har bara haft mina saker där i ett drygt halvår, så så värst mycket skåp luktar det faktiskt inte. Men lakanet var precis bredvid näsan och blev jag helt illamående. Fast så brukar folks lakan faktiskt lukta! Ihopvikt, inte nytvättat. Men usch, för bövelen, vad jag inte tålde den lukten! Fick vika ner täcket till midjan och ligga och halvfrysa för att kunna somna. Patetiskt va!

Så ni märker vilken prinsessa på ärten jag är. Stackars Mikael, han kommer inte att få det lätt. Men hans lukt älskar jag å andra sidan. Och jag kan faktiskt inte hjälpa att jag har luktsinne som en knarkhund. Ellen har inget och jag har dubbelt, så blir det ibland i livet.

Apropå henne, det äcklet, så är hon i USA nu, på David Cook-tour. Mockel!

Fy. Men hon får i alla fall inte träffa tvillingarna. Men det får andra familjemedlemmar göra. Fy bubblan.

Och apropå tvillingarna så ringde Bettan igår och frågade om vilket plan de kom med och till vilken flygplats. Ojdå. Vi vet inte om uppgifterna hade kommit bort eller hur det var... Det fanns visste tre flygplatser i området att välja mellan. Hursomhelst, hon sa att de hade varit hos doktor nonno Angerosa (morfar på italienska) i Schenechtady förra helgen för att Mia skulle få träffa en superduktig neurolog som han kände. Läkaren tyckte inte att det verkade vara något neurologiskt fel på henne. Däremot är det fortfarande lite osäkert med ögonen. Många småbarn skelar, men hennes ögon går utåt och det är lite ovanligt. Hon kan fortfarande vara blind eller halvblind. Men det är väl inte hela världen, antar jag. Bättre det än en hjärnskada. Hoppas vi får rapporter. Fusk, klämma på bebislår!

På Auburn & Ivory hittade jag några underbara, gammaldags romantiska bilder. Det såg roligare ut att vara kvinna förr.

Efter frukost och mailkoll blev jag så trött att jag la mig igen vid 4-tiden. Efter ca 30 min ringde telefonen. Orkade inte svara. Mobilen också. Svarade inte där hellre. Då var det nog M, för m&p brukar inte ringa till mobilen. M&p och Mikael har samma signal på min telefon, så jag hade hört att det var nån av dem. Svävade vidare bland halvsovandets fröjder. Sen knackade det fem gånger. Men det lät inte som det knackade på dörren, och plötsligt visste jag inte om det alls hade knackat, eller om det var gubbarna utanför som byggde. Det är vid nån/några villor längre bort som de håller på med med nån stor maskin. Eller om jag bara hade hört saker i mitt eget förvirrade huvud. Jag halvsov ju och var synnerligen borta. Skönt var det i alla fall. Jag slumrade vidare.

Sen ringde det igen. Men då hade det säkert gått en halvtimme till, så jag hade vaknat upp ur värsta sömnigheten och orkade resa mig upp efter luren. Det VAR M! Blev så glad att höra hans röst. Men det var inte nog. Det VAR han som hade ringt, och knackat på (på det där runda fönstret i ytterdörren -- hence att jag inte kände igen ljudet), och jag var ledsen att jag hade missat honom. Det är inte så säkert, eller nåt, sa han, och fick mig att gå upp. Då sitter han och lapar sol med datorn i knät på min balkong! Han skulle vara hos mig tills mekanikergubben var färdig med bilen, som igår kväll hade gått 5-10 m och inte mer. Han trodde att det var vatten i tanken igen för han hade fyllt på från dunken igår när han åkte hem. Den historien är inte rolig längre, fråga honom får ni se på snyting. Och den är inte slut än... Ja, historien alltså. Eller tanken, för den delen.

Så trots att vi inte skulle träffas idag så fick jag ha honom hos mig i flera timmar. Och jag lyckades laga mat som nästan blev ätbar (fiskbullar i pepparrotssås), oförberett, av det som fanns framme/tinat/hemma. Jag ääääääääälskar Mikael.